UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 4 juni 2015

SWEDEN ROCK - Dag 2


Sweden Rock, dag 2.


Vilket ljuvligt buller från Festival Stage på Sweden Rock!

Detta enorma metall-plast-tempel hade många hårdrocks-tillbedjare denna torsdag, den 2:a festivaldagen.

Folk från 53 olika länder samsas fredligt på de torra gräsängarna i lilla Norje, i Blekinge.
Vi ska under dessa dagar frossa i 90 högklassiga hårdrocksband från hela världen.

Men först ska det städas...

Göran Lang instruerar.


Det är mycket roligt att få vara en del av Sölvesborgs Ishockeyklubb, SIK, och hjälpa till att hålla festivalen ren och snygg.

Som ett riktigt hockeylag drar vi fram efter varje konsert och får plast-öl-flaskorna att fara runt likt puckar i hockeyrinken...

Efter tio minuter är det ingen som ser nåt skräp längre... och jag hade glädjen att få ett antal spontana kramar av tacksamma festivalbesökare!

SIK, inte en fisk.


Två personer utmärkte sig i vimlet. De hade klätt ut sig till munkar... med medeltida rakad hårkrans!

- Pax Vobiscum! hälsade jag.
- Får jag lov? svarade en ena munken, buggar du?

Plötsligt uppstod en lustiger dans på 1 kvadratmeter, med en jutevävssäcksklädd munk och en rödkepsad städare med räfsa...

Han skulle bara veta vem han dansade med....

... till tonerna av suveräna finska bandet STEVE 'N' SEAGULL.

Ragg-munkar! Ha ha ha ha!


Min gamla Nokia kan inte zoooma in bättre än så här... men dessa finnar bidrog med det mest oväntade hårdrockskoncept man kan tänka sig.

Riff på mandolin, solo på banjo, komp på ståbas, gitarr och trummor...!!

Mandolinmannen hade dessutom en urgröpt räv på sig... med huvudet på huvudet, och ryggen på ryggen. Liksom...

Jag offrade min lunchrast för att få uppleva detta!

Finsk countryhårdrock.


Hårdrock är en företeelse mestadels för vita, västerländska, medelålders och lite lönnfeta män.

Därför är det mycket välgörande att få se unga kvinnor spela.

Från Stockholm kom MAIDA VALE och spelade på Rock Klassiker Stage.

Jag blir lika arg på mig själv varje gång jag tänker:

- Oj, det är ju tjejer... kan de verkligen spela...?! Urk!
Böter Helene.

Fördomar, fördomar... och var är förebilderna som tar bort våra gråa fördomar??

Maida Vale.


Sångerskan i bandet DELAIN är en sådan förebild.
Vilken röst!

Stark och vackert skolad försökte hon inte härma manlig hårdrocksstil, utan hade sin integritet, klädd i svart spetskjol, bara ben och snygga kängor.

Gilla!

Delain.


I förbifarten hörde jag CHILDREN OF BODOM - de som har Liemannen som "maskot"... där namnet lär vara hämtat från en plats i Finland där otäcka saker lär ha hänt.

Kraften i musiken antydde det.

FISH missade jag helt i år, men SLASH fick jag njuta av när städpasset var klart.

Med en extra-allt-donuts-mjukglass... Kalorierna var redan förbrukade.

Slash. Slush, nej glass. Mjuk/


Solen gav oss årets varmaste dag, och många lät sin vinterbleka kropp brännas till grisrosa kulör.

Själv vågade jag djärvt vifta lite med fötterna... de arma, trötta.
Med kompeeed under fotsulorna för att spara skinnet.

Så vet du.

Hej!



Plötsligt såg jag en välbekänt person komma gående, klädd i plastpåsar...

Det var Karlskronas Green Live-general Louise Lindén!
Hon kollar om vi har koll på miljön...

- Återvinner ni skräpet?
- Ja, det gör vi!

Men vi har inte lyckats sy några kjolar av pet-flaskorna...

Live Green Louise.



Ofta ställer man frågan till varann:
- Vilket band ser du mest fram emot att se (inte höra...).

Och ofta blir det inte som man tänkt sig.

TOTO var fantastiskt bra! Förstås.
Med en oväntad hårdrocksväxel i sina latin-funk-sköna låtar.

Och de har en musikalisk besättning med folk från andra världsdelar... vilket är välbehövligt att se här i Skandinavien Land.

Toto.


När deras sista låt "Africa" klingade över nejden var den mångtusen-hövdade publiken som en enda jättestor kör.

Ibland stannar tiden - och detta var ett sådant ögonblick.

Solen gick ned bakom träddungen och livet var så där alldeles underbart att leva.

Toto nitade oss.


Kvällens huvudattraktion för min del var HAMMERFALL från Göteborg.

Men Rock Stage levererade ett så överstyrt basljud att det blev olidligt att lyssna till.
Det var likadant för AIRBORNE från Australien.
Ljudet skallrade och kroppen vibrerade.

Nej, er njuter jag heller hemma i soffan på en gammaldags CD.

Hammerfall.


För att klara en dag på Sweden Rock måste man äta mycket.
Kött.

Och dricka vatten. I mängder!

Samt begränsa intrycken, vilket är nästan omöjligt när det är två- tre konserter som är igång samtidigt.

Fläskytterfilet. Så gott!


Bara så du vet det, offrade jag Def Leppard för din skull... för att istället sitta här och berätta... alltmedan blåtimmen sänker sig över Ryssberget, och jag ser fullmånen vandra över Sölvesborgsviken.

Nybadad.

Det är långt bättre än vad de flesta 33.000 hårdrockarna kan skryta med!

Se De.


Till sist.

Mötena med alla människor tillhör det roligaste på en festival.
Jag hade lyckan att stöta på ett av mina många brudpar, som i år firar 10 års jubileum.

Dag 2 avslutades med att jag fick önska dem Guds välsignelse till nästa tio år...!

Och det gör jag till dig också, bästa bloggläsare.

Blå timmen kl 22.30.


HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG.

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
 OCH VARE DIG NÅDIG.

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Kärlek.


Rockhälsningar från Helene Sture Städfelt,
- glad göteborgs-sölvesborgare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar