UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 12 maj 2015

ALADDINS BÖNELAMPA och den TJATIGA ÄNKAN


Ingen oljelampa.


Hur har du det bland flygande drönare och pollenstinna vindar?
Orkar du med våren?

Jag njuter i fulla drag!
Framför mig har jag sagoboken "Tusen och en natt", och bredvid den ligger evangeliet - dock inte med sagor utan med ögonvittnes-skildringar från Jesu närvaro på jorden.

Det handlar om bönen.

Om hur lätt det är att förväxla Gud med trollkarlen i sagan, och Aladdins gnuggande av lampan med bönen riktad till helig Ande.

Min älskade tekanna får tjänstgöra som illustrationsobjekt.

Sagomössa.


Kommer du ihåg folksagan från Mellanöstern?

Namnet ALADDIN kommer från syriskan, med betydelsen "Trons ädelhet".

Aladdin var en fattig ung man som rekryterades av en trollkarl från Maghreb.
Hans uppgift var att leta rätt på en oljelampa i en magisk grotta.

Trollkarlen försökte lura honom och Aladdin blev fångad i grottan.
Han hade fått en magisk ring, och när han i förtvivlan gnuggade sina händer i vanmakt, gnuggade han också igång ringen...

En liten ande dyker upp och Aladdin önskar sig hem igen, till sin mor.

Vem bor i lampan?


Lampan var kvar i hans ägo. En dag när hans mor städade, skulle hon rengöra lampan... och i detta gnuggande frigjordes plötsligt den stora anden!

Anden i lampan var bunden att lyda den person som höll i lampan.

Du får själv läsa upplösningen av sagan, men Aladdin blir rik, gifter sig med prinsessan och den stora anden hjälper honom att bygga ett palats, finare än sultanens.

Trollkarlen tar reda på var Aladdin finns och lyckas byta till sig den gamla lampan, mot en ny.
Prinsesshustrun tyckte det var ett bra byte... Hon kände nämligen inte till hemligheten.

Med bönen.

Sultanens slott.


Allt för många människor idag har en ytlig Gudstro, där Gud skulle vara någon sorts tjänare till oss, med enda uppgift att uppfylla våra önskningar.

Men att vara kristen är tvärtom!

Vi gnuggar inga lampor och vi använder inte Gud som en fjärrkontroll över våra liv.

Det är mer intressant - och spännande - att fråga Gud:
- Vad vill DU med mitt liv?

Svaren kan bli alldeles otroligt mycket mer än vad vi någonsin kunnat drömma om!

Gud är inte vår motpart.
Det är den djävulske fienden som är det.

Vän eller fiende.


Gud vill vårt bästa. Fienden vill splittring och hat.
Lyssna nu till berättelsen om kvinnans tjat:

JESUS GAV DEM EN LIKNELSE FÖR ATT LÄRA DEM ATT ALLTID BE, OCH INTE GE UPP:

"I EN STAD FANNS DET EN DOMARE SOM VARKEN FRUKTADE GUD ELLER BRYDDE SIG OM MÄNNISKOR.

I SAMMA STAD FANNS EN ÄNKA. HON KOM GÅNG PÅ GÅNG TILL HONOM OCH SA:

- LÅT MIG FÅ UT AV MIN MOTPART VAD JAG HAR RÄTT TILL.


TILL EN BÖRJAN VILLE HAN INTE, MEN SEDAN TÄNKTE HAN:

- INTE FÖR ATT JAG FRUKTAR GUD ELLER BRYR MIG OM MÄNNISKOR, MEN SÅ BESVÄRLIG SOM DEN DÄR ÄNKAN ÄR SKALL JAG LÅTA HENNE FÅ UT VAD HON HAR RÄTT TILL, ANNARS PINAR HON LIVET UR MIG MED SITT SPRINGANDE."


Ge mig min frukost.


HERREN SA:

- DÄR HÖR NI VAD EN ORÄTTFÄRDIG DOMARE SÄGER.
SKULLE DÅ INTE GUD LÅTA SINA UTVALDA FÅ SIN RÄTT NÄR DE ROPAR TILL HONOM, DAG OCH NATT?

SKULLE HAN LÅTA DEM VÄNTA?

JAG SÄGER ER:

- HAN SKALL SNART NOG LÅTA DEM FÅ SIN RÄTT.

MEN MÄNNISKOSONEN, SKALL HAN FINNA NÅGON TRO HÄR PÅ JORDEN NÄR HAN KOMMER?
                                     Lukas kapitel 18:1-8.


Finns det någon tro?


Det är intressant att konstatera att Jesus är så fri i sitt sätt att berätta liknelser att han t o m vågar ta en usel domare som "förebild" till Gud!

Usla domare vet vad som är rätt, med de är ofta mutade för att fatta felaktiga beslut.
I detta fallet var det kvinnans tjat som fick domaren att kalkylera om sitt agerande.

Kvinnligt tjat... som en "förebild" till bönens ihärdighet... det är också intressant!

Och inte var hon i städtagen och inte putsade hon några lampor.
Hon hade inte ens en vigselring att gnugga... och ingen ande dök heller upp.

Men hon fick bönesvar!

Be...


Nu kommer genast frågan:
- Varför måste vi böne-tjata på Gud? Hör han inte? Är han trög? Ovillig?

Nej, jag tror det handlar om oss, inte om Gud.

Vi kan nämligen inte bedja bort vårt eget ansvar i det vi ber om.
- Gud, fixa det här!

Nej, inte så.
Vi är alltid involverade i vårt eget bönesvar, på ett eller annat sätt.

Carl-Erik Sahlberg, f d kyrkoherde i St Klara i Stockholm, undervisar om bönen i boken "Effektiv bön" och skriver:

- När du ber är det viktigt att du inte med dina egna ord förhindrar eller försenar bönesvaret.

Exempel:
- Du kan inte komma överens med någon att be om tillfrisknande och sedan fråga 'Har du skrivit ett testamente...'

- Du kan inte be om nya order i ditt företag och sedan kalla samman dina anställda och säga upp dem...

- Du kan inte be för dina grannars frälsning och sedan hälsa surt på dem i trappan...

Du måste tala i enlighet med dina ord.
Det är tro.

Tala TRO mot omständigheterna! Gå emot problemen. Herren är med dig.
Du har Gud i ryggen.
Det är fienden som ska attackeras. Inte Gud. Hen vet.

.. så skall du få!


Ett ögonblick.
Jag ska bara sätta på en kanna te...

- - -

Oj vad det rök!
Vattenånga i hela köket! Jag glömde plattan... Det såg nästan ut som en ande.
I alla fall en liten en...


Den korrupta domaren var änkans fiende.
Men även det onda måste till slut tjäna Gud.

Ni skall få ut er rätt.

Rätt? Angående vad?

Jesus talar till sina lärjungar om att de är "det nya Israel". Jesus fullkomnar det gamla förbundet och instiftar ett nytt.
De skall bli erkända en dag såsom Guds folk.

Även om hånet och förföljelserna har jagat oss kristna genom tiderna, skall sanningen och rättfärdigheten en dag komma till allas kännedom.

Eller som en ung kille sa, när han fick frågan om han var kristen:
- Det låter som om de undrar om jag har en livsfarlig sjukdom.... Ja, smittsam är den ialla fall!

Guds kärlek påverkar oss.

Åh.. det kommer nå't! 


Tillbaka till tjatet.

Det har blivit så tydligt för mig att tjatet gäller mig själv, och min förändring, för att bönesvaret ska bli möjligt.

Problemet ligger inte hos Gud.

Vi är ju fast i tiden och rummet, låsta i den "magiska grottan", som detta fysiska liv utgör.
Guds bönesvar måste vara följsamma i denna tröghet.
Pusselbitar ska falla på plats.
Tills tiden är inne.

Jag är redo.

Då!

- Herre, jag är här, redo att lyssna till Din vilja.

Redo att lyssna.


Aladdins förtvivlade gnuggande handlade om att bli räddad ur en svår situation.
Så ber vi också, många gånger.

Vad händer sedan?
Är vi tacksamma?
Eller bortförklarar vi hjälpen med att det var en "tillfällighet" eller "lustig omständighet"?

I så fall talar vi Emot vår egen bön - och hädar faktiskt den Gud vi ber till...
En  sådan förnekelse gynnar inte vår andliga utveckling.

Och relationen till Gud uteblir.

Utan "tack" - ingen relation.

Tillfälliga slumpar.


Carl-Erik Sahlberg skriver:

- Det är mycket jag vet att jag inte ska be för, eller be om.

Exempel:
- Jag ska inte be att bli gift med den vackra grannfrun...
- Jag ska inte be att få smita undan med så mycket skatt som möjligt.
- Och om en person ber mig att be för hans New Age-kurs, så blir det Noll förbön!

Vi håller oss till Old Age.

Bönen måste vara efter Guds sinne.
Målet är alltid kärlek, förlåtelse, försoning och gemenskap.
Inte hatböner, hämndböner eller splittringsböner.

Gud, ge mig en ny fru. Eller åtminstone en ny cykel.


Till sist.

När vi inte orkar be, och har slut på ord och kraft, då står det så gott om Den Helige Ande:

ANDEN STÖDER OSS I VÅR SVAGHET.

VI VET JU INTE HUR VÅR BÖN EGENTLIGEN BÖR VARA,
MEN ANDEN VÄDJAR FÖR OSS MED ROP UTAN ORD.

OCH HAN SOM UTFORSKAR VÅRA HJÄRTAN, VET VAD ANDEN MENAR
EFTERSOM ANDEN VÄDJAR FÖR DE HELIGA, SÅSOM GUD VILL.
                            Romarbrevet kapitel 8:26-27.


Gud känner oss.


Så.
Jag är mycket noga med till Vem jag ber.
Det är en avgörande skillnad! Eller hur? För dig också.

Det okunniga uttrycket:
- Det spelar ingen roll om man ber till en sten eller en kristall, huvudsaken är att man ber...
... det kan vi väl lämna bakom oss, och höja ribban lite?

Eller?
Spelar det ingen roll om tjat-änkan ber om sin rätt inför portvakten eller sekreteraren...?
Jo, visst gör det det.

Vi kan göra "allt" till Gud.
Men "allt" är inte Gud.

Det kanske Aladdin också upptäckte, till slut.

Kinder-chokladägg.


Gud, Du som är vår tillflykt och vår starkhet,
tack för bönens gåva och möjlighet!

Tack för att Du alltid hör våra böner!
Förlåt att vi inte lika ofta lyssnar på Dig...

Tack för att Du handlar med oss i kärlek,
och låt oss avslöja ondskans mönster, så att vår bön blir en kamp för det goda.

I Jesu namn, Amen.


Äktenskaps-te.


Trons ädlaste hälsningar till eder alla,
- med en smak av choklad från bönebloggaren och tedrickaren

Helene Sture Aladdinfelt,

- som fick hjälp av barnbarnet 4,5 år, att fotografera livets väsentligheter.

Choklad! Bönesvar för den fikasugna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar