UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 28 november 2016

HERR GURKA PÅ HUMLESCENEN

Ucke Fellowz i Bromölla.



Ucke Fellowz är i farten igen.
Denna måndag morgon var vi tvungna att gå upp i ottan för att hålla jämn takt med skolbarnen.
Herr Gurka var inbjuden att dansa på Humlescenen i Bromölla!

Äntligen har vi fått tända alla adventsljusen, som nu lyser upp våra mörka fönster, det gjorde det lättare att vakna.

Mitt i julhysterin bryter vår ukuleleorkester av allt tal om pepparkaksgubbar och luciasånger.
Här är det Lennart Hellsings sånger som gäller!

Hemmagjorda grönsaksmössor prydde vår eminenta orkester och förvandlade oss till jordgubbar, morötter och ärtor.

Grönsaksorkester.


Fast någon av oss måste vara den trekantiga gubben...

Jag stod i kulisserna och såg hundra barn tåga in i aulan.
Läpparna var smorda med Niveafett och munspelet låg i fickan - det är väl rätt tonart nu bara?!
Var det G eller D?

Det här är så roligt!
Jag älskar läget - samspelet, musiken, kontakten och spelvinkeriet... och att någon annan håller i taktpinnen!

Jag behöver bara hålla koll på korvarna...

.. som gled ned ibland över hattbrättet.

Håll er i skinnet!



DET VAR SÅ ROLIGT JAG MÅSTE SKRATTA
DET KOM EN TREKANTIG GUBBE IN

HAN HADE TRÄSKOR OCH NÄVERJACKA
OCH HATTEN KANTAD AV KORVASKINN!

HAN SATTE SIG PÅ EN PALL I KÖKET
OCH TOG UR FICKAN SITT MUNSPEL OPP

OCH BÖRJA' SPELA SÅ ALLTING DANSA'
MED SKRIM OCH SKRAMMEL OCH TJO OCH HOPP!


Barnen kommer!



Jo, ibland känner man sig lite trekantig...
Originell och egen, utan lust eller vilja att passa in.

Men vem gör det?

Blicken svepte ut över alla de många barnen. Där sitter små fina flickor och pojkar och är unika och originella. Men alltför snart börjar de härma varandra, först för att det är roligt att likna varann, men sedan för att man blir rädd att hamna utanför...

Till alla underbara barn - fortsätt vara trekantiga!
Försök inte trycka in din personlighet i ett runt hål när du har andra spännande former!

En el-bas bland hermelinerna.



Det var så tråkigt jag måste gråta
För alla vuxna har blivit skinn.

De äter skräpmat o för mycket tårta
Och bara några som passar in...

Vi sätter oss på en stol i soffan
och drar ur fickan vår kaffekopp

Och börjar dricka och högljutt tjoffa
om ditt och datt och när sol'n går opp.


Koncentration på stolarna.



När skolan är som bäst låter den fantasi och fakta finnas sida vid sida.
Människan är nämligen gjord för båda.
Vi har ju två hjärnhalvor... fast det kan man inte tro.

Därför gillar jag att få sjunga om en rymdfärd - efter att ha räknat upp alla planeter med mina barnbarn - och på ett ögonblick är jag där!

OCH NICKO TICKO TIN OCH JAG
VI FOR TILL STJÄRNORNA EN DAG

NICKO TICKO TIN TIRALLA....


VI TRÄFFADE EN BRYLLING DÄR
HAN STOD I EN TRUMPETAFFÄR

NICKO TICKO TIN TIRALLA...


Nu ramlade prinskorvarna ned i ansiktet igen. Jag tappade takten med mina klaves-pinnar, men lyckades vara rätt i takten och blåsa i trumpeten - tuut tuut tuuuut!

Mitt barnsliga jag blir så kolossalt tillfredsställt av det här!
Tydligen också lågstadiebarnen i Bromölla också, för ty de skrattade och klappade i händerna.

Men ingen vet vad en brylling är.

Brylling?


Egentligen skulle jag vilja att barnen stod opp och dansade... för inte kan man sitta still när herr Gurka bjuder upp till både vals och mazurka!

Det är roliga ord och ordlekar som Lennart Hellsing lekte fram en gång med sina sånger.
Ja, han skulle ju fyllt 100 år i år, det är därför vi lyfter upp hans sångskatt nu igen.


Det är kallt ute, nattfrost även i Blekinge. Då är det inte lätt att vara en liten rädisa... och orkestern var inte överens när eller hur eller varför eller hur ofta vi skulle börja...

Vi satt där på Humlescenen och surrade om vi skulle göra omstart eller fortsätta eller starta om eller....

Men jag fick barnen till att hålla takten genom att slå på knäna, medan vi trummade på baksidan av våra ukulelear (plural?).


Nej en flugsvampsrädisa!


TRE SMÅ RÄDISOR STOD I ETT LAND
STÖRRE OCH STÖRRE DE BLEV EFTER HAND

- EN BLEV STOR SOM EN HASSELNÖT
DEN LA KUNGEN SJÄLV I SIN GRÖT.

- EN BLEV STOR SOM EN PÄRONFRUKT
DEN FLÖT BORT PÅ MEXIKOS BUKT.

- EN BLEV STOR SOM ETT HUS ELLER TVÅ
ORKAR DU MED DEN SÅ TA DEN OCH GÅ!


Allt är möjligt. Fantasin känner inga gränser. Där bor oanade möjligheter till nya lösningar.
Fantasin öppnar upp alla sinnen.

Tänk att bo i en rädisa... eller försöka ta den under armen och gå om den är stor som ett hus.
Kom igen alla tråkiga vuxna! Eller gör som kungen och lägg den i gröten!


Lägg den i gröten, sa jag!


Undrar hur många av barnen som har ätit palsternacka?
Det är så gott till fiskgratäng. Eller selleri. Kanske de som har Linas vegetariska Matkasse..
Här kommer de!

TICKE TACK TICKE TACK
HÄR KOMMER PETER PALSTERNACK

TICKE TACK TICKE TACK
DANSANDE PÅ TÅ OCH KLACK
I SIN GULA FRACK, TICK TACK.


DUDDELDI DUDDELDI
HÄR KOMMER SELMA SELLERI

DUDDELDI DUDDELDI
I EN KJOL MED BRODERI
DANSAR HON FÖRBI DUDDI.


TRIMMEL TRAM TRIMMEL TRAM
HÄR TITTAR GABRIEL GRÄSLÖK FRAM

TRIMMEL TRAM TRIMMEL TRAM
MÖSSAN RÖD SOM TUPPENS KAM
BYXAN GRÅ AV DAMM TRIMM TRAMM.


Är det Bo Tomat, eller?



Mat och tjat, mat och tjat
ät upp lilla Bo Tomat!
Mat och tjat, mat och tjat
Ligger där på stora fat
i sin röda säng, tjat tjat!


Gurgelgul, gurgelgul
Moroten är inte ful
Gurgelgul, gurgelgul
Krafter ger och skratt och kul
Ögon ser ett gurgeldjur!


Ja, ja... jag vill också försöka!
Det här är roligt, sa jag ju.

Bästa moroten och pumpan!


Sen kom regnet med Petronella i Plaskeby och vi öste på med kazoo i mellanspelet.
Blockflöjten ledsagade i Önskevisa och finalen stod självaste Trollkarlen för - han som drack upp sig själv...

Redan som 8-åring började mina filosofiska funderingar... Vi hoppar rakt in i handlingarna, i vers 4 och 5:

OCH KEJSAR'N AV KINA HAN SA: JAG SLÅR VAD,
ATT INGEN FÖRVANDLAR SIG TILL LEMONAD!
- HA HA! ROPTE TROLLKARL'N, SE DÅ PÅ MIN KRAFT!
OCH SIMSALABIM BLEV HAN TILL ETT GLAS SAFT.

MIN SOLEN SKEN HET ÖVER RISFÄLT OCH ÄLV
OCH TROLLKARL'N BLEV TÖRSTIG OCH DRACK OPP SIG SJÄLV
DET SKEDDE I MISSHUGG SOM NI NOG FÖRSTÅR
MEN DET HAR HAN ÅNGRAT I SJUHUNDRA ÅR!


Se på min kraft.



Tänk att förvandla sig själv till ett glas saft... vem är man då? Är man kvar i sin ursprungliga existens men tillfälligt transformerad till dryck?

Och om man är ett glas saft, hur gör man då för att dricka upp sig själv? Vart ska saften ta vägen?
Poff!
Allt borta.

Vilken otur han hade i sin törst! Ja, det skedde minsann i misshugg, det förstår vi!
Eller?

Det låter ju nästan som vår bibliska historia.
Gud förvandlar sig till människa i en transformation (inkarnation på kyrkiska).
Gud blir Jesus.
Döden måste dödas och synden besegras. Det kan bara den göra som själv är odödlig och syndfri,
Alltså ger Jesus sitt liv och dödar döden inifrån dödsriket.

Och drack opp sig själv...

Drack opp sig själv.


Men. Men!!

På tredje dagen uppstod han igen och återvände till livet, ur saftglaset i dödsriket, tillbaka till normallivet på risfält och älv.

Och det var sannerligen inget misshugg!
Det Gud gjorde genom sig själv som Jesus för oss alla är helt enastående!!
Outstanding.

Och som minne fick vi inte en flaska saft, men väl en storståtlig nattvardskalk med vinet, som hans blod, för att aldrig glömma att han redan druckit ur ondskans bägare - i vårt ställe.

Det har han inte ångrat, men jag vet inte om den kommunistiske kejsaren i Kina fortfarande känner till kristendomens förvandlingsnummer?

Det gör han nog... Kejsaren är livrädd för kristendomens kraft för han har förbjudit all mission.
Det, där emot, är ett stort misshugg vill jag lova!

Ty kraften i den saften som Jesus ger än idag släcker den andliga törsten som den lilla människan har efter att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.



Livets kalk.



DET VAR SÅ ROLIGT JAG MÅSTE SKRATTA
FÖR PRÄSTEN DANSAR MED KORVASKINN!

HON ÄR SÅ LYCKLIG, NI KAN EJ FATTA
HUR ALLTIHOPA ÄR GLÄDJEN MIN!

JAG SATTE MIG UTI KYRKANS BÄNKAR
OCH TOG UR FICKAN MITT MUNSPEL OPP

OCH BÖRJA SPELA' SÅ ALLTING DANSA'
MED KÄRLEKSFRÖJD OCH MED TRO OCH HOPP!


Också en kyrka.


Fru Gurka hälsar eder alla med ett stort Amen och Halleluja i grönsakslandet!

Ukulene Sture Hellsingfelt,

- friskvårdstränare i musikens läkande värld.

fredag 25 november 2016

FÖRBUND MED GUD - Hebreerbrevet kap 6a


Vilken föda behöver vi?


Ska det vara mjölk eller fast föda?
Är du ett spädbarn i tron eller har du kommit en bit på väg?

Vi har tappat mycket kunskap om vår kristna tro, både inom kyrkan och ännu mer utanför kyrkan.
Därför är jag så glad att vi kan samlas ännu en gång kring ett bibelstudium från Hebreerbrevet i Carl Gustafs kyrka, i Karlshamn.

Slutet på kapitel 5 talade ju om den andliga mjölken, som jag tror att vi fortfarande behöver dricka av:

OCH DEN SOM LEVER  PÅ MJÖLK ÄR ETT SPÄDBARN 
OCH KAN INTE FATTA EN UNDERVISNING OM RÄTTFÄRDIGHET.

DEN FASTA FÖDAN ÄR TILL FÖR VUXNA, 
FÖR DEM SOM TRÄGET HAR ÖVAT UPP SINA SINNEN TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT. Hebr 5:13.

Hm... vem något alls av vad "rättfärdighet" är?
Vad betyder det? Ordet finns inte med längre i vår vardag.
Vi ska strax återkomma till det! Det handlar om att vara i ett förbund...

Vem är med i förbundet?



LÅT OSS DÄRFÖR INTE UPPEHÅLLA OSS  VID DET MAN FÖRST FÅR LÄRA SIG OM KRISTUS, UTAN GÅ VIDARE TILL DET SOM ÄR AVSETT FÖR VUXNA.

VI KAN INTE BÖRJA OM MED GRUNDERNA:

- OMVÄNDELSEN FRÅN DÖDA GÄRNINGAR, 
- TRON PÅ GUD, 
- OCH LÄRAN OM DOP OCH HANDPÅLÄGGNING, 
- OM DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE 
- OCH EVIG DOM.

NEJ, MED GUDS TILLÅTELSE GÅR VI VIDARE. Hebr 6:1-3.

Nej, med er tillåtelse stannar vi kvar här en stund... Vi är inte redo att gå vidare!
Så mogna är vi inte. Än.

Redo att gå vidare?


Omvändelse

När senaste hörde du en predikan om omvändelse?
Det är inte ofta prästerna "stör" församlingen med att påpeka omvändelsens nödvändighet.

Vi kan beskriva omvändelsen som när vi når en punkt där det inte går längre.
Livet har fört oss till en återvändsgränd.

Vår livsstil, våra livsval och allt det vi tänker och känner fungerar inte längre.
Kapitulationen är ett faktum och det känns som om man ska dö...

Inom psykologin kallas denna själsliga död för "egocid" (David H Rosén "Depression och skapande" - oerhört intressant!).
Det falska jaget måste dö. En omvändelse är helt nödvändig.

Och innan man vågar ta det steget är ångesten vår följeslagare och pådrivare - mot nytt liv!


Utan denna första grund i vår kristna tro, kommer vi inte vidare.

Omvändelse från vad?

Döda gärningar... alltså allt det vi gör för att ställa oss själva i bättre dager, blidka, fjäska, skaffa oss fördelar med mindre bra metoder och köpslå med Gud:

- Gud, om du bara gör så att... så lovar jag att... men...


Om jag bara slipper att..,



Tro på Gud

Många kan berätta om denna kritiska punkt då de som ett sista halmstrå på allvar ropat till Gud:
- Om du finns.. rädda mig!

Och räddningen är där.

Vi måste ha ett alternativ till mörkret för att kunna begå "egocid" - låta egot dö, som styrt oss på fel vägar.

Psykiatrikern David H Rosén skriver fantastiskt om omvändelsen, som det allra bästa alternativet till det värsta alternativet - att ta sitt fysiska liv av daga; självmordet/ suicid.


Eller som vi sjöng på det danska mötet om keltisk tro; John Bells sång:

I owe my Lord a morningsong
for God has meant this day!
Through fears of night and hidden light
God moves and wills my way.

I owe my Lord a morningsong
for Jesus rose at dawn!
He made death die and would not lie
that others might live on.


Han går bort... Eller hem?


De dödas uppståndelse

Dop och handpåläggning är väl det som är mest levande i våra församlingar.
Och i det finns kopplingen till det vi inte vågar prata så frimodigt om;

- de dödas uppståndelse.

Det är ju det vi bekänner i Trosbekännelsen också.

Har ni tänkt på när vi tänder ljus för avlidna i våra gudstjänster så säger vi:

- Vi ber för XX som genom döden har tagits ifrån oss.

Nej! Gud tar inte någon ifrån oss! Detta är inte kyrkans tro. Detta är ett allt för mänskligt perspektiv.
Jag brukar istället säga:

- Vi tackar för XX som nu fått komma hem till Dig, i en ålder av....

Det ger hopp, det lyfter blicken mot Gud som genom Jesus bröt dödens makt, eller hur!

- Har du hört att han har gått bort?
- Har han gått bort? Vart gick han då?
- Nej han har inte gått bort! Han har gått bort....
- Tyvärr... jag ska gå bort.. på middag nu... Hejdå!


Det kommer en ny tid.


Och den sista delen i "grunden", det som missbrukats och skrämt så många:

Evig dom

Denna veckan lever vi just med Domsöndagens texter, innan Advent bryter in.

Domen har ju två utslag - fria eller fälla.

Nu predikas det tydligare utifrån Guds ord att det handlar om en dom över all ondska, förtryck och orättfärdighet - inte att jaga små människor med fingrarna i syltburken...

... och en upprättelse för alla orättvist behandlade, alla feldömda, alla förtryckta och illa hanterade.

Kanske skulle det istället heta "Upprättelsens söndag"?

För mig ger det hopp att vi tror på en Gud som en dag skall skipa rättvisa, med kärlekens mått mätt.


Som ni märker kommer vi inte särskilt långt i texten idag...
Men en god regel när man läser Bibeln är att inte läsa långt, utan länge... och alltså borra på djupet!

Kristen konst på Emmaus center, Haslev. 


Kan vi inte fortsätta nu?
Nej, ni har inte min tillåtelse...  ; )

Vi måste säga något om det storståtliga ordet "rättfärdighet" - detta centrala kyrkiska ord som är en nyckel till förståelse av Gamla och Nya Testamentet.

Längst bak i våra Biblar finns ordförklaringar - tyvärr är Cordias upplaga dålig i detta fallet.


Rättfärdighet

Detta ord ger en känsla av perfektion, att vara duktig, moraliskt korrekt och lite som de skriftlärda och fariséerna.

Men det är fel.

Att vara rättfärdig enligt Bibelns betydelse är att stå solidarisk med förbundet.

Står fast i förbundet.


Till vardags lever vi i många olika slags förbund:

- äktenskapet är ett förbund, vi är i förbund med vårt försäkringsbolag och så vidare.
Då gäller det att båda parter uppfyller sin del, att man är pålitlig och trofast - även om man skulle göra fel.


När Israels folk knorrade i öknen mot Moses och anklagade både honom och Gud för alla svårigheter, då var folket orättfärdigt, ja de var både onda och ogudaktiga - och ställde sig själva utanför förbundet.


Men det är inte så att man är fri från tvivel eller problem.
Poängen är att man vänder sig till varandra, t ex i äktenskapet, och frågar:

- Hur löser vi det här? Har du någon bättre idé?

Men så snart man börjar anklaga varandra och ifrågasätta på ett negativt sätt, då han man ställt sig utanför sitt äktenskapliga förbund.


Vänder ryggen till.



Skrift ska med skrift tolkas.
Låt oss slå upp ett av de många parallellställena och läsa vad som står där:

Psaltaren 34:

HERRENS ÖGON ÄR VÄNDA TILL DE RÄTTFÄRDIGA
OCH HANS ÖRON TILL DERAS ROP.

MEN HERRENS ANSIKTE ÄR EMOT DEM SOM GÖR DET ONDA, 
HAN VILL UTROTA MINNET AV DEM FRÅN JORDEN.

NÄR DE RÄTTFÄRDIGA ROPAR, DÅ HÖR HERREN
OCH RÄDDAR DEM UR ALL DERAS NÖD.

HERREN ÄR NÄRA DEM SOM HAR ETT FÖRKROSSAT HJÄRTA
OCH FRÄLSER DEM SOM HAR EN BEDRÖVAD ANDE.

DEN RÄTTFÄRDIGE MÅSTE LIDA MYCKET 
MEN HERREN RÄDDAR HONOM UR ALLT. Psalt 34:16-19


Det är samma sak som vi sa innan, när den förtvivlade människan vänder sig mot Gud... det är att vara rättfärdig!
Man visar Gud förtroende med sitt rop och hoppas på räddning.

Och räddningen kommer... ta emot den! Men den kräver omvändelse från alla falska förhoppningar och livslögner...
I ropet finns sinnesfriden. Håll ut!

Håll ut i skuggan.


Kanske några av er känner igen orden?

Detta uttryck finns med i högmässans inledning:

Herren är i sitt heliga tempel.
Hans tron är i himmelen.

Men han är också nära dem som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta...

Det är ett praktfullt exempel hur förbundstanken lever kvar i våra gudstjänster!

Det får arbetet med den nya handboken inte reducera bort...


Nu, mina vänner, är vi redo att gå vidare i texten!

Det handlar om risken att avfalla från sin tro och bli förbittrad... Bär vårt hjärtas åker god skörd eller tistlar och törnen?

Hebreerbrevet kapitel 6, från vers 4 till 12:


TY MÄNNISKOR SOM HAR AVFALLIT FAST DE EN GÅNG HAR BLIVIT UPPLYSTA
OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, 
FÅTT DEL AV HELIG ANDE OCH SMAKAT GUDS GODA ORD
OCH DEN KOMMANDE VÄRLDENS KRAFTER,

DEM ÄR DET OMÖJLIGT ATT PÅ NYTT FÖRA TILL OMVÄNDELSE, 
EFTERSOM DE KORSFÄSTER GUDS SON EN ANDRA GÅNG OCH GÖR HONOM TILL ÅTLÖJE.


EN ÅKER SOM FÅR RIKLIGT MED REGN HAR GUDS VÄLSIGNELSE
OM DEN SUGER UPP VATTNET OCH SKÄNKER ODLAREN HANS GRÖDA.

MEN BÄR DEN TISTLAR OCH TÖRNEN ÄR DEN VÄRDELÖS.
FÖRBANNELSEN ÄR INTE LÅNGT BORTA, 
OCH SLUTET BLIR ATT ÅKERN BRÄNNS AV.


Stubbåker.



Vid den här tiden var det stora diskussioner vad man skulle göra med "avfällingarna" i församlingarna.

Kan man ta tillbaka en person som först blivit omvänd, döpt och kristen men sedan förnekar alltihop... och ångrar sig igen?

I förnekelsen så "korsfästs Kristus igen" - ett oerhört starkt ord som det ligger mycket sanning i.
Även i våra dagar finns det människor som av olika skäl fallit ur förbundet och istället blivit förnekare.
Det är dubbel smärta - för personen själv, för den kristna församlingen och för Kristus... som i så fall dött förgäves för honom eller henne.

Tistlarna har kvävt den goda skörden.


MEN VAD ER SAK BETRÄFFAR, MINA KÄRA, ÄR JAG TROTS DESSA ORD ÖVERTYGAD OM ATT DEN LIGGER BÄTTRE TILL OCH ATT NI ÄR NÄRA FRÄLSNINGEN.

GUD ÄR INTE ORÄTTVIS OCH GLÖMMER INTE VAD NI HAR GJORT
 OCH VILKEN KÄRLEK NI HAR VISAT HANS NAMN
 GENOM ATT NU SOM FÖRUT TJÄNA HANS HELIGA.

JAG ÖNSKAR ATT NI ALLA ÄNDA TILL SLUTET MÅTTE VISA SAMMA IVER ATT FÅ SE ERT HOPP UPPFYLLT.

FÖRSLÖAS INTE, UTAN STRÄVA EFTER ATT LIKNA DEM SOM GENOM TRO OCH TÅLAMOD FÅR SIN DEL AV VAD GUD HAR LOVAT.

Kärlekens skörd.



Vi avrundar vårt bibelstudium med att lyfta upp Guds namn:

Kärlek till Guds namn

Hur ofta hör vi inte i dagligt tal det slarviga uttrycket:

- Oh herregud!

Vi vet ju i bönen Fader Vår att vi ständigt ber om hjälp med:

- Helgat varde ditt namn / Låt ditt namn bli helgat.

Men varför säger vi då så här?

Ja, det kommer ju av att vi förr hade litanians ord levande:


Evige allsmäktige Gud
Förbarma dig över oss. Hör vår bön.

Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son världens frälsare, Herre Gud du helige Ande!


Denna herregud-bön var levande i medvetandet och detta bönerop användes spontant när det var någon fara å färde:

- Åh, herregud!

Men när vi tappar bort betydelsen, och glömmer att uttrycket faktiskt riktar sig till Gud, i en bön, då blir det ett missbruk.

Hur kan vi komma ifrån det? Kan vi återföra medvetandet till vad vi faktiskt säger, utan att moralisera?
Ge svar på tal, med glimten i ögat:

- Ja, Han är också här...

Gud fyller vår korg...



Till vår tro hör att vi håller Guds namn heligt, med kärlek.
Gud är ju den som leder oss på rätta vägar, för sitt namns skull. Psaltaren 23.

Och att hedra Guds namn är att tjäna "de heliga".
Om du har din Bibel framför dig så ser du att det står en * där.
Det betyder att ordet finns med i ordförklaringarna längst bak. Slå upp och läs där.


Den människa som har tagit emot Kristus i sitt hjärta har blivit hel och helig genom hans närvaro.

Åter igen, det handlar inte om egen förträfflighet!

Gud har lyft oss in i sitt förbund och gjort oss rättfärdiga, genom det Jesus har gjort för oss.
Därför har vi gott hopp, även i tider av bekymmer och mörker.

Genom nattens fasor och gömda ljus rör sig Gud framåt och vill ge dag åt vår natt.

Jesus fick döden att dö och ljuger inte då han säger att även vi skall få leva.

Jesus gör hål i döden!


De varmaste hälsningar "i rättfärdighet" till er alla,

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade bland äppellådor, veteax och betongstolar.


torsdag 24 november 2016

KELTISK ANDLIGHET - Emmaus Center JOHN BELL

Morgon-röden...


Ljuset rodnar.
Solen går ifrån sin natt, över horisonten och bländar sig själv i havet.

Mörkret kunde inte behålla ljuset.
Och hur än jordklotet rullar och vrider sig, måste natten ge sig av när hon kommer.

Det blir alltid en ny dag, även de stunder då vi tror att mörkret övervunnit ljuset.

Av denna naturbeskrivning kan vi förstå något om oss själva - och om Gud.
Herren skriver sig själv i naturen.
Och Herren låter sig nedtecknas i aningar, i Guds ord.

Undrar vad som händer om man låter ljuset föras samman i en tre-knut - 1 Mosebok med Psaltaren 139 och Johannesprologen...

Haslev kirke, Roskilde stift i Danmark.


Jag har varit i Danmark några dagar, på Emmaus kurscenter i Haslev, 6 mil söder om Köbenhavn.
Det var tre dagar av inspiration från Iona, med gästande sångskrivare och präst John Bell.

Den keltiska andligheten har inga dogmer att vakta.
Tvärtom, här finns en friskhet i kristendomen som är urgammal och som nu återupptäcks tack vare kommuniteten på Iona, Skottland.

Jag hoppas kunna ge dig några smakbitar från denna upplevelse, som på nytt tände mitt hopp och födde min tro.

Unskuld om jeg skriver fel... Jag har blandat danska, svenska och engelska i mina anteckningar så det liknar en enda röd-vit-gul-blå röra... en slags keltisk svangilska, dansiska... eller svanska...


John Bell, Iona community, Scotland.


- I didn't know anything about this spirituality or something called "celtic", inledde John Bell.

Katolikerna har sin helgedom - sanctuary - och vi upptäckte den keltiska traditionen med naturen som Guds bok.

Och så ritade han en karta över västerhavet där vikingarna dominerade runt 500-talet, från Trondheim i norr till Skottland (Southland) i söder och småöarna i väster.

Storbritannien "Brexit".



John Bell sammanfattade det keltiska temat "the celtic theme" i fyra punkter:

1. Inkarnationen - att Gud blir en av oss.
2. Psaltar-psalmernas djup.
3. Naturen är the Big Book".
4. Bibeln är "the Small Book...."

När de första kristna munkarna kom roende över havet i sin enkla båtar, mötte de ett folk som kämpade för sin överlevnad, med oro och med sjukdomar och död, som människan gjort i alla tider.

När de fick höra om Kristus - att Gud beslutat att komma mänskorna nära och bli såsom en av oss - ja då lyssnade de!

Denne utstrålning av Gud - Jesus Kristus - kunde tysta stormen och få vattnet att stilla sig.
Han var själv förtrogen med sjukdom och hade makt att bota - som en identitetsmarkör för varifrån han kom.
Kristus var nära i sorg och smärta när hans vän dog, och själv besegrade han döden med sitt liv.

En sådan Gud ville de lyssna till!
Så smälte den förkristna andliga längtan ihop med evangeliets berättelse.

Jesus Kristus är Gud, född i en kropp som vi, in i "köttet" och bliven till människa.


Kristus - Gud nära oss. Räddaren.


Vi nöjer oss med att tänka på inkarnationen vid juletid, sa John Bell, då vi firar det lilla gulliga Jesusbarnets födelsedagsfest med gran och glitter.

Men den keltiska kristendomen nöjer sig inte med att fira detta bara vid jul.
Guds mänskoblivande är närvarande varje dag, i varje bön och sång. Glädjen är påtaglig!

OCH ORDET BLEV MÄNNISKA OCH BODDE IBLAND OSS
OCH VI SÅG HANS HÄRLIGHET,

EN HÄRLIGHET SOM DEN ENDE SONEN FÅR AV SIN FADER,
OCH HAN VAR FYLLD AV NÅD OCH SANNING. Joh 1:14


Gud tar sin boning,,


Brittiska öarna blev tidigt kristnade innan romersk-katolska kyrkan offentligt hunnit dit.
Redan på 210-talet skrev kyrkofadern Tertullianus att Kristus var där före dem...

John Bell berättade hur Psaltar-psalmerna var grunden i den tidens gudstjänstfirande. Det var ju Jesu egen bönbok och hade högsta status.

När reformationen kom dit så var det Calvin som präglade kristenheten där.

Strängheten var stor, berättade John Bell.
Det fick inte låta i kyrkan som det lät utanför på krogarna, medan Luther gjorde tvärtom - han lyfte in folkmelodierna och satte bibliska texter till. Genialt! Lättsjunget.

Sjung!


Så var det ända fram till nutid, berättade Ionas föreståndare. Inga texter av mänskohand fick sjungas.

Men någon gång runt 1980 ändrades det då kommuniteten på ön Iona tog fart.
Det stod ju inget om Betlehem i Psaltarpsalmerna... kunde man inte försiktigt skriva nya texter, utifrån Psaltaren, och med nya musikaliska klanger?

Det var förskräckligt tyckte den allmänna kristenheten att John Bell lyfte in den skotska folkmusiken i kyrkan. Han log.
För det vände... Detta var den andra viktiga punkten.

Låt folkmusiken flöda i kyrkan!



Den tredje viktiga delen i den keltiska andligheten är Naturen.
Men först några ord om själva språket.

Gaeliska var det gamla språket som bevarade kulturen och poesin, berättelserna och sångerna.
Detta språk raderades sakta ut och skulle ersättas av engelskan. Men då gick stora andliga erfarenheter och skatter förlorade.

Gaeliska var hjärtats språk med stor minnesbank. Inte mycket fanns nedskrivet. Allt traderades från generation till generation.

Man har funnit gamla texter på gaeliska och lyckats översätta dem.
De innehåller en friskhet och ett djup som vår tid behöver.

Jag tänker med glädje och stolthet över den morgonbön jag utarbetade i Karlskrona stadsförsamling för tio år sedan, där keltiska texter låg till grund för vår bön.

Kristus OCH naturen.


I lördags bad vi morgonbön i Haslevs kyrka, där Emmaus kurscenter ligger, urgamla ord bevarade av det gaelisktalande folk:


I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE MAKER
WHO LIT THE WORLD
AND BREATHED THE BREATH OF LIFE FOR ME.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!

I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE SON
WHO SAVED THE WORLD
AND STRETCHED OUT HIS HAND TO MED.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!

I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE SPIRIT
WHO ENCIRCLES THE WORLD
AND BLESSES MY SOUL WITH YEARNING.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!


Ljuset gryr i Haslev kirke.


Varde ljus!

Ja, jag tänder ett ljus i Skaparens namn, som tände världen och andades livsanden in i mig.

Jag tänder ett ljus i Sonens namn, som räddade världen och sträckte ut sin hand till mig.

Ja, jag tänder ljus i Andens namn, som omcirklar världen och välsignar min själ med längtansfull ömhet.


Tänder ljus. Många ljus.



Familjen är viktig för den keltiska sammanhållningen.

De första kristna på brittiska öarna förstod detta med Treenigheten som den gudomliga familjen.
Sånger och böner innehåller alltid Fadern - Sonen - och den helige Ande.

John Bell tog sin egen familj som exempel:

- I asked my father about money... my mother when life was about romantic and my grandmother about school.
And all of them spoke with each other, of course! As the Trinity...

- Jag var inte så duktig i skolan. Om pappa var sträng mot mig, påminde farmor honom om att han själv inte var så bra...
Och när det gällde romantik påminde pappa min mamma om hur de haft det, och så vidare.
Som Treenigheten.

Stor familj på Emmaus center.



Naturen är Guds stora bok. Där har Gud lagt ner sin skönhet, intelligens och sina lagar.
Hela Skapelsen vittnar om "the Big Maker". Det är klang och jubel.
Men också mörker...


Du känner säkert igen orden ur Psaltaren 139 där David låter morgonrodnaden tala:

OM JAG TOG MORGONRODNADENS VINGAR,
GJORDE JAG MIG EN BONING YTTERST I HAVET
SÅ SKULLE OCKSÅ DÄR DIN HAND LEDA MIG 
OCH DIN HÖGRA HAND FATTA MIG. Psalt 139:9


Morgon-röden..



Det kan ju vara så illa att när man väl genomlidit natten, och vaknar osövd till en dag man inte bett om, då vill man dra nattens mörker över sig igen.

Det går varken att leva, eller dö.

OCH OM JAG SADE:
- MÖRKER MÅ ÖVERTÄCKA MIG OCH LJUSET BLI NATT OMKRING MIG,

SÅ SKULLE SJÄLVA MÖRKRET INTE VAR MÖRKT FÖR DIG
NATTEN SKULLE LYSA SOM DAGEN

JA, MÖRKRET SKULLE VARA SOM LJUSET. Psaltaren 139:11

Ett liv i skuggan.


Den begåvade musikern på Emmaus kurscenter Arne Andreasen, har skrivit en underbar sång utifrån denna erfarenhet.
Jag återger texten växelvis på danska och engelska:

Tar jeg morgenrödens vinger
slår mig ned hvor havet ender
så kender Du mig.

If I ride the wings of morning
taking shelter from the storming
would You still be there?


Arne Andreasen.


Eller på svangelska, denska...

Om jag red på morgonrödens vingar og tog skydd mot stormen där havet slutar,
så känner du mig, men jag undrar - är Du där?

Og ber jeg mörket om at kalde
ber jeg natten om at falde
så sender Du mig
et glimt fra lysets kilde

And should I ask for darkness cover
beg the night to be my lover
would You find me here
and pass on glimpse of heaven.


Darkness be my lover...



Om jag ber mörkret falla över mig, om jag ber natten bli min älskare, så sänder Du mig en glimt av ljusets källa, från himmelen.

.. fuld af kaerlighedens milde skin
og vender mig
og kender mig
Må alle mine dage vaere skrevet i Din hånd.

... showing me to be forgiven
Your grace redrawn
on wings of dawn
May all my living days and nights be written in your hand.

.. fyllt av kärlekens milda sken, förlåten. För din nåd dagas åter igen på morgonrodnadens vingar.
Må alla mina levande dagar och nätter vara skrina i Din hand.

All my living days.


Hela atmosfären på Emmaus kurscenter i Haslev andas enhet och omtanke.
Jag kunde se i ögonen att Kristus bodde i dem... en sådan blick glömmer man aldrig!

Denna Kristusfullhet hos dessa människor skapade ett sådant lugn, att tvivel och oro var tvungna att gråta ut sig...
Det gick inte att stå emot.

När själen plötsligt får ett alternativ till sitt mörker, då kan man släppa det som håller en fast.

This day is ment to be.

 Här ber man inte om ursäkt för en "kort andakt" som stör den andra mycket viktiga verksamheten.
Nej! På Emmaus-mötet delar alla glädjen i Kristus så det var ett ständigt flöde av sång, samtal, böner på morgonen, middagen och kvällen, i största värme och kärlek.


Emmaus kurscenter.


- Det är typiskt det keltiska traditionen, sa John Bell och lyfte fram den fjärde punkten, att Bibeln är i centrum.

Men den ska läsas och återberättas högt. Inte läsas privat... Precis som judarna vill höra Ordet högt i synagogorna, ville kelterna höra munkarna läsa bibelordet offentligt och med hög röst.

De älskade sina klanhistorier, fortsatte han, och nu blev de inneslutna i en ännu  större familj, den bibliska familjen.

Bibeln har stora djup, liksom Gud. Vi kan inte förstå detta helt, det är omöjligt! Låt det vara ett mysterium.

Låt både Bibel och Gud behålla sina bråddjup, så simmar vi där vi kan.

Böcker om Guds helighet.


Och på tal om naturen - i den keltiska traditionen finner vi en självklar grund för dagens ekologiska tänkande och klimatarbete.

Det är inte naturen som ska serva oss, utan människan som ska skydda naturen!

Så relaterar den keltiska kristendomen till skapelsen, vars tjänare vi är.
Inte utsugare.

Eller hur, Martinez, gäst hos Skavlan i fredags!


Klimatprisvinnare.



John Bell berättade om ett naturområde i Skottland där regeringen tillåtit ett företag att börja exploatera stenmassor ut ett bergsområde.

Ovetande om varandra protesterade en professor och en indianhövding från Canada:
- Förstör inte detta berg! Naturens första uppgift är att visa Guds ära! Inte att utnyttjas av oss.

Andlighet är politik

Regeringen beslöt att skydda berget. Och därmed också skydda Guds ära. Men det visste de inte...

Skavlan och miljörörelsen.


Låt morgonrodnadens vingar gå upp över bergen, över dina trösklar och ta med dig på en ny dag.
Varde ljus efter natt, hopp efter förtvivlan och skratt efter gråten.

Låt oss rodna av glädje över Guds generositet över oss!

När jag reste hem igen från Danmark och fastnade i passkontrollen i Köbenhavn, fick jag ett fantastiskt samtal med en man i trängseln på Öresundståget:

- Man blir förundrad över hur onödigt vackert och överdådigt allt är i naturen, sa han, man kan nästa misstänka att det är nån bakom...

Skönhet.


Jag hoppas kunna dela mer av det goda flödet från Iona, via Danmark.

Sök mer på www.galleri-emmaus.dk och info@galleri-emmaus.dk

Rödaste rödvita hälsningar från eder
Helene F Sturefelt,

- som älskar den danska maten och prisar Gud även för det dignande bordet!

Nygräddad leverpastej...