STENMARK OCH den GODE HERDEN

Cecilia för Ingemar till seger.

Vad väcker vår sympati?
Vad för sorts ledare vill vi följa?

Ingemar Stenmark vann årets upplaga av Let's Dance.
Skickliga Marie Serneholt fick se sig slagen av denna skidlegend, trots att hon fick full pott av juryn.

En tafatt man, som aldrig tagit ett danssteg, vinner folkets hjärta före den perfekt dansande kvinnan.

Marie Serneholt, alltför perfekt.

Nu snurrar många tankar.

* Det är lättare att identifiera sig med den osäkre mannen, än den skickliga kvinnan...

* Hellre se en makalös utveckling och tro på förändring, än att se och njuta av den som redan är talangfull och kunnig...

Eller:

* Det spelar ingen roll hur skicklig kvinnan är, det är ändå mannen som vinner...

Jonas Björkman som Mr Grey...

Det finns något att förstå kring både Ingemar och Marie.
Det handlar om ledarskap.

Igår inbjöd Kyrkans Akademikerförbund till årsmöte och en föreläsning kring "Att leda och att ledas", med Pelle Bengtsson.

Jag orkade egentligen inte lyssna, men uppbådade all min kraft. Det var viktigt!

På podiet stod "Den gode herden" - Jesus som sträcker ut sina armar för att ta emot den som faller för krav och övertryck.

Både på arbetsplatsen och av inre religiösa krav.

Den gode herden i Kristianstad.

Ledarskapet tar färg av organisationens medföljare.
Om "fåren i hagen" bara består av trötta, frustrerade skeptiker så påverkar det ledarskapet.
Likaså om arbetskamraterna är självgående, dyrkande lojala och glada.

- Den som leds, leder också, sa Pelle Bengtsson, de "styr från baksätet".

Alltså är ledarskapet ett ömsesidig funktion!

Mer kollektiv än individualistisk.
Mer styrd av arbetsplatsens struktur än själva chefens förtjänster.

Pelle förklarar.

Det hjälper alltså inte att vara enbart skicklig på det man gör om man inte har folket med sig.
Det spelar ingen roll om du är en aldrig så god ledare ifall de andra inte står på din sida.

Marie förlorar mot Ingemar.

- Begriplighet, (kognitivt)
- Hanterbarhet, (praktiskt)
- Meningsfullhet, (emotionellt)

.. är tre ord som gör ledaren framgångsrik.

En halvdan ledare kan ta sina första steg och växa med situationen.
När medarbetarna ser att det finns kommunikation (inte bara leverans av information!) då accepterar man ledarskapet, även om nåt av dansstegen kommer snett.

Stenmark vinner över Sernelholt.

Mia Möller hos den gode herden.

Vi lämnar Let's Dance för en stund.
Jesus dansade kanske inte så ofta, men han är den bästa pedagog och ledare jag känner.

För att nå "fåren" säger han:

JAG ÄR GRINDEN IN TILL FÅREN.
ALLA SOM HAR KOMMIT FÖRE MIG ÄR TJUVAR OCH RÖVARE, MEN FÅREN HAR INTE LYSSNAT TILL DEM.

DEN SOM GÅR IN GENOM MIG SKALL BLI RÄDDAD.
HAN SKALL GÅ IN OCH SKALL GÅ UT OCH HAN SKALL FINNA BETE.

TJUVEN KOMMER BARA FÖR ATT STJÄLA, SLAKTA OCH DÖDA.

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT DE SKALL HA LIV, OCH LIV I ÖVERFLÖD!
Johannes evangelium kap 10:1-10

Liv och dans och frihet!

En god ledare känner arbetskamraternas behov.
Målet att leda är inte bara makt för dess egen skull, utan makt till skydd och omsorg.

Jesus vet vårt andliga behov av befrielse från det som binder; frihet från dem som vill röva vårt självförtroende och svika våra förhoppningar.

Jesus känner fåren/ oss var och en vid namn. Han säger det med kärlek.

Jag kan "gömma mig" hos honom, vila ut, bli upprättad, och sedan våga gå ut ur fållan igen, ut i den farliga världen...

Vill våga.

I dagens ledarskapsforskning studerar man mekanismerna bakom vår tids folksjukdom:
- Utbrändhet, på grund av överkrav på arbetsplatsen.

Numer söker man inte eventuellt dåliga egenskaper hos den utmattade, utan man ser snarare att det handlar om arbetsplatsens organisation.
Den fungerar inte som den ska.

Människan reagerar friskt på det. Men blir "sjuk".
Hjärnstress.

Pelle Bengtsson ritade upp tre motsatspar, som måste stödja varann:

- innehåll contra struktur,
- relation contra uppgift,
- process contra ram.

Om de mjuka delarna inte stöds av de hårda strukturerna, skapas oordning, ofta med sjukskrivningar som följd.

Här fick jag en bekräftelse till min egen situation, som sjukskriven präst i Svenska kyrkan.

Det kändes som om den gode herden rörde vid mitt hjärta, med hjälp av Akademikerförbundets föreläsning...

Fötterna ville nästan ta ett litet danssteg...

Bra. Eller inte bra.

Behovet av meningsfulla uppgifter OCH regelbunden vila är det som ger energi.

Jag var "duktiga Marie" alldeles för länge.
10-poängarna hjälpte inte... Jag åkte också ut...

Och när Ingemar Stenmark övervinner all sin blyghet och går ut och gör en James Bond på dansgolvet, ja då ser vi en makalös utveckling, som verkligen är värd både folkets kärlek, och vinsten i form av den där fula röda glas-skon!!

Vinnarskalle med vinnarsko.

Grattis skidkungen.

Jag tar lärdom av dig.

Nästa gång jag går ut på arbetsplatsens arena, ska jag försöka vara ödmjukt tafatt, med små steg... precis som du, och inse hållbarheten i det!

.. och låta mig bäras av Den Gode Herden, som inte är en jordisk arbetsgivare, utan en himmelsk frälsare, som har kommit för att du och jag ska ha liv, och LIV ÖVERNOG!

Liv. I överflöd.
Inte döda med överkrav.

James Stenmark Bond.

Och Hildegard av Bingen säger:

- Jag kan inte dansa, Herre, men om DU leder mig, då kan jag !

Leda och ledas.
Det är frågan.
Och hur vi ska ta vara på alla duktiga kvinnor, så inte fler går under...

Vi ses på dansbanan.

Tafatta och led-samma hälsningar från
Helene Sture Dans-sko,

- som gärna vill tro att livets trots allt ska gå som en dans.

Goda dansledare!