UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 11 augusti 2016

GUDS SVÄRD


Vad är "Guds svärd"?


Guds svärd - vad är det?
Jag vandrar i ett industriområde och funderar och ber i en spontan pilgrimsvandring, utan stav, över den senaste veckans debatt.

Jag utgår ifrån att du hängt med i artiklarna kring hur kyrkan ska ställa sig i förhållande till islam, annars blir kanske detta inlägg svårt att hänga med i.

"Det är ödesdigert att möta terrorhot med kulturkamp" står det i Dagens Nyheter, à pro på uppmaningen att frimodigt bära sitt kors runt halsen.

Men att ha på sig ett kristet smycke betyder inte att man är emot något, utan att man är för.
Att vara kristen är att vara för Jesus Kristus.

Jag läser en välskriven artikel i DN undertecknad de tre stora religionernas företrädare i Sverige;

- Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift, Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan, Mahmoud Khalfi,  ordföranden i Sveriges imamråd, Nadia Marhri Lodin, ordförande i Sveriges muslimska råd och Ute Steyer, rabbin i Stockholms judiska församling.

Tillsammans skriver de:
- Rädsla och aggression är dåliga rådgivare.

Ja, det är det, och de fortsätter:

Suddigt? Beror på vilket fokus vi har.


- En situation där hets utges för realism och samverkan för naivitet är kontraproduktivt. Tro, kunskap och kultur är bättre alternativ.

Ja, absolut.

Men det märkliga är att vi använder samma ord fast i motsatt riktning:

- uppmaningen från några präster som startade en grupp på Facebook - "Mitt kors" - kallas här "hets", när de/vi själva ser det som en längtan att visa vår kristna identitet.

- och att de/vi i denna "falang" skulle kalla samverkan för "naivitet". Så har jag inte uppfattat det.

Samverkan och dialog, gärna!
Men inte på bekostnad att vi reducerar korset, det var ju det som startade protesten mot Svenska kyrkans ledning.

Annat fokus.


Så, i samma artikel lyfts fram olika uttryck angående GUDS SVÄRD, både i Gamla Testamentet, Nya Testamentet och i Koranen.

Tillsammans lyfter dessa religionsföreträdare fram:

- Tyngden av olika textdelar och vad som anses vara den mest adekvata tolkningen varierar.

Jag ska stanna upp inför det här nu, men först en fråga till mig själv:

Religionsdialog kan ha flera utgångspunkter:

- textstudium av de heliga Skrifterna,
- lyssna på de troende utövarna,
- lyssna på dem som lämnat och konverterat - och som därmed också kan jämföra olika religioners innehåll på ett personligt sätt,
- att utifrån ett andligt perspektiv ställa frågan "hur blir man frälst?"

På min enkla blogg försöker jag ha med alla fyra perspektiven med jämna mellanrum.

Detta är ingen religionsvetenskaplig rapport, det är inte heller ett uttalande för hela yrkeskåren utan just ett personligt vittnesbörd av det jag själv har funnit och står för.

Målet är just dialog såsom "trons kritiska röst" där missionsbefallningen är min drivkraft.

Metoden är bibelstudium, i både ord och bild, med ett lättsamt språk som jag hoppas inte missuppfattas.
Jag är partipolitiskt obunden, men det vet du redan som brukar vara här och läsa.

Inte min predikstol.


Jag börjar med min egen tradition. Vad menas med "Guds svärd"?
Finns det verkligen ett sådant uttryck i Bibeln?
Ja, det gör det.

Som bildspråk används ordet SVÄRD för "krig", "Guds domshandlingar" och för "makt och myndighet".

Men Nya Testamentet talar inte om stål och blänkande klingor.
Det är Guds Ord som är svärdet! Det är Ordet som skär igenom märg och ben, samveten och grumliga uppsåt.

En himmel mellan olikheterna.


I Efesierbrevet talas om "Guds rustning", men ljudet av vapenskrammel uteblir. Istället handlar det om andliga vapen:

HÅLL STÄNDIGT TRONS SKÖLD FRAMFÖR ER,
MED DEN SKALL NI FÅ DEN ONDES ALLA BRINNANDE PILAR ATT SLOCKNA.

OCH GRIP FRÄLSNINGENS HJÄLM
OCH ANDENS SVÄRD SOM ÄR GUDS ORD. Ef 6:17

Trons sköld?


Jesus själv är Guds ord förkroppsligat.
Därför säger Jesus om sig själv:

- JAG HAR INTE KOMMIT MED FRED UTAN MED SVÄRD.

TY JAG HAR KOMMIT FÖR ATT STÄLLA EN MAN MOT HANS FAR, EN DOTTER MOT HENNES MOR... Matteus kap 10:34.

Vad handlar denna splittring om? Bråk och blodsutgjutelse?
Nej.
Jesus är ärlig då han vet att det han säger och gör kommer dela oss i två läger - att acceptera det Gud säger om synd, förlåtelse och försoning - eller förkasta det.

Att bli kristen kan orsaka uteslutning ur familjegemenskapen, vilket våra muslimska vänner berättar obehagliga historier kring.

Utesluter inget.


Bibeln tolkar sig själv.
Lukas evangelium redogör för vad vad den rättfärdige gamle mannen Symeon sa när han äntligen fick se Jesusbarnet:

SYMEON VÄLSIGNADE DEM OCH SADE TILL HANS MOR MARIA:

- DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL.
JA, OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL GÅ I DAGEN.
Lukas 1:35

Svärdet är återigen Guds ord, som är Jesus, inte ett militärt vapen.
Och ingenstans uppmanar Jesus oss att strida med fysiskt våld! Tvärtom.

Minns du när Petrus ville försvara honom mot soldaterna i Getsemane trädgård?
Han drog sitt svärd för att försvara Jesus, som genast bad honom att stoppa tillbaka det i skidan.

Inte svärdet.


Johannes beskriver i den uppenbarelse han fick Jesus på följande vis, i en vision:

JAG SÅG NÅGON SOM VAR LIK EN MÄNSKOSON...

I SIN HÖGRA HAND HÖLL HAN SJU STJÄRNOR,

OCH UR HANS MUN KOM ETT SKARPT, TVEEGGAT SVÄRD,
OCH HANS ANSIKTE VAR SOM SOLEN NÄR DEN LYSER I SIN KRAFT.
Joh Uppb 1:16.

Solens kraft.


I artikeln i DN hänvisar de muslimska religionsföreträdarna några ord ur Koranen.

- Varje sura (kapitel) börjar med en hänvisning till Guds barmhärtighet.
Frihet i religion skall råda:

DET FINNS INGET TVÅNG I RELIGIONEN.
DEN RÄTTA VÄGEN ÄR TYDLIGT SKILD FRÅN FÖRVILLELSEN.
Sura 2:256 (i Zettersténs översättning är det vers 257.)

På ett annat ställe, när Muhammed formade sitt samfund i samförstånd, finns ett gott ord:

OM MAN DÖDAR EN OSKYLDIG MÄNNISKA ÄR DET SOM ATT DÖDA HELA MÄNSKLIGHETEN.

Åh, om vi alla kunde följa det!

Ta bort taggtråden.


Men strax i samma kapitel läser jag:

OTROGNA ÄR DE SOM SÄGER:
- GUD ÄR FÖRVISSO KRISTUS, MARIAS SON. Sura 5:19.

Och det är ju här problemen börjar. Hur för vi en dialog kring det?
Rädslan ökar i kapitel 8:

OCH NÄR DIN HERRE MEDDELADE ÄNGLARNA DENNA UPPENBARELSE:

- JAG ÄR MED ER, STYRK ALLTSÅ DEM SOM TROR. JAG SKALL INJAGA SKRÄCK I DERAS HJÄRTAN SOM ÄR OTROGNA; HALSHUGG DEM OCH HUGG AV DEM ALLA FINGRARNA.
Sura 8:12.

Vem är det som kommer med aggressionen?
Är det vi som polemiserar när vi läser det som står?

Jag har mött många muslimer som flytt hit i rädslan för vad de mött i sina hemländer.
Senast var det några unga afghanska män som sa:

- Varför är vår Gud bara nöjd när vi dödar? Vi vill inte det! Var är kärleken?
Muhammed hade blod på sina händer som krigsherre, har er Jesus det också?

Detta är den vardag jag lever i.

Flykten.


Nej, jag vill inte uppvigla, jag vill inte konfrontera, men det är ju olikheterna som pockar på uppmärksamhet att bli uttydda på ett ärligt sätt!
Att blunda för detta gör att oron gror ännu mer.

Jag ber er:
- Lyft fram detta och förklara!
Artikelförfattarna skriver:

- Religionsmöten och intelligenta samtal om religion behöver vi, lika självklart som en utbildning för religiösa ledare som håller hög akademisk och teologisk kvalitet.

Ja, tänk om vi då skulle ha statligt neutrala utbildningar för både rabbiner, imamer och präster där man studerar varandras texter, får ställa frågor och söka svar tillsammans!

En sådan öppenhet skulle vara otroligt spännande!
Och kommunicera detta i utbildningsprogram i radio, TV och i församlingslivet.

Öppenhet.


En insändare i gårdagens lokaltidning gör en genomgång av de män som utfört den senaste tidens terrordåd.
Han menar att de alla hade ett kriminellt förflutet och inte alls var några "guds heliga krigare".

Denne skribent tar dem i försvar och menar att "de inte kan mycket om islam och knappast läst Koranen".

Jag tänker i mitt stilla sinne; vi kan naturligtvis ha åsikter om allt, men om vi ska uttala oss om något bör vi ju faktiskt själva ha läst både Bibel och Koran, eller hur?
Annars blir ett bara ett känslomässigt tyckande och det är inte det vi menar med "religionsdialog".

Jag är beredd att försvara varje människa! Men inte alla livsåskådningar.

Sanningen skall göra er fria.
Vad är sanning?
Jag är rädd.

Stairways to heaven.


Jag avslutar detta inlägg med att citera judarnas bönbok, tillika den som Jesus själv läste ur, liksom vi i den kristna kyrkan:

DE OGUDAKTIGA DRAR UT SVÄRDET OCH SPÄNNER SIN BÅGE,
FÖR ATT FÄLLA DEN SOM ÄR BETRYCKT OCH FATTIG,
FÖR ATT SLAKTA DEM SOM VANDRAR I REDLIGHET.

MEN DERAS SVÄRD SKALL GÅ IN I DERAS EGET HJÄRTA, OCH DERAS BÅGAR SKALL BRISTA SÖNDER. 
Psaltaren 37:14

Det vi sänder ut, kommer tillbaka.

Skydd eller hinder?


Jag sjunger stilla Olof Hartmans psalm 62:

ÄN FINNS DET EN VÄRLD,
DEN LEVER TROTS MAKTER AV DÖD OCH FÖRDÄRV.

TY ORDET BLEV MOTSAGT, GUDS SKAPELSESORD,
OCH REDAN SATT YXAN I LIVSTRÄDETS ROT,

MEN RÄDDNINGEN SÄNDES OSS OVANIFRÅN;
GUDS ENFÖDDE SON.

I kärlek till er alla, med Guds frid.
HFS,

- som inte talar med kluven tunga men väl med det tveeggade svärdet,
- och som nu tar semester och välbehövlig vila. Du också?
- Siloarna i Sölvesborg är vackra i sin styrka.

Mjuka och hårda värden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar