UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 1 oktober 2015

UCKE FELLOWS I OSBY och PÄRLEPORTEN

Ukulele-turné.


Nu måste vi koppla av från det svåra världsläget med lite kultur, annars blir vi tokiga.
Från de stora perspektiven, till de lilla.

Följ med Ucke Fellows på turné till Osby i hjärtat av Göingebygden!

Ett 40-tal personer var samlade i församlingshemmet till öppen caféverksamhet, dit vår ukuleleorkester var inbjuden.

Men hur skulle vi klara oss utan vår ordinarie ledare?
Skulle den samlade känslomässiga intelligensen - EQ - vara tillräcklig?

Med glada tillrop uppmuntrade jag att:
- Vi ska vara varandras bästa vänner, vad som än händer och hur fort eller långsamt vi än spelar!

Elva mogna människor beslöt att dela på uppgifterna och se, det visade sig att skärpningen aldrig hade varit så stor som nu, när vi själva fick presentera låtarna och dessutom räkna in takten...

1 -2 - 3 - 4 !

MAN SKA LEEEVA, FÖR VARAAAANDRA
OCH TA VARA PÅ DEN TIIID MAN HAAAR!

Kikar... Oj så många!


Trio med Bumbas gamla favorit fick inleda, som en profan psalm.
Och vi log mot varandra. Vi började samtidigt! Och slutade samtidigt!

"You are my sunshine" finns översatt till svenska, och då blir det så här:

EN LITEN SOLKATT, PÅ TROTTOAREN
KAN LÄTT FÖRJAGA EN DYSTER MIN.

EN SOLSKENSSAGA SOM SMÄLTER SKAREN
DET ÄR MIN PATENTMEDICIN!

Och det är precis vad det är det!
Kultur är medicin.

Det konstaterades på Blekingedagen här om dagen.
En akademiker från Linneúniveristet talade om hur satsningar på kultur kan lyfta ett helt samhälle, läste jag i morse i lokaltidningen.

I så fall fick Osby ett lyft denna eftermiddag!

Alltid lika välstämd.


Roland Cedermarks låt Mosippan var nästa låt.

NÄR HÖSTSTORMAR BÖRJAR ATT PLÖJA
I SKOGEN, PÅ ÅKER OCH ÄNG.

OCH DIMMORNA BREDER SIN SLÖJA
ÖVER EN LÖVBÄDDAD SÄNG....

Jag tänker på de många som nu fruktar höstens mörker.
Eländet med att ställa tillbaka klockan till vintertid sista oktober, gör att depressionerna ökar då det blir mörkt så tidigt på eftermiddagen.

Det är illa.
Låt oss behålla sommartiden!

Ucke Fellows.


De kloka forskarna kan nu konstatera att kultur även gör nytta inom psykiatrin.
Kultur har läkande effekter.

Ja, det vet jag som med hjälp av detta glada gäng sakta återhämtar mig ur utbrändheten i kyrkan...
Det var med viss vånda jag vågade sitta där i församlingshemmet...

Nä, vi drar till Honolulu!
I alla fall musikaliskt.

JAG HAR FARIT RUNT I VÄRLDEN
MEN DEN ALLRA SISTA FÄRDEN
TILL HONOLULU PÅ HAWAIIS STRAND!

Honolulu-resenär.


I publiken satt en äldre dam som så innerligt önskade att vi skulle fråga ifall någon hade varit i Honolulu.

- För det har jag, sade hon efteråt. Med Swansons Resebyrå här ifrån Osby. Två gånger.
- Hade de bastkjolar? frågade jag.
- Ja, när de uppträdde.

Det finns olika folkdräkter... Vi nöjde oss med våra stråhattar.

Och jag uppskattar så att få sjunga om livets allvar, med hoppfulla förtecken - i notpappret med både "fiss" och "bess", men framför allt med dessa ord:

VID STRANDEN AV HAWAII, STÅR EN PALM SÅ FIN OCH SVAJIG,
MIN GRAV SKALL BÄDDAS, NÄR JAG EN GÅNG DÖR.

SEN I HIMLEN IN JAG TRÄDER, KLÄDD I SIDA VITA KLÄDER
EN SÅNG TILL UCKE, SJUNGA ÄNGLARNA I KÖR!

I HONOLULU GÅR MAN KLÄDD LIKSOM EN ZULU,
MED RING I NÄSAN...

Också en folkdräkt.


Nåja, jag är glad om jag slipper den där ringen i näsan, men gärna fotsida vita kläder!
Allt enligt Guds ord. Det är Johannes som får skåda in i framtiden:

- DESSA SOM ÄR KLÄDDA I VITA KLÄDER, VILKA ÄR DE OCH VARIFRÅN KOMMER DE?
JAG SVARADE:
- DU VET DET, HERRE.

 HAN SADE TILL MIG:
- DET ÄR DE SOM KOMMER UR DET STORA LIDANDET.
DE HAR TVÄTTAT SINA KLÄDER RENA OCH GJORT DEM VITA I LAMMETS BLOD.

DÄRFÖR STÅR DE INFÖR GUDS TRON...
Joh Uppenbarelsebok kapitel 7:13

Denna Bibeltext brukar läsas i kyrkorna vid Allhelgona, men nu var den alltså insmugen i en gammal Honolulu-låt...

Och vi är många som inte vill spela harpa i himmelen... Hellre ukulele!

Änglamusik.


Eftermiddagen gick fort och kaffet var gott!
Vi avslutade med Vi möts igen och prästen höll en kort andakt.

Även han läste ur Johannes Uppenbarelsesbok, när ärkeänglen Mikael slåss mot draken, i betydelsen allt det onda som förstör livet.

OCH DET BLEV EN STRID I HIMMELEN... 
Joh Upp kap 12:7.

Det var dock inte alldeles enkelt att förstå när det rycktes ur sitt sammanhang.
Just Uppenbarelseboken kräver en hel del för-förståelse eftersom symbolspråket där är så extraordinärt.

Skönt att få välsignelsen läst över sig.
Sedan kom vår musikaliska överraskning...

Är ni redo?


Vi hade övat in Pärleporten, och med hjälp av trummor och gitarr fick vi Pärleporten svänga så att våra hjärtan öppnade sig!

HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN!
GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG
OCH BEVARAT MIG SOM SIN.

NÄR EN GÅNG I LIVETS MORGON, TILL DEN GYLLNE PORT JAG NÅR,
DÅ FÖR JESU STORA KÄRLEK
OCK FÖR MIG DEN ÖPPEN STÅR.

Himmelsk parkering.


Allt medan vi växlade mellan ackorden D - A7 - G, tänkte vi nog alla i vårt stilla sinne på det där med blodet... Vilken kladdig sång... Makaber liksom.

Men det är ju Johannes Uppenbarelsebok igen!
Ett ögonblick, jag ska leta fram versen...

För det första är det ju Jesus som är Guds lamm, det sista offret på korset, det som ersätter alla världens blodiga offer.
Det räcker nu.

För det andra kan väl inte kläder bli rena i det röda blodet...

Men här handlar det om hur "svarta synder" blir förlåtna och själen ren och befriad i den försoning som Jesus gav oss.

Ren och befriad.


Och nu kommer pärlorna... kapitel 21:21. Du känner igen beskrivning av gatorna av guld i det nya Jerusalem:

DE TOLV PORTARNA VAR TOLV PÄRLOR,
VARJE PORT AV EN ENDA PÄRLA...

OCH DEN BREDA GATAN GENOM STADEN VAR AV RENT GULD, SOM VAR SOM GENOMSKINLIGT GLAS...

Det är en ljuvligt vacker beskrivning av det obeskrivbara...
Våra enkla ord kan inte rymma den härlighet som det himmelska tillståndet innebär.
Det får vi ta och fundera mer på en annan gång!

Nu var nämligen vår konsert slut och vi fick höstgula blommor i vår hand, samt värmande applåder.

Jag konstaterar att vår EQ var på topp!
Omsorg om varann skapade en stor närvaro och koncentration. Och glädje!

Men det ska vi inte berätta högt för vår ordinarie ledare... ; )

Nu åker vi hem!


Pärlemorskimrande hälsningar från den röda ukulelespelaren nr 11,
Helene F Sturefelt, kulturmedicinerare,

- som tackar Karin Bråliden och Annika Persson med flera för inbjudan till denna Träffpunkt!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar