UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 2 juni 2016

FIRA STYVMORS DAG?

Mamma - Drottning!

Ordet "mamma" är det vackraste som finns!
Mamman ammar barnet vid bröstet.
Bröstet tröstar och mamman älskar.

Den Goda Modern är livets första erfarenhet och sedan också den djupaste symbolen för godhet.

Men vad händer om mamman inte är snäll?
Om modern är elak? Eller blivit sjuk och död?

Och om det kommer in en ny kvinna i familjen som ska ta mammans plats, vad gör man då när det blir Mors Dag?
Eller om barnen inte vill komma och hälsa på gamla Mor?

Sista söndagen i maj är just Mors Dag. Det är inte så lätt...

Får väl köpa blommor till mig själv...


Det här inlägget vill ta hjälp både av sagor och bibeltexter för att våga närma sig detta tabu - att mamma skulle vara ond.

KAN DÅ EN MODER GLÖMMA SITT BARN
SÅ ATT HON INTE HAR FÖRBARMANDE MED SIN LIVSFRUKT?

OCH OM HON ÄN KUNDE GLÖMMA SITT BARN
SÅ SKULLE DOCK JAG INTE GLÖMMA, SÄGER HERREN.
Jesaja kap 49:15

Bibeln erkänner svårigheterna.
Jovisst kan en mamma glömma sitt barn, av många anledningar, men Gud är inte som den ofullkomliga modern.
Herren Gud är så mycket mer:

SE, PÅ MINA HÄNDER HAR JAG UPPTECKNAT DIG

Hm, det är ju nästan som en tatuering!
Gud har ristat in våra namn på sina händer - vilken underbar bild!

Du som inte läste förra inlägget om de levande symbolerna; gör det, så du inte blandar ihop begreppen Logos och Mytos - hjärnans språk och hjärtats.

Reklamspråk.


Den psykologiska vetenskapen vet att det lilla barnet spaltar upp tillvaron i gott och ont, vitt och svart.
Det är ett sätt att få ordning på verkligheten.
Under tonårstiden bör dessa olika delar smälta samman till en helhet, annars...

De stora folksagorna skall förståås utifrån detta perspektiv.
De innehåller djupa psykologiska sanningar som hjälper barnet bearbeta sina svårigheter.

Till exempel med mamma.

Just den elaka styvmodern är ofta förekommande i sagorna.
Jag citerar Bruno Bettelheim "Sagans förtrollade värld" sid 82:

- Fastän mamman är beskyddaren och alla goda gåvors givare så kan hon förvandlas till den stygga styvmodern, som förvägrar att ge barnet vad det vill ha.

Så är det i Askungen.
Jag har en bilderbok från min barndom där jag klöst ögonen ur denna hemska varelse...
Jag fick inte heller mina behov tillgodosedda.

Men vem får väl det i denna värld?

Tillgodose vems behov?


Ett annat exempel är Rödluvan.
Den snälla mormodern byts plötsligt ut mot den elaka vargen. Hur gick det till?
Bettelheim skriver att detta är en onödigt skrämmande omskrivning, som går emot all tänkbar verklighet.

- Men om vi bevittnar den i samma anda som barnet gör sina erfarenheter, är den då verkligen mera skrämmande än när ens egen snälla mormor hux flux byter gestalt och tornar upp sig som ett hot, och låter en stå där med skammen bara för att man har råkat kissa i byxorna?

För barnet är inte mormor längre samma person som hon var bara för ett ögonblick sedan, hon har blivit ett mänskoätande troll...

Sagans berättelse motsvarar barnets upplevelse.
Och det klyver den Goda Modern i två halvor...

Varg-Mormor.


Barnet kan inte se något sammanhang mellan de olika manifestationerna och upplever verkligen mormor som två skilda väsen - den älskade och den hotande.

- Genom att dela upp henne kan barnet bevara bilden av den snälla mormodern.

Om hon förvandlas till varg, tja då är det verkligen skrämmande men barnet behöver inte kompromissa med sin bild av snälla mormor, skriver Bruno Bettelheim.

Grattis på Mors Dag...

Äh, jag går...


Vi måste få ihop de här två bilderna inom oss, annars får vi problem som vuxna.

Så småningom måste barnet förlika sig med att en och samma person kan vara både snäll och arg.
Mamma är både ond och god.
Mormor kan både baka bullar och ryta till.

Och styvmodern kan visa vänlighet...

JAG BÖNHÖR DIG NÄR NÅDENS TID ÄR INNE
JAG HJÄLPER DIG PÅ RÄDDNINGENS DAG
JAG SKYDDAR DIG... Jesaja 49:8


Alla dessa kvinnor...


Men om personen inte lyckas få ihop verklighetens olika delar, då utvecklas sakta en neuros.
Vi vet kanske inte om att det finns en uppsplittring som stör oss, men det blir svårare och svårare att hantera tillvaron.
Den är inte som i sagan... nu måste något annat till.

C.G. Jung säger:

- Vid en neuros föreligger två tendenser vilka står i avgörande motsättning till varandra, och av vilken den ena är omedveten (Ur "Det omedvetena" sid 25.

Han tar ett klassiskt exempel:
En dotter, som är mycket fäst vid sin mor, drömmer att modern dör.

- Enligt Freuds uppfattning hyser dottern - utan att själv vara medveten om det - en pinsam önskan att mamman ska dö.

Varför? Hon behöver leva sitt eget liv och bli fri.

Det kan också finnas en svartsjuka där "dottern vill gifta sig med pappa", men detta förbjudna trängs ned i det omedvetna och kan sedan börja spöka i form av drömmar...

- De omedvetna önskningarna är infantila. De hör ihop med den förgångna barndomen och går inte längre ihop med nuet.

Nej, vi ska fira Mor!


Jung fortsätter:
- Neurotikern bär inom sig ett barns själ. Han vill tillägna sig moralen å ena sidan, men blir då å andra sidan oense med sig själv.

Det blir en konflikt mellan att undertrycka sig själv contra att frigöra sig.
Vore denna konflikt medveten skulle den antagligen inte ge upphov till neurotiska symptom.

Grattis på Mors Dag... om hon inte redan är död i drömmens rike...

GLÖMMER EN KVINNA SITT LILLA BARN?
BRYR HON SIG INTE OM DEN HON SJÄLV HAR FÖTT?

OCH ÄVEN OM HON SKULLE GLÖMMA, GLÖMMER JAG ALDRIG DIG.

NEJ, DITT NAMN ÄR SKRIVET I MINA HÄNDER... 
Jesaja kap 49:15 med nya översättningen i Bibel 2000.


Glömmer inte sitt barn.


Så, vad ska vi göra med alla våra mammor?
De levande, frånskilda, ingifta, styvmoderliga och döda?

Det är starka känslor i omlopp.

Kan moderskänslorna i oss själva (som inte är beroende av om vi fött barn eller inte) ge en vink?

Kan den vårdande sidan i oss våga omsluta den mörka, onda vargsidan?

Sagan om Rödluvan slutar ju lyckligt - annars är det ingen saga och ger därmed inget hopp - jägaren sprättar upp vargens mage och ut kommer.... Mormor!

Sagan löste "problemet" med uppsplittringen genom att de två blev ett...
Vargen, den onda modern, slök sig själv, den goda modern, men det slutade inte där.
Den goda modern kom ut igen och den onda vargmodern blev ihopsydd med stenar i magen och fick gå sin väg.

Kan vi härbärgera både sidorna hos oss själva - och därmed hos andra - ja då kan vi leva som hela människor och slippa bli neurotiska...

Då kanske vi kan köpa fem olika blomsterbuketter och ge till alla dessa morsor?!

Favoritkänsla.


Gud - vår käre himmelske Fader OCH gudomliga Moder - ser på oss bristfulla människor med kärlek.
Gud omfamnar hela oss, även våra svekfulla sidor och fula trynen.

Det finns en anledning till att en mamma glömmer sitt barn. Hon kan själv ha blivit förödd och skövlad...
Men då får profeten Jesaja sista ordet, där Jerusalems murar få bli en levande symbol för det som är nedrivet:

SION SADE:
- HERREN HAR ÖVERGETT MIG. GUD HAR GLÖMT MIG.

- NEJ, JAG TÄNKER STÄNDIGT PÅ DINA MURAR.
DE SOM SKALL BYGGA UPP DIG KOMMER SKYNDANDE.
DE SOM REV NED OCH FÖRSTÖRDE DRAR BORT.

LYFT BLICKEN OCH SE DIG OMKRING!
ALLA SAMLAS OCH KOMMER TILL DIG. 
Jesaja 49 vers 14 och 17.


Samlas innanför Grand Hotels murar.


Grattis på Mors Dag!
Men var rädd om dina relationer... De är inte självklara.

Styva hälsningar från

Helene Sture Feltmormor,

- som inte är rädder för vargen här... en sagoläsare och bibelslukare som fotograferade i Lund,
- och som blev firad i telefon... : )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar