UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 11 januari 2016

DAVID BOWIE I FLICKRUMMET


Min första idol.


Nä men, är det sant?!
Han gav ju just ut en ny platta efter många års tystnad - med full energi!
Black Star.

Är han död?

David Bowie dog igår, 69 år gammal. Det var cancern som tog honom - "fuck cancer"! som det heter på svengelska...

Jag är helt ställd. Hela musikvärlden är ställd och står med tappad haka och ögonbrynen i pannan.
Men han hade ju... skulle ju... var ju tillbaka...
Eller är detta en påhittad nyhet?

Man vet ju inte i dessa tider.

Är det sant?


Jag har ägnat hela eftermiddagen till att lyssna till min första LP - köpt för egen månadspeng - David Bowie's PINUPS.

Året är 1973 och jag går på Kullaskolan i Höganäs.

Följ med till flickrummet i Viken.

Jag var tidigt intresserad av musik, men visste ingenting.
"Sorrow" var en hit detta år.
Jag beställde hela LP'n men fick en chock när jag såg omslaget...

En sminkad man?? Andogyn. Utmanande.

Det här får inte pappa se...

Pinups. Vad betyder det?


Jag tog på mig hörlurarna, för säkerhets skull, och första låten drog igång.

1. ROSALYN - fy så stökigt. Vad är det här? Jag ångrar mig. Vill inte lyssna. Fattar ingenting.

Men vad är det de sjunger om?
- When I hold you so tight, it's so hard to say goodnight...

Mitt tonårshjärta lystrade. Kärlek? Romantik? Eller ännu värre...?

2. HERE COMES THE NIGHT - Aaah! Här kommer natten! Och jag går på högstadiet och alla är förälskade i alla.
Det var Bosse, Lasse, Stisse och Pajje...

David Bowie spelar världens häftigaste solo - på saxofon - och jag är helt såld. Det snyggaste jag hört! Förälskad och kär.

- She is with you... why can't I accept...
Jag såg Bosse hålla Bitte i handen och jag ville bara dö. Det är mig han ska hålla!

Du ska hålla i mig!


3. I WISH YOU COULD - Livsfarlig låt! Monotont komp med uppfordrande gitarrer...
Bara inte pappa hör det här.

- Early in the morning that's when my baby went away.

Rytmen är oregelbunden, ful och exprimentell. Ett munspel tjuter ut vilda toner.
Pulsen har ökat.
Intresset likaså.

Låten övergår snyggt med skavande elsladdsljud, till:

4. SEE EMELY PLAY - Jag kan inte påstå att jag förstod musiken, inte alls, men det låg något farligt pockande i David Bowies tolkningar.

Jag läser det finstilta och ser att detta är hans tolkningar av sina favoritlåtar från 1964-67.

Pinups är helt enkelt en mycket tidig upplaga av "Så mycket bättre"!
Eller snarare: Så mycket mer exprimentell...

Townshend, Ray Davis, McCarthy med flera får sina låtar tolkade, eller förstörda?
Jag minns inte hur LP's togs emot. Gör du?

Vem var Emely? Och vem är tjejen på omslaget? (Twiggy). Jag var avundsjuk på henne... Bowie var min!

Låten slutar i kaos - med stråkar. Han är inte klok. Tänk om detta verkligen är farligt?
Någon spelar piano med armbågarna.
Och stråkarna övergår till att spela klassiskt...

Nu kan pappa komma.

Jag ångrade verkligen att jag slösat en hel månadspeng på detta skrammel!

Inte saxofoner.


5. EVERYTHING'S ALRIGHT - Introt låter som "Rosa Pantern" men sen blir det konstigt igen.
Stackars mina 14-åriga, oerfarna öron.

- Let me hold your hand. Let me be your loving man...
Kören svarar:
- No no no.

Jag tänker på Bosse, Lasse, Stisse och Pajje och sjunger:
- Yes yes yes.
- Ah! Little baby!

Min skolengelska blev plötsligt mycket viktig. Här gäller det att inte missa ett ord!

Betänk att vi på denna tiden började läsa engelska först i 7:an. Jag hade alltså bara läst i tre terminer.

Uppehållsrum.


6. I CAN'T EXPLAIN - Mitt hjärta gör volter när jag hör hur Bowie låter sin saxofon yla igång den här låten. Jag blir galen! Det är så snyggt!
Han gör en 70-talscover på denna blueslåt och jag letar upp basgången på pianot.

- I think it's love.
Ja! I can't explain. Inte jag heller. Men idag tittade Bosse på mig... Min lycka är gjord.

- I am out of my mind. Helt väck.

Slut på Side One. Suck, jag måste resa mig upp och vända på LP'n.
Till er yngre läsare så känns detta som stenåldern... Hjälp, nu kommer pappa!

- Vad lyssnar du på, Helene?
- Öh... musik, var mitt intelligenta svar. Tonåringar vet hur föräldrar skall tas.

Side One.


1. FRIDAY ON MY MIND - originellt intro med nervöst komp, allting flyter.

- Monday I had friday on my mind.

Alltid. Redan på måndagen började man planera för helgen.
Klass 8 B och C var samlade i grupprummet i källaren. En duke-box snurrade med musik, 1 krona styck.

- Vad ska ni göra i helgen?
- Festa. Ska ni med?

- I loose my head tonight. I got to get...

Vaddå?
Jag följde inte med på festen. Hade ingen som körde. Ärligt talat, det vågade jag inte ens föreslå för föräldrarna.

Jag somnade med händerna på täcket. Nej, varför ska man ha det förresten? Då fryser man ju.
Under täcket är bättre.

1970-talets sexualupplysning hade kommit igång men en del gamla uttryck dröjde sig kvar. Jag fattade ingenting.

Var har han händerna?


Nu kommer min favorit, nr 2 på Side Two. Årets stora hit.

2. SORROW - Det går inte att dansa till en enda av hans låtar, men Sorrow håller tempot, så man skulle kunna dansa tryckare, om man hade tur...

- She had long blond hair... Jag är brunett. Avskyr blondiner som konkurrerar ut mig.
- But the only thing I got from you is sorrow...

Just det. Håller er till brunhåriga. Idag tittade Lasse på mig. Och Stisse kastade suddgummi...

- Couldn't sleep that nigth.

Tänk om någon är kär i mig?

David Bowies saxofonsolo - igen, tvåstämmigt med sig själv - är så snyggt, så snyggt, så snyggt...
Plus fiol!
Alla musikstilar ryms inom "Pinups".

Jag tror jag fick min musikaliska skolning här.

Brunhåriga bättre...


3. DON'T BRING ME DOWN TONIGHT - jobbig. Bowie exprimenterar så mycket med rytmen att om man skulle försöka ut och jogga till den här låten, skulle man snubbla och ramla i diket.

- I will be your lover...

Undrar om man skulle våga ringa nån...

- Helene, det är telefon till dig!
Att jag inte dog. Min tonårskropp var helt ut och in.

Ut och in.


4. SHAPES OF THINGS - Flickrummet i Viken hade bruna vävtapeter och orange matta. Det var matchat. Eget val.

Trummor i marschtakt med ylande fioler och förvrängd röst. Nu hade jag vant mig vid att det säkert var skadligt för hälsan.
Men jag utsatte mig gärna för risken.

Hur ska man annars bli erfaren? Och vuxen.

- Come tomorrow. Then I am older than today. Maybe a soldier.

Sexig med saxen.


5. ANYWAY, ANYHOW, ANYWHERE - drygt trumsolo... Bowie var före hårdrocken med detta självklara inslag. Nu var han bara tröttsam. Och modig.

- Go anyway. Live anyhow. Do anywhere. I choose.

Tonåringens frihetslängtan. Anarkist. Bryta mot reglerna. Skolka från skolan.
Suck, det är prov i morgon. I musik.

Jag hade alla rätt. Bäst i klassen. Och på hela Kullaskolan. Stolt.
Men vad hjälper det när man är olyckligt kär?

Förstarkt.


6. WHERE HAVE ALL THE GOOD TIMES GONE - Tung avslutning.

Min tonårstid hade just börjat.

- Yesterday was such a easy game to play.

Nä, det håller jag inte med om. Ungdomstidens osäkerhet och lättångest gjorde inte livet lätt att leva.
Det är enklare nu. Mycket enklare.

Men jag fick min fösta kyss av Bosse!
Och Lasse är jag fortfarande god vän med.

Men det kunde ha slutat illa. Ty dessa tonårsgrabbar planerade att ta med några av oss tjejer till nöjesfältet Bakken i Helsingör, fylla oss med sprit och sedan...

Det händer hela tiden, i Köln, i Kalmar, överallt. Överfall och våldtäkt.
Och man skyddar sig inte med kondom, utan med kunskap - om respekt och mänskovärde.

Kvinnans oändliga värde, skönhet och vackerhet.
Den ska inte slarvas bort eller tas av bröliga män på fyllan.

Behåll fingrarna på strängarna...


Tack David Bowie för vad du har fått betyda för så många, och här för mig.

På 80-talet kom nästa stora hit LET'S DANCE.
Den gick däremot att dansa till!

Så pass att jag blev ihop med honom som skulle komma att bli mina barns pappa...

TACK.

Men jag hoppas, David Bowie, att du inte är på någon BLACK STAR utan på en ljusare stjärna.
God bless you.

I feel sorrow. But thankful.

Musikaliska exprimenthälsningar från "nippertippan"
Helene Sture Bowiefelt - utan porslinsöga.

Du och jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar