UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 10 augusti 2015

MAGNUS MALM om dagens SEKULARISERING


Mättnad?


Jag blir inte mätt.
Det tycks inte hjälpa att jag byter matställe - jag går ändå hungrig och besviken därifrån.

Jag behöver andlig föda som mättar min ande, inte tunn mjölk...

Det här inlägget handlar om den smygande inre sekulariseringen i kyrkan.

Jag skriver av kärlekssorg... och min utgångspunkt är Magnus Malms bok SOM OM GUD INTE FINNS - en bok om sekularisering, utgiven på Artos förlag 2015.

Slagregn i sädesfältet.


Jag känner Martin Luthers vingslag i ryggen.
Det handlar om att våga tala klartext om det vi ser hända i kyrkan - att andligheten uteblir och förkunnelsen om Jesus Kristus blir allt tunnare.

Andaktsfull tystnad pratas bort. Brännande Bibelord negligeras. Lovsång ersätts med "ett musikstycke".

Detta förvärldsligande har en dubbel rörelse:

- dels kommer den utifrån de människor som ber oss tona ned allt tal om Gud,
- dels kommer den inifrån då kyrkan själv faller för trycket och låter profan musik få företräde framför lovsång, och "astrid-lindgren-texter" före bibeltexter.

Eller som docenten i internationell politik säger - Ann-Sofie Dahl:

- Det är som om Svenska kyrkan har tappat tron på sin egen tro.


Tänk om löken bara är ett tomt skal?


Magnus Malm gör en djupanalys i sin bok. Här är sju punkter:

1. Sekularisering är att börja leva som om Gud inte finns.

2. Det är inte världen som sekulariserar kyrkan, det är kyrkan som sekulariserar världen.

3. Sekularisering är inte ett modernt fenomen, okänt för Bibelns människor.

4. Sekularisering sker i allmänhet gradvis och utan tydliga markeringar.

5. Sekularisering är ett sluttande plan.

6. Om en människa lämnar Gud, har hon skäl att göra det, och kyrkan är skyldig henne respekt och lyssnande.

7. Sekularisering är ett mysterium...

Om axet mister sin kraft...


Låt mig nu ge några egna erfarenheter av detta, samt lyfta fram vad den kloke Magnus Malm skriver.

I kontakt med de många muslimska asylsökanden ser jag - med deras ögon -  hur konstigt det är att kyrkan betonar underhållning med kaffe, kyrkogårdsvandringar och samkväm med naturbilder...

... och där intresset för trons existensberättigande; nämligen bön, gudstjänst och lärjungaskap i vardagen, inte betonas. Ibland finns det inte ens undervisning om detta.
Bibelstudiegrupper är ingen självklarhet, även om prästen skulle önska det.

Magnus Malm menar att många fortfarande har kvar sin Gudstro i kyrkan, men den får ingen konsekvens.
Guds kärlek förändrar inte inställningen till pengar, min tidsprioritering eller familjen.

Man lever som om Gud inte finns.

Här finns inga morötter.


Evangeliet blir inte tillämpat i vardagen.
Privatisering på det andliga planet gör att kyrkan bidrar till att allt fler områden öppnas för förvärldsligande.

- Världen kan bara sekularisera en kyrka som redan har sekulariserat världen, skriver Magnus Malm.

Det här fenomenet är väl känt i Bibeln.

Vår heliga Skrift är fullt av berättelser från situationer då Guds folk hellre levde på världens villkor och längtade efter "Egyptens köttgrytor".

Men även motsatsen förstås, hur människor vänder tillbaka till Gud och inser sitt sammanhang, och gör upp med egoismen.

Gör upp med tistlarna!


Sekulariseringen sker sällan genom medvetna beslut.
Det är omärkliga positionsförflyttningar som märks först efteråt.

Många mår dåligt av detta men kan inte precisera vad som händer.

Magnus Malm exemplifierar med hur vi ändrar vårt språk:

- Från Jesus... till "Gud".
- Från Gud... till "det heliga".
- Från evangeliet... till "kristna värderingar".
- Från bön... till "andlighet".
- Från efterföljelse... till "engagemang".
- Från lärjungaskap... till "verksamhet".
- Från bekännelse... till "tolkning".
- Från Ordet... till "mysterier".

Riktningen går på ett håll: - Från Gud i centrum, till oss själva i centrum...

Innan de sprider sig för mycket.


Först rullar cykeln sakta nedför backen, men ganska snart får den egen fart - precis som förytligandet.
Sekulariseringen går sedan av sig själv.

Och då krävs det stor beslutsamhet och kraft för att motverka den!

Ett enkelt sätt är att återta det kristna språkbruket - och inte skämmas för det.


En viktig punkt som Magnus Malm pekar på är att om en människa lämnar Gud, så har hon skäl att göra det.
Vi är skyldig henne respekt och lyssnade, påpekar han.

Och då talar vi inte om dem som går ur Svenska kyrkan för att spara pengar, utan snarare dem som i sorg lämnar, eftersom de inte får någon stimulans i sin kristna tro.

Jag har flera vänner som känner det så...

Om vi som kyrka verkligen vågar lyssna på var bristen finns, skulle vi kunna hitta tillbaka.

- Annars öser vi vatten med såll, menar Magnus Malm.

Diket tar över.


Bagaren äter inte sina egna bullar.
Bagaren vill inte ens baka bullar längre.
Bagaren har fyllt bullarna med lättuggad frigolit...

Inte är det väl så illa, som Ann-Sofie Dahl säger, att Svenska kyrkan har tappat tron på sin egen tro?

Min cykeltur genom bördig åkermark blev en riktig pilgrimsfärd.
I hungrig bön för vår kyrka.

Hungrig. Men det finns ju mat!


När Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg för femhundra år sedan, så var det för att få den älskade kyrkan att vända om från sitt förfall.

Hans syfte var gott, att reformera och vända den skuta som höll på att gå på grund.

Jag menar att vi befinner oss där igen.

Men Luther blev tillfångatagen och bannlyst. Tack och lov kunde inget hindra honom från att tala fritt, och motivera sina ståndpunkter med citat ur Guds ord.

Jag hoppas att dagens reformatorer inte blir bemötta så hårdhänt.

Hårdhänt?


Vi kan börja med att be för alla präster, musiker, pedagoger och vaktmästare att de alla ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, att det ska finnas en personlig tro med egen erfarenhet av frälsningen...

Det kan inte vara för mycket begärt av dem som ska förmedla frälsningen...

Sedan kan alla troende i församlingen börja ställa krav på sin kyrka, att få den djupa andlighet de längtar efter.

Allt flyger omkring...


Jag är mycket tacksam att Magnus Malm har skrivit den här boken - så slipper jag - och jag uppmuntrar dig, bästa bloggkamrat, att köpa den!

- Lusten att få bidra till att bryta tystnaden och ge näring åt ett samtal om detta, fick mig att göra ett försök, skriver han ödmjukt, från Asklanda, en oväntat solig vinterdag 2015.

Sköna Listerlandet.


Men nu lyser sommarsolen över ett augustivarmt Sverige, och min cykeltur genom böljande sädesfält på Listerlandet hade varken nedförsbackar eller sluttande plan.

Möjligen några sega uppförsbackar... men det tar jag som ett gott tecken.

To be continued...

Primära sekulationshälsningar,
Helene F Sturefelt, andligt hungrig med en svulten själ.

Ser klart?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar