Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 2 maj 2016

MUSLIMSK KVINNA BLEV PRÄST


Annahita Parsan från Iran.


Annahita Parsan flydde från Iran, bort från Khomeinis hårda muslimska styre på 1980-talet.
Nu är hon präst i Hammarbykyrkan utanför Stockholm.

Hur gick det till?
Tillber vi inte samma Gud?
Och vad sa Kungen när han fick träffa henne?

Jag läser en fantastisk livsberättelse i tidningen DAGEN från i torsdags, 29/4-16, och kan inte låta bli att dela med mig.

Min egen erfarenhet som volontärarbetare bland flyktingar samt eget Koranstudium, har gett mig en del insikter, som svenska politiker också borde ha, innan de fattar sina avgörande beslut...

Jag bildsätter med rosa rymdägg från Stibyberget vid Hällevik.

Rymdägg...


Flykten över bergen var mycket svår.
Annahita berättar hur de bar sin lilla dotter i en väska, som soldaterna ville genomborra med ett spjut.
- Det ligger ett dött barn där i, hade hon svarat, för de trodde inte att hon klarat flykten.

Efteråt, när de öppnade väskan, tittade ett par levande barnaögon på dem - hon levde!

Den iranska, muslimska kvinnan berättar om svåra umbäranden men också om många bönesvar.

De hamnade i turkiskt fängelse, de fick asyl i Danmark, men maken misshandlade både henne och barnen.
Med polisens hjälp lyckades de fly till Sverige, men ex-maken kom efter och ville kidnappa barnen tillbaka till Iran.

Bortom bergen.


Trots att hon var muslim hade hon behållit en Bibel som hon fått av en kristen kvinna i Danmark.
Varje gång Annahita hamnade i svårigheter tog hon fram sin Bibel, pussade den och bad.

På något underligt sätt var hon ledd av Gud genom alla prövningar.

Men någon kyrka ville hon inte gå till.

- Religion är att bli styrd och kontrollerad.
Och det var hon klar med, skriver DAGEN.

Skyddande gömställe.


Jag har mött många muslimer som gjort samma erfarenhet. De har markerat att de lämnat sitt gamla liv.
Och kristendomen tror de bara är en "annan sorts islam" och det vill de inte ha!
Dessa båda religioner är ju så lika.... med Abraham som gemensam nämnare.

Men bara på långt håll.
Studerar man det närmare, ser man vilka motsatser som tornar upp sig.

Sekulariserade muslimer som tror att Allah och vår Gud är samma, slänger ofta båda överbord...

Jag förstår.

Är ni likadana?

Fru Parsan, som nu var frånskild, längtade tillbaka till sitt hemland och gjorde en livsfarlig återresa 1994.
Hon blev tillfångatagen redan på flygplatsen.
I rätten skulle hon få ett års fängelse för att hon flytt landet.

I ett sådant läge ber alla till den gud de känner till... Men Annahita hade börjat ana att det fanns en annan gud i Bibeln än i Koranen.

Hon gav denne gud ett löfte, att om hon kom ur den här svåra knipan skulle hon bli kristen, på riktigt.

- Då hörde jag domarens röst fråga: "Varför gråter du? Blir du glad om jag stryker ditt straff?"

Från muslim till kristen präst.


Jag tror inte på att köpslå med Gud. Det är att utöva någon sorts terror...

"Om Du bara, så..."

Så fungerar inte Gudsrelationen. Möjligen en gång...
För sedan kom den stora förändringen.

Efter två dagar var Annahita och hennes barn tillbaka i Sverige. Nu var tiden mogen att söka upp en kyrka.
- Nu ska vi bli kristna, på riktigt.

Hon beskrev sin tidigare muslimska tro att den byggde på rädsla.

- Jag som alltid varit så rädd för Gud, fick nu uppleva hur jag fylldes av kärlek och frihet.

Ser ljuset!


Jag frågade några vänner häromdagen, som också flytt från Iran men för bara ett halvår sedan, hur de upplevde islam i sitt hemland.
De svarade:

- Islam bygger på underkastelse. Det finns ingen glädje och ingen frihet. Islam är kontroll.
- Men er gudsrelation då? undrade jag.

- Det finns ingen kontakt, svarade de. Allah (som är det arabiska ordet för "gud") är ingen levande Gud. Muhammed ville väl när han önskade samla Saudiarabiens månggudadyrkare, men det var inte den levande guden han hade kontakt med. Det var bara ännu en avgud.

De såg ledsna ut.

Inte glada.


Tidningen Dagen fortsätter berätta om Annahitas omvändelse, hur hon tagit emot Jesus i sitt hjärta.
- I början grät jag hela tiden, det var som om jag gick igenom ett helande inuti.

Mötet med Jesus blev verkligen radikalt.
Hon har ofta fått frågan om  kristna och muslimer har samma Gud. Hon svarar:

- Ingen kan övertyga mig om det. Vi har inte samma väg. 
Om alla vägar går till Gud, så har jag ju gjort fel som konverterat. Men jag har levt med "den gamla guden" och han kan inte göra någonting, säger hon och understryker:

- Jesus är den enda vägen till Gud.

Från död till liv.


Tillbaka till mina vänner. Jag frågade:

- Varför är muslimen rädd för Gud/ Allah?
- Därför att Gud vill att vi skall lyda alla hans bud och be fem gånger varje dag.
Om vi inte gör det, då blir Gud vred. Har du läst Koranen? Hälften av alla kapitel handlar om vilka svåra straff som skall drabba dem som är olydiga. Vi kan inte leva ett sådant liv!

- Varför är ni här i Sverige?

- Vi kan inte berätta allt... men vi vill leva ett nytt liv och här är religionen fri. Vi har länge varit kristna i våra hjärtan, nu vill vi bli det fullt ut... utan att bli förföljda och hotade till livet.

- Vem är Jesus?

- Jesus är inte bara en profet, han är från Gud! Och han var inte gift, som Muhammed, Jesus levde rent och enkelt och visade med sitt liv vad kärlek är.
Islams profet har blod på sina händer och var alltför sexuellt intresserad. Detta är inte av Gud!

- Vad ser ni i kristendomen? frågade jag.

De tittade på varandra och skrattade till.
- Glädje! Befrielse från det onda hatet. Och vi vet att den levande Guden är som en Fader för oss alla.

Himlen öppnar sig.


Märkligt.
Denna söndag är ju Bönsöndagen då evangelietexten berättar om när Jesus lärde sina lärjungar att be:

FADER VÅR...

Islams 99 namn på Allah saknar just detta uttryck för vem Gud är  - såsom en FADER...

Det är just till denna stora fadersfamn som nöden driver oss när vi ropar i förtvivlan.
Guds omsorg finns där, och vi får våga språnget och ta emot.

Jesus tar själv en jordisk pappa som förebild när han undervisar:

FINNS DET NÅGON FAR IBLAND ER SOM GER SIN SON EN ORM NÄR HAN BER OM EN FISK,
ELLER GER HONOM EN SKORPION NÄR HAN BER OM ETT ÄGG?

OM NU REDAN NI, SOM ÄR ONDA, FÖRSTÅR ATT GE ERA BARN GODA GÅVOR, SKALL DÅ INTE FADERN I HIMLEN GE HELIG ANDE ÅT DEN SOM BER HONOM?
Lukas kap 11:11.

Nu har vi kommit fram till kristendomens kärna: Helig Ande.

Detta är den stora gåvan från Gud. Anden, som gör levande... Guds goda Ande som gjuter liv i döda själar och får modlösa människor att bli levande, på riktigt.

En hus-gud?


Vi har ju just firat Valborg och Kungens 70-årsdag.

DAGEN skriver om den audiens som Annahita fick hos kungen vid ett  tidigare tillfälle.
Det lyste om henne när hon berättade sitt livsöde.

- Jag hade bara 7 minuter på mig att prata, men när jag var klar bad Kungen mig att fortsätta. Han ville höra mer.

För Karl XVI Gustav betyder den kristna tron mycket.
I en intervju i samband med hans 70-årsdag sa Kungen:

- Någon inom Svenska kyrkan har sagt att "det är lätt att födas med Kalle Anka, men det är inte så lätt att dö med Kalle Anka".
Jag tycker det säger precis allting. Man behöver en tro, man behöver någonting man kan tänka på och som ger en styrka och förtroende, sa Kungen i radiointervjun.

Och när tragedin med Tsumani-katastrofen trädde Kungen fram som en landsfader och talade tröst till folket.

Vår kung är kristen.


Fader. Kung. Omsorg. Personligt möte.
Nu sammanfaller begreppen i det som för oss kristna sammanfattar vår levande relation med Bibelns personlige Gud.

Vad hände sedan med kvinnan som flydde Khomeinis Iran 80-talet?

Hon blev mycket uppmuntrad av Carl-Erik Sahlberg i Sankta Clara kyrka i Stockholm.
Hennes farsi-talande bönegrupp hemma i vardagsrummet fick inte plats, så hon blev inbjuden att vara i kyrkan istället.

Annahita arbetade som sömmerska i Sverige. När hennes kunder fick höra att hon var kristen hände det ofta att butiken blev ett bönerum, skriver Dagen. Folk gick ned på knä och blev frälsta.

I bön frågade hon Gud om detta var hans plan för hennes liv, eller om hon skulle gå vidare.
Då kom kallelsen till präst och hon började studierna på Johannelunds teologiska högskola.

Hon litade helt på Guds omsorg att hon även skulle klara studierna på det svenska språket.
Jag blir så lycklig när jag läser om den förtröstan denna kvinna har:

- Hade Gud löst allt hittills, skulle han inte lämna henne nu!

Den 8 januari 2012 prästvigdes Annahita som den första konverterade kvinnan i Svenska kyrkan.

48 år gammal skrev hon svensk kyrkohistoria... Hon är den första muslimska kvinna som blivit kristen och sedan prästvigd!

Unik.


Den här uppmuntrande artikeln bekräftar det som Gud lagt även på mitt hjärta:

* Gud sänder muslimer till oss för att vi skall vakna och förstå vad vi har i vår egen tro!
* Gud sänder oss till muslimerna för att vi ska räcka dem befrielsen och glädjen hos Jesus Kristus!

Och det är det alltfler som gör!

Jag låter min kollega och syster i Kristus få sista ordet:

- Förr skickade ni missionärer till Afrika och arabländerna, men nu kommer "missionsfälten" hit.
Det är som om Gud säger "var så god, börja evangelisera!"

Vågar vi det...?

- Jag tror på väckelse i Sverige. Med hela mitt hjärta tror jag att det kommer att hända något här, folk kommer att vakna.
Det är många som i generationer har bett för vårt land, och vi lever i den välsignelsen nu.

Ja!

Mat för folk och fä.


HUR LÄNGE SKALL TANKARNA MALA,
MITT HJÄRTA ÄNGSLAS DAG EFTER DAG?

HUR LÄNGE SKALL MIN FIENDE TRIUMFERA?

JAG LITAR PÅ DIN GODHET,
MITT HJÄRTA SKALL JUBLA ÖVER DIN HJÄLP.

JAG VILL SJUNGA TILL HERRENS ÄRA,
TY HAN ÄR GOD MOT MIG! Psaltaren kap 13.

Välsignade hälsningar till er alla!

Gå nu ut på missionsfältet och berätta... inte om Kalle Anka eller Kungen, utan om vad Jesus betyder...

Helene F Sturefelt, VDM,
- missionsbloggare som kryper bland balarna och badar i rosa.

Fader vår som är i himlen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar