UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 13 november 2016

ARABISKT BRÖLLOP

Festsalen i Stadshotellet, Kristianstad.


Det här var verkligen storartat!
Tänk att få vara med bjuden på en sådan fest!

74 gäster från sju länder - Quwait, Syrien, Palestina, Irak, Turkiet, Saudi-Arabien och Listerlandet... samt våra vänner från Eritrea. Åtta!

Stadshotellet i Kristianstad lyste med sin skönhet, så även brudparet!

Brudparet vid honnörsbordet.


Men hur skulle det gå med alla kulturkrockar?
Ett arabiskt bröllop på svenska...

Jag ska inte berätta om alla svårigheter bakom kulisserna, men jag konstaterar att brudens svenska vänner gjorde ett enormt arbete att få bröllopet dithän som hon önskade.
Vi anade manligt missnöje bland de muslimska männen, förstås, men alla log och värmen var helt klart dominerande.

Välkommen till Sverige.

                                      Fel klädkod.... Eller rätt? Kulturkrock.


Brudparet hade redan dagen innan haft en muslimsk ceremoni, men det var denna dagen som de räknade som sin bröllopsdag, med den juridiska vigselförrättaren och den stora festen.

Jag vet inte själv hur många brudpar jag har vigt genom åren, men jag tar med mig några goda tips.

Starttiden var satt till kl 14.00.
Då började minglet, inte vigseln - för att alla skulle komma...

Ett fint bord var uppdukat med dadlar och förfriskningar. Alla gästerna kunde hälsa på varann och styrka sig lite så att blodsockret inte sjönk.

Erkännas skall att vi nog var lite nervösa allihop.

Dadlar med kraft.


14.30 ställde vi upp oss på två led. Vigselförrättaren stod framme vid podiet och teknikerna satte igång inspelad arabisk musik.
Dörren öppnades... och in skred det vackra brudparet, med långsamma luciasteg.... Åh!

Ett ohörbart sus gick genom församlingen.

Det här var något nytt. Det här var något alldeles oerhört.
De tjusiga kvinnorna från Mellan-östern var klädda i helsida klänningar och hidjab, i de vackraste färger med glittrande tillbehör.

                                 Slöja... eller inte slöja.. eller bara slöja...


Men bruden - hade slöja.. fast inte... eller?

Vår vän har genomgått en lång kamp med sin kultur och religion, tills hon för ett halvår sedan bestämde sig.
Hon lade av allt.

Nu skred hon in som brud, med utslaget hår, kortärmad vit brudklänning med v-ringad skärning i ryggen enligt vår svenska modell, och en lång brudslöja fäst i håruppsättningen.

Så vacker! Så svensk. Så icke-arabisk.... och icke-muslimsk. Hotfullt?

Brudgummen var lika vacker. Och accepterande. Så här får det vara.
Han gifter sig med en stark och självmedveten kvinna, som har flytt sitt lands förtryck.

Det var verkligen mycket tyst i lokalen.

Ringarna. Dokumenteringen.


Nästa "under" var brudens syster, traditionellt klädd, som ställde sig vid mikrofonen och sjöng en kärlekssång på engelska. Också det var stort och mycket gripande.

Tredje undret var vigselförrättaren.

Han som först tillfrågades på kommunhuset skulle ha tusen kronor och bestämma allt själv, dessutom var det på hans lediga dag.
Det passade inte alls. Nej tack!

Är inte detta en samhällstjänst utan kostnad?

Den vigselförrättare som ställde upp var en stilig och erfaren kvinna i 80-års åldern... Wow!
Och hon som tolkade var kvinna.
Och det första talet hölls av en svensk kvinna, tolkat av systern.

Kvinnor, kvinnor, kvinnor...

Vigselförrättarinnan!


Och som om detta inte var nog - vad var det för ett motiv på tavlan som hängde på väggen?

Det arabiska brudparet stod framför jungfru Maria och Jesusbarnet som lekte med Johannes Döparen!!

Så borgerligt neutral var denna vigsel... inte.

Det passade bättre än vad någon av oss förstod - Maria är en viktig person i Koranen, precis som i Bibeln.
Det var det bästa tänkbara motiv sett ur religionsdialogens ögon!

Men det var det bara jag som såg...

                               Maria, Jesus och Johannes.


Dock såg alla att brudens far inte kunde koncentrera sig i allt detta nya... utan störde genom att gå omkring och plocka med mobilen...

Inte lätt att vara man idag. Inte lätt att bli detroniserad från sin höga position och plötsligt vara jämlik.
En i mängden...

Men så är det och har alltid varit! Tack och lov.

                  Tittar ned.


Sedan tågade brudparet ut, med sina glänsande ringar på fingret.
Vi fick ge våra hyllningar och krama om dem och glädjen strålade omkring dem.

Jag hade med min ukulele... jag är väl inte klok... men jag hade kollat med bruden innan att det var okej.
Det var precis vad som behövdes i minglet:

- You are my sunshine, my only sunshine, you make me happy when skies are grey.
You never know, dear, how much I love you!
Please, don't take my sunshine away!

Det var hennes första kommentar när hon kom till Sverige:

- I can see the sun, but I don't feel it...

Nej, vi är långt bort från ekvatorn nu och vintern är kall.

Solsken.


Sedan vidtog fotografering med alla släktingar i tur och ordning, i en timmes tid.
Vi var hungriga... men det välsignade fatet med dadlar stod fortfarande framme.

Festsalen var ståtlig, värdig ett bröllop, och dukningen stilig.

Den arabiska maten tycker vi mycket om!

Ingen behöver säga "jag är vegan/ vegetarian" för maten är upplagd så att alla tar det den kan äta.
Mycket sympatiskt. Och mycket gott.

                                Högsta klass på allt.


Ett fint tal hölls av brudparets vänner, först på arabiska och sedan översatt till engelska.

Till min förvåning - och förtjusning - hänvisade de till boken om att "Män är från Mars, och kvinnor från Venus" - "kioskvältaren" som kom på 90-talet.

De hade bestämt sig för att vara ärliga mot varann i sitt äktenskap när olikheterna dök upp.
Vi har olika uppfattningar om hur man sköter ett hem med disk och städning...

Och jag tänkte på bruden som varit egen företagare och inte alls gillar "hushållsarbete"...

- You are lucky if she will help You at all... viskade jag till brudgummen.

Vår svenska talesperson höll också ett mycket fint tal som han avslutade med en mening på arabiska - jubel! Snyggt vågat!

Relationens allmänmänskliga villkor.


Sedan blev det dans.

Det vill säga kvinnorna dansade med bruden bakom stängd dörr...
Männen satt kvar och tuggade på choklad ur den festliga påsen från Quwait.

Jag kan inte säga hur speciellt detta var.
Underbart att få se de vackra muslimska kvinnorna våga släppa loss nu!

Det var fri dans, men jag tänkte stilla om jag skulle försöka mig på någon form av cirkeldans - jag är ju trots allt diplomerad dansledare. Men jag vågade inte.
Var ligger förväntningarna? Jag var bara en av gästerna. Det är mödrarna som bestämmer.

Så jag njöt av att få dansa med både brudens och brudgummens mammor i dansens rytmer!

Om någon i detta läge hade tänt lite rökelse så hade vi direkt varit förflyttade till Tusen och en Natt!

              Måste pusta ut.


Det var levande musik i matsalen med fullt pådrag i volymen. Mina öron är inte tonåringar längre.
Och snart var det dags för tårta.

Det är lika vackert varje gång brudparet håller varandras händer och skär tillsammans.

Sinnebilden för det gemensamma livet är stark - men ack hur fort bleknar det inte?

De matade varann med tårta och skrattade.
Alla tänkte på sin relation, och mindes. Det är många känslor i rörelse en dag som denna.
Den dagen när vi slutade mata varandra... och inte längre gav varandra näring i relationen...

Kärleksmat.


Min energi räckte inte hela kvällen, jag var tvungen att smyga till tåget.
Men jag är djupt tacksam att ha fått dela denna upplevelse och att alla kulturella hinder övervanns, och att det blev på brudparets villkor...

- It's not always the best if the parents make decition for their children, all the life...

Eller som vi läser:

- DÄRFÖR SKALL EN MAN LÄMNA SIN FAR OCH MOR OCH HÅLLA SIG TILL SIN HUSTRU, OCH DE SKALL BLI ETT...





Två blir Ett.

Om man tänker efter är detta bibelord en uppmuntran till matriarkat.

Det är mannen som ska lämna sin familj - inte kvinnan!.
Det är mannen som uppmanas hålla sig till sin hustru - inte hustrun som ska hålla sig till mannen! Den uppmaningen behövs inte.

Tyst bad jag för brudens pappa att han skulle sluta vara arg... och släppa sin dotter fri.
Hon är vuxen nu. Gör egna val. Står på egna ben. I Sverige.
Det gör pappan också.

Istället för kulturkrock ber jag om kulturförståelse - och kulturbyte. Integration. Med kärlek.

Spegeln speglar olika världar.


Jag gick ut i vinterkvällen men i hjärtat var det varmt, som om jag mött solen i öknen.
Det hade jag.

De varmaste hälsningar till oss alla,

Helene F Sturefelt,
- kärleksfirare.

Tro, Hopp &  Kärlek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar