UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 4 augusti 2016

MUSLIMSKA BÖNERUM och KRISTNA KAPELL

Tillbedjansplats.


Förra året var jag på resa i Grekland. På Atens flygplats, i vänthallen, fanns två "stilla rum" mitt ibland alla shoppingförlustelser.

Det ena var ett muslimskt bönerum, det andra ett kristet kapell.
Det ena rummet hade en matta, vita väggar och en markering mot Mekka.
Det andra hade starka färger, målningar och ett altare med ljus och blommor.

Två olika traditioner sida vid sida.
Men de var inte mixade eller sammanblandade!

Nu har jag ägnat några dagar att läsa artiklar på Facebookflödet. Religionsdebatten tar allt mer fart, det är inte längre tabu att tala om religion, vilket är mycket positivt!

Problemet är bara att det är ett enormt "tyckande" med känslomässiga utlevelser.
Ett fåtal har kunskap om det de uttalar sig om, men åsikterna är starka och orden likaså.

Det blir svårt med kommunikationen då.

Kapell, Atens flygplats.


Dagens generation söker inte längre det vi hade i fokus - Sanningen - för den har blivit så relativiserad att det bara är individens upplevda känsla som räknas.
Det är dessutom intellektuell slapphet, men det vågar jag inte skriva.

En av artiklarna på Facebook handlar om Stockholms biskop Eva Brunne.
Förra året föreslog hon att de kristna symbolerna skulle tas bort i sjömanskyrkan i Stockholm.

Det blev en proteststorm.

Jag mailade till biskopen i förra veckan och frågade om bakgrunden till det som hänt - jag vill inte vara med i kommentarsfält som ondgör sig över det man inte känner till!
Jag fick svar samma dag - trots att det var Pride-parad i Stockholm där biskopen deltog - det var verkligen hedersamt.

- Det var ett "provtänkande" från min sida, skriver biskop Eva, men det har aldrig blivit verklighet.
Jag menar att dialog och gästfrihet inte är att vika ned sig, tvärtom. Samtidigt som jag talar om Jesus så ofta jag kan, varje dag. Det är ingen motsättning.

Förlåt, men du måste bort.


I mitt kommentarsflöde finns upprörda åsikter över hur en biskop inte bättre hävdar vår kristna identitet.
Många upplever sig svikna av Svenska kyrkans ledare i det man kallar för "fjäsk mot muslimer".

Den uppriktiga dialogen med andra religions-företrädare upplevs falsk och just - eftergiven.

NI SKA VARA MENLÖSA SOM DUVOR
   MEN KLOKA SOM ORMAR, sa Jesus.

Var är de kloka ormarna?
Jag ser mest menlösa duvor...

Är det så? Lätt som en fjäder...


Jag hör också många röster som är frustrerade över att det ska vara så svårt att hävda kristen tro i vår kyrka.
En del utifrån vill så split mellan oss och kalla diskussionen "hatisk", men så är inte fallet.
Vi är vana vid att ha högt i tak och tillämpa demokratin i dessa frågor, även med högt tonläge.

Jag har frågat mina muslimska vänner om de skulle kunna tänka sig att dela bönerum med kristna.
Det blev två olika svar.

- Ja, Koranen erkänner Jesus som en stor profet och vi tillhör alla "Bokens Folk."

- Nej, Koranen varnar oss för "de otrogna" ("förlåt mig Helene, det gäller inte dig") (Jasså, tack i då..), ni tillber människan Jesus som en Gud och det är Paulus som har förvanskat hela kristendomen. Därför kom Muhammed för att rätta till religionen.

Tillrättavisas?


Tillbaka till biskop Brunne.
Jag fick ännu ett vänligt svar i vår mailkontakt här om dagen och hon bifogade den artikel som DN låtit publicera i religionsfrågan.
Hon skriver:

- Väldigt lite av terror har med religion att göra. Ingen enda religion har våld som lärosats.

Samtidigt gör påven allt han kan för att för att försvara islam:

- Det är inte rätt att identifiera islam med våld.

Min bestämda känsla är att dessa båda kyrkoledare varken har läst Koranen eller lyssnat till konvertiter som flyr islam.

Jag har inte påvens mailadress... men jag svarade biskop Eva med att visa de aggressiva Surorna i Koranen som Muhammed lät nedteckna då han kom i konfrontation med sina motståndare (se inlägget den 27/7).

Konfrontation eller räddning?


Ännu några ord ur SURA 47: vers 22 och 37:

VET ATT DET EJ FINNS NÅGON GUD UTOM GUD
OCH BED OM FÖRLÅTELSE FÖR DIN SYND,

OCH DETTA FÖR ALLA RÄTTROGNA, BÅDE MÄN OCH KVINNOR!
JA, GUD KÄNNER ER VANDEL OCH EDER BONING.

DE SOM TRO, SÄGA:
- VARFÖR HAR INGEN SURA NEDSÄNTS?
MEN NÄR EN OTVEDYDIG SURA NEDSÄNDES OCH DET ÄR FRÅGAN OM STRID I DEN, SER DU HUR DE SOM HAR KRANKHET I SINA HJÄRTAN BETRAKTAR DIG...?

SÅ VAREN EJ SVAGA OCH INBJUDEN EJ TILL FRED
DÅ I HAVEN ÖVERHAND OCH GUD ÄR MED ER!

Det är Zetterséens översättning. Vi hoppas att en ny, modern ska komma snart. Och en pedagogisk reform.
Men framför allt att muslimer själva börjar samtala vad detta egentligen handlar om... och samtalar med oss.

Ängeln Gabriel, vad har du sagt?


I de muslimska bönerummen ber man genom att recitera Koranen på gammal-arabiska, ungefär som när prästerna på medeltiden läste mässan på latin.

Det betyder att många muslimer faktiskt inte förstår vad de säger och ber.
Dock är de fostrade till att känna en djup vördnad för själva orden, en vördnad som vi också har haft med förlorat.
Jag önskar att vi kunde lära av muslimernas respekt och återta den till vår egen heliga Skrift.

Och inte säga som dopfamiljen:
- Vi är inte så religiösa, men...
- Inte jag heller! svarade prästen, då har ni kommit rätt!

Tårar, tårar... Menlösa som duvor. Mesiga som mesar. Lätta som fjädrar.

Grekisk ortodox tradition skäms inte för sig.


I detta sammanhang vill jag verkar i Luthers anda och förespråka nödvändigheten att läsa sin Skrift på folkspråket.

Det betyder att i alla svenska moskéer bör alla talade och lästa ord vara på svenska - förstås!
Varför?
För att i en demokrati skall allt vara genomskinligt och genomlyst, utan dold agenda.

Och när Koranen börjar läsas på svenska, och förstås av oss alla, då kommer behovet av reformer bli tydligt.
Precis som Luther ville att var och en skulle kunna läsa Bibeln på sitt språk, och få undervisning till att förstå sammanhangen på sitt språk.

En vän på asyloboendet sa:

- Då kommer verksamheten i moskéerna att självdö...

Vad håller vi på med?


Biskop Eva Brunnes artikel i DN har två sakfel, som jag nu påvisat.

- Terror har med religion = islam, att göra. Tyvärr.
- Religion = islam, har våld som lärosats. Tyvärr.

Vi måste älska muslimerna till befrielse från detta förtryck!
Vi får be i våra bönerum, kapell och kyrkor för varje muslim att få tänka själv, ställa frågor själv, kritisera själv, välja själv - allt detta som är självklart för oss men otillåtet inom islam.

Vi får bli vänner med de muslimer som finns här, lyssna till dem och sedan berätta om våra traditioner, vår kyrka och hur Bibeln berättar om Jesus, som med sin död och uppståndelse försonat hela världen.

Vi får be för varje Koranläsande människa att när han/ hon tar ordet "Isa" = Jesus i sin mun, att Jesus ska bli en verklighet för dem.
Jag ber att alla ska få läsa Nya Testamentet som en förståelse till vår mänskosyn, men framför allt se hur grundlös och förvirrad Muhammads kritik är av kristendomen.

Nej, vi tillber inte tre gudar. Vi tillber ingen människa.
Jesus Kristus är utflödet av Gud själv.

Jesus, tack att Du älskar oss alla.

Interreligiös dialog - ja gärna.
Interreligiös bön - jag vet inte... Jo, bönen om fred måtte väl vara gemensam för oss alla!
Men vägen dit...?

Det gäller att ta alla tillfällen till att samtala - men först behöver vi "kunskapa" tillsammans.

Denna söndags överskrift var i den gamla evangelieboken "Förspillda tillfällen".
Det vågar man inte längre tala om i kyrkan.

Istället är rubrik och texter ändrade till "Nådens gåvor", 10:e söndagen efter Trefaldighet.
Det ska jag återkomma till i nästa inlägg.

I nåd jag står. Du med.

Böner, böner... bland ormar och duvor.

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som gärna ber både gående och stående, flygande och sittande på knä för den värld som är törstar efter rättfärdighet.

Närmare Gud till Dig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar