UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 8 april 2016

TJUREN FERDINAND KRIGAR


Tjuren blir utdragen.


- Fånga honom! Han är precis så vild och galen som vi vill ha! Kör honom till arenan där blodet ska rinna...

IS-krigarna stod bakom porten, redo att använda sina vapen. Det var mörkt... Folket skrek upphetsat.

Tjuren Ferdinand var förtvivlad. Hur kunde detta hända?
Han satt ju alltid och luktade på blommorna och plötsligt var han offer för krigshetsare.

Vad är nu detta?

Du ska få ta del av en målning som jag gjorde på Symbolpedagogkursen i Jämshög nu i helgen.

När jag visade den för mina vänner på asylboendet hände något... De såg inte alls Walt Disneys fredliga figur som brukade sitta under korkeken.

De såg krigshetsarna, självmordsbombarna, de bestialiska mänskodjuren som demonstrerar sin demoniska makt.

Bilden blev en symbol för det krig de har flytt ifrån.

Krigshetsare.


Tjuren Ferdinand ville inte slåss på tjurfäktningen i Madrid.
När han såg att tjurfäktaren hade en blomma tatuerad på bröstet, sprang han glad fram och slickade honom innerligt...

Den manlige mannen blev förtvivlad över ett så kvinnligt och fredligt beteende. Av en tjur!
Nu kunde han ju inte visa hur tapper han var...

... och den "vilda tjuren" drogs ut i svansen.

Av vem?

Slickar på den röda skugg-klocks-tulpanen.


Jag lånar erfarenhet från fackmötet igår i Kristianstad (se förra inlägget) där brist på tillit orsakar stora problem i kyrkan, och på vilken arbetsplats som helst, förstås.

Att bli fråntagen sina uppgifter, ut-manipulerad, förminskad, degraderad och ej tillfrågad, ja det är som att bli utdragen i svansen av sin arbetsgivare.
Så var det flera som uttryckte sin situation på mötet.

- Och i mörkret står de oförstående förtroendevalda som tror sig göra det rätta, men som orsakar handlingsförlamning och rädsla.
Citat okänd.

Gullbritt Sörensen sa:

- Sverige; Skandinavien och Nederländerna är unika på så sätt att vi kombinerar individualism med tillit till staten.
Det är mycket ovanligt i övriga Europa. För att inte tala om Mellanöstern...

Individ i kollektivet.


Mina asylsökande vänner såg mycket bistra ut.

Sakta har de förstått att de nu vistas i ett fritt land. Allt mer vågar de uttrycka vad de tänker.
Några av dem har tagit avstånd från sitt gamla liv, sin gamla kultur och det religiösa förtrycket:

De har ingen tillit till staten.
- Vilken stat har vi haft? menade en av dem, som slaktar sitt eget folk?!

- Det är därför invandrarungdomar bränner bildäck i förorterna och kastar sten på polisbilarna. De vet inget annat. Myndigheten är korrupt och alltid emot dem.

Men så tänker inte vi svenskar.

Vi är fostrade till att lita på varandra och på de myndigheter som har samhälleligt ansvar.
Vi har "lagen inom oss"; ställer oss snällt i kön, väntar på vår tur och skickar in vår självdeklaration (du glömmer väl inte...?).

I Grekland är det inte många som självmant betalar sin skatt, med känt resultat.
Landet balanserar på bankruttens ruin.

Rädda ögon.


Tjurarna rusade runt. De stångade varandra och sargade varandra med hornen.
Alltid ett horn i sidan.
De ville slåss! Strida! Låta testosteronet spruta. Jaga, kriga och döden dö.

Ärofyllt med tre svärd i nacken. Eller med ett självmordsbombsbälte runt midjan.

- Ser du inte Helene, IS-krigaren som står där i porten, redo med sin höjda k-pist?

Nej. Jag är alltför Disney-julaftons-naiv.

- Titta igen! Ser du inte? Tjuren är vi... Vårt folk är som djur, like animals, och försöker ta sig in på er arena och leka med era blommor...

- Men vi drar tillbaka mord-tjuren, sa min andra kompis. Han ska inte tro att han kan förändra sig...
- Vi tar det ni ger. Vi tar två, vi tar extra och vi tycker att ni är dumma.

- Helene, we are not used to your freedom... we are not used to take responsability like an individual...
In our country the imam tell us what to do, and our father...

De var ovanligt svarta i sina ögon, mina vänner, med av sorg över sitt folk och över ett system som inte kan skapa fred.

Arga ansikten hetsar tjuren.


- Det finns en imam här som försöker bestämma över oss, sa en av dem. Jag frågade honom varför Gud hade gett oss alla en hjärna... Jag vill använda min själv! Tänka själv! Han bestämmer inte över mig.

- Helene, många har kniv på sig här... De vill inte ha er frihet, och om vi säger något kritiskt mot vårt eget, drar de kniven och jagar oss...

Vi tittade på målningen igen och de såg tjurfäktarens svärd ligga gråa i gruset under tjuren.

Svärden lurar.


Ibland, mina bästa bloggläsare, blir jag väldigt trött på det vackra uttrycket:

VI ÄR OLIKA, FAST LIKA.

Ja, vi behöver alla mat, hus och trygghet. De basala mänskliga behoven är samma.
Men olikheterna vågar vi inte benämna vid namn - och det är farligt!

Gullbritt Sörensen talade om lojalitet contra kritik igår i Kristianstad:

- Inom arbetsplatsens ram av lojalitet ryms också tillåtelsen att rikta kritik. När syftet är att förbättra en situation bör arbetsgivaren inte beskylla arbetstagaren för att vara besvärlig och illojal, utan istället lyssna.

Härskarteknik leder till tillits-brist.

- Det kan rent av vara ens ansvar att påpeka missförhållande, och det krävs mogna chefer som ser att detta är av godo, sa denna fackliga representant, och fortsatte i ett mer allmänt perspektiv:

- Om vi inte får värdera våra kritiska åsikter, då ökar polariseringen.

Demokratiskt vidöppen.


Hon vågade ta just flyktingfrågan som exempel:

- Om någon tycker "vi tar emot för många flyktingar i landet", så tystas den åsikten med beskyllningsord såsom "rasist och nazist" när personen bara ville uttrycka sin rädsla, och fråga efter konkreta lösningar.

Varje åsikt som tystas, är farlig.

- Det är bättre att lyssna till alla, hur obekväma vi än tycker att dessa kritiska röster är.

Hela vår demokrati bygger på detta, sa Gullbritt Sörensen och jämförde med berättelsen om de sju demonerna:

- Om vi gör rent i vårt inre och städar ut en demon, men inte är uppmärksam på farorna runt omkring, då kan sju etter värre demoner ta sig in och förstöra ännu mer.

(Den berättelsen får vi ta och reda ut någon gång!).

Skuggan drar över tulpanen.


Mina muslimska, sekulariserade vänner tittade på min målning igen och sa:

- Ni ser bara era blommor. Dem vill ni ge till oss. Det är snällt. Your are such a sweet people. But you don't know nothing...

- Ni blandar alla folkslag och religioner här. Vet ni vad ni gör? Vet ni vilka konflikter vi lever i här på asylboendet? Det är farligt!

- Och det vi har flytt ifrån, det tar ni in... för att ni inte vet... och inte vågar sätta gränser mot det som är fel!

- Varför vågar ni inte säga ifrån Helene? Varför blir det inga konsekvenser?

Deras frågor är mina. Deras erfarenhet är också min.
Sedan 2009 har jag talat om denna fara, att vara så okunnig och så godtrogen.

Vem är det som drar vem i svansen?
Vilka mörkerkrafter talar vi om?
Och kommer blommorna att finnas kvar om tio år?

Glada ansikten. Hur länge till?


Tjuren Ferdinand blev avsläpad från arenan. Inget blod spilldes. Men tjurfäktaren hade slitit sitt hår intill flintskallighet.
Det kommer våra politiker också få göra om de inte sätter gränser nu.

Och utbildar de nyanlända i demokrati och respekt, laglydnad och ansvar. Många efterfrågar detta själva!
Jag bidrar med min del...

Nu vill jag bara sitta under korkeken och lukta på blommorna... i tillit.

Individen i kollektivet litar ömsesidigt på varandra.
Det är så vackert. Sverige är så otroligt vackert på alla sätt!

Så tackar jag kursledaren i Symbolpedagogik, Helen Kemi, för att hon troget håller igång denna fantastiska utbildning, där symbolvärlden plötsligt öppnade upp för en oväntad dialog.

Sätt dig aldrig på en humla.

Det blir biff till middag. Med bacon.

Korkek.


Korkade hälsningar från tjuren Ferdinands mamma,

Helene Sture Ko-felt,

- som ser att kreativiteten är en god del i integrationen,
- liksom våra sagor, symboler och bibelberättelser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar