HON LÄMNADE YOGAN

Yoga nybörjarkurs.

Det är skönt att få slappna av i sommarvärmen och låta stressen fara.
Många gör det med hjälp av yoga i tro att det bara handlar om muskler och stretching.

Det gör det delvis också. Men det finns en religiös bakgrund som ett fåtal känner till, och ännu färre vill erkänna.

Nu tänker jag berätta vad jag vet, dels från egen erfarenhet, dels från böcker och skrifter.
Jag skall också ge ett vittnesbörd från en kvinna som lämnade yogan för att det höll på att tömma henne fullständigt.

Tömd.

Jag har två infallsvinklar.
Den ena är otillfredsställda materialisten som upptäcker att hon/han behöver andlighet i sitt liv.
Den andra är kyrkan, som inte har förvaltat sitt arv tillräckligt väl.

Jag har studerat Indiens religioner och framför mig ligger just nu en "tegelsten": Helmuth von Glasenapps utforskande och värdering av Indiens religioner.
Dessutom kompletterade jag med en dagsfärsk tidning som heter kort och gott "YOGA för dig".

Reportern möter yogaläraren Ulrica Norberg på Södermalm i Stockholm.
En av frågorna är:

- Är yoga religion? Hon svarar:
- I ursprunget nej. Men yoga har använts i många religioner då den förespråkar andlighet.
- Vad är skillnaden?
- En definition är att i religion finns en dogm att följa och yogan är bara andlig. Den följer ett mänskligt upptäckande och har koppling till vår vetenskap, säger Ulrica Norberg.

Detta itutades vi också på 70-talet då TM kom (transcendental meditation). Det sades bara vara en ren teknik som genom avslappning skulle höja medvetandets nivå och därmed vår prestationsnivå.
Och vem vill inte det?!

Metoden var att upprepa mantra - helt neutrala ord sades det - som senare skulle avslöjas som hinduiska gudanamn.

"Bara ett ord"...

Jag citerar ur "Indiens religioner" sid 158:

"Inom buddhismen finns ett system av läror och riter - "tantras" - som är ägnade åt det religiösa livets praktiska sida.
De ger anvisningar för kulten av olika gudar och beskriver olika ceremonier som tjänar detta ändamål.
Det är alltifrån tempelkult till bestänkning av heligt vatten och hemliga riter, av vilka man lovar transcendenta verkningar."

"Dessa tantra-texter innehåller även uppgifter om heliga stavelser, ord och formler och sättet att använda dessa.
Redan i brahmana-texterna tillskriver man bestämda heliga stavelser mytisk och magisk verkan, såsom:

- om, him, phat."

- Detta har utvecklats till en slags ockult språkvetenskap, skriver Helmuth von Glasenapp.

Många "yogisar" är lurade till samma ytliga inställning som på 70-talet.
Ulrica Norberg säger lättsinnigt:

- Ta ordet "aum" till exempel. Aum kom innan religionen och vilken röstpedagog som helst pratar om a-u-m rent rösttekniskt.
Sedan att hinduerna också använder det, men i en religiös aspekt, är upp till dem.

Men jag menar att det går inte att förändra ett faktum och sedan göra det till en åsikt, reducerad från sitt sammanhang. Det är både respektlöst och intellektuellt ohederligt.
Hon fortsätter i tidningen "YOGA":

- Det handlar om vad du lägger in i vissa begrepp. När man sjunger mantran så skapar det en vibration som frigör spänningar och luckrar upp stress.

Det handlar om att komma åt krafterna bakom de begränsade tankarna, så att du kan använda dem till att bättre koncentrera dig, menar hon och tar exempel med två mantran:

- man betyder "sinne" och  tra betyder frigöra, trajate liberate, alltså att frigöra sinnet.

Ulrica förklarar vidare:
- Du skulle lika gärna kunna säga "coca-cola", men nu är det så att just ordet aum skapar olika vibrationer - inte för att komma närmare någon gud, även om man säkert kan använda det till det också.

Socker-religionens mantra.

Det är beklämmande i sin okunnighet.

Men låt oss råda bot på det! Som religionshistoriker är jag skyldig att berätta vad jag vet.
Jag citerar ur "Indiens religioner" igen, sid 158:

"Mantras gäller som manifestationer av gudar och dyrkas därför, skrivna i konstfulla diagram - "yantra" - och ingraverade i metall, som gudar.

Framsägandet av mantras beledsagas av bestämda gester - "mudra" - som är ett slags sigill.

Detsamma gäller den akt som kallas "nyasa", där kultutövaren när han uttalar ett mantra berör med högra handens fingertoppar bestämda kroppsdelar, vilket skall medföra att den gud som mantrat tillhör ingår i kultutövarens kropp, respektive att identiteten mellan kultutövaren och guden etableras."

Slut citat.
Alltså: Yoga är religion, hur mycket andligt längtande kvinnor än försöker bortförklara det.

Bara ett smycke... ?!

Och om man lika gärna kunde säga "läskedryck" men inte gör det, då visar ju det att den finns någon form av kraft där... som man inte kan definiera... om man tar bort den religiösa kunskapen.

Det är inte nyttigt med Coca-cola... Det är inte nyttigt med Nutella heller...!
Näringsexperterna avslöjar hur det i denna bruna chokladsmörja finns:

- palmolja som odlas på skövlad regnskogsmark,
- vanillin som framställs kemiskt ur petroleum,
- glutamat som förstärker smaken och triggar behovet.

Det är nutritionisternas skyldighet att berätta vad de vet om dålig mat. Sedan bestämmer vi själva om vi vill fortsätta hälla i oss C-c och slicka Nutella eller inte.

På samma sätt är det min skyldighet att berätta varifrån Yogan kommer.
Sedan får man själv välja om man vill vara buddhist eller hindu, eller låta bli.

Men innehållsdeklarationen skall vara ärlig!
Det är det minsta man kan förvänta sig, eller hur?

Vad innehåller du?

Nu till kvinnan som valde att lämna yogan.
Jag vet inte vilken form av yoga hon tillämpade, men så här berättade hon, fritt återgivet, med tillåtelse.

I början var det svårt med yoga för jag var så stel. Men efter hand blev kroppen mjukare och jag blev allt mer avslappnad. Det var skönt.

Jag lärde mig att möta alla stressande tankar med att bara låta dem flyta bort. Inte döma. Bara vara.

I den tysta meditationen lärde jag mig för första gången att inte fly bort från mig själv. Jag var tvungen att känna mina känslor och tänka mina tankar, hur fula de än var. Denna djupdykning i mitt inre var verkligen jobbig, men nödvändig.

Jag lärde mig se hur jag projicerade mina dåliga sidor på andra, vilket gjorde mig uppmärksam på att jag behövde bearbeta sidor hos mig själv, och öva mig i acceptans.

En läkare konstaterade att mitt blodtyck gått ned och att min allmänna hälsotillstånd blivit bättre.
Så långt var allting bra.

Mådde bättre.

Men efter ca 1 år inträffade en förändring. Det var de inledande orden som störde mig:

- Ong Namo Guru Dev Namo.

- Jag tror det betyder "Jag hälsar den stora visdomen och den kreativa kraften".
Och hon berättar vidare:

Jag hade nu kommit så långt i att tömma mitt sinne på tankar och känslor att det var vidöppet för all slags andlighet och påverkan.

Min yogalärare brukade säga att "allt är neutralt", det finns inget rätt eller fel. Låt allting vara, betrakta det men lämna det sedan.
Jag minns ett citat ur Bhagavad Gita där det står ungefär:

- Vi har rätt till vårt arbete, men inte till resultatet. Vi ska göra saker för sakens skull, inte för att uppnå ett resultat eller särskilt mål. Vi ska bara observera vad som händer.

Men varför skall jag över huvud taget göra något om resultatet inte är viktigt?
Det var något som inte stämde.

Vad är det som inte stämmer?

Sedan återger kvinnan som lämnade yoga att hon vid ett besök i Indien träffat några buddister som påverkat henne djupt.

De verkade vara så andligt upplysta, men på kvällarna såg hon dem besöka "glädje-flickor"...
När hon frågade varför, svarade de precis så att "allt är neutralt, det finns inget rätt eller fel... bara observera".

Det här var höjden av ansvarslöshet!

Jag läser i Glasenapps redogörelse hur det inom buddhismen utvecklats ett åtskiljande mellan kropp och själ, där det i sina extrema former innebär att det inte spelar någon roll vad du gör med kroppen... Sid 149:

"Ishvara-krishnas texter -  Sankhya-karika från 300-400 efter Kristus - lär att det finns två eviga, helt ifrån varandra skilda substanser.
Den ena består av de rent andliga, overksamma och oföränderliga individuella själarna, den andra består av den oandliga men aktiva ur-materien..."

Stopp, det räcker nu med krångligheter, tänker du. Okej. Du får läsa själv någon gång...

Jag vill inte mer.

Kvinnan som lämnade yoga berättade hur tomheten hade ätit sig allt större inom henne.
Hon var utan mål och riktning.

- Det värsta var att jag kände mig känslokall och utan medlidande för andra, berättade hon. Jag tappade ansvarskänslan och en meningslöshet tog tag i mig allt mer.

Till saken hör att hon inte alls var kristen, och hon gick inte heller till kyrkan, men hon hade kristna vänner.

Hon hamnade på en bönesamling - de frågade henne först - och tänkte att hon hade inget att förlora...

Bönen började med att de satt i en ring, tände ett ljus, och var tysta.
De andades djupt och bad högt tillsammans den äldsta kristna bönen:

- Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig...

Det här påminner ju om när vi andas i yogan, tänkte hon, fast de sitter lite illa på stolarna.

Men ganska snart upptäckte hon att de kristnas bön hade en riktning. Det var ett samtal med Någon, som inte var neutral utan som hade smak av en Sanning, som hon bara kunde ana. Kunde det vara Brahman?

Fyll mig med din Fullhet.

Hon fortsatte gå på bönesamlingarna och såg hur de kristna inte var "tomma" utan fyllda av en närhet.
Den vill hon också känna.

En dag inleddes bönestunden med ett bibelord:

TY GUD BESLÖT ATT LÅTA ALL FULLHET BO I KRISTUS

OCH ATT GENOM HANS BLOD PÅ KORSET STIFTA FRED

OCH FÖRSONA ALLT MED SIG, 
GENOM HONOM OCH TILL HONOM,
ALLT PÅ JORDEN OCH ALLT I HIMLEN.

Det var från Kolosserbrevet kapitel 1 vers 19, om fullheten hos Jesus Kristus. Hon såg vilket ansvar det födde hos hennes kristna vänner.

Det här är yogans och buddhismens motsats, tänkte hon och undrade hur hon skulle kunna få del av detta.

- Vilka övningar använder ni? Har ni något mantra?

De kristna vännerna log mot henne och förklarade att det finns inget en människa kan göra för att förtjäna denna fullhet eller sinnesro.

- Men vad gör ni med alla svarta tankar då?
- Vi erkänner dem för Gud och låter Jesus ta dem med på korset. Sedan tar vi emot förlåtelsen.
- Hur får ni Guds kärlek?
- Det är en gåva. Och när vi förstår hur oerhört mycket Gud älskar oss, föder det en värme till andra människor. Den kommer från Gud, inte från oss, vi är ingenting särskilt.
- Jag vill be den bönen...

På vad? Vem?

Käre himmelske Fader, 

Tack för vår syster här, tack att hon är ditt älskade barn!
Hjälp henne nu att våga ta emot din kärlek och renande försoning.

- Ja, Jesus, om Du är där, kom och fyll min tomhet med din fullhet. Amen.


Sedan den dagen var allting förändrat för henne.
Guds kärlek gav henne ansvarskänslan tillbaka. Livet fick en mening igen, även det som varit tomt och innehållslöst.

Nu brukar hon be för sina "yogisar" att de inte skall öppna sig för de hinduiska avgudarna och att de skall vara uppmärksamma på den religion som ligger bakom den "tekniska västerländska gymnastik-yogan.".

Vi är alla systrar.

Inga ord är meningslösa. Allt har sin betydelse och påverkan.

Och när jag gör min morgongymnastik för att inte stelna, tackar jag Gud för min kropp och för mitt liv.
Ja, någon kanske skulle kunna tro att jag använder ordet "Jesus" som ett mantra när jag sträcker ut mig...

Varför inte? Prova det då!
Och observera vilka vibrationer det sätter igång...

Aum... Kors i himmelen!

I nästa inlägg fortsätter jag fundera på vilket ansvar kyrkan har, att inte tillfredsställa vårt behov av tystnad, bön och kroppslighet.

Vi ses.
Uppgraderade hälsningar...

Helene F Sturefelt, teol.kand, kristen och f.d. meditatör,

- som tvingats säga nej till socker-religionen men har mörk choklad på mackan och dricker svart te...
- och som tackar Gud för att det finns en fullhet som mättar både kropp, själ och ande - i Kristus.