UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 15 augusti 2015

RAMADAN BEHAGAR GUD ?


Behagar. Beklagar?


Kan vi behaga Gud?

Vill Gud det? Hur gör man i så fall?

Jag har just lyssnat på radions helgmålsbön och därefter sett ett fint reportage om Ramadan på SVT2.

Veckans bibeltext handlar om den gode och laglydige fariséen och den illa ansedde tullindrivaren.

Ramadan handlar om att balansera kropp och själ.
- Fastan innebär att kroppen försvagas för att själen skall hämta ny kraft, säger imamen i Skövde.

Jag ska göra en jämförelse, söka likheter men också finna den stora skiljelinjen mellan egen rättfärdighet och Guds nåd.

Ramadan avslutas med bön.


Om du har din Bibel i närheten kan du slå upp Lukas evangelium, kapitel 18:9-14.

Jesus berättar en liknelse och gillrar nästan en fälla, då han vill få de egengoda att vakna upp, de som ser ned på andra.

Det finns gott om fundamentalister över allt. I bästa fall är det människor som verkligen vill göra det bästa för att behaga Gud.
De är laglydiga och de försöker göra goda gärningar.

Ja, man kan säga att de liksom räknar poäng...

FARISÉEN STÄLLDE SIG OCH BAD FÖR SIG SJÄLV:

- JAG TACKAR DIG, GUD, ATT JAG INTE ÄR SOM ANDRA MÄNNISKOR; 
TJUVAR, BEDRAGARE OCH HORKARLAR, ELLER SOM TULLINDRIVAREN DÄR.

JAG FASTAR TVÅ GÅNGER I VECKAN OCH  JAG LÄMNAR TIONDE AV ALLT JAG KÖPER...
Lukas 18:9

Han var en ordentlig man.
Men han sökte inte Gud.

Den här "bönen" var en uppvisning i egen duktighet. Som ett köpslående.
Om jag är god mot dig så är du god mot mig.

Men så fungerar inte relationen med Gud.

Var är dörren in?


Eller som en av de intervjuade muslimska kvinnorna sa:

- Man känner sig stolt över sig själv när man har fastat. Man hoppas liksom att Gud är nöjd med en...

En sådan Gudsrelation bygger inte på gemenskap. I botten ligger någon slags rädsla att inte duga.

En av våra muslimska vänner på flyktingboendet här, sa efter fastemånaden:
- Jag går ändå runt med konstant dåligt samvete... Jag är inte ren hur jag än gör.

TV-programmet betonade den muslimska renhetstanken. Att tvätta ansikte, händer, armar och fötter är mycket viktigt.
Ur hygienisk synpunkt är det alldeles utmärkt!

Men ur andlig?

Söker hjälp i bön .


Jesus har en diskussion med Petrus angående tvättandet, som Muhammed kanske kände till.
Det handlar om att tjäna varandra i ödmjukhet. Johannes kap 13.

Sedan lägges all syndareningen i dopet, i vatten och Ande, en gång för alla.
Nattvarden blir därefter den dagliga påminnelsen om vad Jesus har gjort för oss, med den försoning vi själva inte kan åstadkomma.

Bönmix, hm. Religionsdialog!


Tillbaka till liknelsen i Lukas-texten.

Den usle och egoistiske tullindrivaren hade en annan bön:

MEN TULLINDRIVAREN STOD AVSIDES OCH VÅGADE INTE ENS LYFTA BLICKEN MOT HIMLEN, UTAN SLOG MED HÄNDERNA MOT BRÖSTET OCH SA:

- GUD, VAR NÅDIG MOT MIG, SYNDARE.



Här är det en helt annan självkännedom.
Han är medveten som sitt felaktiga beteende, om sitt utnyttjande av systemet och han har plötsligt kommit till insikt - och ber om förlåtelse.

Nu börjar vi närma oss vad det är som behagar Gud...

Fastan är över!


Jag gör en återkoppling till imamen i Skövde.

Det var mycket intressant att få höra delar av den predikan han gav till de församlade männen.

Han sa så här:

- Gud skapade tre sorters varelser; änglar som har förstånd men ingen fysisk kropp, djuren som bara har en kropp med begär, och människan däremellan med både förstånd och begär.

Vi kan göra dåliga saker och gå nedåt och bli som djuren.
Vi kan göra bra saker och gå uppåt och bli som änglarna.

Ramadans fastemånad går ut på att tona ned begären och öka förståndet, att gå uppåt!

God talare.


Flera av de intervjuade pratade med glädje om fastemånadens gemenskap och hur sinnena blev klarare.
Ja, så är det.

Men syftet - att behaga Gud - det går inte Jesus med på.
Muhammed måste ha missat något... eller så är Allah en annan Gud som kräver något annat av oss.

Här går en skiljelinje mellan alla andra religioner och kristendomen.

Bibeln menar att vi ingenting kan göra.... för att förtjäna Guds nåd.
Och det är ju fruktansvärt!

Vem kan då bli räddad??

.. som är vilsna.


Ingen...
Eftersom det inte handlar om att jaga poäng, eller räkna förträffligheter eller överbevisa sig själv och andra och den Gud man tror på, att man minsann är värd paradiset.

Nej, det handlar om kärlek.

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag djupet i den kristna tron.
Att erkänna sin brist är det svåraste man kan göra!

Eller hur!

Det är mycket roligare att räkna upp alla sina goda gärningar.
Men de bygger inga himlabroar.

Syndanöden håller på att kväva tulltjänstemannen.
Medan förträffligheten fick den laglydige att spricka av stolthet längs ryggraden.

Vem bygger  broar?


Vem var rättfärdig i Guds ögon?

JESUS SA:

- JAG SÄGER ER; DET VAR TULLINDRIVAREN SOM GICK HEM RÄTTFÄRDIG, SNARARE ÄN DEN ANDRE.

Varför?

TY DEN SOM UPPHÖJER SIG SKALL BLI FÖRÖDMJUKAD,
MEN DEN SOM ÖDMJUKAR SIG SKALL BLI UPPHÖJD.

Upphöjt.


Idrottshallen i Skövde var upplåten som samlingsplats för de västgötska muslimerna nu i juli då ramadan avslutades.
De gick upp tidigt, som vid gamla tiders julotta, och samlades redan vid 05-tiden för att be tillsammans.

Den bosniske imamen hade mycket god ton i sitt tal, och han uppmuntrade till fred och vänskaplighet.

Det var också viktigt att höra hur han fördömde de illgärningar som görs i islams namn:
- Vi fördömer dem som utövar våld och tvång i religionens namn!

Ber om fred.


Men det är för mig lika svårt varje gång jag ser hur de böjer sig ned mot marken med baken uppåt i bön - i tron att de är närmare Gud än någonsin i denna böneställning...

Är Gud beroende av det?

Åter igen är det en gärningsrättfärdighet som inte skapar den befrielse som frälsningen gör, i Jesu namn.

Även kyrkan har i gamla tider utövat förtryck där yttre beteenden premierades.

Men Gud genomskådar oss alla och ser till våra hjärtan.

På väg ned.


Det enda vi kan komma med inför Gud, är våra tomma händer... inför universums Herre, och ta emot kärlek, och ge kärlek tillbaka.

Detta är nåd.

Nu ska jag snart träffa mina muslimska vänner.
Vi kanske ska titta på natthimlen ikväll, alltmedan det nattliga broloppet i Sölvesborg går av stapeln, kl 22!

En sak har vi gemensamt: fascinationen över meteroregnet Perseiderna!

Må stjärnorna falla över oss alla!
Amen.

Rymdgrus.


Behagfulla hälsningar,
Helene Sture TV-felt, nattkikare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar