UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 8 juli 2016

FÖRNEKA SIG SJÄLV

Förneka nöjet?


Karusellerna snurrar fort på här på Killebom-festivalens skojigheter.
Marknad och tivoli samlar folket och alla träffas och trivs.
Jag har också varit där och roat mig men sitter nu hemma och vilar. Från balkongen hör jag musiken från "Tribute to Ledin".

I den stressiga tillvaro vi har skapat åt oss, kan vi välja två vägar för att komma ur det:

- roa oss med underhållning
- stilla oss med tystnad och meditation.

Jag har de senaste dagarna skrivit tre artiklar om yoga och dess hinduiska bakgrund.
Med fakta och erfarenhet har jag försökt visa hur denna meditationsform har som mål att tömma sinnet.
Tankar skall komma och gå, utan att bedömas.

Kommers.


Det sägs där att det inte finns något rätt eller fel.
Inte heller något direkt ansvar för medmänniskan. Det är det egna "välbefinnandet" som är i fokus.
Målet är djupast sett att komma så djupt ned i stillheten att man når passivitet - eftersom alla handlingar skapar ny karma.

Yogaspråket är sanskrit - de indiska religionernas språk - där ord och begrepp inte översätts, ty då skulle det bli uppenbart att det handlar om österländsk religion.

Men det finns likheter med kristendomen, förrädiska sådana.
Jag ska ta upp ett begrepp som är både svårt och provocerande.

Att förneka sig själv.

Vad ska jag välja?


Medan tivolit plingar och plongar nere vid hamnen har jag mediterat över det bibelord som är denna söndags evangelietext (6:e e Tref) om efterföljelse - Matteus kap 16:24- 28 - med rubriken "Lärjungaskapets krav":

SEDAN SADE JESUS TILL SINA LÄRJUNGAR:

- OM NÅGON VILL GÅ I MINA SPÅR, MÅSTE HAN FÖRNEKA SIG SJÄLV OCH TA SITT KORS OCH FÖLJA MIG.

TY DEN SOM VILL RÄDDA SITT LIV SKALL MISTA DET

MEN DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL
HAN SKALL FINNA DET.

Ta mitt kors...?


Jag brottas med Jesus och funderar på vad det är jag skall förneka:

- min identitet?
- mina behov?
- min vilja?

När jag för många år sedan satt i buddhistisk za-zen-meditation så skulle jag bara låta alla tankar och känslor komma och gå, vackra som fula, goda som onda - inte förneka - utan att värdera.

Men varken tankar eller känslor är "värde-lösa" eller neutrala! De har alltid ett syfte och ett mål. Det finns rätt och fel. 2 + 2 är inte 5.

Gud har skapat dig och mig med en unik identitet. Gud har nedlagt ett antal nödvändiga behov som driver oss fram att överleva. Gud har också gett oss en vilja som skapar vår dag.

Det kan inte vara detta vi skall förneka. Vad är det då Jesus vill komma åt?

Inte förneka min identitet!


I stycket innan talar Jesus med sina lärjungar om att han måste gå in i lidandet.
Det är motsatsen till Buddha, som vill undvika lidandet.

De tolv har nu levt så länge med honom att de ser och bekänner att Jesus är Messias, Guds son.
Med denna insikt kan han ta undervisningen ett steg till:

FRÅN DEN TIDEN BÖRJADE JESUS FÖRKLARA FÖR SINA LÄRJUNGAR ATT HAN MÅSTE BEGE SIG TILL JERUSALEM OCH LIDA MYCKET. Matt 16:21.

Vilken dålig idé...

Varför skulle deras herre och Mästare behöva lida? Nej, det måste undvikas!
Så säger muslimerna också och tänker sig att Jesus besparades korset.

Men då kvarstår problemet - att ingen har besegrat ondskan. Och med österländska termer: karma-lagens förbannelse är fortfarande obruten.

Ondskan kvarstår.


Petrus vill vara snäll och önskar Jesus det bästa:

- MÅ GUD BEVARA DIG, HERRE!
NÅGOT SÅDANT SKALL ALDRIG HÄNDA DIG!

MEN JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL PETRUS:

- HÅLL DIG PÅ DIN PLATS, SATAN. DU VILL FÅ MIG PÅ FALL FÖR DINA TANKAR ÄR INTE GUDS, UTAN MÄNNISKORS. Matt 16:22-23.

Undvika lidandet?


När vår identitet, våra behov och vår vilja inte längre följer Guds intentioner, då har de blivit till sin motsats.
Trots att vårt syfte kan vara gott, blir hela situationen bakvänd:

Petrus blir här en förebild för oss alla:

- Genom att vilja förhindra det svåra blir hans identitet motsatsen till att vara "ett Guds barn" - han blir "ondskans hantlangare".
Dessutom med hjälp av ett bibelord! "Må Gud bevara dig..." Lurigt! Men vem har väl inte önskat det?

- Hans behov av att skydda blir tvärtom ett sätt att försöka kontrollera situationen.
Han missbedömer allt ihop... Vem har väl inte gjort det?!

- Petrus missbrukar sin vilja och talar i egen sak. Om Jesus måste lida, så måste ju de också lida - de går ju i hans efterföljelse och fotspår...
Och det vill han förhindra! Vem vill väl inte det?

Kontrollerar situationen.


Det som ligger och skaver och förstör i alla dessa situationer är  - EGOT.

När Egot tar sig in i vår identitet, då blir vi en sämre upplaga av oss själva.
När Egot tar över våra behov, då perverteras de till begär.

När Egot infiltrerar sig i vår vilja handlar det alltid om att vinna egna fördelar, hitta enkla bekväma och billiga lösningar som inte kostar varken tid eller pengar.

- Om någon vill gå i mina fotspår måste han förneka sitt Ego.

Så uppfattar jag Jesusordet i Matteus evangelium.

Boosta sig själv.


Men är det inte det som buddhismen också säger?

- Utsläcka livstörsten.

Det är snubblande nära.
Men meditationerna i yoga, och i andra indiska religionsformer, syftar till en tomhet som är passivitet.
Det får inte som resultat att ta hand om sin medmänniska.
Tvärtom kan långvarig österländsk meditation leda till meningslöshet och känslokallhet (se tidigare inlägg).

Kastlöshets-systemet i Indien talar sitt fruktansvärda språk.

Var och en får skylla sig själv i hur man levt och hur man ska återfödas. De fattiga sonar alltså tidigare liv med att straffas till att tillhöra "de oberörbara".

När de kristna i Indien tar hand om de fattiga och ger dem mat och husrum, blir de anklagade att förstöra det indiska samhällssystemet.
Tror jag det! De rika har alltid velat vara ifred!

Moder Teresa visade med sitt liv i Calcutta skillnaden mellan kristen bön och hinduism.

Släck törsten. Inte livstörsten!


Nej, kristendomen vill inte utsläcka livstörsten.
Tvärtom visade Jesus nödvändigheten att mätta de hungriga, läka de slagna och upprätta de fallna.

Men Jesus går hårt åt dem som drivit sina behov till giriga begär - de lever på andras bekostnad och har ingen plats i Guds rike.

Det är ju detta som är de kristna grundbultarna i vårt samhällssystem med t ex skolmatsalar, sjukhus och själavård.

Välkommen.


Nu tar vi detta ord ett steg till.

Det finns väldigt många "ljumma, lata kristna" som inte känner sin herre eller lever i bön, bibelläsning och gudstjänst.
Kristna till namnet men inte till gärningarna. Och många tillhör Svenska kyrkan och sympatiserar med sin hembygds kyrka, men känner inte Jesus - kyrkans herre.

Kan vi inte växa tillsammans?

När jag läser veckans "predikoturer" får jag ibland uppfattningen att det viktigaste för kyrkan är:

- kaffefservering
- underhållning
- kyrkogårdsrundvandringar.

Alldeles för sällan ser jag inbjudningar till bön och bibelstudium - vilket är vår identitet.

Visserligen skulle dessa tre trevligheter kunna vara en fin väg in i den kristna tron, men då måste det i samma sammanhang finnas undervisning om Jesus och lärjungaskapet.

Hör här vilka otroligt tuffa ord Jesus levererar:

-VAD HJÄLPER DET EN MÄNNISKA OM HON VINNER HELA VÄRLDEN MEN MÅSTE BETALA MED SITT LIV?
MED VAD SKALL HON KÖPA TILLBAKA SITT LIV? Matt 16.26.


Redan betalt... av Jesus på korset.


I den gamla översättningen från 1917 stod det:

TY DEN SOM VILL BEVARA SITT LIV, HAN SKALL MISTA DET.

MEN DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL, HAN SKALL FINNA DET.

OCH VAD HJÄLPER DET EN MÄNNISKA OM HON VINNER HELA VÄRLDEN,
MEN FÖRLORAR SIN SJÄL?

ELLER VAD KAN EN MÄNNISKA GIVA TILL LÖSEN FÖR SIN SJÄL?

Förlorar min själ...


På Nya Testamentets grundspråk står ordet "psyche´".
Det kan översättas med flera ord - jag går först via engelskan:

- breath, spirit = life,
- living being person = soul of man, heart,
- spirit = desire, appetite,
- courage = departed soul, ghost.

Vad hjälper det mig om jag vinner hela världen men tappar andan... och förlorar mitt liv?

Vad hjälper det mig om jag vinner allt men förlorar mitt hjärta och hela min person?

Vad hjälper det om jag vinner allt men tappar min aptit, mina önskningar och min vilja?

Vad hjälper det om jag framgångsrikt får allt men förlorar modet och "går hädan" (departed from this life)?

Här ser jag hur Jesus inte på något sätt vill utsläcka varken "livstörst" eller "livsbegär".

Tvärtom är det goda gåvor från Gud!
Men om jag missbrukar dem "för att vinna allt" och offrar dem för att nå framgång, karriär, tidningsrubriker, "bli kändis" eller rik på börsen... då är jag till slut förlorad.

Förlorad.

På eget ansvar! Med eget uppsåt. Driven av EGOT's lust och begär.

Jag vill inte förlora!


Nu kommer vi till inläggets slutfas.
Lärjungaskap heter "disciple" på engelska. Det hör förstås ihop med ordet disciplin.

Disciplin i sin tur hör ihop med regelbundenhet, ansvar och trohet.

Kyrkan har tappat mycket av detta.
Det har blivit ett slappt "grönsaksevangelium" där allt duger och ingen förändring behövs. Välkommen till kyrkkaffet.
Men jag växer inte som kristen genom en sådan tunnhet!

Jag förstår igen mycket väl de som söker sig till yoga där det finns en disciplin som tilltalar.
Det är bara det att innehållet inte håller måttet, för mig.

Jag behöver mer disciplin.


Lärjungaskapet innebär tre ting:
Anthony Bloom - f.d. ärkebiskop över rysk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien - förklarar vad det är att vara kristen:

1. En allvarlig längtan att lära känna Kristus - till varje pris.

"Ofta är vi beredda att lära till en viss punkt, förutsatt att ansträngningen inte blir för stor och att vi är garanterade ett bra slutresultat" skriver han i boken En resa till Verkligheten, sid 19.

2. Att vara beredd att betala kostnaden för ett lärjungaskap.

Det betyder viljan att ge upp sitt EGO.
Att vara kristen är att växa in i en gemenskap som är större än "jaget" och ersätter det med ett "du" som är Gud.
Till slut blir detta Guds Du livet självt.

Jag måste avstå min själviskhet och girighet... men inte genom meditation där tankarna kommer och går, utan genom att stanna upp de negativa tankarna och ta med dem till Jesus...

... och erkänna det som en synd, något perverterat som inte skall vara mig. Det måste bort - helt och hållet!

Fonus.


När jag höll på som mest med TM och den hinduiska gudinnans namn som mantra, så kom jag ingen vart alls, andligt sett.

Visst var det skönt att sitta ned disciplinerat 20 minuter varje dag, men mitt inre liv stod still.

Jag undvek lidandet, precis som Buddha gjorde, och som Petrus ville, men det negativa kvarstod.

Det var inte förrän jag mötte Jesus som jag förstod nödvändigheten att gå in i lidandet - mina misslyckanden och dåligheter - men inte ensam,  utan med Jesus!
Annars hade jag aldrig vågat möta mitt mörker! Aldrig.

Med kristen terminologi är detta "att dö" och betala kostnaden för lärjungaskapet.
När jag upptäckte vad som hände i den stora syndabekännelsen, kom befrielsens tårar.

Jesus tog bort allt jag bad om förlåtelse för och det blev rent i mitt hjärta. Vitt!
Nytvättat. Försonat och helat.
Jag har aldrig varit med om något liknande...

Denna död från egot har nu blivit mitt LIV.

Anthony Bloom skriver:

"Varje lärjunge måste lära sig dö innan han/ hon kommer tillbaka till livet.
Detta fordrar beslutsamhet, mod och tro" (sid 20).

Mod.


3. Lärjungaskap börjar med tystnad och lydnad.

Här finns likheter med yoga igen. Det är så otroligt skönt med tystnaden! Stillheten är nödvändig för att få tyst på bruset. De rusar runt i huvudet utan sammanhang.
Nu hör jag karusellerna tuta och vissla igen...

Men det är inte denna slags tystnad det kristna lärjungaskapet innebär.

Det finns en riktning, mot detta DU, som är GUD.
Guds vilja är kärlek.

I denna tystnad bjuder vi in Helig Ande att tala. Tala i tystnaden med sin förtätade närvaro.

Anthony Bloom jämför detta med "vaktpostens tystnad; vaken, orörlig, avslappnad men ändå helt medveten om varje ljud och rörelse".

Jamen detta är ju yoga!

Nej, fokus är på Guds vilja såsom vi kan bekräfta den mot Bibelns ord.
Jesus är Guds ord förkroppsligat.
Att lära känna Jesus är att lära känna Guds ord.

Och Ordet blev Kropp...


Ärkebiskopen varnar:

"Att lyssna utan att göra det som säges till oss, leder till att vi ingenting hör till slut.
Det måste höra ihop med att göra någonting.
Tillämpningen av Guds ord är av största vikt i denna andliga disciplin som lärjunge." (sid 21).

Att vara kristen är att vara aktiv. Inte passiv.

Så, att "förneka sig själv" är alltså inte att tömma sig själv och bli tom på tankar och känslor.

Nej, tvärtom!

Att "förneka sig själv" är att avslöja EGOT inom sig själv och "korsfästa det med Kristus" så att vårt sanna jag kan uppstå med honom.

Då kan identitet, behov och vilja dras in i Guds nåd och fullkomning.
Det är Gud som utför verket! Inte vi med våra böner eller meditationer.

I denna disciplin fylls mina tankar och känslor med värme och intresse för andra.
Och att tillgodose mina egna behov så jag inte blir grinig av hunger och trötthet.

Under flera år glömde jag det... och fick nästan betala med mitt liv... med en vilsen identitet, omättade behov och en vilja kvävd av plikter.

Men det är en annan historia!

Nöd-vändig utrensning.


Fullkomligt glada hälsningar från tivolibesökaren och tysthetsälskaren
Helene F Sturefelt,

- snurrig utav "Larven" och yr utav Jesu kärlek...
- med bilder från Sölvesborg och Vadstena.

Larvigt.


P.S. Jag har fått kännedom om något som kallas TIKVA - Tanke, Insikt, Kropp, Välbefinnande, Avslappnad - ett ord som dessutom på hebreiska betyder "hopp".

Detta är en träningsform som är ett kristet alternativ till yoga, med Guds ord i centrum, konstruerat av en kvinna som heter Mimmi Edin.
De håller till i Huskvarna på Kungsportens Friskvård.

Ska vi kolla upp det?
www.tikva.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar