UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 10 juli 2015

DUGER DET "ATT DUGA"?


Duger detta?


- Kom som du är!
- Du duger.

Men predikan suger... ty den gick inte i mål.

Vad menar vi i kyrkan när vi talar om att duga?
Betyder det att allting är bra med oss?

Nej, det stämmer inte med min erfarenhet. Det är verkligen inte bra ställt med oss!

Vi är fega, vi ljuger, smusslar med pengar och går helst den bekväma vägen - förbi den nödställde.

Det duger inte!

Fläderbåt.


Följ med på en tur i kanoten så fortsätter vi filosofera.

Den grunda viken med slemmigt vatten var lika oaptitlig som när jag predikar som sämst...
Fast det var länge sedan nu.
Blott åsikterna kvarstår.

När bilderna togs hördes ännu ljudet från karusellerna och tivolit på Innerhamnens betongplan.

Men här, på Andra Sidan, vid yttre Kaninholmarna, där råder friden bland doftande fläderbärsträd.
En häger betraktade oss häpet, och flög sin väg.

- Kom som du är. Men inte hit!

Utsikt med insikt.


Den kristna mänskosynen är den vackraste jag vet.
Inbjudan att komma gäller alla - oavsett kläder, åsikter och vilka misstag man har med sig i ryggsäcken.

Det duger verkligen!

Men vi ska inte stanna vid det.  Predikan behöver gå i mål.

En av sommarens fina texter lästes här om söndagen. Det handlar om att inte döma:

MEN DU SOM DÖMER DEM SOM LEVER SÅ,
OCH ÄNDÅ SJÄLV GÖR SAMMA SAK,
INBILLAR DU DIG ATT JUST DU SKALL UNDGÅ GUDS DOM?

BRYR DU DIG INTE OM GUDS OÄNDLIGA GODHET, FÖRDRAGSAMHET OCH TÅLAMOD?

FÖRSTÅR DU INTE ATT HANS GODHET VILL FÖRA DIG TILL OMVÄNDELSE?

Ur Romarbrevet kap 2 vers 3-4, fjärde söndagen efter Trefaldighet.

Spänn din båge.


Om vi missförstår ordet "duga" till att tro att vi kan fortsätta leva med vår dåliga moral, vårt fördömande av andra och vår självgodhet, ja då missar vi målet.

Andlig växt uteblir. Ingen mognad av själen...

Den stora insikten är att vi står där inför Guds altare med alla våra tillkortakommanden, och det är det som är vår "gåva" till Herren...

- Tag mina synder... det är det enda jag kan ge till Dig, du min skapare... och min vilja till förändring. Kan du hjälpa mig?

Att gå under...


Gud är god.

Och i denna Guds godhet bor allt som är gott- Där bor massor av tålamod och en oändlig vilja att varje litet mänskobarn ska omvända sig från sina dumheter, och genomskåda sina svagheter.

Det slemmiga vattnet förstärkte mina tankar.

Men åh! Se där!
- Sjögräset blommar!

Små oansenliga vita blommor guppade på vattnet. Med försiktiga paddeltag närmade vi oss...

Vi skådade ned i ett litet universum, där fiskyngel levde i skydd av sjögräsets långa rottrådar.
Bladen vilade på vattenytan och hämtade ljus och näring genom blommorna, ned till bottnen.

Vackert.

Blomvatten.


Jag - ett fiskyngel i livets hav.
Hur skulle jag klara mig undan världens fördömelse - och min egen - om inte Guds tålamod skyddade mig?

Den som försöker prestera sig fram till bättre positioner i livet, går en tung väg.
Till slut orkar man inte mer.

Tappar styrfart. Balansproblem.
Ramlar. Baklänges. I kanoten.

Hjälp!



Ja Herre, jag kommer som jag är till dig.
Men det enda som duger är ju att lyssna till vad Du har att säga!

- Omvänd er...

Rotera paddeln på andra hållet. Sväng. Byt perspektiv.

Läs sjökortet. Ta fram Bibeln.
Studera sjömärkena, se upp för grynnorna och de lömska människorna som vill få dig på fall.

Fördöm dem inte.
Håll ditt hjärta rent genom försoningen.

Navigation.


Endast den som förlåter är fri.

Huka er! Nu tar vi oss under Ljungaviksbron!

Guds kärlek hjälper mig att böja på nacken och kröka rygg vid rätt tillfälle...
Men efter kraftprovet - då rätar vi på ryggen och ställer oss upprätta i livet igen.

Hjälp mig upp.


Vad menade prästen som sa:
- Du duger.

Var det en tröst till dem som hört förtryckande predikningar från äldre svartrockar?
I så fall är det ett gott ord att räcka till den förskräckte kyrkobesökaren.

Men Bibelns ord säger inte så. Det går djupare.

För det första talas det om Godhet, inte om straff.
För det andra talas det om en Gud som föra oss framåt, inte slå ned på oss.
För det tredje poängteras omvändelsen, om och om igen - och att Tro Evangelium.

Låt oss göra det.

Inte fokusera på oss själva och våra år-tag, utan känna in Guds vind istället.

Rotera. Läs sjömärkena. Omvänd er.


Bakom oss lämnade vi den trasiga stolen på Yttre Kaninholmen.
Den urbruktagna silon gav sin silhuett i vattnet, medan skrakarna kraxade sin lovsång.

Ljungaviksbron blev för den vattenburna pilgrimen ett tecken på att det går att lämna ett dåligt liv, till ett bättre.

Oväntad vila.


Jesus Kristus,
Tack att Du är denna bro för oss alla till ett liv i ljus och glädje!

Det är först "i Dig" som jag verkligen är mig själv,
fri från allt som har svärtat mig och tyngt ned.

Hjälp mig från frestelsen att fiska i mina grumliga vatten...

Herre, Du är livets källa!
Amen.

Död ål i grumligt vatten.


D-U-G.

Vi vänder på det: G-U-D... !

Du och Gud.
I Gud duger vi!

Vilken välsignad ordlek på havet denna dag.

Simma lugnt.

Balanserade hälsningar från Helene Sture Kanotfelt,
- äventyrlig paddelfotograf.

Ljuvligt dugligt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar