UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 26 mars 2016

PÅSKAFTONENS UPPVAKNANDE

Hur kom du upp?


Trädgårdsmästaren grävde hårt i jorden.
- Ner med dig! Du ska ned i jorden! Och dö...

JORDEN SKAKADE OCH KLIPPORNA RÄMNADE...

Det var mörkt över landet. Något fruktansvärt hade hänt.
Den som skulle rädda dem, gav upp. Eller var det ett stort missförstånd?

Vi befinner oss mitt emellan långfredag och påskdagsmorgon.
Jesus har gett sitt liv på korset och påskaftonen är en kväll av väntan.

Jag lever i påskens drama och går ut i stadens parker. Trädgårdsmästarens hårdhänta hanterande i höstas har nu gett resultat.

Lökarna, som stoppades ned i jorden med kraft, har uppstått i de vackraste färger!
Vem kunde tro det?

Vem kunde tro det?


...KLIPPORNA RÄMNADE OCH GRAVARNA ÖPPNADE SIG.

Mitt under långfredagshelvetet händer något som kanske jordbävningsdrabbade länder känner bättre än vi.

När marken skakade sönder, öppnade sig gravarna.
Kan du föreställa dig det för din inre blick? Hur såg det ut?
Något började röra sig i gruset... Grottorna öppnade sig, bergen kunde inte hålla kvar sina döda.

Samtidigt gick Jesus i anden ned i dödsriket... Möttes de på halva vägen?

KRISTUS SJÄLV DOG JU FÖR ERA SYNDER, EN GÅNG FÖR ALLA.

RÄTTFÄRDIG DOG HAN FÖR ER ORÄTTFÄRDIGA, FÖR ATT LEDA ER TILL GUD.

HANS KROPP DÖDADES, MEN HAN GJORDES LEVANDE I ANDEN, OCH SÅ KUNDE HAN STIGA NED OCH PREDIKA FÖR ANDARNA I DERAS FÄNGELSE. 1 Petrusbrevet kap 3:18-19.


Kryp ned.


Kropp, själ och ande. Rot, stjälk och blomma. Vatten, gas och is.
Alltings treenighet.

Vi existerar på många sätt, samtidigt. Jag har mött människor som är själsligen döda... och ännu värre, jag har träffat dem som är andligen döda - där är ingen "hemma" i blicken...

Jesus var död.
Den romerska officeren såg det. De judiska vakterna såg det. Kvinnorna såg det.
Anhängare och motståndare såg samma sak.
Jesus hade gett upp sin anda. Blodet koagulerade. Kroppen stelnade.

Lite surt vin på en stång kunde inte bedöva honom till att vara skendöd. På korset dör man ganska snart av kvävning. Det går inte att andas ut till slut.

JESUS ROPADE MED HÖG RÖST OCH GAV UPP ANDAN.


Alltings treenighet.


Krokusen tittar upp ur marken. De knallgula ståndarna och pistillerna lyser med lust och fägring stor.
Jag vill böja mig ned och kyssa dem...

Och bli orange under näsan.

Solens livsljus visar kronbladens nerver där livet göms. Fantastiskt.
Vilken skapelse!

Vilket trick att dölja livet i en torr lök på hösten och sedan i mörka fuktiga jorden låta den gro, och sedan uppstå när ljuset och värmen kommer åter, på tredje dagen.


Tänk så många skelett det ligger bara 2 meter ned under jordskorpans yta. Tidslager av tidslager levda människor som gjort sitt. Förmultnade kroppar.

Men inte mänskosjälar! Vår innersta del kan inte dö. Det som är vår personlighet, vår själ - vår livsande - tillhör den oförstörbara energin som hela universum är uppbyggd av.

Vad sa Jesus till andarna i deras fängelse?
Hur predikade han för dem som varit andligen döda i livet, utan Gudskontakt?
Alla dessa med döda blickar i ögonen, vad tänkte de när Guds son i andanom kom till dem?

En vackrare mänskosyn kan väl inte finnas!
En Gud som inte ger upp... som kryper ut ur sig själv på korset, ner i marken likt en mask, för att in i det sista beröva döden det som döden stulit - människan.

Fick de döda nytt hopp? Fick de en ny chans?
Att inte förneka sin Skapare? Att be om förlåtelse för allt förakt?

Vi vet inte.
Men Petrus, som själv förnekat Jesus men sen sett och mött den uppståndne Jesus, skriver som det ögonvittne han är att Jesus predikat i dödsriket.
Var det det de talade om vi elden vid Tiberias sjö? Frågade de ut honom hur det var att vara död och sedan komma tillbaka?

Åh, om jag också hade fått vara med där!

Ren och skär Kristuskrokus.


Krokusarna är så enastående sköna. De randiga i pyjamas och de vita med rena nattlinnen på.
Ren och skär lycka.
Skärtorsdag, ren torsdag. God fredag med lång plåga och så påskafton, i väntan.

... OCH GRAVARNA ÖPPNADE SIG OCH MÅNGA AVLIDNA HELIGA UPPVÄCKTES.

Detta måste ju folket runtomkring också ha sett!
Men utan att kunna tala om det, för vem skulle ha trott dem? Dock har Matteus bevarat denna händelse i sitt evangelium.

Vad gjorde dessa nyuppväckta heliga? Satt de och andades vid sina gravhålor? Med nya kroppar?
Eller de gamla reparerade?
Åt de någon mat? Talade de?

Åh, om jag hade fått sitta bakom en buske och lyssnat till dessa samtal!

- Hur var det för dig i dödsriket?
- Var det kallt? Kände du något eller är sinnena borta?
- Har du sett ljuset i tunneln? Har du mött GUD?

Dessa allra första från döden uppståndna kristna fick vänta i tre dagar, tills...

... OCH EFTER HANS UPPSTÅNDELSE LÄMNADE DE SINA GRAVAR OCH GICK IN I DEN HELIGA STADEN, OCH KUNDE SES AV MÅNGA.


Kunde ses av många.


Otroligt! Tänk att möta någon igen som varit död i tio år...

- Hej! Är du tillbaka?! Hur har du haft det? Jag menar, du ser blek ut... eller... eh, jobbar du? Nä, inte det...

Eller var det klang och jubelfest i övre salen bland alla de ännu levande lärjungarna?

- Thank you Lord for giving us life! Thank you Lord for giving us life! Sing hallelujah praise till Lord!!

Med rapport från under världen? Ljus i Öster... med soluppgång i väster...

Let's praise Him!


I natt skall vi ställa om till sommartid, glöm inte det mina vänner.

Det försvinner en timme ned i graven... Klockan två blir tre. Men var inte ledsen, den ska bara vila sig lite...
Den försvunna timmen uppstår igen i höst.
Kanske behöver andarna i dödsriket låna vår timme? Få lite mer betänketid...

Att vara kristen för mig är att ha en krokus-tro.
Det som tycks vara så omöjligt vid höstens trädgårdsarbete brister ut i ett jublande credo i mars!

Blommorna tar sig genom den frusna marken.
Solrosorna trotsar asfaltens hårda yta. Trädets rötter knuffar undan stenplattorna.
Alla vill upp! Alla vill liv!

Jesus har besegrat döden inifrån. Det kan bara en gud göra, en mänskoson med direktkontakt med Skaparen.
Men vilket kritiskt ögonblick detta var vid den allra första påsken - Gud överger sig själv - för att älska oss tillbaka...

Älskar oss tillbaka.


Jag behöver inte mer betänketid! Jag vill ta emot detta i år igen! Ja tack. Jag förnyar prenumerationen.

NÄR OFFICEREN, OCH DE SOM BEVAKADE JESUS TILLSAMMANS MED HONOM, SÅG JORDBÄVNINGEN OCH DET ANDRA SOM HÄNDE, GREPS DE AV STARK FRUKTAN OCH SADE:

- DEN MANNEN MÅSTE HA VARIT GUDS SON.

Läs hela texten i Matteus kapitel 27.

Uppståndelsens kraft är nedlagd i hela naturen.
Tveka inte längre. Det gör inte våren. Det gjorde inte Jesus. Inte de nyuppväckta hellre.

Det är mer naturligt än vi tror.

Att uppstå.

Glad Påsk.

Käre himmelske Far,
- kom och var min trädgårdsmästare!

Du vet att mitt inre är så hårt, och mina tankar ansätter mig med hopplösa tvivel.
Helig Ande, kom och gör mitt hjärtas mylla mjukt. Tina upp min frostnupna tillit till Dig.

Jesus Kristus, tack för att Du har gått före mig i den mörka döden.
Nu behöver jag inte vara rädd för någonting längre. Vart jag än går, så har Du varit där...

Du är stor. Du är större! Du är störst. Amen.


Störst.


Sommartidsljusa påskaftonshälsningar från

Helene Sture Krokusfelt,

- Jesusälskare och påskvän.

onsdag 23 mars 2016

HÄXAN - OND MODER. Att vara otröstad.

Häxor på väg.


EU's huvudstad Bryssel i Belgien är drabbad av en terrorattack.
Islamistiska IS har tagit på sig skulden.
Europa gråter.

Är de vilda häxorna ute och krigar sig fram till den himmel som inte finns?
I alla fall inte för självmordsbombare.

Det är mot denna dova verklighet jag nu tänker skriva mitt inlägg.

Inte kan väl en moder glömma sitt barn?

Jag drar.


Bilden av den goda modern är det första, bästa och viktigaste vi har. Det handlar om vår överlevnad.
Starten i livet. Och fortsättningen.

- Och även om ni skulle glömma era barn, så glömmer inte jag er, säger Herren.

Om det blir fel från början, och det lilla barnet möts av kyla och ointresse, då blir något mycket fel inne i själen.
Den onda modern växer till en häxa - och blir en arketyp som är grunden till mycket smärta.

Det här inlägget tar sin början på vårt bibliotek.
Just nu, i stilla veckan, hänger där fullt med häxor i taket. Vi vet ju inte med vilka attribut vi skall fira påsk, så vi kör lite hednatro...

Fjädrar är för mjukt och Jesus på korset är för starkt - så, vi tar en häxa.

Suck.

Jag menar, det heter ju trots allt Skärtorsdag utifrån Jesu instiftande av nattvarden, Långfredag då Jesus gav sitt liv på korset och Påskdagen då han uppstod från det döda.

Våga berätta om det! Oavsett vad du tror.

Historisk kunskap om kristen påsk?


Jag kan inte allt om häxor - det kanske du kan? - men hon representerar allt ifrån den starka och självständiga kvinnan, till den onda modern.
Moderna häxor, som Eta Christensson, ägnar sig åt naturdyrkan och tillbedjan av naturens andeväsen.

Men mitt inlägg just nu fokuserar på detta att vara otröstad.

Åter igen använder jag mig av Åke Högbergs bok "Det vilda i mannen" där "Jonas" brottas med känslokall mamma. Hon har förstört hans förmåga att knyta an till kvinnor.

Alla hans relationer havererar.
Han försöker vara till lags, han är undergiven, vet inte hur han ska närma sig kvinnor, längtar, drömmer, plågas av mardrömmar att han anfaller dem och styckar dem...och kryper in i dem... inklusive sin mamma.

Jag låter alltså häxan gå in under symbolterapeutens beskydd, där hon i en terapisituation hjälper Jonas att förinta den onda modern.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?


Snäll gumma i Norje.


- Önskan att få blandas samman, med besvikelsen att inte ha fått, det är en hopplös besvikelse, skriver psykologen Högberg.
Samtidigt finns det en hjälplös frustrering att inte kunna ta emot.

Här blir den psykologiska dynamiken bakom ett sado-masochistiskt förhållande tydligt.

Obehagligt. Men nu tar vi ett steg närmare. Sätt dig på kvasten...

Jonas måste bli fri från sin i verkligheten onda mamma, som bara har anklagat, manipulerat, ifrågasatt, hånskrattat, stött bort...

Han gör sig en inre bild där en symbolgestalt träder fram, till hans hjälp.
Hon är inte på riktigt, vilket har den fördelen att han kan projicera det han behöver på henne.

Vi skall strax se hur hans symbol-häxa åstadkommer en djupare bearbetning, som får mer omfattande konsekvenser.
Nu skall den ondskefulla kvinnobilden dras upp med rötterna. Jonas måste bli fri.
Den goda kvinnan måste få göra sin entré, med tillit. Och tröst.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?


Har du glömt?!


Han ser följande för sin inre blick:

"Jag är på stranden och skall döda häxan. Hon försöker fly på en kvast, men jag får tag i henne.
Med min kniv skär jag halsen av henne och knäcker sedan kvasten.

Vargar anfaller och jag skär flera av dem i halsen. Hela tiden paddlar den vackra kvinnan lugnt ute på vattnet, med barnet hos sig.

Mitt hat är så starkt att jag inte nöjer mig med att döda henne.
När vargarna flyr skriker jag med upplyfta händer som en primitiv vilde, och börjar sedan hugga med kniven i ryggen på den döda häxan.

Jag är vild, blodtörstig och arg, hugger i häxan och i marken.
Skriker av ilska, men också av förtvivlan."

En sådan här terapisession kräver absolut profession. Det är inget att leka med. Jonas är i slutet av en tre år lång bearbetning.
Han känner sig mycket lättad, men Åke är alltid tveksam till att låta en klient döda en inre gestalt. Kontrollen måste var intakt hela tiden, så det inte orsakar värre ont.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?


Kom tillbaka! Eller?


Jonas anar en vacker kvinna i en kanot. Hon har ett barn i famnen, som får den värme och tillit som är nödvändig.
Han anar att det finns något annat, bortom det förakt han har utsatts för i sin barndom.

Trots det våldsamma symboliska dödande av den onda modern, lever hon fortfarande ett märkligt liv inom honom, trots att han brutit hennes maktsymbol; kvasten.

Nu har stunden kommit då han slutgiltigt måste förgöra häxan.
Det mesta av hans världsbild, hans livsval och självuppfattning var format på denna grund:

- Kvinnor är, eller kan visa sig vara, onda.

Eldens välsignelse.


"Det brinner en eld på toppen av en kulle. Elden blir större och gnistor sprider sig.

Häxan ligger död på andra sidan stranden, med en pöl intill som elden speglas i. Hon skall strimlas.
Jag gör det med kniven.
Hon är torr och strimlorna blir som läder. Jag paddlar över sjön med dem. Strimlorna slängs i elden.

Häxan kommer fram i elden; hennes huvud, öppen gapande mun med en tand i. Hon växer upp i elden, hennes ande eller spökbild, hon är fångad i elden.

Det står ett spjut nedstucket i marken. Pantermannen, som står bredvid, tar det och sticker det i elden för att häxan skall släppa.
Men hon släpper inte.

Jag anar ett tjut som skall komma. Det är svårt att få loss henne.

Till slut släpper häxan och far iväg ut i världsrymden med ett gällt och genomträngande skrik."

Försvinn!


Åke Högberg analyserar:

- Efter denna starka session går terapin in i en lugnare fas. Jonas förtvivlade och våldsamma utagerande upphör för en lång tid.

De aggressiva krafter han fångat upp kanaliseras i mer kontrollerade och mogna banor, samtidigt som han får kontakt med sin djupa sorg och nya döda skikt.

Han gråter mycket.

KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?


Detta är en mycket stark läsning.
Plötsligt blir häxan viktig. Hon är ett redskap som syftar till befrielse.
Ja, hon är en slags hednisk syndabock tänker jag, som bär kvinnors synd på sig.

Jag vet, i våra feministiska tider upphöjer vi kvinnan hela tiden - och det behövs i de förtryckande system vi lever i.
Men nu lyfter jag alltså fram ett annat perspektiv, som vi också måste våga se.

Jag är ingen psykolog, men jag undrar:

- Är den känslokalla modern grogrund till mannens våldsamhet?
- Är den bortstötande mamman orsak till pojkens smärta, uttryckt i våldsamma lekar med svärd? Och sen som krig?
- Är bristen på moderskärlek en förklaring till varför mannen inte mognar?

- Är denna hunger på näring orsak till den perverterade kvinnosyn, då mannen tänker att "kvinnan är lovlig" och tar när han kan?
- Är mammans förakt grogrund till att även flickan får svårt att veta hur hon skall bete sig, och faller i fällan att själv mobba, eller försöka vara till lags?

Vad har du gjort?!


KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?

Det är profeten Jesaja som brottas med frågan.
Och svaret är JA. Med fortsättningen att även om den mänskliga mamman har dessa brister, så har inte den "gudomliga modern" det!

Gud glömmer inte sina mänskobarn. Gud vet. Gud känner oss alla.

Det är en underbar läsning i Jesaja kapitel 51:

JAG, HERREN ÄR DEN SOM SKALL TRÖSTA ER.
VEM ÄR DÅ DU  ATT DU FRUKTAR FÖR DÖDLIGA MÄNNISKOR,
FÖR MÄNSKOBARN SOM BLIR SOM TORRT GRÄS?

Jag hör hur det sprakar från påskbrasan... Jag känner doften av det torra gräset, av häxstrimlorna och den uppbrunna julgranen...

Torra julgransbarr brinner bra.


På biblioteket hänger häxorna och snurrar i taket. Är de snälla eller farliga?
Vart är de på väg?

De gnider sig mot kvasten mellan benen. I triumf har de tagit mannens lem som byte, och rider på den mot nattens orgier på Blåkulla. Rödkulla...

Snälla nån, vad är detta?

Vi kan väl sluta berätta detta för barnen vid påsk?
Eller är det en förtäckt övergångsrit, där småflickorna skall närma sig puberteten?
Med fula sjaletter och fräkniga prickar i ansiktet?

Plötsligt tar det fyr i min kvast... Med väldig fart åker jag i väg, rakt upp i luften, och gör en loop över Ryssberget.
Det ryker och frustar, dånar och spränger.

Katten där bak är vild! Hon jamar och tjuter och kvasten bränner och brinner mellan mina ben.
Allting stegras tills jag landar på kyrktaket... och likt en förvirrad amerikansk jultomte glider jag ned i kyrktornet - och hamnar framför altarringen...

... och jag vaknar kallsvettig i sängen och upptäcker att det bara var en dröm...

Kvasten väntar.


Till alla som är "Jonas", till alla försmådda, icke åtrådda, alla hungriga och kärlekstörstande, till oss alla talar nu den Gud som älskar, genom sin profet Jesaja:

TY SÅ SÄGER HERREN:

- SE, JAG VILL LÅTA FRID KOMMA ÖVER HENNE SOM EN STRÖM, OCH FOLKENS RIKEDOMAR SOM EN ÖVERSVÄMMANDE FLOD.

OCH NI SKALL FÅ DIA,
NI SKALL BLI BURNA PÅ ARMEN OCH SKALL FÅ SITTA I KNÄET OCH BLI SMEKTA.

SOM EN MODER TRÖSTAR SITT BARN, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER.

JA, I JERUSALEM SKALL NI FÅ TRÖST. OCH ERA HJÄRTAN SKALL GLÄDJA SIG...
Jesaja kap 66:12-14.


Påskägg och krucifix. Kom!


Bed för era mammor. Bed för er själva...
Och sjung Litanian ur psalmboken nr 700:1

"Evige allsmäktige Gud, förbarma dig över oss!
För lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list,
för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna,
för uppror och splittring, för den eviga döden...

Bevara oss milde Herre Gud!"

Resandefolket... 


De varmaste och mest trösterika hälsningar från eder häx.. jag menar bloggerska,

Helene Sture Kvastfelt,

- som nu skall ut och plocka lite hälsobringande örter till påskbordet,
- som lånade påskkärringarna gjorda av Elsa Hagman i Nogersund, tack,
- och fira gudstjänster, både vid altarringen och vid köksbordet

P.S. Altaret är i centrum, inte kvasten! Tro inget annat.

P.P.S Om du vill läsa fler texter från Sturellas hand - om Påsken - så dyk ned i tidigare årgångar, där finns godbitar! Nu tar jag bloggvila några dagar.

GLAD PÅSK!

Livet är starkare än döden.

tisdag 22 mars 2016

JESUS, STIG NED FRÅN KORSET.. ?!


Stig ned... ?!


Det är ännu kallt på nätterna och om dagen kämpar den bleka vårsolen att göra varmt.
Vi befinner oss i Stilla veckan, ovanligt tidig i år.

Snart kommer fyra dagars påskledighet åt alla.

Jag läser texterna ur passionsberättelsen om Jesu väg till korset och ordnar med fastlagsris med ekologiska fjädrar.
För att påminna mig om Jesu lidande - i mitt ställe.

Men jag tillhör en ovanlig skara, ty de flesta tänker mycket ytligt kring påsken.
Jag saxar ur dagens Sydöstran, där panelen säger:

Påskträd i Motala.


Hempo Hildén , rockmusiker, Karlskrona:
- För mig är berättelserna om Jesus sagor.

Stig-Björn Ljunggren, statsvetare, Ronneby:
- Påsken betyder ingenting. Ägg, påskharar och påskkärringar har väldigt lite med Jesus att göra, utan har sina rötter i de hedniska vår-riterna som fanns före kristendomen.

Elin Sandelius, producent, Karlshamn:
- Man kan inte undgå budskapet om Jesu död och uppståndelse. Jag är inte religiös men tycker att påsken blivit alltför kommersialiserad.

Ida-Maria Rigoli, hotellchef, Olofström:
- Inom krog- och hotellbranschen är påsken en hektisk tid. Just nu ser jag fram emot att få vara ledig. Jag är inte religiös.

Per Nilsson, författare, Sölvesborg:
- Det är bra historier, inte mer. Men jag lyssnar gärna på musik som förknippas med påskhögtiden, exempelvis Matteuspassionen av Bach.

Så långt några röster från Blekinge, vilka speglar den allmänna uppfattningen.

Pino-ris?


Med detta som utgångspunkt skall vi nu dyka ned i en uppmaning som många funderat på.
Det är den obotfärdige rövaren på korset som har en konversation med Jesus, allt medan spikarna värker dem sönder och samman.

Både folket och rövaren tycker att Jesus skulle demonstrera sin makt på ett annat sätt:

DE SOM GICK FÖRBI SMÄDADE HONOM OCH SADE:

- DU SOM RIVER NED TEMPLET OCH BYGGER UPP DET IGEN PÅ TRE DAGAR, HJÄLP DIG SJÄLV NU OCH STIG NED FRÅN KORSET.

LIKASÅ GJORDE ÖVERSTEPRÄSTERNA OCH DE SKRIFTLÄRDE NARR AV HONOM SINSEMELLAN OCH SADE:

- ANDRA HAR HAN HJÄLPT, SIG SJÄLV KAN HAN INTE HJÄLPA.
HAN SOM ÄR MESSIAS, ISRAELS KONUNG, NU FÅR HAN STIGA NED FRÅN KORSET SÅ ATT VI KAN SE DET, OCH TRO PÅ HONOM.

OCKSÅ DE SOM VAR KORSFÄSTA TILLSAMMANS MED HONOM SKYMFADE HONOM.
Markus kap 15:27-32.

Läs själv fortsättningen av passionsdramat.
Eller gör som Per, lyssna på Bachs musik.

Spik i foten... Genom fötterna.


Hur ska vi kunna förstå denna händelse? Vi behöver hjälp.

Det är alldeles för lättvindigt att avfärda detta som sagor, som Hempo gör, eller att bara utnyttja ledigheten som Ida-Maria gör.

I alla tider, fram till 1600-talet, hade människan förmåga att tolka de djupa berättelserna till förståelse för det egna livets villkor.

Konsten och musiken var teologins stora stöttepelare. De gav ytterligare dimensioner till dramat mellan Gud och människa.

Och som du ser bildsätter jag detta inlägg med gnuggbilder från kyrkogolvet i Vadstena Klosterkyrka, där gravstenarna också berättar om Jesu kamp, för oss.

Wii lefwe til at döö, wii döö til at genom Chistum ewinnerligen lefwa...


Det som hände på 1600-talet, när naturvetenskapen gjorde sina nödvändiga landvinningar, var att den mätbara vetenskapen ersatte den existentiella vetenskapen.
Detta är vår stora olycka.

Vi behöver nämligen både ock.

Man kan inte mäta existensens meningsfullhet. Inte väga "meningen med livet". Inte sätta en kemisk formel på vad kärlek är. Och så vidare.

Det är alldeles nödvändigt att vi återtar berättelsernas djupa innehåll, annars har vi inga redskap till att förstå livets innersta kärna - inte atomen, utan själen!

Livets innersta kärna.


Teologins bästa vän idag skulle kunna vara Psykologin.

Precis som i förra inlägget ska jag nu använda en händelse ur Åke Högbergs bok "Det vilda i mannen".
Konfidenten "Jonas" kämpar med att bli fri från den känslokalla modern, vilken har förstört hans förhållande till kvinnor.
Jonas upplevelse är att "den onda modern" måste dö för att något nytt - "den goda kvinnan" - skall kunna växa fram.

Psykologen och symbolterapeuten Åke Högberg ber Jonas att blunda och välkomna de bilder som kommer för hans inre blick.

Jag citerar, sid 110:

"Det var en speciell session som var avgörande för att hans sorg skulle kunna bryta igenom.

Det startade med att den vita kvinnan satt med det lilla barnet i famnen, gav det kärlek och uppmärksamhet.
Kungen och drottningen  kom och betraktade scenen, denna gång hade de pappans och mammans ansikte.
Jonas var förbluffad att mamman såg deltagande ut. Då inträffade följande".

Vad ser han?


Jonas berättar vad han ser:

"EN SPÖKBILD PÅ HIMLEN SKRATTADE RÅTT ÅT DE DELTAGANDE MÄNNISKORNA, MEN BÖRJADE SEDAN GRÅTA OCH BLEV TILL EN KRISTUSBILD, MED TÖRNEKRONA.

JESUS GRÄT.
HAN GRÄT MYCKET, HAN GRÄT FÖR BARNET.

PAPPA STOD BAKOM DEN VITKLÄDDA KVINNAN NÄR HON TRÖSTADE BARNET.

JESUS HÄNGDE PÅ KORSET, MED SÄNKT BLICK OCH NEDÅTLUTAT HUVUD.

BILDEN TÄCKTE HELA HIMLEN.

HAN LOSSADE ARMARNA, LADE HÄNDERNA PÅ ANSIKTET OCH GRÄT.
HAN STEG NED FRÅN KORSET OCH GICK GRÅTANDE BORT.

I SLUTET SATT ALLA RUNT BARNET.
SISTA BILDEN VAR ATT JESUS GICK GRÅTANDE BORT."

Vad i allsin dar är detta?
Jo, här ser vi hur vi kan gå in i bilderna, där det undermedvetna gör en identifikation med Jesus själv. Inte som en hädelse, utan som den djupaste förståelse av en smärtsam process.

Identifikation med Kristus.


Säkerligen har denne Jonas hört evangelieberättelserna, precis som Elin Sandelius, och undviker inte dess kraft:

DEN ENE AV FÖRBRYTARNA, SOM HÄNGDE DÄR, SMÄDADE HONOM OCH SADE:

- ÄR DU INTE MESSIAS? HJÄLP DÅ DIG SJÄLV OCH OSS.
Lukas kap 23:39.

Så här tolkar psykologen detta skeende hos Jonas:

"Det var Jonas själv som var Jesus. Spökbilden som skrattade rått var ett försvar.

För att kunna hantera situationen att inte få, tog Jonas på sig martyrrollen "jag behöver inget".
Detta var Jesus på korset.
När hans mamma nu plötsligt ger omsorg, kan Jonas gå ned från sitt kors och istället gråta ut."

Detta säger ingenting om Jesus och varför han gick in i döden, utan poängen här är att bibelberättelserna kan hjälpa oss på många sätt för att nå befrielse.

Fastna inte. Nå befrielsen.


Jag tror att människor i vår tid behöver få möta bibelordet på nytt, men från en annan infallsvinkel.

När de två motsatta tänkesätten kolliderar -den mätbara vetenskapsmodellen och den omätbara existens-modellen - då blir resultatet lätt en osund fundamentalism.

- Jag läser som det står. Är det skrivet, så är det skrivet.

Jo, men vad betyder det? Vi måste alla tolka texten och söka dess förståelse.
Jesus själv protesterade mot den kärlekslösa fundamentalismen och menade att:

BOKSTAVEN DÖDAR MEN ANDEN GÖR LEVANDE.


Bokstaven dödar.


Så.
Varför måste Jesus dö på korset? Märk väl, han blev inte dödad, han blev inte mördad!

Han gav sitt liv.
Jesus för världen givit sitt liv, sjunger vi i psalm 45.

Det är en helt annan sak!

Detta är nämligen den viktigaste delen i Guds frälsningsplan.

Vi har alla problem med döden... att den sätter stopp, och tar vårt liv.
Vi har också stora problem med all ondska som härjar, svek som river i vårt inte, fula anklagelser och grymma beräkningar med hämndens begär.

Tanken är att Gud vill döda allt detta.
Tänk dig då att Jesus tar allt detta mörker på sig i sin egen kropp, och drar det med sig i döden.
I dödsriket tar han makten ifrån dödens herre då han återuppstår, till liv, på den första påskdagen.

Att döda döden...

Det kan man inte göra genom att kliva ned från korset...

Alla dessa uppmaningar, från de oförstående, att Jesus skulle bevisa sin makt genom att lirka sig ur spikarnas grepp och gå där ifrån, är en missriktad längtan att få se ett utbrytar-trix med gudomligt anslag...

Dödar döden.


- Stig ned från korset, så....

Så vad då? Skall ni tro då? Skulle en sådan handling plötsligt omvända de korsfästskrikande människorna till att fromt klappa i händerna?

Knappast.

Jesus uppfyller inte våra trolleridrömmar. Han kittlar inte vår sensationslystnad. Guds son vill inte ha några spektakulära tidningsrubriker.

Hans mission går djupare än så, ja längst ned i syndens svartaste ångestmörker.

Vilken Gud gör det?

Jag är så tacksam över att få tillhöra en Gud som så genomgripande konfronterar kaosmakten.
Långfredagen är sannerligen en God Fredag - the Good Friday!

Kärlekens makt är att våga gå lidandets väg till sin botten.
Inte att ge upp, även om det var nära i Getsemane då Jesus bad att få slippa, utan att be om kraft att visa vad kärlekens väsen är.

Tag denna kalk ifrån mig...


Ja, spökmolnen skrattar åt oss.
Människorna hånar oss och reducerar vår tro till en tragisk saga.

Det är bara det att här blir ett missförstånd till!
En saga är nämligen inte "bara en saga" - den innehåller också nycklar till förståelse vad livet är!

Symbolerna bär existensens villkor.

Detta behöver vi återerövra igen, i konstens form, på teaterns scener och i bibliotekens bokläsande.

Vid ett annat tillfälle ska jag gå igenom hur vi kan förstå berättelserna kring vår gamla asatro, de grekiska gudasagorna och kanske till och med en och annan hinduisk gudinna...

Men det tar vi en annan gång.

Jesus är "nederstigen till dödriket" - inte nedstigen från korset.
Jesus är "uppstånden från de döda" - inte direkt upptagen till himlen.

Stig-Björn har helt rätt i att påsken inte handlar om harar och påskkärringar...

Nej! Vad gör du här?!


Våga nu leva påsk!

Våga ta Skärtorsdagen på allvar - bryt brödet hemma vid ditt köksbord och minns att Jesus sa:
- Tag och ät, för dig utgiven...

Våga vara i Långfredagens rituella slaktande, ja det kollektiva sörjandet över allt som måste dö, i din själ, för att din inre vår ska bli möjlig...

Gå ut och elda på Påskafton och bränn upp allt gammalt som du inte vill släpa på mer, både symboliskt och trädgårdsmässigt.

Och fira Påskdagens uppståndelseglädje med den levande Jesus i ditt hjärta!
Våga tro att detta har hänt, och händer i dig...

.... utan att du ligger på psykologsoffan, utan kanske snarare sitter i kyrkbänken, eller framför TV-gudstjänsterna från Vadstena...

En soluppgång! För dig utgjutet...


Tack käre himmelske Far,

... för att Du nedsteg hit till oss och levde under våra villkor.

Tack Jesus Kristus,

... Du som är utstrålningen från Gud själv, att Du vågade möta döden, och så döda den inifrån.

Tack Helig Ande,

... som gav Jesus livet åter, och är mäktig att göra även oss levande, befriade från syndens slaveri.
Amen.

Min kärlek är korsmärkt, som heliga Birgitta sa.
I skugga av detta mäktiga kors, med kärlek till er alla;

Stig-Helene Sture Påskfelt, på knä i Stilla veckan men med livligt hjärta!

Stig-upp.

fredag 18 mars 2016

JÄRN-HANS o St PATRICK - om mansrollen


Det vilda i mannen.


Vad innebär det att vara man?
Och vem är Järn-Hans?

- Den berättigade kritiken av den gamla mansrollen har haft en förlamande effekt på många av oss, skriver Åke Högberg.

Han är den f d ingenjören som utbildade sig till psykolog, och som senare utvecklade det som kallas "symbolterapi".

Detta inlägg vill lyfta fram en väg till en mer balanserad mansroll, där styrka och känslighet är förenade.

Jag reflekterar utifrån Åke Högbergs bok DET VILDA I MANNEN - VÄGEN FRÅN MAMMA TILL MOGNAD...
Bokförlaget Natur & Kultur 1992, 1996.

Han tar hjälp av litteraturen - sagor, drömmar och bibelberättelser.

Detta tänker jag kombinera med min jakt på namnsdagar - det var ju St Patricks Day igår, den 17 mars, men någon i svenska akademin har petat bort honom...
Idag har Edvard namnsdag, men det kan man inte lita på.

Var denne irländske munk, biskop och kyrkobyggare en balanserad man?
Vi får väl se.

Den Gröna öns styrka.


Vi börjar med Järn-Hans.

Den amerikanske poeten Robert Bly skrev en bok 1990 med titeln Iron John - a Book About Men.
Han bygger upp sin historia utifrån börderna Grimms saga om Järn-Hans.
Åke Högberg hämtar inspiration därifrån, så också jag.

- Manlighet har under en period ansetts vara fult, menar Högberg.
Vissa män har försökt likna kvinnor, andra har blivit stela klichéer.

Genom att berätta sagor och förmedla historier slipper varje generation att börja om från början.
Kanske har vi förlorat den förmågan att förstå, men i så fall kommer här en motvikt.

Vild kraft.


"För länge sedan, långt borta, fanns en stad där människorna inte vågade sig ut i den omgivande skogen.
Många hade försvunnit där och aldrig återkommit.
En modig främling kommer till staden och ger sig ut med sin hund för att ta reda på orsaken till varför människor försvinner i skogen.

Han upptäcker en tjärn i den mörka skogen.
Där nere, under vattnet, finns Järn-Hans, hårig, vild och rostig."

Åke Högberg ser hur den manliga, aggressiva styrkan ligger där och ruvar.
Om en pojke ska bli en man, går det inte att komma förbi honom.

- Det vilda i mannen är ett hot. Eller en möjlighet!
Man kan förneka hans existens, men då får man ta konsekvenserna och stanna hemma.

Det blir ingen personlig utveckling. Det blir ingen "man ".

Våga gå in i skogen.


- Rambo och mjukismannen har båda med Järn-Hans att göra, skriver Åke Högberg.
Den ene kan inte hantera sina stora krafter, den andre förnekar Järn-Hans inom sig och förlorar därmed tillgången till sin styrka.

Vem ska hjälpa pojken att bli man?

Pappa, förstås.

Inte mamma. Hon vill inte att den lille pojken ska möta den stygge Järn-Hans, och växa förbi henne... menar Robert Bly.
Mammors kontroll kastrerar den manliga personligheten.

"Från mamma - till mognad".

Från mamma till mognad!


Det tragiska är, tänker jag, att vår västerländska kultur saknar övergångsriter för pojkar till att upptas i de mogna männens skara.

Vi lider av en kulturell och psykologisk fattigdom!

I äldre kulturer är det tydligt hur hur pojken särskils från kvinnovärlden, lärs upp i "manliga färdigheter och tänkesätt" och tränar att bemästra sina krafter.
Det är först efter initieringsriten som pojkarna får återvända till till kvinnorna, nu som unga män, med tydlig identitet.

Jag drar mig till minnes att "Grottbjörnens folk" hade en sådan tydlig struktur.

- Idag förväntas pojkarna klara sin utveckling på egen hand, menar Högberg.

Killarna blir vilsna, fäderna är alltför frånvarande och det som återstår är den kommersiella marknaden som inte tar ansvar för deras utveckling - och inte heller har kompetens därtill.

Pappa, kom hem! Så att jag kan lämna mamma...

Pappa, kom hem!


Jag skjuter in en sekvens ur en märklig dröm:

"De satt runt köksbordet. Det var mörkt runt omkring. Den manipulerande mamman sa, med bister och besviken min till dottern:
- Du får gifta dig med pappa. Det är lika bra. Vi har ändå ingen relation."

Här är mamman svag, besegrad av dottern, som vunnit mannens hjärta, vilket hon misslyckats med.
Det enda vapen som återstår är att manipulera och bestämma in i det sista, och beröva mannen hans val.


Symbolterapeuten har mött många män i terapi där manligheten är svag,vilket utgör ett stort problem.

Boken "Det vilda i mannen" är en fantastisk berättelse om en sådan terapi, där "Jonas" under tre år går igenom en makalös utveckling.

- Han gör sig fri från ett underlägset och beroende förhållande till kvinnor, han utvecklar aspekter av sig själv som han borde gjort under sin uppväxt, och till slut kan han möta en kvinna öppet och jämlikt.

Med potens. Och harmoni.

Läs boken!

Åke Högberg, symbolterapeut.


Nu får Sankt Patrik ta lite plats.

Irlands nationalhelgon lär ha varit en stor strateg, med stort mod i mötet med andra.

Hans egna skrifter från 400-talet e Kr, Bekännelser och Brev till Coroticus, ger intrycket av en ödmjuk och from man, som var föga upptagen av sin egen person.

Jag läser ur Keltisk andlighet, av Harald Olsen, och tänker:

Denne Patrik tycks vara en balanserad man, med tillgång både till sin känsliga sida och sin styrka!

Det förvånar mig inte om så skulle vara fallet. På den tiden hade man förmåga att förstå myters och berättelsers djupa innehåll, till ledning för den personliga mognaden.

Keltiska sagoberättelser tillsammans med Jesu liknelser gav en stor andlig vägledning.

Den raljerande Alf Henriksson skriver så här om St Patrick:

- Han blev släpad från obekant ort på brittisk mark till Irland, som slav, varifrån han efter sex år slapp lös.
Han begav sig tillbaka hem där han utbildades till missionär och sedan återvände till skådeplatsen för sitt slaveri.

Patrick predikade med frejdigt mod för hedningarna, omvände deras hövdingar och gjorde mirakler i långa banor; sålunda förvisade han alla ormar, mullvadar och sorkar från den gröna ön, där de lyser med sin frånvaro än.

Harald Olsen skriver mer sansat om hur St Patrick kom från en välbärgad, kristen romersk-brittisk familj.

- Han lär ha uppträtt med så övertygande auktoritet att kan fick deltaga i kungens lagapparat, trots att kungen inte var kristen.

Undrar om Järn-Hans finns den keltiska traditionen?

Bor Järn-Hans här?


Sagan fortsätter:

"Järn-Hans placeras i en bur på borggården. På gården finns också den lille prinsen.
Han är fullt upptagen med att leka med en guldkula, som plötsligt rullar in i buren.

För att prinsen skall återfå den, kräver Järn-Hans att han skall släppas fri.
Nyckeln till buren ligger - under mammans kudde..."

... det visste de gamla sagoberättarna utan att ha läst Freud, konstaterar Åke Högberg.

"Prinsen släpper ut Järn-Hans och följer med honom ut i världen.

Han blir prinsens mentor och lär honom att motstå alla tillfälliga driftsimpulser. Han ger pojken tillgång till naturens krafter och hjälper honom att integrera sin egen styrka."

Prinsen är inte längre rädd för honom.
Järn-Hans har förvandlats från hot till resurs.

Från hot till resurs!


Det här är en mycket läsvärd skildring som ger mig hopp.
Vår värld skriker efter mogna män som har balans mellan känslor och styrka.

Vi är så trötta på all den perverterade testosteron-manligheten som korrumperar, våldför sig och dödar.

Varför tror du Miriam Bryants låt är så populär, du vet hennes tolkning av Lisa Nilssons sång från "Så mycket bättre":

- Allt jag behöver nu, är en annan man än du, det kommer till och med bli lätt, du är så j**vla inkomplett!

Det är ingen rolig sång. Kvinnans vråldjupa besvikelse.
Och längtan!
För vi vet att du finns där, någonstans...

Men vi måste också uppmärksamma hur vi som mammor fostrar våra barn, för det är där det börjar.
Och se till att papporna är närvarande - inte med TV-spel utan på riktigt, med riktiga tankar och levande känslor.

Ömsesidigt samarbete.

Mamman måste släppa kontrollen.


Hur gick det för dottern i den där drömmen?
Hon protesterade å det vildaste. Hon ville inte gifta sig med sin pappa!
Och hon ville inte att kyrkan skulle gå med på en så vansinnig vigsel.

Maktkamp. Modern kan kastrera även sin dotter... och sin man... och sin pojke...

Gode Gud, låt oss hitta den där nyckeln under kudden så vi kan få ordning på det här!


Vad betyder själva namnet Patrik? Jag fantiserar lite, ty jag vet inte.

Patriark? - faderligt överhuvud.
Patricier? - fornromersk adelsman.
Patriot? - fosterlandsvän.
Patriologi - läran om kyrkofädernas liv.

Det enda jag vet är att jag varit vid Tara på Irland, och stått vid hans staty.
I sanning en ståtlig man!

St Patrick, Tara Irland.


Jag låter honom avsluta detta inlägg, med en bön där det manliga vapenskramlet används som en balanserad Järn-Hans-bön...

Det är om omcirklande "caim" ur den keltiska traditionen:

                  St PATRICKS BRÖSTVÄRN.

JAG OMGÄRDAR MIG IDAG MED HIMMELENS KRAFTER:

SOLENS LJUS
  MÅNENS STRÅLAR
     ELDENS GLANS
 
VINDENS HASTIGHET
   HAVETS DJUP
      JORDENS FASTHET
        KLIPPANS HÅRDHET.

JAG OMGÄRDAR MIG IDAG MED GUDS KRAFT:

GUDS STYRKA ATT STÖTTA MIG
  GUDS MAKT ATT UPPEHÅLLA MIG
     GUDS VISDOM ATT VÄGLEDA MIG.

GUDS ÖGA ATT SE FRAMFÖR MIG
   GUDS ÖRA ATT HÖRA MIG
      GUDS ORD ATT TALA FÖR MIG

GUDS HAND ATT LEDA MIG
   GUDS VÄG ATT LÄGGAS FRAMFÖR MIG
      GUDS SKÖLD ATT SKYDDA MIG

GUDS ÄNGLAR ATT RÄDDA MIG
   FRÅN DJÄVULENS SNAROR
     FRÅN FRESTELSER ATT SYNDA
       FRÅN ALLA SOM VILL MIG ILLA,

FJÄRRAN ELLER NÄRA, ENSAMMA ELLER TILLSAMMANS.
(Ur Keltisk andlighet, sid 197).

Guds styrka, vår styrka.


Manliga hälsningar från eder Järn-Helene, en modern "kyrkomoder" (nu tog jag för stora ord i min mun), (det var skönt!), (jag är ju faktiskt "pappas flicka"... galopp galopp!)

- alias Frans Sture Symbolfelt, namnsdagsjägare och symbolryttare,

- som påminner om att manliga prästers kvinnomotstånd har med bundenheten till mamma att göra - hon får inte följa med innanför altarringen!

Nu ska jag ut och rida.