UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 16 augusti 2015

FYR-HUSENS DAG PÅ HANÖ


Hanö fyr, 16 meter hög.


Den blinkar där i nattens mörker.
Fyrens ledljus hjälper sjöfarare att hitta rätt på det gungande havet.
Och i dimman ljuder dess mistlur.

Eller?

Har den digitala GPS'en tagit över samtliga funktioner som fyren tidigare hade?
Det blir inte lätt att skriva romantiska poem om en GPS...

Blinka lilla app.. app... apparat där...

Hanö fyr med tre prismor.


Följ med till HANÖ på "fyr-husens dag"!

Det har blåst kraftigt men idag hade vinden stillat sig något, tja, det var som att åka "Flumride" på Liseberg... fast tio gånger värre.

Denna helg har det alltså varit internationella fyr-dagen på många platser.
Hanö fyr har inte varit öppen på två år. Sjöfartsverket stängde den med motivationen att säkerheten inte kunde garanteras.

Vi gick upp för trapporna...

Trappa i huggen granit.


... såg wiren i taket... och kaminen som höll kondensen borta... och det stora kvicksilverkaret som minskar linsernas friktion.

Döskallemärket grinade emot oss.

Men vi fick inte komma ända upp, och inte ut på balkongen och inte heller nära linserna, mer än så här:


Häftigt.


Tekniken är oerhört imponerande. Mekaniken är mäktig.
Och synlig, i dubbel bemärkelse, mer än den digitala tekniken som vi inte har kontroll över.

Ett antal fyrar skall nu släckas ned eftersom de inte behövs.

Men vad händer om GPS'en slås ut?
Om satelliterna blir meteorbombade och inte fungerar?

Det har faktiskt hänt att 1:or och 0:or inte har fungerat, med dödlig utgång i ett svårt sjödrama för ett antal år sedan.
En kollega miste sitt liv, och jag tänker ofta på henne och allt vad hon hann uträtta.

Karna vid engelska kyrkogården.


Bodhi, jag tillägnar dig en sång från Credo's kristna ungdomsläger, där vi sjöng:

SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN
VILL JAG VILA I DIN FAMN
VILA GUD, VILA GUD
JA, SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN.

Kyrkor byggs ofta med båtliknande formationer.
Och Bibeln är som ett sjökort:

Båten angör snart Hanö.


DU HAR GETT MIG ETT SJÖKORT ATT LÄSA
SÅ JAG KAN FARA GENOM SUND
OCH ÖVER STORA FJÄRDAR FRÄSA
UTAN ATT GÅ PÅ GRUND

SOM EN BÅT  I EN SÄKER HAMN...


Ja, Guds Ord är som en GPS... som ger oss positionsbestämningar i livet.

Longituden kanske är våra handlingar.
Och latituden skulle kunna vara det Gud gör för oss.

Rutmönstret på kartan bildar små tunna kors... och påminner mig om vad Jesus gjort för oss på korset, med sin död och uppståndelse.

Kors...


OFTA ANDRA BÅTAR MIG HÅNAR
NÄR JAG BERÄTTAR OM EN FYR
SOM ALLA FAROR UTPLÅNAR
NÄR MAN MOT LJUSET STYR.

SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN...


Jesus is love and light.

Our Lord is a lighthouse, beaming his light out all over the world...

Jag tänker bli medlem i Hanö Fyr-förening för att stötta möjligheten att hålla detta lilla mästerverk öppet för allmänheten.

Dess ljus når ända till Karlskrona... och till Åhus kust.

Blekinges kust.


Här står jag 60 m över havsytan och blickar ut och låter tankarna fara iväg...

Det är varmt, över 23 grader, och jag tar av mig strumpor och skor.

Barfota går jag över solvarma klippor och mjukt sommartorrt gräs.
Björnbären är knappt mogna och på några ställen är de bara i blom.

Fötterna hittar själv vägen till Vindhalla.
Bruset från havet ökar till ett mäktigt dån, högre än decibeltalen på Sweden Rock...

Vindhalla.


Jag sätter mig ned på de slätslipade hällarna, så nära vattnet jag vågar.
Men vissa vågor är så stora när de rullar in att jag reser mig upp och backar...

Solen lyser igenom när vågen bryter, och det glimmar som grönaste smaragd!

Skådespelet är magnifikt.

Levande teater.
Gud bjuder upp till dans!

Okej...

Dans?


Hildegard av Bingen sa på medeltiden:

- Jag kan inte dansa. Men om Du Herre, för - då kan jag!

Får se hur det här ska gå...
Hu vad det dånar...

Hjälp!

Ramla inte!


Plötsligt förvandlades den här dagen till en pilgrimsvandring.
Det yttre blev en sinnebild av det inre.

De starka vågornas regelbundna kraft sa något om livets ständiga villkor:

- Motstånd, medgång - motstånd, medgång... sjögång, sjösång.
Livet är i ständig rörelse.

Naturkrafterna frågar inte. Det är bara till att anpassa sig.

Vågorna bryts.


Det nödvändiga motståndet...
Och utan trycket får vi aldrig öva balansen... mellan de krav andra ställer på oss, och det vi själva förväntar oss av oss.

Är jag som vågorna, som trycker på och drar sig undan?
Eller som stenarna som orubbligt stod och tog emot, igen och igen...?

Jag backade lite till och ställde mig stilla i en pöl istället.
Så mycket kraftfull rörelse orkar jag inte med!

En knippa blåstång hade fastnat mellan tårna.

Blåstångstår.


Genomblåst, yr och lycklig gick jag tillbaka genom avenbokskogen och dess lustiga stenar med mossa på.

Jag skymtade fyren på långt håll.
Den visade vägen genom snårskogen.

Precis som Jesus visar mig vägen, när själens mörker och förtvivlan tränger sig på.
Med sanning och kärlek.

Också det två naturkrafter.

Avenboksskog.


Dagens Psaltarpsalm får avrunda detta blöta inlägg.

JAG STRÄCKER MINA HÄNDER MOT DIG,
ÖPPNAR MIG SOM TÖRSTIG JORD.

  HERRE, SKYNDA ATT SVARA MIG,
  JAG ORKAR INTE MER.

DÖLJ INTE DITT ANSIKTE FÖR MIG,
DÅ BLIR JAG LIK DEM SOM LAGT I GRAVEN.

   LÅT MIG VAR MORGON MÖTA DIN TROFASTHET,
   TY JAG FÖRTRÖSTAR PÅ DIG.

VISA MIG DEN VÄG JAG SKALL GÅ,
JAG SÄTTER MITT HOPP TILL DIG.

   RÄDDA MIG FRÅN MINA FIENDER,
   JAG FLYR TILL DIG.

LÄR MIG GÖRA DIN VILJA, TY DU ÄR MIN GUD.
MÅ DIN GODA ANDE LEDA MIG PÅ JÄMN MARK.
                                                       Psaltaren 143:6-10


Leder mig.


Fyrhöga hälsningar från en som önskar hon vore ett ljushuvud...

Helene Sture Fyrefelt,
- havsskummare.

Havsfru.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar