UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 28 augusti 2015

POPPSYKOLOGI och CHURCH OF LOVE


Trött.


Jag är så trött på mig själv och mina perspektiv!

Du vet, man hör sina tankar om och om igen, på "repeat".
Ibland känns det som "myrornas krig" i huvudet. Känner du igen det?

Och all rapportering kring den humanitära flyktingkatastrofen tränger sig på.
Det är oundvikligt.

Jag satte mig på cykeln och trampade iväg, i rasande fart för att byta fokus.
Mot stranden. Mot havet!

Måste doppa mig. Kyla ned mig. Lägga mig i blöt. Inte näsan, utan hela mig. Coola ned.
Hålla huvudet kallt.

Var är havet?!


Men vad nu?

Havet är borta! Det hade dragit sig tillbaka... i en kraftig ebb.
Stranden hade vuxit.
Dessutom har kommunen kört dit extra sand för att bygga upp och reparera. Så bra.

Jag gick halvvägs till Åhus kändes det som innan jag kunde doppa mig...

Vilket i-lands-problem.
Nu blir jag ännu mer trött på mig själv, och skäms dessutom.

Men egentligen handlar det inte om mig.

Strand-återställande.


Det handlar om en förtvivlan över vår kristenhet och den flathet som visar sig, både i tal, tidningsartiklar och i uteblivna handlingar.

Men det är inget nytt under solen.
En mer än tvåtusen gammal text från profeten Mika finns fortfarande med i vår psalmbok - men inte många vågade läsa den i kyrkorna:

SÅ SÄGER HERREN OM PROFETERNA SOM LEDER MITT FOLK VILSE:

DE LOVAR FRED OCH LYCKA, BARA DE FÅR NÅGOT ATT TUGGA,
MEN FÖRKLARAR KRIG MOT ALLA SOM INTE STOPPAR NÅGOT I GAPET PÅ DEM.
Mika 3:5 - från åttonde söndagen efter Trefaldighet.

Lovar sandslott.


Profeterna hade ansvar att förmedla Guds ord på Gamla Testamentets tid. 
Idag är det prästerna.

Jag saxar ur tidningen DAGEN, fredag 28 augusti, idag alltså.

David Jinder, Bureå, skriver:

- Under flera decennier har jag noterat en teologisk omorientering, från såväl talarstol och i media.
Man lånar alltmer av den profana "pop-psykologin" som görs till andliga sanningar.

Men poppsykologin kommer aldrig att bli evangelium, skriver han, och syftar delvis på New Age.

- Dess hokuspokusrecept för bättre självkänsla och välmående har aldrig varit vid Golgata, och har inte heller döden som livets begynnelse och förutsättning.

David Jinder menar att:

- Poppsykolgin har ett mantra som en av beatlarna sjöng om på 1960-talet; "I me mine, I me mine...".

Jag och jag. Och mig. Och mina!


Och jag tänker; här har individualismen bitit sig själv i svansen då vi i kyrkan sjungit "Du vet väl om att du är värdfull" med en riktning bort mot vår nödställda medmänniska.

Evangeliet har kantrat.

Skribenten från Bureå har blicken hos de 17 000 barn som dör varje dag i världen.

- För dessa barns familjer skulle nog de kristnas livspusselproblem i västerlandets välmåga te sig minst sagt underligt.
Kanske skulle de dessutom fråga sig vad för slags Gud de kristna tror på här?

Går mot Åhus...


Denne David är mycket upprörd, och med rätta.

Men samtidigt ökar givandet till kristet biståndsarbete både inom Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Erikshjälpen och Pingstmissionen.

Jag vill balansera upp med denna positiva trend, tack vare att många väljer testamentera gåvor, att fler blir månadsgivare samt att second hand-verksamheten ökar med kristet bistånd som mål.


All kristen tro måste få konsekvens i hur vi lever, vad vi ger vår tid till och vem som styr vår plånbok.
Vi kan inte fortsätta leva "som om Gud inte finns".

Botten.


Jag kravlade runt i det ljumma vattnet.
La mig platt på bottnen.

Umgicks med en sandbank där en tångruska hade strandat.

Jag har också strandat, tänkte jag.
Måste jag fortsätta predika?

Det hjälpte inte att försöka kyla ned kroppen, för inuti brinner det som en eld...

Jag, en tångruska.


Profeten Jeremia kämpar med detta, en mycket stark läsning:

TY MITT FOLK HAR BEGÅTT EN DUBBEL SYND:

MIG HAR DE ÖVERGIVIT, EN KÄLLA MED FRISKT VATTEN,
OCH DE HAR GJORT SIG BRUNNAR, USLA BRUNNAR SOM INTE HÅLLER VATTEN.
Jeremia 2:13.

Jag skulle vilja bada och simma med Jeremia...

Men där jag låg hördes bara några svanar flaxa och ett gäng unga arabisktalande killar, som plaskade och skrattade i vattnet.

Jag fortsätter saxa ur DAGEN.

Nu är det en dansk sogneprest, församlingspräst, som får ordet.

Han är trött på kyrkornas skapande av en egen "dröm-gud":

 - Det är ett eko av tidens mest utslitna fraser om inkludering, rymlighet och multireligiositet, skriver Torben Bramming, a pro på en domprost i Sverige som vill öppna gudstjänsten för fler religioner...

Istället för att förkunna apostlarnas vittnesbörd om Jesus Kristus "pladdrar man om allt annat mellan himmel och jord" och blir:

- .. en irrelevant blindtarm på vår tids modehumanism, en överflödig kyrka med en drömgud utanför Bibeln.

Vems fotspår följer vi?


Denne församlingspräst arbetar med mission bland muslimer i Danmark.

CHURCH OF LOVE heter en dansk frikyrka som nått många muslimer.

Han skriver:

- Det som gör att muslimerna går med i denna kristna kyrka är att de upptäcker Bibeln.

Det är Kristus som gör dem fria när de förstår att det finns inte "rena och orena människor". Alla är vi fria och frälsta enbart genom Jesu makt och hans gärning.

Dina, Herre!


Jag tittade bort mot de unga grabbarna i havet.
De kastade sand på varann och tog roliga "selfies" i vattnet.

Jag log för mig själv och sände varma böner över dem.
Välsignelser!

Måtte ni få glädjen att bada i det heliga dopvattnet en gång, renade och befriade från all ängslig gärningsrättfärdighet.

Allt vatten är heligt.


Kristus är ju Guds utstrålning, såsom jag skrev i gårdagens inlägg.

Torben Bramming är lika upprörd som jag över sekulariseringen i kyrkan, men vill med sin artikel visa på vad som kan hända när vi sätter Jesus i centrum igen:

- Det är Kristus som gör människan fri och förvandlar henne, så att hon blir förbunden endast till Gud, genom samvetet, och till sin medmänniska genom det ansvar varje individ har.

Han fortsätter:

- Det kan inte vara samma gud som talar om "frälsning" genom kastväsendet i Indien, eller halal och haram inom islam, eller tillbedjan av källor och träd som inom New Age.

Det går inte att förena dessa motsatser i en förment välvillighet.
Våra åsikter om Gud väger ingenting i jämförelse med vad Gud säger om sig själv, i sitt Ord.

Gå ut och gör alla folk...


Så, vad ska vi göra?

Vänligt och bestämt förkunna Kristus.
Med ord.
Men framför allt med handling, i omsorg och hjälpsamhet.
Och bedja för varandra fram till att ta emot Jesus i våra hjärtan.

Igen och igen och igen...!

... till lärjungar.


Nu känns det lite bättre.
Det salta vattnet har en lugnande effekt. Liksom Guds ord, hur tufft det än kan verka.

Det är i Hans kraft vi går, andas och lever.
Och badar och simmar!

Jag nynnar en vacker gammal psalm, nr 206:

HERRE, JAG VILL BIDA
STILLA VID DIN PORT.

TILLS MIN SJÄL DIN BLIDA
FADERSBLICK FÖRSPORT.

TRÖTT PÅ ALLT MITT EGET
ÖDMJUKT HÄR JAG STÅR.

HJÄLP MIG SISTA STEGET
DU SOM ALLT FÖRMÅR.

Herren välsigne oss!


Salta hälsningar från eder bloggskribent,
Helene Sture Tröttfelt,

- som flitigt använt mobilens sim-kort idag....

torsdag 27 augusti 2015

BAAL-TEMPEL SPRÄNGS - Om avgudadyrkan


Baals-tempel bombas.


Det känns som att helvetet är löst i och med IS framfart.
Upprört ser jag bilderna från Islamiska Statens sprängning av Baals-templet BAAL SHAMIN i Palmyra.

Den tvåtusen år gamla byggnaden var från romartiden, och FN kallar förstörelsen för att krigsbrott.

Ja, allt IS gör är väl ett krigsbrott!!
Att lemlästa människor, och förstöra deras kroppar och själar med bomber och våldtäkter, är ännu mer illa än att en gammal byggnad går hädan!

Igår besökte jag vår flyktingförläggning och lyssnade till några unga mäns berättelser från krigets Syrien.
Det tror inte på att fred ska komma.
Kriget är ett tre-partskrig och så oerhört komplicerat att de inte ser någon utväg.

En man sa bittert:
- Men jag tror att detta blodiga krig är nödvändigt för att alla skall vakna upp. Barnen blir den nya generationen som får bygga upp landet när det gamla är borta.

Spräckt ruta på asylboendet.


Vad var det för ett tempel egentligen som IS förstörde?
Jag behöver bakgrundskunskap. Kanske du också.

Fakta hämtar jag delvis från Illustrerat Bibellexikon, och bildersätter som vanligt efter eget huvud.

Det handlar nämligen om en urgammal avguda-dyrkan, och jag tänker låta detta inlägg bli en djupdykning i Gamla Testamentets brottning med denna avgud BAAL.

Det hebreiska ordet Baal betyder "herre", "ägare".

Det är de västsemitiska folkens vanligaste namn på den förnämste växt-och fruktbarhetsguden, ungefär som Frej i vår fornnordiska asatro.
Hans maka heter Baanat, också känd som Astarte, Anat e t c.

Varje plats hade sin Baalsdyrkan, det visar ortsnamn såsom Baal-Gad (Lyckans Herre), Baal-Berit (Förbundets Herre) och Baal-Hamon (Rikedomens Herre).

Illdådet som IS har utfört är alltså ett avgudatempel som låg i Shamin; Baal-Shamin.

Välbevarad turkisk trämoské från 1500-t.



På Gamla Testamentets tid tillhörde Baals-dyrkan att man offrade människor och bedrev otukt.

Även asatron innebar mänskooffer till Tor och Oden.
Men det har vi glömt... och tycker att det mest är exotiskt med de gamla vikingagudarna.


Att dyrka denna fruktbarhetsgud blev en stor frestelse för Israel efter det att folket bosatt sig i Kanaan.

Ja, man kan säga att stora delar av GT är berättelser hur Guds folk avfaller från relationen med levande Gud, för att istället dyrka döda stenstoder, gjorda av mänskohand.

Vi har alldeles förlorat känsla för detta med avgudadyrkan.
Vad är det för problem med det?

Vi lever ju som om Gud inte finns.. och då kvittar allt.
Men nu finns Gud!
Och då kommer ett annat allvar med i bilden.

Betong-Buddha till trädgården.


Bilder ja... det är det som är problemet.

AVGUDADYRKAN är följande:

1. Man ger skapade ting gudomlig ära.

2. Man tillskriver det naturliga övernaturliga krafter.

Här i Norden blev åskan personifierad av den skapade guden Tor, för att åstadkomma någon slags kontroll på detta våldsamma oväder. Blidkande åtgärder växte fram, alltid med offer som medel.

Det är på liknande vis i den grekiska mytologin, där naturens växlingar personifieras i ett galleri av skapade gudar.

Jag möter ibland människor som talar nedsättande om "detta med gud":
- För allt är bara ett påhitt!

Ja och Nej.

Ja, vi kan finna psykologiska förklaringar genom dessa gamla projiceringar av folk som levt före oss, och finna en förståelse av deras sätt att uppfatta tillvaron.

Men då kontrar jag med att prata om börsen - vår tids största påhittade avgud, där marknadsrädda män flyttar pappersfonder hit och dit och låter sina spekulationer äventyra hela världsekonomin...

Nej, den gud som Bibeln talar om är ingen projicering av önskedrömmar, inte heller en förklaring av naturens krafter.
Det är Levande Gud, som uppenbarat sig och gett sig tillkänna!

Ugglor i mossen.


Israels förfäder var visserligen avgudadyrkare men Abraham kallades ut från hedendomen i Ur innan hans familj flyttade till Haran.
(Apg 7:2, 1 Mos 12:1).
Abraham trodde på den ende och sanne Guden. Därför skilde Gud ut honom från en omgivning som var fylld av avguderi.

När Gud skapar sig ett folk utifrån Abraham så religionsmarkören mycket tydlig:

a) ingen dyrkan av Gud genom bilder eller symboler.

b) ingen dyrkan av andra gudar genom bilder eller symboler.

c) ingen dyrkan av själva bilden eller symbolen...

Det är en grundsynd, uttryckt i den judiska bekännelsen:

HÖR ISRAEL, HERREN VÅR GUD, HERREN ÄR EN.
                                                                     5 Mos 6:4

Den ende och sanne Gudens ära och majestät kränks å det djupaste genom avgudadyrkan, särskilt när hans eget folk byter ut den oförgänglige Gudens härlighet mot en bild...

Buddha är billig idag. Gör inte så!


Luther tog ju bort bildförbudet i Tio Guds bud:

DU SKALL ICKE GÖRA DIG NÅGOT BELÄTE ELLER NÅGON BILD...
DU SKALL ICKE TILLBEDJA SÅDANA.
                                                               2 Mos 20:4-5

Det är dags att återinföra det budet menar jag, inte minst med tanke på New Age's "magiska" attityd till det gudomliga. Det får vi ta en annan gång.

Mose varnade gång på gång Israels barn från att tro att gudsuppenbarelsen skulle kunna komma genom bilddyrkan, eller dansen runt guldkalven.

Sinai-lagens bud var unikt för dåtidens gudsdyrkan.

Därför har inte heller arkeologer vid sina utgrävningar hittat bilder av Israels Gud, förstås!
Däremot har man funnit stora mängder avgudabilder från andra religioner.

Det intressanta är att de första kristna ansågs vara ateister... De hade ju inga gudabilder att visa upp!

Det visar hur revolutionerande det bibliska gudsbegreppet var för den grekisk-romerska världen.

Ser inga avgudabilder.


Men en liten amulett på en liten fenicisk fruktbarhetsgudinna är väl inte så farligt?

Jo, denna lockelse medför andlig blindhet.
Guds kraft sitter inte i träbiten.

Även om de tillverkade mänskogudarna är "ingenting", så påverkas man av beröringen med dem.
Det leder till andlig villfarelse (Jesaja 44:20) och får negativa konsekvenser för Gudsrelationen.

Det blir ju till en otrohet...

Idol.


Nya Testementet förstärker GT's undervisning om detta.

Det grekiska ordet för avgudadyrkan är eidoloratria = alltså ordet för idol!

Paulus tar det ett steg vidare:

* mänsklig filosofi, visdom och kunskapsläror är en form av avgudadyrkan (Kolosserbrevet 2:8), eftersom Guds nåd ges gratis...

* försoningen går inte genom egna gärningar; den går genom Jesus på korset (1 Korinterbrevet 1:18).
Åh, vilken dårskap det var för de vishetstörstande grekerna!

* Den kristna sanningens uppenbarelse har aldrig uppfunnits i någons hjärta (1 Korinterbrevet 2:9).

Här vänder jag mig igen till alla inom New Age som tror sig får guidade svar inom sig, utan att läsa evangelierna. En sådan andlighet är tom.

Fruktbarhetsfirande.


Nu kommer vi till inläggets stora poäng:

Den enda verkliga "bilden" av Gud är Jesus Kristus.

HAN ÄR DEN OSYNLIGE GUDENS AVBILD,
DEN FÖRSTFÖDDE I HELA SKAPELSEN... Kol 1:15.

Och den absolut vackraste beskrivningen från Hebréerbrevet kap 1:3:

OCH HAN, SOM ÄR UTSTRÅLNINGEN AV GUDS HÄRLIGHET,
OCH EN AVBILD AV HANS VÄSEN,
OCH SOM BÄR UPP ALLT MED KRAFTEN AV SITT ORD,
HAR RENAT OSS FRÅN SYNDEN OCH SITTER PÅ MAJESTÄTETS HÖGRA SIDA I HÖJDEN.

GT's förbud mot bilder var så strängt för oss människor. Det var förbehållet endast Gud själv att uppenbara sig såsom Han vill -  nämligen i Jesus Kristus!

Det största någonsin.


Orkar du en liten slutknorr till?

Vi släpper taget om statyer, träbitar och stenstoder. Det finns en osynlig avgudadyrkan också...

Att sätta Lagen över mänskokärleken.

Jesus visar ju så tydligt kritik mot fariséerna som hänföll åt den förskräckliga lagrättfärdigheten, och självgodheten.

Denna oväntade avgudadyrkan kom att bli de största fienderna till Jesus, och så småningom de kristna församlingarnas förföljare.

Gammal avgudadyrkan?


Nu får det räcka.

Vi avslutar med en sång, men inte från psalmboken utan från Evert Taubes sångskatt.

Leta upp Evert Taube's "Den kinesiska muren";
Den handlar om kejsaren som ville förstöra all historia före honom själv, för att han skulle framstå såsom enastående...

Det likar IS framfart idag.
Allt som påminner om något annat än deras tolkning av islam ska förstöras.
De har ett stort jobb framför sig...

Gode Gud bevara oss alla!!!

.. för Baal-Sebub, Flugornas Herre... Belsebub, krigets insektsplåga.

Flugornas Herre död.


Käre himmelske Far, 
Beskydda staden Palmyra. Kom med fredens änglar runt hela Syrien.
Hjälp oss att hjälpa dem som flyr för sina liv.

Förlåt oss när vi dyrkar det skapade framför Dig.
Herre, ge oss andlig klarsyn. Amen.

Dyrk-hälsningar från
Helene F Sturefelt.

Radera inte ut historien! Lär.

onsdag 26 augusti 2015

SKRIVARKLUBBEN på SILVERFORSEN

Silverforsen, Ronneby.


Det brusade.
Men inte från Silverforsen utan från den intensiva trafiken från E22 genom Blekinge.

Skrivarklubben träffades i fredags på detta anrika café utanför Ronneby.

Det var inte lätt att höra vad som sades genom detta brus...
När har vi råd att lägga "tyst asfalt" som absorberar friktionen och oljudet?

Vi fick höra ett gott föredrag om Elin Wägner, vilken kvinnokämpe!
Sedan delade vi våra egna alster med varandra.

Däckad position.


Här kommer några "franska rondeller" om miljön.
Rimtekniken ser ut som följer:
- a b b a
- b a a b
- a b b a a

Läs, så förstår du!
Dessutom, det knepiga är att rad 1, 7 och 13 skall vara densamma...

Lila gladiolius.


ÖVERFLÖDETS SLAV

Materialismen fångar sina trälar
med glittrande, löddrande vanvård.
I TV-soffan är doku-såpan "lord"
medan mamman och pappan grälar...

... om pengar, sex och husgeråd.
Rapport visar virusdöda sälar.
Materialismen fångar sina trälar.
Tonårsdottern tänker på mord.

Andas du också med gälar?
Livet hänger skört på en tråd.
Västerlandets mänska är hård.
Överflödet dränker alla själar.
Materialismen fångar sina trälar.

I will catch you.


Kommer du ihåg den våldsamma skogsbranden i norr förra året?

Skogsmaskinskötare uppmanades förra veckan att ta av kedjor och andra gnistbildare, för att olyckan inte skulle hända igen.

Denna veckas torka orsakade en brand bland höbalarna på en åker i Ramdala.
Bonden fattade snabbt situationen och plöjde upp en brandgata, där den svarta jorden hindrade elden från att sprida sig...

Nu har regn äntligen kommit, men så här kan det också uttryckas:

Torrt.


REGNFALL

I väntan att regnet skall falla
jag sitter alldeles still.
Vill molnen snart släppa till!
Det vatten vi saknar alla.

I torkan har fågeln mist sin drill.
Vi badar i svetten, som svalla.
I väntan att regnet skall falla
jag plockar min torkade dill.

Det värmen snart ingen kan palla!
En skur, några droppar... bara spill!
Vi törstar, ja kom, lite till.
September vi sommar kan kalla
I väntan att regnet skall falla.

Inte dill. 


Minns du psalmen 304 "Lär mig du skog att vissna glad"?
Den är ofta sjungen på begravningar och ger hopp om "en bättre vår snart blommar".

Jag skrev om texten.
Nu handlar det om klimatförändringar och skogsskövlingar. Vissna glad? Svårt...


RÖD SKOG

Inte vissnar den glad, vår skog.
Den är torr och röd.
Skogen var vårt levebröd.
Klimatförändringar kom, den dog.

Torkan närde eldens glöd.
Röken kvävde, log och tog.
Inte vissnar den glad, vår skog.
Träden kvider i sin nöd.

Förfäderna slet med knog.
Vi skövlar, lyckan är snöd.
Profiten är vårt levebröd!
Bolaget tackar dig nog...
Inte vissnar den glad, vår skog.

Vissnar inte!


Även kvällspsalmen "Bred dina vida vingar" fick en ny infallsvinkel då jag såg ett reportage från Hiroshima, på 70-årsdagen den 6 augusti.

Denna miljö-rondel heter:

BRED-VINGE

Bred dina gula vingar
över solkig mänskosjäl
Du som ville allting väl
Mot Dig vi hatet svingar!

Vi krigar, bombar och stjäl
Med döden gärna tingar
Bred dina gula vingar
Över stinget i din häl.

Brutna är regnbågens ringar
Nej Gud säger nu Farväl
Trött på människans gräl.
Atombomben häftigt klingar
Bred dina gula vingar...

Gladiolius-vinge.


Vi håller kvar vid det sorgliga nu när vi är igång...

Nu nynnar jag på 285 "Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång".
Det är inte alltid jag är så hurtig att jag kan sjunga med i den.

För att komma till Slottsparken måste jag ofta gå mellan två kyrkogårdar.
Sopsorterings-containrarna ligger vid sidan om en av dem.
Vilken symbolik!

Jag vill ställa en rondel-fråga:


GRAV-GLÄDJE

Finns det glädje bortom graven?
Kistan sänkes i mullen.
Jag är så gråten och svullen
av sorgen och alla kraven.

Vem klarar "grönt" i himmelska tullen?
Synderna är som sko-skaven.
Finns det glädje bortom graven?
Jag ser ut över kullen.

Misstagen dränks i förlåtelse-haven.
Av brister är jag en full en!
Står mitt namn i Bokrullen?
På gravsten växer laven.
Finns det glädje bortom graven?

Glädje med Skrivarklubben.


Jag avstår de stora existentiella diskussionerna just nu.

Vilka goda våfflor de hade på Silverforsens café!
Kaffet likaså.

Det gäller att fånga stunden.
Eller som Lina Sandell konstaterade 1872 - innan det blivit modernt att "fånga dagen" - 249 "Blott en dag ett ögonblick i sänder".

Men nu förvandlar jag hennes text till ett dator-poem, som får avsluta detta inlägg:

Fånga fikat.


DATOR-TRÖST

Blott en dag, en megabite i sänder
Datorn spelar ofta denna låt.
Med diskett jag söker ett förlåt.
Trösten gått mig helt ur händer.

Återstår endast elektrisk gråt.
Fastnar lätt i Bredbandets länder.
Blott en dag, en megabite i sänder.
Förspillt min riktning, tycks ha tappat nåt.

Biter hårt och gnisslar mina tänder
Kraften sinar, kinden den är våt.
Modem och hårddisk gått sin stråt
Tekniken ryggen mot mig vänder.
Blott en dag, en megabit i sänder.

Lugna vatten.


Nu svänger vi ut ur rondellerna och tar in på en lugnare grusväg.

Skriver du också? Vill du bli publicerad?
Kom och bli medlem i Blekinge Skrivarklubb!

Skrivartalangen kan utvecklas på många sätt.
Jag har just skickat in min ansökan att få deltaga i Anders Frostenssons psalmskola i Stockholm.

Tror du jag har någon chans?
Men jag har skickat med några ordentliga arbetsprover, inte dessa "snurriga" texter!

Runda hälsningar från
Helene Sture Silverfelt,

- som dök ned i gladiolusernas underbara värld!

Gode Gud så grannt!

måndag 24 augusti 2015

MOSE VILL INTE TALA...

Bussen framme vid Domkyrkan.


De flesta av oss har känt olustskap inför att tala framför folk.
Alla blickarna... rösten som sviker, hjärtat som bultar...

Tveksamheten om det är tillräckligt bra det man vill säga, om det ska mottagas väl eller buas ut.

Följ med till Lunds Domkyrka och söndagens diakonvigning, där biskop Johan talade lätt och ledigt kring en svår text om farbror Mose.

Jag bildsätter med livsfarliga bilder från golfbanan i Sölvesborg, där Ladies Open avslutades i helgen.

Diakoner på banan?


MOSE SA:
- FÖRLÅT DIN TJÄNARE, HERRE, MEN JAG HAR INTE ORDET I MIN MAKT.

DET HAR JAG ALDRIG HAFT, INTE HELLER SEDAN DU TALAT TILL MIG.

ORDEN KOMMER TRÖGT OCH TVEKSAMT...
                                                                2 Mosebok kap 4:10-17.


Biskop Johan berättade att han betraktade Mose nästan som en hjälte med idolstatus, värd en idolaffisch i tonårsrummet.

Den modige Mose talade inför Farao att släppa hans folk, han ledde dem undan egyptierna genom havet - och så ber han om ursäkt att han inte har talets gåva!

Ja, så är det för väldigt många talare, artister, predikanter och andra ledare, tänker jag.

I grunden kan vi vara mycket blyga och ogilla å det bestämdaste att få blickarna riktade mot oss.

Men i kallelsen får vi något viktigt att förmedla, och då kan den obekväma känslan ersättas av glädjen till budskapet.

Men tro inte att vi har ordet i vår makt...
Det kommer trögt och ibland tveksamt och är inget vi förfogar över.

Går trögt med slagen...


Tänk att en av Bibelns största patriarker erkänner sig så svag!
Tänk att en sådan situation dessutom finns bevarad i vår heliga Skrift.

En man, som inte döljer sin svaghet... Det måste vara en sann förebild!

Nu börjar en mycket intressant dialog:

HERREN SVARADE:
- VEM HAR GETT MÄNNISKAN HENNES MUN?

VEM ÄR DET SOM GÖR HENNE STUM ELLER DÖV, SEENDE ELLER BLIND?

ÄR DET INTE JAG, HERREN?

GÅ NU, JAG SKALL SJÄLV VARA MED DIG NÄR DU TALAR, OCH LÄRA DIG VAD DU SKALL SÄGA.


Jag är din caddy.


Vid diakonvigningen igår kom mitt eget allvar över mig.
Många gånger har jag upplevt hur Gud har lagt tankar och ord i min mun, som passat rakt in i situationer som jag själv inte har grepp på.

Med blicken på den stora Kristus-mosaiken i taket var jag mycket medveten om att Gud har makt att ge och ta, öppna fönster och stänga dörrar.

Men sin kallelse ångrar Gud aldrig!

Inte för någon enda av oss.
Inte ens när Mose säger emot:

MEN MOSE VÄDJADE:
- HERRE, JAG BER DIG, SÄND BUD MED NÅGON ANNAN, VEM DU VILL.

DÅ BLEV HERREN VRED PÅ HONOM...

Kallelsen är kvar.


Gud har utvalt Mose till ett av världshistoriens viktigaste uppdrag - att leda folket fram till den frälsning och befrielse, som också skulle komma att påverka oss här i kalla Nord - och så möts Herren av tveksamhet!

Om svar anhålles, O S A, senast före... farao börjar sitt förtryck.
Du är inbjuden från Högsta Ort!

Vad gör Gud?

Slänger ut honom? Ger upp? Väljer en annan?
Stannar i sin vrede och surar?

Nej, inte alls. Vred ja, men det är en konstruktiv ilska, som det heter...

Den levande Guden som vi tillber, bortom döda bokstäver och lagar, har redan en plan...

Golf-banan. (Hur läser du det?)


HERREN SA:
- DU HAR JU DIN BROR, ARON, LEVITEN. HAN KAN TALA, DET VET JAG.

HAN ÄR REDAN PÅ VÄG ATT MÖTA DIG, OCH HAN BLIR GLAD ATT FÅ SE DIG.

Mose hade ledaregenskapen men inte talets gåva.
Då utrustar Herren honom!
Med hans egen bror...
(OBS, inte "sin" - det skulle i så fall syfta på att Gud hade en bror...).

Jag ser mig omkring i kyrkbänkarna. Här finns säkert många "bröder och systrar" som hjälper varandra i tjänsten.

Och det var precis det biskop Johan sa just då till diakonerna!

- Ta emot hjälp... och ge hjälp.

Att vara en Aron för varandra.
Ett barmhärtighetens tecken.

Sänder din bror till dig.


Herren Gud visste att Aron skulle bli glad över att få hjälpa till.
Den enes svaghet, den andres styrka.

Det pep till i mobilen.
Det var min svägerska som välkomnade oss på en spontan fika efter gudstjänsten!

"Aronita"... Min brors hustru... Tala om hjälp direkt!

Fyll min korg!


JAG SKALL SJÄLV VARA MED BÅDE DIG OCH HONOM NÄR NI TALAR, OCH VISA ER VAD NI SKALL GÖRA.

HAN SKALL TALA TILL FOLKET FÖR DIN RÄKNING, SÅ BLIR HAN DIN MUN OCH DU BLIR HANS GUD.

Vänta lite, skall Aron bli en "gud" för Mose??
Ja, här gäller det verkligen att förstå texten efter Anden, och inte efter bokstaven!

Ty du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Mose fick givet av Gud det som skulle ske, och det var det Aron förmedlade, inte någon egensinnig vilja från sin bror.
(Sin, inte "hans", som i detta fallet skulle syfta på Gud igen..) (Se upp med vem som är subjekt i meningen).

Gud förmedlar, vi talar.


OCH STAVEN SKALL DU HA I HANDEN, DET ÄR MED DEN DU SKALL UTFÖRA TECKEN.

Jag tänkte på min pilgrimsstav som stöttat mig så många gånger i svår terräng.

Och nu såg jag biskopsstaven blänka till uppe vid högkoret, där de nio nyvigda diakonerna högt bekände sina löften till den Gud som kallat dem.

Det finns ingenting att vara rädd för.
Egentligen.

Utom när en golfboll kommer farande på den smala banan och den studsar mellan tallarna...

- Four! skrek de.
Får i hagen såg jag.

- Nej, fara! förklarade en golfentusiast och tog skydd bakom trädstammarna.
Säg det då.

Alla dessa facktermer...

Huka er!


Livsfarlig sport det här.
Jag håller mig hellre till fårhagen och följer min herde.

Han spelar inte golf... men ibland går vi i kyrkan tillsammans!

Tack Gud för Ordet.
Och tack till dig som läste orden, och delar dem med mig.

Tack också till biskop Johan som gjorde diakonvigningen i Lunds Domkyrka till ett så stort ögonblick!
Välsignelser till Ingela, Kristin och de övriga sju.

Men golfbollarna låter jag vara.

Aronitiska vres-hälsningar,
Helene Sture Golfboll,

- en gång golf-änka = aldrig mer! Här behövs en diakonal insats.

Där kan du stå!