UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 2 augusti 2015

GRÄVER NED PUNDET...

Gräver ned.


Det känns som ett misslyckande.
Jag orkade inte.

Kraften  räckte inte och batteriet tog slut.

Mitt pund är nedgrävt.

Följ med till Listerkyrkan på en fin gudstjänst!
Jag ska försöka återge några tankar utifrån dagens evangelietext, om att vara goda förvaltare.

Du minns säkert liknelsen Jesus gav om en man som bad sina tjänare ta hand om hans egendom medan han reste bort.

Ta hand om min egendom.


DEN ENE GAV HAN FEM TALENTER, DEN ANDRE TVÅ, DEN TREDJE TJÄNAREN GAV HAN EN TALENT.

ÅT VAR OCH EN EFTER HANS FÖRMÅGA.
                                                      Matteus kap 25:14-30.

De två första tjänarna fördubblade summan av det de fått.
Och de fick beröm.

- BRA, DU ÄR EN GOD OCH TROGEN TJÄNARE.
DU HAR VARIT TROGEN I DET LILLA, JAG SKALL ANFÖRTRO DIG MYCKET.

GÅ IN TILL GLÄDJEN HOS DIN HERRE.

Glädje. Såpnejlika.


Så långt är ju allting väl.

Problemet kommer när den tredje tjänaren erkänner att han inte har gjort någonting alls med sitt enda pund, eller talent, som det står i denna översättningen.

Han var rädd. Hans fokus låg på den egna oförmågan.
Kanske såg han bara sin egen brist - på fantasi, eller initiativförmåga.

Han kanske var bränd? Utmattad och plågad.
Av en sanning som hans herre inte ville se.

Klämda resurser.


- HERRE, SA HAN, JAG VISSTE ATT DU ÄR EN HÅRD MAN, SOM SKÖRDAR DÄR DU INTE HAR SÅTT, OCH SAMLAR IN DÄR DU INTE HAR STRÖTT UT.

JAG VAR RÄDD OCH GICK OCH GÖMDE DIN TALENT I JORDEN.

HÄR HAR DU VAD SOM ÄR DITT.


Hur vågade tjänaren tilltala sin husbonde på detta sätt?!

Det låter som när vårdpersonalen kritiserar sina chefer, då de inte tillför tillräckligt många resurser... och vården blir lidande.
Effektivitetskraven orsakar att kvinnor går på knäna och börjar ta av sin egen energi istället...
Livsfarligt.

Att samla in där man inte strött ut.

Det låter ju också som en beskrivning av ett dåligt äktenskap...
Man kan inte skörda kärlek om man inte först har gett kärlek.

Allt enligt de röda pärlorna i Frälsarkransen. Ta emot - för att ge. Ge för - att ta emot.

Röd kärlekspärla.


Vi vet att vi skall förvalta det som vi fått av Gud.
Både vad gäller pengar och övriga tillgångar i livet, men också de talanger och inre kvaliteter som vi begåvats med.

Britt-Marie sa i sin predikan att där behöver vi varandra, som gåvo-upptäckare.
Det är när vi är tillsammans som våra talanger kan komma i funktion.
Inte i ensamhet.

Jag satt och tänkte, allt medan tårarna brände.
All min sympati låg hos den rå-ärlige tjänaren, som varken kunde eller ville förmera det som inte var hans.

Det är ingen som vågar predika om det... så därför måste den tanken just nu få lite utrymme.

- Har får du tillbaka det som är ditt, varken mer eller mindre.

Ökenpärlan. 


Ibland läggs det på oss uppgifter som inte är våra.

Arbetslivets krav kan bli alldeles för stora.
Familjelivet får inte den näring som det behöver, och uppgifter förblir ogjorda.
Eller, den egna viljan står inte i samklang med den personliga energinivån.

Någonting är fel.

Det är en brist i systemet.
Ett läckage.

Då önskar jag att vi hade mod att säga ifrån, precis som den tredje tjänaren gjorde.

- Jag har gömt din talent i jorden.

Luften ur?


Så fort gudstjänsten var slut, gick jag därifrån för att slippa alla "sociala trevligheter".
Du som själv varit i utmattningens dimma, vet vad jag menar...

Batterinivå låg. Lampan blickar rött. Urladdningen nära.

Minnet fullt. Var god töm mobilen på objekt för att kunna ta emot nya meddelanden.

Exakt så fungerar hjärnan för den som lever med utbrändhet.

Det finns inte plats för mer!
Inte ens ett snällt ord.

Var la jag mobil-laddaren? Minns inte... All kontakt bruten.
Jag går och gräver...

... ner mig på badstranden.

Laddning pågår.


Undrar hur mycket som finns nedgrävt här?
Sandvikens sandstrand är mycket vidsträckt.

Tänk om jag stöter på någon annans nedgrävda pund här?

Jag lade min överhettade lekamen i det 18-gradiga klara saltvattnet.
Nacken och bakhuvudet - och hela min kropp - flöt en stund, med blicken riktad upp emot himlen.

Solen lyste genom höga slöjmoln.

Det var som att trycka på datorns Delete-knapp.
"Diskutrymme frigjort. Komprimerar filer." Lite mer luft i systemet.

Jo, luften räcker.


Detta är också ett förvaltarskap.
Att ta hand om sina sanningar.

Och att riskera att allt tas ifrån en....

- DU ÄR EN SLÖ OCH DÅLIG TJÄNARE.

DU VISSTE ATT JAG SKÖRDAR DÄR JAG INTE HAR SÅTT, OCH SAMLAR DÄR JAG INTE HAR STRÖTT UT.

DÅ SKULLE DU HA LÄMNAT MINA PENGAR TILL BANKEN, SÅ ATT JAG HADE KUNNAT FÅ IGEN DEM MED RÄNTA NÄR JAG KOM HEM.

TA NU IFRÅN HONOM TALENTEN OCH GE DEN ÅT MANNEN MED DE TIO TALENTERNA.

VAR OCH EN SOM HAR, HAN SKALL FÅ, OCH DET I ÖVERFLÖD, 
MEN DEN SOM INTE HAR, FRÅN HONOM SKALL TAS OCKSÅ DET HAN HAR.

Ingen sådd, ingen skörd.


Ja, jag vet hur det känns.
Fruktan över att allt det lilla som är kvar, också ska försvinna.

Frågan är om det hjälper ifall jag hittar mobil-laddaren...

Var det verkligen ett misslyckande att inte orka idag?
Det visar ju bara att hjärnan är på min sida, och "släcker ned" för att skydda mot för många intryck.

Vila.

Får jag också gå in i vår Herres glädje, trots ofullgånget uppdrag?

Skördar gamla gummidäck...


Men att leva i brist är inte Guds avsikt med våra liv.
Systemfelet kan åtgärdas.
Energiläckan kan lagas.

Och det nedgrävda pundet kanske bara ligger där i träda... och bidar sin tid - med eller utan ränta.

Fortsättning följer.
Vi är inte klara än. Gud är den som kan fylla på förråden.

Nu cyklar jag hem.

Cikoria, i vägkanten.


Pundiga hälsningar från den grävande talent-simmaren,
Helene F Sturefelt,

- sjukskriven i Sveriges mesta folksjukdom. Tills...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar