UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 2 december 2016

ANIMA och ANIMUS - Symbolpedagogik 5

Symbol-pedagogik steg 5.


Vad är det som händer på pappret?
Kolkritan far hit och dit. Färgerna åker berg-och-dalbana.

En bild tar form. Ett mönster börjar skönjas. Sakta träder figurer fram och ger sig till känna.

Varifrån kommer ni?

Huvudet har ledigt och förnuftet sitter på avbytarbänken.
Logistik-hjärnhalvan pausar.

Äntligen.

Det undermedvetna får långsamt sippra fram och min kreativa andra hjärnhalva får sin rättmätiga plats.

Att det ska vara så svårt att låta denna halva få tala!

Gult möter grönt.


Följ med på en inre resa där jag häpet tagit del av mina inre landskap.

Vi befinner oss i Jämshög, på SYMBOL-PEDAGOG-UTBILDNINGEN, steg 5.

Kursledare är Helen Kemi och idag har vi fått mycket fint besök av självaste Åke Högberg, psykologen som utvecklade denna metod med symboler som grund, vilket jag skrivit om flera gånger.

Förra inlägget handlade översiktligt om nödvändigheten att icke fungerande delar inom oss bör avslöjas och detroniseras.

Det falska jaget måste genomgå en symbolisk död - en Ego-cid.
Jag vet inte om jag orkar arbeta med det nu... Får se vad som händer.


Vi ställde oss framför våra masonitskivor, riggade med stora pappersark.
Det var tyst och lugnt i rummet.

Närvaro.

Är det någon färg som kommer till dig? Vad tycker du om?
Känner du någon rörelse... som handen kan fortplanta på pappret?

Alla hade längtat så efter att få vara där igen.
Ja! Det finns något där inuti som vill ut!

Det gäller att ta sats och våga börja... bara ge sig hän, ut på det vita, oskrivna bladet.

Brottningskamp.



De bilder du nu ska få se är en kamp mellan grönt och gult... mellan det privata och offentliga, mellan manligt och kvinnligt.
Anima möter Animus.

Vill de förenas?

Dras de till varann? Eller konkurrerar de?

Kvinnan behöver ha kontakt med sin manliga sida. Mannen behöver ha kontakt med sin kvinnliga sida. Yin och yang.

För att bli en hel människa behöver vi förena våra motsatta sidor och sluta fred med oss själva.

Men hur ser det här ut, egentligen?

Titta vilken plats den gröna manliga figuren tar!
Min Animus är mycket stark, ser det ut som. Han går till och med utanför linjerna!

Och hur många armar har han?
En, två, tre, fyra... med tydliga fingrar.


Många armar och ett argt öga.


För alldeles för många har det gröna offentliga arbetsjaget tagit över. Det gula privatlivet har inte en chans, nedbrottad av allt ansvar och alla krav.

Känner du igen det?

Kolkritan for runt över pappret och sen följde färgerna efter.

Lilla söta fröken Anima, hur ser hon ut? Vad säger du?

Men titta, hon når ju inte ända ut till kanten! Så blygsam, så förkrympt. Eller fick hon inte tid och plats att växa?

Och vad har hänt med hennes armar?
Anima saknar ju fingrar... och hon har bara hälften så många som den maskulina figuren.

Mitt arma privatliv, som kvävdes av plikt och andras förväntningar.


Hon tar inte plats..


Det går kvickt att måla.
Jag sa ju att huvudet inte var påkopplat. Den intuitiva känslan är den som styr.
Det gäller att hänga med i svängarna!

Den kreativa hjärnhalvan arbetade på högtryck.

När bilden var klar ställde jag mig på avstånd och tittade.

Funderade. Kände efter.

Tog loss pappret och vred och vände på det.

Och plötsligt såg vi ett ansikte... ett grönt, vilsamt ansikte med slutna ögon, inneslutet i Animas varmgula famn.

Åh! Som en sfinx... med en luftig omålad yta under hakan där hon kan breda ut sig och växa till!

Jo, nu omsluter hon honom!


Från den här synvinkeln har det feminina och maskulina slutit fred.

Animas öga ligger i fosterställning i botten och ser världen underifrån.

Många, många som har gått i samtalsterapi har kommit en bit på väg, men sedan stannar processen av, därför att orden räcker inte till och huvudet stör med sina försvarsmekanismer.

Men bilderna ljuger inte lika lätt.
Här finns en omedelbarhet som träder fram, inifrån vårt eget djup.

Och med god handledning kan känslan lockas fram och synliggöras.

Varsamt frågar vi:

- Vad vill mitt omedvetna säga till mig?

Färgen flagnar...


Vad sa bilden till dig?

To be continued...

De varmaste gul-gröna hälsningar!

Helene Sture Symbolfelt,
- på jakt efter fred och frid mellan män och kvinnor, Anima och Animus, Och mellan det privata och offentliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar