UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 25 november 2016

FÖRBUND MED GUD - Hebreerbrevet kap 6a


Vilken föda behöver vi?


Ska det vara mjölk eller fast föda?
Är du ett spädbarn i tron eller har du kommit en bit på väg?

Vi har tappat mycket kunskap om vår kristna tro, både inom kyrkan och ännu mer utanför kyrkan.
Därför är jag så glad att vi kan samlas ännu en gång kring ett bibelstudium från Hebreerbrevet i Carl Gustafs kyrka, i Karlshamn.

Slutet på kapitel 5 talade ju om den andliga mjölken, som jag tror att vi fortfarande behöver dricka av:

OCH DEN SOM LEVER  PÅ MJÖLK ÄR ETT SPÄDBARN 
OCH KAN INTE FATTA EN UNDERVISNING OM RÄTTFÄRDIGHET.

DEN FASTA FÖDAN ÄR TILL FÖR VUXNA, 
FÖR DEM SOM TRÄGET HAR ÖVAT UPP SINA SINNEN TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT. Hebr 5:13.

Hm... vem något alls av vad "rättfärdighet" är?
Vad betyder det? Ordet finns inte med längre i vår vardag.
Vi ska strax återkomma till det! Det handlar om att vara i ett förbund...

Vem är med i förbundet?



LÅT OSS DÄRFÖR INTE UPPEHÅLLA OSS  VID DET MAN FÖRST FÅR LÄRA SIG OM KRISTUS, UTAN GÅ VIDARE TILL DET SOM ÄR AVSETT FÖR VUXNA.

VI KAN INTE BÖRJA OM MED GRUNDERNA:

- OMVÄNDELSEN FRÅN DÖDA GÄRNINGAR, 
- TRON PÅ GUD, 
- OCH LÄRAN OM DOP OCH HANDPÅLÄGGNING, 
- OM DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE 
- OCH EVIG DOM.

NEJ, MED GUDS TILLÅTELSE GÅR VI VIDARE. Hebr 6:1-3.

Nej, med er tillåtelse stannar vi kvar här en stund... Vi är inte redo att gå vidare!
Så mogna är vi inte. Än.

Redo att gå vidare?


Omvändelse

När senaste hörde du en predikan om omvändelse?
Det är inte ofta prästerna "stör" församlingen med att påpeka omvändelsens nödvändighet.

Vi kan beskriva omvändelsen som när vi når en punkt där det inte går längre.
Livet har fört oss till en återvändsgränd.

Vår livsstil, våra livsval och allt det vi tänker och känner fungerar inte längre.
Kapitulationen är ett faktum och det känns som om man ska dö...

Inom psykologin kallas denna själsliga död för "egocid" (David H Rosén "Depression och skapande" - oerhört intressant!).
Det falska jaget måste dö. En omvändelse är helt nödvändig.

Och innan man vågar ta det steget är ångesten vår följeslagare och pådrivare - mot nytt liv!


Utan denna första grund i vår kristna tro, kommer vi inte vidare.

Omvändelse från vad?

Döda gärningar... alltså allt det vi gör för att ställa oss själva i bättre dager, blidka, fjäska, skaffa oss fördelar med mindre bra metoder och köpslå med Gud:

- Gud, om du bara gör så att... så lovar jag att... men...


Om jag bara slipper att..,



Tro på Gud

Många kan berätta om denna kritiska punkt då de som ett sista halmstrå på allvar ropat till Gud:
- Om du finns.. rädda mig!

Och räddningen är där.

Vi måste ha ett alternativ till mörkret för att kunna begå "egocid" - låta egot dö, som styrt oss på fel vägar.

Psykiatrikern David H Rosén skriver fantastiskt om omvändelsen, som det allra bästa alternativet till det värsta alternativet - att ta sitt fysiska liv av daga; självmordet/ suicid.


Eller som vi sjöng på det danska mötet om keltisk tro; John Bells sång:

I owe my Lord a morningsong
for God has meant this day!
Through fears of night and hidden light
God moves and wills my way.

I owe my Lord a morningsong
for Jesus rose at dawn!
He made death die and would not lie
that others might live on.


Han går bort... Eller hem?


De dödas uppståndelse

Dop och handpåläggning är väl det som är mest levande i våra församlingar.
Och i det finns kopplingen till det vi inte vågar prata så frimodigt om;

- de dödas uppståndelse.

Det är ju det vi bekänner i Trosbekännelsen också.

Har ni tänkt på när vi tänder ljus för avlidna i våra gudstjänster så säger vi:

- Vi ber för XX som genom döden har tagits ifrån oss.

Nej! Gud tar inte någon ifrån oss! Detta är inte kyrkans tro. Detta är ett allt för mänskligt perspektiv.
Jag brukar istället säga:

- Vi tackar för XX som nu fått komma hem till Dig, i en ålder av....

Det ger hopp, det lyfter blicken mot Gud som genom Jesus bröt dödens makt, eller hur!

- Har du hört att han har gått bort?
- Har han gått bort? Vart gick han då?
- Nej han har inte gått bort! Han har gått bort....
- Tyvärr... jag ska gå bort.. på middag nu... Hejdå!


Det kommer en ny tid.


Och den sista delen i "grunden", det som missbrukats och skrämt så många:

Evig dom

Denna veckan lever vi just med Domsöndagens texter, innan Advent bryter in.

Domen har ju två utslag - fria eller fälla.

Nu predikas det tydligare utifrån Guds ord att det handlar om en dom över all ondska, förtryck och orättfärdighet - inte att jaga små människor med fingrarna i syltburken...

... och en upprättelse för alla orättvist behandlade, alla feldömda, alla förtryckta och illa hanterade.

Kanske skulle det istället heta "Upprättelsens söndag"?

För mig ger det hopp att vi tror på en Gud som en dag skall skipa rättvisa, med kärlekens mått mätt.


Som ni märker kommer vi inte särskilt långt i texten idag...
Men en god regel när man läser Bibeln är att inte läsa långt, utan länge... och alltså borra på djupet!

Kristen konst på Emmaus center, Haslev. 


Kan vi inte fortsätta nu?
Nej, ni har inte min tillåtelse...  ; )

Vi måste säga något om det storståtliga ordet "rättfärdighet" - detta centrala kyrkiska ord som är en nyckel till förståelse av Gamla och Nya Testamentet.

Längst bak i våra Biblar finns ordförklaringar - tyvärr är Cordias upplaga dålig i detta fallet.


Rättfärdighet

Detta ord ger en känsla av perfektion, att vara duktig, moraliskt korrekt och lite som de skriftlärda och fariséerna.

Men det är fel.

Att vara rättfärdig enligt Bibelns betydelse är att stå solidarisk med förbundet.

Står fast i förbundet.


Till vardags lever vi i många olika slags förbund:

- äktenskapet är ett förbund, vi är i förbund med vårt försäkringsbolag och så vidare.
Då gäller det att båda parter uppfyller sin del, att man är pålitlig och trofast - även om man skulle göra fel.


När Israels folk knorrade i öknen mot Moses och anklagade både honom och Gud för alla svårigheter, då var folket orättfärdigt, ja de var både onda och ogudaktiga - och ställde sig själva utanför förbundet.


Men det är inte så att man är fri från tvivel eller problem.
Poängen är att man vänder sig till varandra, t ex i äktenskapet, och frågar:

- Hur löser vi det här? Har du någon bättre idé?

Men så snart man börjar anklaga varandra och ifrågasätta på ett negativt sätt, då han man ställt sig utanför sitt äktenskapliga förbund.


Vänder ryggen till.



Skrift ska med skrift tolkas.
Låt oss slå upp ett av de många parallellställena och läsa vad som står där:

Psaltaren 34:

HERRENS ÖGON ÄR VÄNDA TILL DE RÄTTFÄRDIGA
OCH HANS ÖRON TILL DERAS ROP.

MEN HERRENS ANSIKTE ÄR EMOT DEM SOM GÖR DET ONDA, 
HAN VILL UTROTA MINNET AV DEM FRÅN JORDEN.

NÄR DE RÄTTFÄRDIGA ROPAR, DÅ HÖR HERREN
OCH RÄDDAR DEM UR ALL DERAS NÖD.

HERREN ÄR NÄRA DEM SOM HAR ETT FÖRKROSSAT HJÄRTA
OCH FRÄLSER DEM SOM HAR EN BEDRÖVAD ANDE.

DEN RÄTTFÄRDIGE MÅSTE LIDA MYCKET 
MEN HERREN RÄDDAR HONOM UR ALLT. Psalt 34:16-19


Det är samma sak som vi sa innan, när den förtvivlade människan vänder sig mot Gud... det är att vara rättfärdig!
Man visar Gud förtroende med sitt rop och hoppas på räddning.

Och räddningen kommer... ta emot den! Men den kräver omvändelse från alla falska förhoppningar och livslögner...
I ropet finns sinnesfriden. Håll ut!

Håll ut i skuggan.


Kanske några av er känner igen orden?

Detta uttryck finns med i högmässans inledning:

Herren är i sitt heliga tempel.
Hans tron är i himmelen.

Men han är också nära dem som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta...

Det är ett praktfullt exempel hur förbundstanken lever kvar i våra gudstjänster!

Det får arbetet med den nya handboken inte reducera bort...


Nu, mina vänner, är vi redo att gå vidare i texten!

Det handlar om risken att avfalla från sin tro och bli förbittrad... Bär vårt hjärtas åker god skörd eller tistlar och törnen?

Hebreerbrevet kapitel 6, från vers 4 till 12:


TY MÄNNISKOR SOM HAR AVFALLIT FAST DE EN GÅNG HAR BLIVIT UPPLYSTA
OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, 
FÅTT DEL AV HELIG ANDE OCH SMAKAT GUDS GODA ORD
OCH DEN KOMMANDE VÄRLDENS KRAFTER,

DEM ÄR DET OMÖJLIGT ATT PÅ NYTT FÖRA TILL OMVÄNDELSE, 
EFTERSOM DE KORSFÄSTER GUDS SON EN ANDRA GÅNG OCH GÖR HONOM TILL ÅTLÖJE.


EN ÅKER SOM FÅR RIKLIGT MED REGN HAR GUDS VÄLSIGNELSE
OM DEN SUGER UPP VATTNET OCH SKÄNKER ODLAREN HANS GRÖDA.

MEN BÄR DEN TISTLAR OCH TÖRNEN ÄR DEN VÄRDELÖS.
FÖRBANNELSEN ÄR INTE LÅNGT BORTA, 
OCH SLUTET BLIR ATT ÅKERN BRÄNNS AV.


Stubbåker.



Vid den här tiden var det stora diskussioner vad man skulle göra med "avfällingarna" i församlingarna.

Kan man ta tillbaka en person som först blivit omvänd, döpt och kristen men sedan förnekar alltihop... och ångrar sig igen?

I förnekelsen så "korsfästs Kristus igen" - ett oerhört starkt ord som det ligger mycket sanning i.
Även i våra dagar finns det människor som av olika skäl fallit ur förbundet och istället blivit förnekare.
Det är dubbel smärta - för personen själv, för den kristna församlingen och för Kristus... som i så fall dött förgäves för honom eller henne.

Tistlarna har kvävt den goda skörden.


MEN VAD ER SAK BETRÄFFAR, MINA KÄRA, ÄR JAG TROTS DESSA ORD ÖVERTYGAD OM ATT DEN LIGGER BÄTTRE TILL OCH ATT NI ÄR NÄRA FRÄLSNINGEN.

GUD ÄR INTE ORÄTTVIS OCH GLÖMMER INTE VAD NI HAR GJORT
 OCH VILKEN KÄRLEK NI HAR VISAT HANS NAMN
 GENOM ATT NU SOM FÖRUT TJÄNA HANS HELIGA.

JAG ÖNSKAR ATT NI ALLA ÄNDA TILL SLUTET MÅTTE VISA SAMMA IVER ATT FÅ SE ERT HOPP UPPFYLLT.

FÖRSLÖAS INTE, UTAN STRÄVA EFTER ATT LIKNA DEM SOM GENOM TRO OCH TÅLAMOD FÅR SIN DEL AV VAD GUD HAR LOVAT.

Kärlekens skörd.



Vi avrundar vårt bibelstudium med att lyfta upp Guds namn:

Kärlek till Guds namn

Hur ofta hör vi inte i dagligt tal det slarviga uttrycket:

- Oh herregud!

Vi vet ju i bönen Fader Vår att vi ständigt ber om hjälp med:

- Helgat varde ditt namn / Låt ditt namn bli helgat.

Men varför säger vi då så här?

Ja, det kommer ju av att vi förr hade litanians ord levande:


Evige allsmäktige Gud
Förbarma dig över oss. Hör vår bön.

Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son världens frälsare, Herre Gud du helige Ande!


Denna herregud-bön var levande i medvetandet och detta bönerop användes spontant när det var någon fara å färde:

- Åh, herregud!

Men när vi tappar bort betydelsen, och glömmer att uttrycket faktiskt riktar sig till Gud, i en bön, då blir det ett missbruk.

Hur kan vi komma ifrån det? Kan vi återföra medvetandet till vad vi faktiskt säger, utan att moralisera?
Ge svar på tal, med glimten i ögat:

- Ja, Han är också här...

Gud fyller vår korg...



Till vår tro hör att vi håller Guds namn heligt, med kärlek.
Gud är ju den som leder oss på rätta vägar, för sitt namns skull. Psaltaren 23.

Och att hedra Guds namn är att tjäna "de heliga".
Om du har din Bibel framför dig så ser du att det står en * där.
Det betyder att ordet finns med i ordförklaringarna längst bak. Slå upp och läs där.


Den människa som har tagit emot Kristus i sitt hjärta har blivit hel och helig genom hans närvaro.

Åter igen, det handlar inte om egen förträfflighet!

Gud har lyft oss in i sitt förbund och gjort oss rättfärdiga, genom det Jesus har gjort för oss.
Därför har vi gott hopp, även i tider av bekymmer och mörker.

Genom nattens fasor och gömda ljus rör sig Gud framåt och vill ge dag åt vår natt.

Jesus fick döden att dö och ljuger inte då han säger att även vi skall få leva.

Jesus gör hål i döden!


De varmaste hälsningar "i rättfärdighet" till er alla,

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade bland äppellådor, veteax och betongstolar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar