UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 11 november 2015

SJUK MAN i MOVEMBER


Metro 2 nov. 2015


Movember? Nu har du väl ändå skrivit fel?

Nej, inte alls.
Dessutom är detta ett försvarstal för den sjuke mannen - och hans rätt att vara svag.
Annars...

Du vet, vi kvinnor tycker ju det är så roligt de gånger vi kan driva med mannen:

- Det finns influensor som drabbar kvinnor och barn, och så finns det små förkylningar som nästan dödar den stackars mannen...
Ha ha!

Det är inte roligt.

Min manliga november-kaktus.


Jag har just lärt mig att MOVEMBER är en internationell kampanj som grundades i Australien 2003, för att uppmärksamma mäns hälsa, särskilt prostatacancer.

Bra!

Reglerna är enkla, säger de;

- Registrera ett konto på movember.com. Börja slätrakad den 1 november och odla enbart mustasch i 30 dagar.
Använd mustaschen till att skapa samtal om männens hälsa och samla in medel till forskning om prostata- och testikelcancer.

Let's move! Jag har redan ett skäggstrå på hakan...

Blomsterskägg.


Vem upprätthåller den traditionella manskönsrollen?

Den maskulina normen är ju att Han skall var stor och stark, gärna osårbar och ta risker - det är sexigt...

Grabbiga idrottsomklädningsrum förstärker detta, liksom grå-kostymernas sammanträdesrum.
Och vi kvinnor...

Om vi just nu bara fokuserar på det här uttrycket att "mannen nästan dör när han är förkyld"... så betyder ju det att vi inte tillåter mannen att vara sjuk och svag!

Varför skulle vi annars retas för det?

Retas inte. Älska varann.


Vår retsamhet markerar att "du brukar ju alltid vara macho..." och nu har du lämnat mannens normaltillstånd och är - sjuk! Och svag!!

Vem ska nu vara stark? Jag? Jag är ju kvinna! Just det...

Stackars... Stackars mannen.

Nej, inte stackars!!

Snarare; äntligen!
Välkommen till att vara mänsklig, som vi alla är.

Den ständiga rädslan för svaghet...

Den oförståndiga mammans förtryck av pojkens tårar, uppmuntrad av pappans sammanbitna stramhet.

Hur många gånger jag vi inte sett mannens käkar pulsera av innestängd sorg och smärta?

Tårar som imploderar och blir till bittra själsåkommor.
Ledsenhet som oförlöst orsakar obalans i hela kroppen.

Ja, vem vet, kanske är det denna instängda bitterhet som skenar och orsakar cancer i oss alla?

Kent Lewén stöder kampanjen.


Gråt! Odla mustasch! Våga tala om svaghet.

Lite oväntat vill jag lyfta fram Paulus som en manlig förebild.
Han skriver i sitt andra brev till korinterna just om svaghet, som en styrka.

Paulus plågades av en "tagg i köttet", ett problem/ sjukdom? som inte ville ge med sig:

TRE GÅNGER HAR JAG BETT HERREN ATT DEN SKALL LÄMNA MIG IFRED.

MED GUD SVARADE:
- MIN NÅD ÄR ALLT DU BEHÖVER.

JA, I SVAGHETEN BLIR KRAFTEN STÖRST.
DÄRFÖR VILL JAG HELST SKRYTA MED MIN SVAGHET, SÅ ATT KRISTI KRAFT KAN OMSLUTA MIG.

JAG GLÄDS ÅT SVAGHET, FÖROLÄMPNINGAR, SVÅRIGHETER, FÖRFÖLJELSER OCH NÖD, NÄR DET ÄR FÖR KRISTI SKULL...

TY NÄR JAG ÄR SVAG, DÅ ÄR JAG STARK.
                                     2 Korinter-brevet kap 12:7-10

När jag är svag, är jag stark.


Erkännas skall, att det är lätt att bli trött på Paulus.
Vad han är gör, så ska han skryta... för han är bäst!

I det här stycket visar han att han är bäst på att vara svag - - -

Okej, det är till att behålla sin machostil in i det sista...

Men jag ser också att Paulus är en man som accepterat sin svaghet, eftersom han ser dess syfte:
- då kan han fyllas alltmer med Guds kraft!

Och den är större än den mänskliga, alltså finns det något att vinna på att vara svag...

Men det finns ett villkor.
Paulus accepterar bara denna svaghet i form av förolämpningar med mera om det gäller att lida för Jesu Kristi skull.

Han är inte självdestruktiv och går in under vilka "svagheter" som helst.
Det har inget egenvärde.

Men om det stärker gemenskapen så kan svagheten vara metoden för att nå målet.

En del är vissen...


Här är ett exempel ur vardagen:

Det är inte manligt att gå till Vårdcentralen... för då avslöjar man sin svaghet.
Det är bättre att bita ihop - åter igen, nej!

Om vi kvinnor vill ha en mer balanserad man, kan vi ju bidraga med att genast sluta med våra retsamheter, och istället stötta.

Jag har suttit på akuten en nyårsafton med en blekfebrig man, med lunginflammation...
Det var inte roligt.
Men det viktiga var att vi var tillsammans!

Hans svaghet gav plats för min styrka. Och hela situationen svetsade oss samman.

Vem är sjuk?


Sydöstrans Gunnar Svensson skriver en fin artikel som uppmuntrar män att våga gå och undersöka sig.
Han skriver:

- Det är inte trevligt, via ändtarmen känner läkaren på prostata-körteln.
Det är klart att man drar sig för en sådan undersökning, men det går fort och det gör inte ont - en bagatell när man tänker på alternativet.

Och jag tänker på vad vid kvinnor genomgår när vi går till gynekologen...
Den stolen är inte rolig att kliva upp i, vill jag lova!

Männen har det alltid lättare... och det är alltid mer synd om dom...
Nej hej hopp, vad säger jag? Förlåt.

Fin mustasch Gunnar.



Nu ska jag gå ut på stan och räkna mustascher.

Särskilt de som inte är så snygga, de kommer att få extrapoäng - alla klär ju inte i en hårprydnad under näsan - för det visar att de verkligen tar Movember på allvar.

Män lever fyra år kortare än vi kvinnor.
Det är roligare att dö samtidigt...

Samtidigt...


Nåderika hälsningar från skäggiga damen,
Helene Sture Mustaschfelt,

- kaktusälskare och kampanjstödjare "För mannens rätt att vara Människa. Normal. Svag".
Det är starkt!

Aj, jag har också en tagg i köttet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar