UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 23 april 2016

STEP BY STEP


Steg för steg.


Steg för steg. En bit i taget. Inte allt på en gång.

Vad handlar detta om?

Dansföreningen Step By Step har haft sin vårshow idag. Hela Bokelundsskolans aula var fullsatt.
Flickor och tjejer från 5-18 år gjorde en enastående uppvisning.

Och här i Sölvesborg var temat naturligtvis ROCK & ROMANTIK.

Det handlar om att vara olika... Men nu lämnar vi politiken och låter dansen tala!
Men vänta, vilken värdegrund har den här dansföreningen? Det skulle visa sig vara en fantastisk lektion i "Olika, men ändå lika".

Rock & Romantik.


Plötsligt dök det upp en ängel bakom ridån... Hon hade ett rött hjärta på magen och pil och båge i hand.
Hennes namn var Hjärt-rud.

Hon sökte en konferencierkollega som inte hade kommit än. Så pinsamt. Showen ska ju börja nu!

Ett bullrande motorcykeloväsen hördes, och in kommer en svartklädd kvinna springande.
- Här är jag!

Hjärtrud tittar tveksamt på henne...
- I platsannonsen stod det att man ska ha vingar.. - Det har jag på tröjan! flåsade den svartklädda.
- Och en pil... - Det har jag som tatuering! sa rockaren.
- Men din båge då? - Den kom jag åkande på ju! jublade hårdrockaren. Jag heter Rocka-Billy.

- Du måste ha svängt av förtidigt på motorvägen... Norje och Sweden Rock ligger 1 mil härifrån!
- Nej då, jag ska vara här.
- Men.. du är en hel månad för tidig, rocken börjar ju den 8 juni.
- Nej fatta nu, jag är rätt!

Rocka-Billy och Hjärt-rud.


Det här var ingen vanlig dansshow. Smarta, kluriga dansledare hade kommit på ett suveränt sätt att visa barnen, och oss i publiken, vilka ytterligheter våra olikheter kan ta sig.

Och så brakade hårdrocken loss... "Hit me with your best shot"!

Hm, det finns småbarn här...

Sen dansade bastkjolstjejerna in och dansade till afropoplåten Kizungu Zungo så ingen kunde sitta still.

Varför vann inte den här låten vår svenska Melodifestival?
Frans sömniga låt "I'm sorry" kommer ingen vart... Kanske lika bra det, vi har inte råd att vinna igen.

Gladaste låten!


Sen kom det vi väntat på - de minsta flickornas romantiska dans till en sång ur filmen Frost:
- Hjärtat slår upp sin dörr!

Mormor hade sytt på ett pappershjärta, som naturligtvis höll bara en föreställning...

Sen var det brustet... av kärlek till dessa underbara barn som så hjärtinnerligt dansade till sin favoritlåt.

Kan man sy i papper?


Spotlightsen - strålkastarna - började snurra och Twisted Sisters låt "We're gonna take it" dundrade ut.
Snygga arrangemang och tuffa utstyrslar ("outfittar" som det heter på svengelska i plural... ).

På tal om att passa in.
Den vitklädda ängeln med romantiskt sinne försökte i mellansnacket "göra om" den svartklädda skinnhårdrockaren... genom att läsa upp sponsorernas namn, i en underförstådd kritik:

- Du borde måla om dig och spackla nytt face på Sölvesborgs måleri AB... och åka med mig i min bil med nya däck från Runes bil & maskin till Studio M och fixa ditt hår...

Hårdrockaren blängde på Hjärtrud.
- Du har ditt hjärta utanpå tröjan, men jag har mitt innanför. Du har en hjärna, det har jag med.. Kan inte det räcka?

Rocka-Billy gillade olika, men det gjorde inte Hjärtrud. De hade inget gemensamt.
Nog var det lite politik ändå... Ja, det är det alltid så länge människor uttrycker sina åsikter!

Hjärtat slår upp sin döööörrr...


Barnen dansade runt till en dansmix till Eclipse låt "Runaways", också det en melodifestival-hit från årets upplaga.
Ingen luft "No air" och Volbeats "Fallen" hade högt tempo, där de svartglittriga kläderna med trasiga tights var helt rätt.

Men romantiken ville inte ge sig. 6-åringarna kom in igen och dansade till A-Teens tolkning av "I can't help falling in love with you". Flickor i blommiga klänningar föll i varandras armar... åh så fint!

Faller i kärlek.


Det finns en del dansföreningar som aningslöst lär ut tvivelaktiga steg till de unga.
Vårt samhälle är ju så översexualiserat att de unga ledarna inte tänker på att vissa juckande rörelser är samlagsrörelser...

Vi vill inte se små flickor och unga pojkar göra vuxensaker som de inte förstår. Det blir mycket pinsamt och beklämmande.

Men Step By Step har en tydlig värdegrund - ingen sexualisering av dansen.

Tack!

Bara dans.


Hjärtrud sa till Rockabilly:

- Vet du, det är en sak jag tycker mycket om... Husvagnar!
- Va?! Gör du? Och jag som har en husvagn från Husvagns-Expo i Bromölla! Den brukar stå på Sweden Rock...

"Hard Rock Halleluja"!
Cheerleadsgänget studsade in med svarta muffar och gjorde en bejublad tolkning av monsterfinnarnas Melodi-festivalvinnare från 2006.

Det är tio år sedan som Lordi skrämde slag på hela etablissemanget med sina gräsliga ansiktsmasker och galna hårdrockslåt- som dessutom hade den dåliga smaken att använda ett kristet lovsångsord i sin sång!

Det här är början till slutet! Minns ni? Om en sådan dj-a låt vinner, så kan Eurovision Song Contest inte leva kvar!
Så fel de hade.

Hard Rock Halleluja.


"Definiera inte godheten" säger min vän.

Den kan finnas bakom de fulaste masker.

Precis som ondskan kan gömma sig bakom den snällaste lugg.

Det är gärningarna som avgör. Själva handslaget, höll jag på att skriva, men det borgar inte längre för någon ärlighet. Eller, är det det det gör?
(Åsa Romson vägrade ta en SD're i hand - är inte det också mobbing?)

Änglar och djävlar sida vid sida, och ibland byter de skjortor och färger med varann så man är helt borta...

Svart och vitt.


Tempot lugnade sig lite och Danny Saucedo's "Det brinner i bröstet" fick en mycket vacker tolkning av barnen från årskurs 1-2.

Hälften var klädda i vita vingar, hälften i svarta kläder. I refrängen sjunger Danny:
- Såsom i himlen, var det inte så vi sa, så ock på jorden...

Och refererar till bönen Fader Vår.
När man minst anar det, landar Guds närvaro.
Just nu i en skolaula på en dansuppvisning - samtidigt som det var konfirmation i kyrkan...

Helig Ande var i farten och synkroniserade det hela.

Såsom i himlen...

En timme gick fort. Den upplevda tiden var betydligt längre än vad klockan visade.

Känslorna hade fått ett ordentligt gymnastikpass.

Så skönt att få vårda sin romantiska ådra en stund.
Vi skulle behöva en Romantik-Festival, som också samlar 33.000 personer någonstans - kanske i Ängelholm?!

Var ligger paradiset? I himlen?


Step By Step gick in för upploppet - med AC/DC's "Back in Black"...

Dansarna var vitklädda fram och mörka på ryggen, och dansade in med steg som svängde från framsida till baksida - effektfullt!

Tillbaka i svart - så är det för prästen efter semestern.

Men hur är det för hårdrockarna? Är det samma sak? Tillbaka på jobbet?

Back in Black.


De minsta barnen kom in till sist och dansade hand i hand "Tillsammans" av Nicke & Nilla - med ett budskap som var lika klart som danskostymerna.

Måtte de själva visa varandra acceptans på skolgården och i klassrummet.

"Vi gillar olika". Ja, men inte de som tittar snett eller inte vill hälsa.

Det blir lite politik ändå, så här på slutet... En palestinier uttalar sig i lokaltidningen och säger:

- Många inser inte symbolvärdet av att ta någon i hand. Vi med andra traditioner känner inte till hur viktigt det är i Sverige hur man hälsar. Jag måste respektera det som gäller och försöka bli någon sorts svensk.

Det är gott nog!

Tillsammans!


Låt oss då alla ta varandra i hand... och dansa ut till låten "Stand by you".

- Stand by me, menar du?
- Nej, Stand by you.
- Ja, by me...
- Nej...

Steg för steg. Bit för bit lär vi oss förstå.

Väntar.


Svartvita hälsningar från dans-mormor, som räknar ned dagarna till SRF...
Hard Rock Halleluja!

I morgon blir det gospel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar