UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 20 augusti 2015

ANPASSAR SIG GUD?

Anpassad framfart.


Gud är helig, den helt Annorlunda.

Konstant evig. Densamme igår, idag och imorgon.

Guds väsen är oföränderligt. Inte anpassar sig Gud till oss!
Eller?

Bibeln berättar något märkligt.
Denne levande universums Herre vill kommunicera med sin skapelse.

Kärleken vill Liv, och livet vill älska och samspela.

Cikoria och vallmo.


Det här inlägget vill komma åt detta med att vi kristna inte bör "anpassa oss efter denna världens tidsanda" - vilket är negativt och drar oss bort från Kristus - men hur Gud faktiskt måste anpassa sig efter oss...för att kunna kommunicera.

Jag jämför gärna med en förälder:

Mamma och pappa är vuxna, men de pratar med 1-åringen på 1-åringens vis och tonåringen på tonåringens vis.
Föräldern anpassar sin kommunikation, men inte sin person. Han/ hon förblir vuxen.

Jag fortsätter nu referera till Magnus Malms bok "Som om Gud inte finns", hur Gud på olika sätt förkroppsligar sig för att gripa in i sin skapelse, och återföra den till sin ursprungliga härlighet.

Inlägget avslutas med en kommentar från Ojnareskogen.

Bildsättningen är som vanligt min egen, bl a med en liten egendomlig kyrka uppförd på Malmöfestivalen, nära järnvägsstationen, i syfte att ifrågasätta rivningen av Maglarps kyrka....

Röd låtsaskyrka i Malmö.


Vår kristna tro är mycket fysisk i sin grund.

Gud blir kropp - inkarneras i vår värld - som Jesus Kristus. Han är Guds levande Ord, som läker sjuka kroppar, mättar hungriga kroppar och uppväcker döda kroppar.

Gamla Testamentet är också fyllt av exempel på hur Gud "stiger ned" till folket, t ex de som byggde Babels torn.

Nya Testamentet "förkroppsligades" på den folkliga grekiska som talades då - inte på Jesu eget provinsiella språk arameiska - skriver Magnus Malm, och snart också på romarmaktens latin.

- Så har den kristna kyrkan fortsatt att inkarneras och inkultureras, i en ständig balansgång mellan ängslig konservatism och konturlös kulturanspassning.

Han kallar vårt uppdrag för kreativ trohet !

Storklockan kallar till kreativ trohet.


Magnus Malm ställer en rykande aktuell fråga:

- Men hur vet man när kyrkan gör en destruktiv anpassning till tidsandan?

Vi måste ju översätta evangeliet i ord och handling i varje ny tid, utan att överge centrala delar för att bli accepterade i vår kultur.

Han ger oss en ledtråd från Domarboken, som skildrar den vilda nybyggarperioden i det förlovade landet, innan tempel och kungamakt hade formats.

- Moses skulle forma en motkultur av Gudstillbedjan, i kontrast till de omgivande folkens nyttobaserade fruktbarhetsgudar....

Tillbe inte mig, det skapade.


Sekularisering är inte att vi slutar tro på Gud, menar Magnus Malm, utan att vi släpper heligheten.. och tar in fler gudar.

- Israeliterna "breddade sin aktieportfölj" och tillbad även Baal, Astarte och flera kananeiska fruktbarhetsgudar.

Varför?

För att försäkra sig om en bättre skörd, mer boskap och fler barn.
Offrandet till dessa avgudar skapade en slags "terrorbalans" tänkte man.

Det var likadant här i kalla Nord.
Offrandet till asagudarna var att blidka naturkrafterna och hålla rädslan för straff borta.

Tro är inte att blidka.


Som religionshistoriker tycker jag mig kunna se att denna instrumentella Gudsrelation finns i de flesta världsvida religioner:

- Vad ska jag göra för att behaga Gud?
- Vad ska jag göra för att det skall gå bättre för mig?
- .. och för att slippa olycka och evig död?

Fokus ligger på människan och vad jag skall göra.

Men religiösa gärningsläror skapar bara större oro och otillräcklighet.
Samvetet gnager ständigt.

Inga mänskliga ansträngningar når upp till Guds helighet.

Inga mänskliga ansträngningar når fram.


Författaren skriver:

- Hela livet präglades av denna grundläggande premiss: att gudar, affärer, släktrelationer och politiska allianser var ett slags materiel som kunde användas för att förstärka det egna välbefinnandet.

Vår egen kultur har inte kommit ett dugg längre...

Och New Age visar en parallellitet med Old Age - där Israels barn alltså lockas att tillbedja andra gudar - och uppmuntrar oss till att ta för oss av det religiösa smörgåsbordet, där Jesus bara är en i mängden.

Jag ÄR.


Det är nu busken börjar brinna...

Magnus Malm påpekar att något radikalt inträffar när Gud ger Moses uppdrag att tala till israeliterna och rädda dem undan Egyptens förtryck.

Ni minns säkert berättelsen hur Moses frågar Gud vad hans namn är:

VAD SKALL JAG DÅ SVARA?
GUD SADE:
- SÄG DEM ATT HAN SOM HETER "JAG ÄR" HAR SÄNT DIG TILL DEM.


Blåeld.


Här vänds allting upp och ned.

- Att tillbe den levande Guden är att avstå från all instrumentalitet.

Nu står vi inför Honom som ÄR... och vår barnsliga längtan att använda Gud för vårt eget syfte försvinner.

Ja, inför detta livets stora VARA, blir det tydligt hur fel det är att använda Gud, oss själva, andra människor och naturen, för våra egna syften.

- Syftet med att tillbe Gud är inte att få större skördar eller mer pengar i plånboken, skriver Magnus Malm.

Skälet till att vi vill tillbe Gud, är för att Gud är den Gud ÄR...

Allt nyttotänkande upphör vid den brinnande busken.

Från och med detta ingripande i historien från Guds sida, känner jag att man liksom skäms över att ens komma på tanken att utnyttja Gud för sina egna syften...

Det gör man inte med den man älskar.
Nu nuddar vi vid den djupaste av alla relationer.

Prästens krage.


- Inte undra på att det utgår en sådan frihet från platsen inför hans ansikte! utbrister Magnus Malm, och fortsätter:

När vi ber Herrens bön går vi in med en helt annan attityd än i begär-bönerna.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMLEN,
HELGAT VARDE DITT NAMN...

Det betyder:

- Jag kommer inte att försöka använda Dig, Gud, till något, inte ändra på Dig, inte anpassa Dig för mina syften och inte infoga Dig i mitt eget livsprojekt.

- Jag låter Dig vara den Du ÄR, utan att begränsa eller förminska Dig efter mina egna mått.

Vill göra om dig... Du sticks!


Magnus Malms beskrivning är något av det bästa jag har läst!
Här  finns evangelisk luft att andas!

Att släppa egots behov av att utnyttja skapar den frihet vi innerst inne längtar efter.

Denna "frihetens port" låter också medmänniskan ha sitt egenvärde, liksom naturen.

VÅR FADER, DU SOM ÄR I HIMLEN,
LÅT DITT NAMN BLI HELGAT...

Gud ÄR. Frihetens port.


Den smygande sekulariseringen vi ser i kyrkan, har sin grund här.
Vi utnyttjar Gud för våra egna behov och låter inte Gud vara Gud.

Ingenting är längre heligt.
- Allt mäts i nytta och lönsamhet, skriver Magnus Malm, allt ska fogas in i vårt eget livsprojekt.

Jag citerar igen:

- Gud är inte längre den inför vilken vi böjer oss i reservationslös tillit och tillbedjan.

Gud reduceras till ett objekt för våra egna tolkningar.

Vår självbild drabbas av samma förlamande instrumentalitet, där vi alla ska vara snabbt utbytbara.
Medan själen protesterar i djupet...

Mönstret smittar av sig till hela livet; så länge en relation eller situation ger oss fördelar, behåller vi den, annars kasseras den.

Hm, varför denna uppblossade second-hand-marknad av prylar just nu...?
Och relationer... undrar jag.

Magnus Malm drar sitt resonemang till slutet:

- Och skapelsen läggs under samma förbannelse; att allt objektifieras till råvaror och tillväx.

Nytt liv bor i frökapseln.


Det är precis det som varit nära att hända i Ojnareskogen.

Under flera år har jag följt kampen på Gotland, att rädda Ojnareskogen från Nordkalks lust att skövla ett känsligt naturområde, för sina behov.

Hela norra Gotlands dricksvattentäkt riskerar i så fall att gå förlorad.

Kampen har varit ojämn, med enormt tappra naturälskare, som med andra mätmetoder har visat vilka obotliga skador detta brytande skulle kunna ge.

Inte minst har min vän Sofia Bothorp i Karlskrona gjort en fantastisk insats i att belysa allvaret i denna skövling.

- Om våra miljölagar inte kan värna naturen, då är det fritt fram att även ge sig på andra platser.

Nu när Socialdemokraterna är i regering med Miljöpartiet så verkar det som att de tillsammans kommer stoppa Nordkalks brytning.

På goda grunder!

Att skapa arbetstillfällen som innebär skövling kan aldrig vara meningen.

Fläder. Koka saft!


* Så, anpassar sig Gud till oss?

Nej, Guds väsen är oföränderligt.
Men ja, Gud talar till oss på olika sätt, i olika tider, för att vi skall förstå.

* Anpassar vi oss till Gud?

Nej, det är sekulariseringen ett tecken på. Vi lever som om Gud inte finns.
Men jo, var och en som innerligt söker värna om tro och liv.

* Anpassar vi Gud till oss?

Ack ja, i en avskuren intellektualisering där Gud är reducerad till en åsikt.
Men nej, inte den som söker Guds hjärta.

Jesus visar oss friheten.


Jag avslutar med ett uttryck som Magnus Malm snappat upp:

- Let us be att human being, not a human doing.

Köp boken. Läs den!
Och låt oss tillsammans vara kvar i kyrkan, och styra henne tillbaka mot ledfyren Jesus Kristus.

Anpassningsbara hälsningar...
Helene Fri Sturefelt,

- bokrecensent, blomsterluktare och kyrkofotograf.

Per Johansson byggde för att väcka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar