UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 31 juli 2015

ALCAZARS GLITTER-KÄRLEK


Alcazar på Skansen i tisdags.


- Det spelar ingen roll hur du ser ut, var du kommer ifrån eller vem du älskar, alla är välkomna in i Alcazars värld!

Detta är discpopgruppen ALCAZAR's trosbekännelse.

Skulle inte den kunna passa i kyrkan också?

Make love, not war...

Discobudskap.


Just nu rasar en debatt i vår lokaltidning angående samkönade vigslar.

En kyrkoherde har hjälpt ett lesbiskt par att ordna sin vigsel, men han var inte beredd att viga dem.
Grannpastoratets kyrkoherde hade en annan bibelsyn, och vigde de två kvinnorna med glädje i sin kyrka.

Paret har hela tiden blivit väl bemött.

Men principdiskussionen har blivit högljudd efteråt, med lösryckta bibelcitat och känslomässiga utfall.
Ja, frågan är känslig!

Som alltid när det handlar om kärlek.

Livsglädje.


Här om kvällen satt jag och kopplade av framför TV'n och njöt av Alcazars konsert från Skansen i Stockholm.

Du får stå ut med att bilderna är suddiga - nu har tant fotograferat skärmen igen... - men det är budskapet jag vill fokusera på.

Bland publiken skymtade pridefestivalens regnbågsflagga.
Alla var glada.

Att acceptera alla människors kärlek och välsigna alla som vill leva troget - är inte det kyrkans budskap?!
Vi borde inte ha problem med detta...

Andreas, homosexuell.


När Jesus instiftar det nya förbundet med sitt blod - i bröd och vin - då är det för att uttrycka en kärlek som går långt utöver alla mänskliga gränser.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

BÄR VARANDRAS BÖRDOR, SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG...

SÅSOM JAG HAR ÄLSKAT ER, SKALL NI OCKSÅ ÄLSKA VARANDRA...

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG.


Glädje.


Var stolt över denna kristna Gudskärlek i Jesu namn!

Det står inte att Gud bara älskar halva världen... möjligen de som försöker vara perfekta, eller bara de som går i kyrkan... Nej!

Det står inte att vi skall lägga på varandra tyngre bördor... Nej.

Det står inte att vi skall älska bara några och hata de olikadana... Nej.

Jesus talar inte för att kraven skall vara övermäktigt fullkomliga och allvaret så helvetesnattsvart att ingen orkar med livet... Nej! Han talar om Glädje!

Sångglädje.


Eller som Timbuktu sa här om dagen:

- Jag är inte ute efter att mäta folk, utan att möta folk...

För mig är detta redan som ett Jesus-citat. Tack Timbuktu - du har förstått vad det handlar om!
Det har Andreas Lundstedt i Alcazar också, menar jag.

Det fick hela Allsång på Skansen att förvandlas till All-dans!
Accept. Respekt.

Och jag tog några glada skutt på mattan.

Dans-glädje.


Jag lever med veckans evangelietext där det talas om falska profeter, som känns igen på sin dåliga frukt.

Matteus återger också hur Jesus varnar för prat-bekännarna som säger "Herre, herre" men som inte lever efter Guds vilja.

Det gäller alla religioner och sammanhang, tänker jag.

Man kan lura människor, men inte Gud. Tack och lov!
Jesus säger till alla religiösa förtryckare och lag-hållare, som saknar kärlek:

- JAG KÄNNER ER INTE.
FÖRSVINN HÄR IFRÅN, NI ONDSKANS HANTLANGARE.
                                                    Bergspredikan Matt. 7:15-23.


Vinna eller försvinna.


Vill vi mäta människor, eller möta människor?

Det som gör att jag stannar kvar i kyrkan är den överväldigande majoriteten människor som visa att man vill möta... inte mäta.
Som accepterar, inte fördömer.

MED DET MÅTT NI MÄTER MED, SKALL NI OCKSÅ DÖMAS MED.

Våra måttstockar drabbar oss själva hårdast.

Under mina ungdomsår fördömde jag skilsmässa å det skarpaste. Det gjorde så ont och måste vara fel, fel.
När jag sedan drabbades som vuxen, förstod jag hur svårt det är med nära relationer... och blev tuktad av livet självt.. och av mina egna hårda, omänskliga domar.

Hur illa får man göra varandra? Mer? Eller mindre?
Helst mindre...

Jag hörde Jesus förmana mig i mitt inre.
Helig Ande påminde mig om citatet ovan.

Avslöjad som farisée? Men jag kom ut som befriad av evangeliet självt. Lite mer ödmjuk.
Med förlåtelsen som livsgrund.

Många livsöden samlade.


Fundamentalister av alla slag missar ofta målet.

Det spelar ingen roll om vi då kommer ifrån Sverige eller Syrien. Vi måste tänka bakom orden för att komma åt själva kärnan.

Nu tar vi en annan infallsvinkel, alltmedan den glada discopopen dunkar på.

Det är Aftonbladets ledarsida som den 29 juli menar att Pridefestivalens regnbågsflagga är kidnappad av brunskjortorna.

Linnea Swedenmark skriver om två personer som ordnade ett eget Pridetåg i Järva, utanför Stockholm, i en invandrartät del av kommunen.

- Initiativtagarna beskriver i en egen artikel hur hatiska värderingar mot olika sexuella minoriteter kom till Sverige med invandringen.

Linnea gör sin analys:

- De ordnar inte paraden för att de plötsligt är intresserade av mänskliga rättigheter.
De gör det för att skapa konflikt.

Hon fortsätter:

- Pridetåget i Järva är ingen kärleksfest. Det är en del i en politisk strategi där muslimer alltid är fienden.
Slut citat.

Åter igen, det är syftet som avgör om våra handlingar är en god frukt eller en illasmakande.

Syftet gott.


Det svåra är, när olika frågor kidnappas, att det blir ännu svårare att komma till själva saken.
Vi låser in varandra med olika stämplar och lyssnar inte längre.

Så kan vi inte ha det i en demokrati.

Dansen kommer av sig. Discolampan glittrar inte.

Stolta pridetåg och högljudda festivaler - ja, det behövs säkert tills frågan normaliserats.
Men sedan behöver vi komma in i ett lugn där acceptans råder, utan att misstänkliggöra varandra.

Och hellre randig skjorta än brun...

Vi är inte 40 längre...


Jag tror att kyrkan i alla tider behöver "börja om" för att tänka klart i sin samtid.

Traditioner kan vara bra, men det är tidsbundet, vilket inte Guds kärlek är.

Så dagens inlägg får bli ett JA till Alcazars Credo:

- Det spelar ingen roll hur du ser du, var du kommer ifrån eller vem du älskar, alla är välkomna in i Alcazars värld!

I kyrkans också.

Bara vi älskar. För det är det som är vår uppgift!!

Älska. Varandra! Och disco...


Glittrande kärlekshälsningar från privatbloggaren
Helene Sture Discofelt,

- tuktad, men inte knäckt.
Och gärna med lite paljetter på tröjan...

tisdag 28 juli 2015

AC/DC på FRIENDS ARENA

AC/DC på Friends Arena.


Från en veckas pilgrimsliv i klosterstaden Vadstena, till en hårdsrocksexplosion i Stockholm!

Följ med Blåklintsbuss konsertresa till Friends Arena.
Förra söndagen den 19 juli invaderades Stockholm av 50.000 fans, som letade efter den bredaste vägen att ta sig till arenan...

Highway to AC/DC.

Fyrfilig motorväg nästan hela tiden.

Highway to AC/DC.


Jag glömde ta med mig hornen... men det fanns nya, fina, röda att köpa...
Rykande het plast från helvetesfabriken.

Det var första gången jag besökte en så stor inomhus-arena.
Jag är van vid Sweden Rocks friluftsscener, så den rätta känslan ville inte infinna sig.
Instängd i ett jättebetong-garage... utan kontakt med varken himmel eller fuktigt gräs.

Kanske var det det som var meningen i denna enorma rockcirkus, som är musikaliskt strömförande med sin häftiga lik-ström...

Horn till salu.


Man ska inte försöka sig på att förstå denna lek med helvetssymboler, men jag tänker göra det ändå.
Låt-titlarna kittlar fantasin.

Vad är det vi sjunger med i, i denna hårdsrock-allsång?
Vi tar det från början. Här är hela spellistan - 2 timmar lång...

1. Rock or Bust

Skaka eller Slå sönder? Eller har det med bröst att göra?

Första låten sprängde sig ut igenom bildskärmen med ett vrål.
Den sega väntan på betonggolvet var över.
Äntligen skakade tillvaron så där skönt som bara hårdrock kan åstadkomma!

Rock-cirkus.


2. Shoot to thrill

De skjuter för att få oss att rysa av spänning... De skjuter riff från gitarren som bara AC/DC kan göra.

53.686 personer i publiken var tända till max, många med grå farbrors-keps på huvudet för att likna Angus och Brian.

3. Hell ain't a bad place to be

Helvetet är inte en så dålig plats att vara på.
Nähä.

Hur menar ni att det är där då?
Det är ju den hänsynslösa egoismens plats, där begären styr, utan eftergifter till omsorg om andra.
Det enda man vet är att man inte vill vara ensam där...

Jag har svårt att sjunga med...

De röda djävulushornen blinkade i takt.
Å andra sidan erkänner jag att man ibland behöver visa omgivningen att hela ens inre håller på att koka över...

Kokar.


4. Back in Black

Trycket i Friends Arena steg bit för bit.
Ljuseffekterna var lika effektiva som det dundrande beatet.

Tillbaka i Svart.

Men några svarta kläder syns inte till. Klädkoden är ju engelsk skolpojke-kostym eller jeans och T-shirt.

Det är sånt antiklimax att se världens bästa sologitarrist, Agnus Young, hoppa runt på ett ben i kortbyxor och randig slips!

Men tungt är det!

Vad lyser i mörkret?


5. Play Ball

Vet inte vad där här är för en spelboll, men imponeras av deras sätt att lägga upp konserten.

Det är nämligen tyst (tyst!!) efter varje låt... Koncentrerad och fokuserad tystnad... som får oss alla hoppas att det inte är slut... och vi inväntar nästa sprängladdade ackord.


6. Dirty deeds done dirt cheap

Smutsiga handlingar har gjort synden billig...

Den sjätte låt-titeln låter ju nästan som tagen ur evangelierna.
Ja, synden är billig till skillnad från nåden, som är dyrköpt.

Med Jesu eget blod på korset...

Ljuset från spotlighten lyste upp arenan så att vi bländades helt.

Precis så som ljuset från Guds Ord kan avslöja och upplysa oss hur det egentligen står till inuti vår själ.
Och visa vägen ut!

Men den vägen är smal.

Bländade.


7. Thunderstruck

Åsknedslag. Blixt och dunder och jag letade efter mina solglasögon.
Hela arenan jublade.

Agnus måste ha blivit träffad av nån elkontakt, för han for fram över scenen med en energi som inte finns ens i Red Bull...

Storbildskärmen visade hur svetten stänkte samtidigt som fingrarna löpte över strängarna, likt Bach i sina präludier...  Makalöst!

Angus energi!


8. High voltage

Högspänningen låg på... Efter en timme var tempot fortfarande lika högt.
Borde inte Agnus och Brian vara med i PRO?
De är i alla fall över 60 år!

Sånt ska man inte bry sig om.Siffror betyder ingenting och fysisk ålder har ingenting med biologi att göra, snarare med inställningen till livet.

"Jag kan inte hindra att jag åldras, men jag kan förhindra att bli gammal", sa en vän.

Heja AC/DC!

Upplysta.


9. Rock'n'roll Train

Det enda jag inte gillar med det här rocktåget är Brian Johnsons röst.

Den är pipig och skrikig, falsetten spricker och han lyfter inte låtarna. Det känns som om han behöver hjälp, en halstablett, en Tenor av något slag... för det är väl det han är?

Jag trycker öronpropparna lite längre in i hörselgångarna.
Hoppas de inte möts på mitten.

Brians röst knäckt.


10. Hells Bells

Helvetes klockor.
Den är misstänkt lik en vanlig kyrkklocka...

Det är fruktansvärt suggestivt!
Den enorma klockan dånar och dinglar framme på scen, och jag undrar hur den är förankrad...

Djävulen måste alltid låna av kyrkan. Han skapar aldrig något eget.
Målet är ju att förstöra, och då får man utgå från det som först är skapat.

Varför kittlas vi av dessa domedagsstämningar när vi inte tar Bibelns ord på allvar om domen?

Här finns ingen inbjudan till omvändelse.
Inget som stör sovandet i mörkrets rike.

Fast nu är vi bara på en rockkonsert i Stockholm och jag låter bli att räkna de röda hornen.

En, två, tre... tusen.


11. Baptism by fire

Döpt i eld.
Nu lånar de från evangeliet igen!

Lärjungarna bråkade med varann om vem av dem som var störst och skulle få den bästa platsen i himmelen.
- Kan ni döpas med det dop som jag skall döpas med? frågade Jesus dem.
- Ja, svarade de.

Eld-dopet... att stå för sin tro även när förföljelsen kommer, och inte svika.

Att hålla fast vid Guds kärlek även när man blir angiven som kristen.

Ja, lärjungarna fick alla lida martyrdöden, som Jesus, men platsen vid sin högra sida kunde han inte reservera.

Plötsligt kom jag att tänka på att den äldre brodern Malcolm Young inte längre var med, p g a åldersdemens...
Men hans plats är ersatt av brorsonen Stevie Young, med den äran.

Inga gamla här inte!


12. You shook me all night long

En skakig natt i sänghalmen...

Den anständiga publiken jublade. Hela natten låååång!


13. Sin city

Det är så, förlåt, förb-t bra! Syndens stad vet jag inte vilken den är just nu, men inte här i alla fall.

Sodom och Gomorra finns överallt där förtryck och våldsamheter griper om sig.
Men i denna stund låter jag mig sköljas med i världens bästa rockkonsert.

Stad i ljus.


14. Shot down in flames

Nedskjuten i flammor. Låter som en tidningsrubrik från någon storstadsförort.
Eller rapportering från oroligheterna i Mellanöstern.

Titeln får mig att snabb-be där jag står.
Böner, böner! Om fred och försoning till all världens konflikthärdar.


15. Have a drink on me 

Skål på dig. Jag är törstig.
Vid sidan om oss står ett badkar med vattenledningskranar.

Var så god och drick! Vatten.

Sympatiskt. Vatten, en smak av himmelriket.

50.000 ...


16. T:N:T

Publiken gör jobbet när Brians röst inte orkar.
Vilket ös.


17. Whole lotta Rosie

Alla män kanske tycker att detta uppblåsbara kvinnostycke är "buskis".
Men jag mår dåligt.

Särskilt när jag såg en man komma gående med en liten upplåst prostitutionsdocka på magen...

Rockvärldens kvinnosyn är lika svart som...

Får man kräkas i bajamajorna? Eller helst utanför dem.

Kräks. Upp och ned. Min hämnd.


18. Let there be Rock

Alla konserter måste innehålla ett långt solo - briljansen måste stå klar.
Och det gör den!

Hur är det möjligt med en sådan fingerfärdighet i 10 minuter?!
Agnus Young lider varken av reumatism eller artros...

Imponerad är ett för litet ord. Spelglädje! Yrkesskicklighet! Oslagbart bra.

Sedan blev det tyst.

Var det slut här?

Nej, alla vet att AC/DC's konserter innehåller ett givet slut... att åka lite på motorvägen.

Fyrfiligt.


19. Extranummer: Highway to hell

- Bred är den väg som leder till fördärvet, men smal är vägen till himmelriket, och få är de som finner den.

När jag var med i "Halvåtta hos mig" kunde jag inte låta bli att spela den här låten, som ett exempel på att det till synes negativa mycket väl kan tjäna det positiva.

Och få igång ett samtal om vad det verkligen är som fördärvar oss, och vad som bygger upp.

En sak är säker, det gäller att få ned motorvägshastigheten i livet om vi skall hitta den hållbara väg, som leder till livet.

Någon snabb väg till det goda livet finns inte.
Mödosamt arbete och kloka beslut är det som bygger upp både våra relationer och vårt samhälle.

Jag erkänner - jag skrek med i refrängen...

Högtryck på Vännernas arena.


20. For those about to rock - We salute you.

Det small och det dånade. Röken låg tät i betongbyggnaden.
Publiken fick sin salut och sitt tack - We salut you!

Precis så skall ett rockband hälsa sin publik. Utan oss är ni ingenting.
Det gäller att veta sitt värde.

Två timmar gick fort.

Batterierna i djävulshornen var slut.

Sakta och lugnt.


Sakta och lugnt gick vi alla till våra bussar, glada och förlösta av all elektrisk hårdrock.

Så kan ytterligheterna finnas där, sida vid sida - kontemplationen i pilgrimslivet och energiexplosionen i hårdrocken - ständigt med Jesus i hjärtat.

Pax et Bonum!

Eller om du hellre vill:

Let's rock!

Strömförande hälsningar från
Helene Sture Rockfelt,

- som letar efter öronpropparna...

Proppfull.

måndag 27 juli 2015

ROBBANS DÅLIGA VÄDER


Robban Broberg.


Denna sommar har två av våra stora, folkkära komiker gått ur tiden: Magnus Härenstam och Robban Broberg.

Dessutom har det regnat mycket.
I lördags så pass att SMHI utfärdade en klass 1 varning.

Stanna inne. Sitt hemma. Titta på TV.

Dessutom finns det goda klimatnyheter från USA... Jag skall strax berätta.

Inte så mycket i Bromölla.


Men först Magnus och Robban.

Båda var ordkonstnärer med en underbar språkkänsla.
Jag vill uppmärksamma Karl-Oskar Robert Broberg och hans väderleksrapport.

Just nu går reprisen på SVT, och jag har plockat fram en gammal LP från 1984.
Som tonåring försökte jag själv vrida till orden och hitta på en väderprognos, á lá Robban.

Dåligt blev det...

Robert Karl-Oskar.


Ett bågtryck över södra Blötaland närmar sig bäster ifrån.

Stora mängder fläderbörd väntas falla under hatten.

Regnet når svim kulmen under magen.


Imorgon klarnar det tupp och stolen kan sitta fram.

Bäst solchanser har Köland och Pottland.

Norra Borrland däremot får se upp med blåst och hö.

Vinden kan nå ormstyrka. Varning utfärdas på fj-Ellen.


Sveahand får uppklarnande med enstaka hackmoln.

Temperaluren sjunker och stiger i takt med dagen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det blir - Väder.

Väder!


Nåja.
Robban Broberg hade sommarstuga på Sturkö i Blekinge, så vi har väl en del gemensamt hur vi uppfattar detta med väder.

Eller som Pippi Långstrump sa:

- Man får vara glad att det är något väder alls!

Väder?


Från komik till politik.

Den snabbt växande amerikanska klimatorganisationen Citizens Climate Lobby, CCL, samlade nyligen över 800 medlemmar i Washington.

Jag läser en insändare i lokaltidningen, och citerar här Lars Almström, Klimatsvaret CCL i Sverige:

- Dessa medlemmar lade fram ett politiskt förslag som skulle kunna få den amerikanska ekonomin att växa, öka sysselsättningen och minska luftföroreningarna.

Är det möjligt?
I USA?!

Vädervarning. För el.


Med intresse läser jag vidare om CCL's förslag:

- En stigande koldioxidavgift på fossila bränslen är lösningen.
Hela intäkten skulle då kunna delas ut varje månad, i lika stora delar, till varje vuxen medborgare.

Wow.
En slags smutsig, fast ren, idé till att ta bort alla bidrag och istället införa någon slags "medborgarlön".
Denna tanke fördes fram av det nybildade Enhetspartiet inför det svenska riksdagsvalet i höstas.

Lars Almström fortsätter:

- En studie, som genomförts av prognosföretaget Remi, visar att just detta politiska förslag från CCL skulle kunna få följande positiva effekter:

1. halvera USA's koldioxid på 20 år,
2. öka den disponibla inkomsten,
3. skapa 2,8 miljoner nya jobb,
4. och rädda 227 000 liv tack vare minskade luftföroreningar.

Kan detta vara möjligt?
Hur räknar man ut dessa siffror?

- Fem myror är fler än fyra elefanter, skulle Magnus Härenstam sagt.

Var är myrorna?


Hur mottogs detta av republikanerna i kongressen?

Herr Almström svarar:

- Det mest hoppingivande var att republikanerna nästan utan undantag visade stort intresse.

Både tjänstemän och ledamöter var mer intresserade att diskutera lösningar, mer än att debattera själva klimatvetenskapen.

Tror jag det.
Det handlar ju om pengar...

Och allt som luktar pengar är intressant. Nu äntligen till klimatets fördelar.

Det regnar plötsligt pengar...

Läderrapporten från nästa Svealand kan bli torrt.

Pengaregn?


Insändaren fortsätter:

- Detta positiva bemötande från kongressen kan bero på att CCL inte föreslog att skatterna skulle höjas, och inte heller att införa fler förbud och regler, sådant som republikanerna ogillar.

Tvärtom, CCL's förslag är marknadsbaserat, stimulerar ekonomin och skapar fler jobb genom att ge pengarna till personer som kommer att använda dem.

Det kan bli många fler myror än stora, tunga bensin-elefanter...

Artikeln stod att läsa i AftonExpressNyhetsbladet, om Robban får tala.
Eller i Sydöstran, om jag får säga nåt.

Sjung om hoppet.


Mötet i Tvättington, jag menar Washington, ger förhoppningen att chanserna aldrig har varit större att USA's republikaner ska engagera sig i klimatfrågan.

Solen lyser över Knorrland!

Vinden hojnar och stilltje råder bland smogen.

Robbans dåliga väder kan bara bli bättre!
Fler myror bland elefanterna!

Högtryck i klimatfrågan!

Skriv om högtrycket.


Jag blir så glad att jag måste sjunga.
En psalm med keltiska anor.
Musiken är från Wales och Bo Setterlind skrev texten 1981.

Psalmboken nr 287:


GUDS VÄRLD ÄR EN SKIMRANDE GÅVA
TILL OSS SOM DESS YTA BEBOR.

MEN ACK HUR DEN GÅVA VI SLÖSAT
I TROTS OCH I BRISTEN PÅ TRO.

     FÖR PENGAR KAN SKAPELSEN FÅNGAS
     FÖRRÅDAS OCH PINAS TILL DÖDS.

     HUR MYCKET AV DEN HAR EJ REDAN
     AV OTRON OCH HATET FÖRÖTTS.

Förräderi.


DIN SKAPELSE SUCKAR OCH VÅNDAS
O, HERRE, BEFRIA DEN DU.

FRÅN SYNDEN OCH DJÄVULENS VÄLDE
BEFRIA, BEFRIA DEN DU!

    GÖR HAVEN OCH FLODERNA RENA
    HÅLL VÄRLDSALLTET FRITT IFRÅN KRIG.

    LÅT BERGEN OCH ÖKNARNA LYSA
    SOM SMYCKEN PÅ VÄGEN TILL DIG.

Raket. Befria, nu!


EN GÅNG SKALL DIN SKAPELSE RÄDDAS
FRÅN VÅLDET OCH HÅNET, O GUD.

EN GÅNG SKALL TILL BRÖLLOP DEN KLÄDAS
FAST HATET NU FLÄCKAR DESS SKRUD.

    ACK, SKAPELSEN SUCKAR OCH VÅNDAS
    O, HERRE, BEFRIA DEN NU!

    FRÅN SYNDEN OCH DJÄVULENS VÄLDE
    BEFRIA, BEFRIA DEN NU.

Bensin-elefanter.



Vila i frid, Magnus och Robban, och tack för alla insikter med humorns hjälp!

Jag sänder en väderbön med välsignelse till er alla:

"MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
  OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN
     OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND.

OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD.
   OCH TILLS VI SES IGEN
      MÅ GUD HÅLLA, HÅLLA DIG I SIN HAND." Sv Ps 730.

Glada hälsningar!


Väderbitna hälsningar från rapportören
Helene Sture Tryckfelt,

- TV-tittare och prognosmakare.

söndag 26 juli 2015

GOSPEL STOMPERS i SILLHÖVDA KYRKA


Gospel Stompers i Sillhövda kyrka.


Nashvilles countrykung Doug Seegers besökte Hasslöfestivalen, och idag fick Sillhövda kyrka en smak av New Orleans-jazz genom Gospel Stompers från Hässleholm.

Det svänger i Blekinge!
Sommar-Sverige är fullt av musik.

Och i kyrkorna förkunnas denna söndag Andlig Klarsyn.
Om vad då?

Följ med till Karlskronas norra kommundelar och låt de varma trad-jazz-tonerna omsluta dig!

- Just a closer walk with Thee... Jesus...

Vandra nära Jesus.


Jazzen har sina rötter i det kristna bönespråket.
Gospel Stompers lät oss ana att de spelade och sjöng utifrån sin kristna tro, liksom Doug Seegers gjorde på Hasslö.

Andlig klarsyn kan handla om att våga erkänna vår kristna historia, att inte prata bort tron eller skämmas för evangeliet.

Unos trumpet blåste dammet ur Pärleporten och Arnes klarinett gav värme åt Ovan där.
Hela kyrkan var med och sjöng.

Trad-jazz till Guds ära.


Några ord ur dagens text:

AKTA ER FÖR DE FALSKA PROFETERNA.

.. PÅ DERAS FRUKT SKALL NI KÄNNA IGEN DEM.

PLOCKAR MAN KANSKE DRUVOR PÅ TÖRNEN ELLER FIKON PÅ TISTLAR?

SÅ BÄR VARJE GOTT TRÄD GOD FRUKT, MEN ETT USELT TRÄD BÄR DÅLIG FRUKT.
Matteus kap 7:15-21.


För hundra år sedan var svartrocksprästerna "falska profeter" som skrämde livet ur församlingen med hot om svavel och helvetesstraff.

Den "frukten" smakade bara tistel och munnen var full av taggar.

Nu har pendeln svängt och dagens förkunnelse handlar alldeles för ofta om - ingenting.
"Fånga dagen - var snäll - vi tror på skapelsen..."

De bären är inte ens sura...
Om predikningarna ändå hade haft klarbärens friskhet eller krusbärens syrlighet!
Jag stannade och smyg-åt av grannens överhängande grenar...

Överhängande klarbär.


Det hade den!
Idag blev vi uppmuntrade av prästen att våga fokusera på Jesus.

- Gå inte där på den breda vägen med armarna i sidorna och puffärmar som tar plats, sa Ann-Louise.
Våga vandra på den smala vägen. Gud vill något alldeles speciellt med dig och ditt liv...

Har du hört Petras låt "Händerna i luften"? undrar jag.
En av stroferna lyder så här:

"... och livet är meningslöst..."

Vad händer med oss när vi trallar med i en sådan text på radion?

Mål och mening försvinner, den breda vägen blir knappt en grusplan och det finns inget mål att sträva efter.
Bara ett tidsfördriv, i väntan på - ingenting.

Väntan. På Någonting. Kusken.


Nej, det är inte vår tro!
Gospel Stompers fortsatte fylla Sillhövda kyrka med trons glädje.

- Ovan där randas morgonen, och där hemma väntar helgonen, vi skall då förtälja om vår resa här... Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

Gud väntar på oss.
Allt som är viktigt tar tid.

Väntar. På vatten.


Jag behövde en paus.

Min hjärna blev snabbt fylld av intryck.
Efter 1 timme behövde jag gå ut för att hämta en nypa luft.

Duggregnet hängde i luften och jag gick en runda på kyrkogården.
Läste på gravstenarna och "hälsade" på gamla församlingsbor... nu "ovan där".

- Tack Gud för Erik och Edith, tack för Bertil och Sonja... och för Nils...

Jag hörde glada barnaskratt och såg pigga ben springa runt den gamla klockstapeln av trä.
Blåklockorna vajade i vinden och barnen jagade varandra.

Man får inte springa på kyrkogården!
Det är de dödas vilorum!
Stilla er!

Men det sa jag inte.
Jag var tyst och tänkte att om jag låg där under jord, då skulle jag bli lycklig om några barn lekte tafatt ovan jord, på min grästuva...

De dödas vilorum.


Denna ystra lek blev ett oväntat evangelium.

INTE ALLA SOM SÄGER "HERRE, HERRE" TILL MIG 
SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET,
UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA".
Matteus 7:21.

Även om inte jag själv springer så ofta på kyrkogårdar, hoppas jag att vi alla har barnasinnet i behåll!

Den lekfulla "frukten" smakade sött och gott.
Att vilja umgås och leka, där alla är med.

Klarröda klarbär!


Det gjorde även kaffet på Hembygdsön, omgiven av vita näckrosor.

Hjärtliga handslag från gamla församlingsbor, bland annat från systern till Margit Borgström, som just nu kan ses och höras i en TV-repris från 1970-talet - "Hela kyrkan sjunger".
Söndagar kl 10.35 SVT 2!

Oavsett om vi gillar jazz eller hårdrock, pop eller visa så har texterna något att förmedla.

Det är viktigare än någonsin att förmedla Hopp till varandra.
Blir vi "hopp-lösa" är vi förlorade...

Holmsjös paradisö.


Och låt oss be för alla kristna i Mellanöstern som just nu fördrivs på ett helt oacceptabelt sätt.
Kollekten går till Svenska kyrkans internationella arbete.

Förbönen är viktig.

- Kollekten tas upp vid utgången. Gud välsigne er.

På tåget till Holmsjö läste jag en artikel i tidningen Dagen:

- Islamism tvingar bort de sista kristna, skriver den danske journalisten Klaus Wivel.

Han är själv ateist, och ville inte tro att det var så illa, men har gjort en grundlig rundresa i Gaza, Egypten och Libanon och sammanställt sin ögonvittnesskildring i boken "De sista kristna".

De sista näckrosorna?


Han skriver:

- Ett stort problem är utbildningen i många muslimska länder.

Det är vanligt att man helt utelämnar de kristnas historia i undervisningen, vilket får många muslimer att tro att de kristna har kommit "utifrån", från västvärlden, trots att de funnit där längst, före dem, och byggt upp kulturen.

Menar Klaus Wivel.

Faktaförfalskning ger ingen god frukt. Tistlarna dyker upp igen.

Låt oss hjälpas åt att beskriva vår gemensamma verklighet så att vi alla känner igen oss.

Sanningen smakar både fikon och druvor!
Vi behöver mer av kunskapens frukt, i skolutbildning och äkta möten mellan människor.

Det är att vara andligt klarsynt -både vad gäller människans situation och vem Jesus är.

Överhettad basilika.


Till sist:

Alla falska profeter skapar ett "vi och dom".
De stänger dörrar, utesluter oliktänkande och anser sig själva bättre.
Detta är ett säkert tecken på att man inte talar ord från Gud.

Men Guds egna profeter skapar gemenskap över gränserna, med öppnar dörrar.
Där finns kärlek och försoning från Jesus Kristus - den smala vägens mål. För oss alla.

Oh when the saints go marching in.


Stompiga hälsningar från
Helene Sture Jazzfelt,

- gospelälskare och evangelieläsare,
- och som fotograferade vår gamla prästgård och älskade vyer i denna fina lilla by, med alla sina driftiga församlingsbor.

Detta var Vägkyrkans avslutande gudstjänst.
Välsignelse över de nästa 10 åren som kommer!

Tågluffare.