UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 17 januari 2016

LÅNGFÄRDSSKRIDSKOR PÅ VINTERISARNA


Bärande is.


Hur långt är du beredd att åka för att komma till en sjö med bärande is?

Januari kommer med ljusare dagar och minusgrader.
Naturen behöver kylan för att knott och kryp ska frysa. Marken behöver bli stenhård för att träden inte ska falla när stormarna kommer.

Vi är en del av naturen. Just nu behöver också vi coola ned lite... Det som händer i världen med angrepp på kvinnor är så elakt att jag inte har ord för det.

Ja, det händer hela tiden men, eller och, det viktiga är att alla talar om dessa överfall, och inte gömmer det under isen.

Så, följ med mig isen! Jag drar. Sticker. Tar tåget. Om det går...

På isen.


En veckas minusgrader har fått inlandssjöarna att frysa till bärkraftig is.

Jag steg av i Vissefjärda och vi åkte till sjön Törn, i Småland.

Där låg hon, inbjudande med sina många granklädda öar. Kom och åk!

Stadiga pjäxor, varma kläder mot den kalla vinden.
Själva skenorna ser ut som långa knivar... hemska vapen. Och vassa är de!

Vi spände på oss långfärdsskridskorna och gick ut på isen. Sakta.

Spännande spänning.


Hur ser isen ut? Vilken kvalitet har den? Hur tjock är den?

Några frysta sumphål lät oss ana att isen var minst 10-15 cm. På sjön Törn hade isen fått ett lager snö över sig, som sedan smält och frusit igen. Isen var grå och porig.
Och knottrig!

Iväg nu då! Ah... Det kändes som att åka på ytterkanten av motorvägen där den räfflade kanten varnar att man är för långt ut...

Jo, vi var långt ut. Knottret ska inte hindra oss! Man vänjer sig vid allt.

Sumpgashålets frusna armar.


Långfärdsskridskor har en annan teknik än hockeyrör. Det går inte att springa, leka eller svänga.
Det är rakt fram som gäller och fötterna måste lyftas för varje steg.
Balans, balans!

Höger fot, svisch - stå stadigt, glid! Vänster fot, svisch - stå stadigt, balansera!

Nej, jag glömde bort mig. Aj så ont det gör att falla på detta hårda...

Lek inte med dessa knivar!


NATUREN VÄLKOMNAR MIG
    OCH BJUDER MIG SIN KROPP
        AV STYRKA UTAN MÅTT

ISARNA TAR EMOT MIG
    OCH BJUDER MIG SITT SKAL
        AV SKYDD MOT KALLA VATTNET

SKRIDSKORNA DRAR IVÄG MIG
    OCH BJUDER MIG SIN FART
        AV KRAFT UTAN GRÄNS

Frusen kropp.


Jag är lycklig på isen. Men var och en måste veta sina gränser. Lyssna till kroppen och vara lyhörd för isens sång.
Blir sången för tunn, är isen för tunn...

Vi pausade vid en brygga. Varm o'boy, apelsin och mackor värmde gott.
Men varför ska man alltid kladda med apelsin ute i vinterkylan?

Vilken plats har du i laget?
Jag är fika-back...

Fika-back.


Vi skrinnade runt på sjön. Den bleka vintersolen lyste i ansiktet och nordanvinden gav skjuts i ryggen.

Vad är det som ligger där framme?
Något stack upp och drog till sig vårt intresse.

Det var bara en infrusen båtboj! Nu i vila. Out of order. Vila i din väntan.


VILA I DIN VÄNTAN
    STILLA MÖTET SKER.

ALL DIN STORA LÄNGTAN
   HERREN HÖR OCH SER.

VÅGA VÄNTA TRYGGT, SNART HAR DAGEN GRYTT.
GUD GÖR ALLTING NYTT... Sv Psalm 205:1.

Vila i din väntan.


Så viktigt det är att ha något att förtöja sig vid, tänkte jag. Inte bara på sjön, utan i livet.
I relationerna.

VILL DU VARA MIN FASTA BOJ?
    BÖJ DIG NED OCH KNYT.

INTE EN LEKSAK, YTLIG TOY
   UTAN STADIG, UTAN BYT.

VILL DU VARA MIN TROGNA BOY?
    BÖJ DIG FRAM OCH KYSS!

INTE EN LEK, ETT TILLFÄLLIGT SKOJ
   UTAN PÅLITLIG, UTAN HYSS.

Vill du vara min Bojj-friend?!


En snabb sprinter skrinnande förbi i hög hastighet, med stavar som gav extra fart.

Ja, så har livet varit...

En kvinna på sparkstötting i sakta makt passerade strax efter.

Ja, så är livet.

Pilgrim på isen. Det yttre landskapet speglar det inre. Allt som passerar är en hälsning. Så är det, eller, så är det inte, längre.
Vi måste spegla oss i varandra, annars vet vi inte vem vi är.

Du gör mina konturer tydliga.

Sparkstötting på Törn.


Nu var vi varma i kroppen och självförtroendet styrkt.
Längre ut på sjöns mitt var knottrorna mindre, isen slätare.

Jag tog fart... började dansa... Jag dansar på isen!

Inom mig sjöng en vals, Evert Taubes sång om Mariella:

STJÄRNÖGDA NATT, KLARA PORLANDE KÄLLA
DOFTANDE ROS MELLAN KULLARS SNÅR.

SJUNG MED DIN LJUVA RÖST, MARIELLA....

Vals på isen!
Sven-Olof Sandbergs sammetslena röst till Sven Arefeldts orkester.
           
Och Gud själv var min danspartner i vinden.

JULIUS HAN JAGAR MARIELLA OMKRING
DRIVER GITARREN MED STORMIGT VIBRATO.

HEJDA DIG, JULIUS, DU VIKING FRÅN NORDEN
HEDNINGEN LURAR I BLICKAR OCH SPRÅNG....

Snart börjar dansen!


Plötsligt hamnade jag i det knottriga is-skrovlet igen och var nära att tappa balansen.
Tidningsrubrikerna dansade för mina ögon...

- Antastad på dansgolvet... Gängöverfall... Vågade inte anmäla... Polis och massmedia sviker kvinnorna... Offer...
Stopp! Sluta!!

Oavsett om du är muslimsk nordafrikan från Marocko och heter Ahmed eller är  hedning från Norden och heter Julius så sluta nu!!!

Ni föds till pojkar, växer upp till tonårskillar, men det krävs disciplin och tydlig fostran för att bli en MAN!
Och för att bli ännu bättre - en gentleman - krävs att ni från början har fått lära er respekt för kvinnan.

Och ansvar och kontroll över dina drifter, ty du är inget djur.
Utan en människa.

Jag är en kvinniska och tillsammans kanske vi ännu hellre är en HENNISKA...!

Hejdå. Nu tar jag tåget.

Dubbad till is-prinsesssa.


Men bara en station. Till Holmsjö. Fokusbyte. Min is-vals kom av sig. Nya tag, djupa andetag.

Nu skulle det visa sig att den totala skridskoupplevelsen var mycket nära.

Sjön Sillhövden låg blank som en glas-skiva...

Expansionssprickorna for kors och tvärs över isen. För att få plats måste isen höja sig.
I solens sken såg detta ut som en utplattad diamant...

Svart kärnis.

Absolut, totalt fantastiskt!


Har du någon gång gett dig ut på svart kärnis så vet du vilken synvilla detta är.
Det ser ut som öppet vatten... men är hårdfruset som betong!

Jag tog några försiktiga skär. Långfärdsskridskorna gled nästan av... det fanns inget fäste på denna is-skiva.

Isen var jungfruelig. Orörd.

Förlåt, ständigt dessa bilder och associationer.

Bredvid låg den prästgård där jag bott i många år och där barnen är uppvuxna.

Sillhövdens is har alltid för mig varit en sinnebild för relationer och hur äktenskapet såg ut.
Nu var den spegelblank och glasklar... och jag tackade Gud av hjärtat.

Nollställd.

Nystart.

Nollställd.


Jag vågade varken sjunga eller dansa på denna himmelska is.
Själen andades böner.

På varje skär gled jag tio meter... Balansen var fulländad och isen min älskare.

VILA I DIN VÄNTAN
    STILLA MÖTET SKER.

ALL DIN STORA LÄNGTAN
   HERREN HÖR OCH SER.

LIVET SKIFTAR FORT... diktar Per Harling i psalm 205:2.

Diamantslipat is-glas.


Jag nästan somnade på tåget.

Idag till frukost blev det en halväten pizza med nystekt lök och bacon, ty kroppen behövde extra kolhydrater för att komma igång.

Kanske blir det Ivösjön idag, mellan Bromölla och Näsum...

Tack Du min Skapare för den kristallklara isen!
Som den bär mig, så bär Du mitt liv.

Vinden är din Ande som bjuder mig till skridskovals.
Vi dansar tillsammans och Du kysser mig med sol.

Kristallen Kristus försonar allt det ojämna.
Amen.


Sillhövden, Holmsjö.


Iskalla hälsningar från eder långfärdsskrinnande poetissa,

Helene Skridsko Sturefärd,

- lycklig.

- Men som kämpar att bli vän med Samsung J5's märkvärdiga apparatteknik, där fotofunktionen får mig att känna mig som en nybörjare... med förfrusna fingar.

- Och skarpt blir det ju, lika skarpt som mina långfärdsskridskor!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar