UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 29 februari 2016

SKOTTDAGENS OVANLIGHETER - Körsbärsträdets sång


Ovanlig dag.


Det är bara vart 4:e år vi får se detta datum; skottdagen den 29 februari.

Tänk att det varje år samlar sig ca sex timmar utöver de 365 dagarna, timmar som måste tas om hand på något vis.
Det blir denna extra dag.

Skottdagen är dagen då kvinnor kan komma till skott att fria till sin älskade...

Den sortens jämlikhet uppträder alltså bara vart fjärde år.

Skulle man inte kunna passa på att ge alla kvinnor full manslön detta år också?
När vi ändå är på gång, menar jag.
Låtsas att kvinnor vore män... med fulla rättigheter!

Fulla rättigheter. En tjurig ko...


Jag har allt emot mig.
Frångår normen helt. Hör här:

- Jag är kvinna, vänsterhänt, kristen, högkänslig, trädkramare och ukulelespelande hårdrocksdiggare!
Det är mycket onormalt.

Det normala är:
- Att vara man, högerhänt, ateist, okänslig, bilkörare och dansbandsälskande hockeydiggare.

Så fel jag är.

Men idag, på Skottdagen, tänker jag fira allt som är ovanligt!

Hill of Tara.


Om mina kvinnliga uppfattningar fick råda i mitt fantasiland - idag kallat Skott-land - så ser tillvaron ut så här:

* KVINNA - Att tillhöra den halvan av mänskosläktet som kan föda barn, är föremål för högsta respekt.

När en flicka föds hyllas hon särskilt - en EVA! En livgiverska!

Flickans tonårstid uppmärksammans med fest då äggstockarna vaknar och sätter igång hormonproduktionen.
Självklart är alla menstruationsskydd gratis.

Unga män undervisas noga hur kvinnan behandlas med respekt, hur han ska stödja henne, bistå henne med kraft och styrka/ lugn och avkoppling, massera henne, uppvakta henne och ta ansvar för de konsekvenser han orsakar.

Barnvagnar är gratis och alla gamla tanters rollatorer är också gratis - det är ju samma rörelse som utförs - här i mitt Skottland.

Män fostras...


* VÄNSTERHÄNT - Att vara orienterad åt vänster gör att vi i mitt Skottland har en annan sorts plånböcker - där plastkorten inte ramlar ut och myntfickan öppnas nertill...

Saxarna är anpassade till oss, liksom växelspakar och gitarrer.

Vi är ovanligt skickliga i pingis och fotboll eftersom våra skott (!) kommer från oväntat håll.

Här är vi inte i minoritet - 15% - utan i dominans.

Pianot har diskanten till vänster och basen uppe till höger.
Dörrarna har handtaget på höger sida så att vänsterhanden kan öppna, jodå, så har vi det här.

Alla äter som vi - med gaffeln i vänster hand!
Och vi skriver svenska på arabiska...
Varifrån kommer skottet?


* KRISTEN - Att vara kristen är det naturliga i Skott-land.

Alla har hört evangeliets berättelser och förstått Guds kärleksfulla plan med sin mänsklighet.
De flesta har tagit emot Jesus i sitt hjärta och egoismens synder är dränkta i det heliga dopet.

Men, det skall erkännas, det finns några tveksamma tvivlare även i mitt Annorlunda land.
Och det tycker vi är bra, för vi använder deras frågor till att själva söka svaren djupare.

Till och med otro, synd och tvivel tjänar Guds rike på detta sätt, och naturligtvis kör vi bil på vänster sida.

Det heliga sakramentet firas ute.


* HÖGKÄNSLIG. Det här med högkänslighet - emotionell intelligens - är det första alla undervisas i här i mitt Skott-land.

Här är vi inte heller i minoritet, 20%, utan majoritet. Underbart!

Mammor och pappor förklarar känslornas uttryck för barnen, som tidigt blir medvetna att det är det en människa består utav.

Sedan socialiseras dessa känslor till att stödjas av förnuftet, och våra seder och bruk.
Okänslighet är ett okänt begrepp.

Alla har tillgång till sorgetårar och glädjeskratt, ilsketjut och besvikelsedepp, trötthet och piggelinspring, "vemodsmoll och längtansdur"...


Döljer inte känslorna.


* TRÄDKRAMARE - I mitt annorland är träden heliga. Att vara vårda träden är allas ansvar.

Om en väg skall byggas, och det står ett träd i vägen, då byggs vägen runt om.
Om ett hus skall uppföras, och träd finns i närheten, aktar man rotsystemen och bygger husen med trädet som centrum i mitten.

Alla förstår trädens funktion - som luftrenare, skugg-givare, vindskydd, frukt- och honungsbärare, stabiliserare och lyssnare...

När man dör här i mitt Skott-land, läggs man i en urgröpt gammal trädstam, som sedan varsamt grävs ned vid ett levande träd.
Den förmultnande kroppen blir snart omsluten av de skyddande rötterna, som får en sista närings-boost av vår kropp.

Och fåglarna flyger med vår själ till himmelen.

Fri!


* MUSIKEN är viktig i detta land. Alla musikaliska uttryck är välkomna, särskilt Ukulelespelande Hårdrocksdiggare.

Vi lägger största vikt vid texterna, att de skall berätta goda historier till läkedom och livsmod.

Här måste jag skjuta in (!) en målande text om ett körsbärsträd.
Det är en gammal visa från 1500-talet, upptecknad från Apalackerna:

KÖRSBÄRSTRÄDSSÅNGEN.

Josef var en gammal man, en gammal man då han
trolovad med Maria blev, i Galiléens land.

Josef och Maria i örtagården gick.
Körsbärsträden lyste röda, som blod för deras blick.

Då talade Maria, med stämma mild och blid:
- Ge mig en körsbär, Josef, snart är min födslotid!

Vresig och tvär gav Josef Maria detta svar:
- Låt honom ge dig körsbär, som till ditt barn är far!


Klara körsbär.


Då hördes barnet säga i sin moders liv:
- Böj dig du höga träd, din frukt min Moder giv!

Strax böjdes trädets gren ned i hans moders hand.
Hon ropade:
- Se Josef, jag fick körsbär i min hand!

För att så hårt han talat Josef om ursäkt ber:
- Fatta nu mod min kära och var ej ledsen mer.
Ät körsbär nu, Maria, låt dem väl smaka dig.

Ät körsbären, Maria, som grenen räcker dig.

Maria tog ett körsbär. Det var rött som blod.

Tungt gick Maria hemåt till det som förestod.

När Josef blev allena, hörde han ängelns ord:
- I natt en himmelsk Konung skall födas på vår jord.
Han skall ej bliva född i ett hus eller en hall, ej i ett Paradis men i ett åsnestall.

Han skall ej bliva klädd i purpur eller prakt, men såsom andra barn i lindor bliva lagd.


Vagga av trä.


Ej av silver eller guld är den vagga han skall få.
Den är gjord av skogens trä och skall på marken stå.

Maria tog sin son i sitt knä och frågade honom så:
- Säg, käre son, hur skall det för dig i världen må gå?

- O, Moder, jag skall så död som sten i mur och mull;
och alla gatans stenar skall sörja för min skull.

- När Påsken gryr, O Moder, skall jag ur graven gå.
Måne och sol, Moder, med mig skall uppgå då.

Påskdagen gryr.


Här sitter jag och sjunger och drömmer...

Men min fantasi skjuter nya skott (!) denna dag, och jag tycker mig uppleva en större och bättre verklighet i mitt Annorlundaland.

Sannolikheten att vara kvinna, vänsterhänt, kristen, trädkramare som spelar ukulele och gillar hårdrock är försvinnande liten.
Lägg därtill en brun liten fläck i höger öga... och ett körsbär i mun.

Jag är så unik att jag knappt kan finnas!

Finns knappt.


Hur ska jag bildsätta detta?

Jag dyker ned i mina arkiv... och inser att min ordlek för mig till den keltiska kristendomstraditionen, som verkligen är min identitet.

Irland, Öland, Omberg, Verkö...

Hurra för Skottdagen!
Och för alla er som åldras långsamt på grund av att ni föddes denna vackra dag.


Vart fjärde år, så...


Skottsäkra hälsningar från den mest ovanliga Helene F Sturefelt som någonsin funnits!
Undrar om jag kan leta upp någon att fria till....?

Nej, det behövs inte. Lyckan ler mot mig och jag är så rikt välsignad.
Du också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar