UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 17 april 2015

MILITÄRMUSIK i KYRKAN


Marinens musikkår i Gammalstorp.


Marinens musikkår från Karlskrona gästade igår Gammalstorps kyrka.
Det var Sölvesborgs kammarmusikförening som hade bjudit in dessa proffsmusiker till den bördiga slätten.

Kyrkan var nästan fullsatt och fosterländska toner flödade under valven.

Men hur går detta ihop?
Militärmusik i kyrkan? Som ska vara ett bönens hus för fred...

Bredvid oss i bänken hade vi en syrisk marinofficer som just flytt från kriget i Mellanöstern.
Hur skulle han uppleva detta?

Dirigent Petter Sundkvist, skicklig.


Innan klockringningen (man ringer väl inte in till en konsert??) gick vi en runda på kyrkogården.

Han berättade om anonymiteten på saudiska kyrkogårdar och hur det inte alls är pyntat likt en park, såsom vi har det i Sverige.

Det ser ju nästan ut som om vi dyrkar döden...

- Don't think about death! sa han som flytt och var räddad. Feel the feeling of life!

Vi passerade en minneslund, urnlund, askurnlund, en lind och en annan lund samt en vanlig grav, mycket vacker i kvällssolen.

Inväntar uppståndelsens morgon.

Sedan gick vi in.

Musiken var i toppklass förstås.
Solen smekte sina låga kvällsstrålar längs horn-sektionen. Trumpetarna bländades.
Ljuset närmade sig altaret.

Nu delger jag dig mina ärliga tankar och min brottning med situationer som inte går ihop.
Inga bibeltexter lästes under konserten, inte heller bads några böner.

Men denna solsmekning blev en hälsning från Herren till mig, och till den som såg det.

Till slut lyste altarets text med guldskrift, dock omöjligt att fånga på bild:

Gör det till min åminnelse.


GÖREN DETTA TILL MIN ÅMINNELSE.

Alltså ord ur mässan.
Det är när Jesus ber oss bryta brödet i nattvarden, genom alla tider, för att minnas vad han har gjort för oss på korset.

Men militärmusiken understödde inte alls denna uppmaning...

"För Fosterlandet" av Sam Rydberg.

"Marsch ur Jazzsvit" av Dmitrij Sjostakovitj.

"Mälardrottningen" av Viktor Widqvist, där presentatören motvilligt, och med glimten i ögat, inte gärna ville hylla konkurrentstaden Stockholm.

Min blick vilade på det stora krucifixet på kyrkväggen.
- What Would Jesus Do? Vad skulle han säga? Gillar Jesus militärmusik?

Situationerna krockar, för mig.


Att försvara friheten, ja.
Men med militärmusik?

Visserligen är det inget vapenskrammel i kyrkan, bara rassel från de blänkande instrumenten, men ändå.

Eller handlar den här delen av musikbranschen inte alls om försvarsmakten längre, utan bara om ett musikaliskt varumärke?

Men nej, denna typen av musik vill jag höra i helt andra lokaler!
Och då verkligen njuta av den, såsom musik betraktat.

Kyrkan säljer sin själ när man upplåter sin "lokal" på detta sätt. Det är min uppfattning.

Musikalisk rörelse.


Inom mig lever jag med en av påskens texter, hämtad från 1 Korinterbrevet 15:1-11.

JAG VILL PÅMINNA ER OM EVANGELIET SOM JAG FÖRKUNNADE,
SOM NI OCKSÅ TOG EMOT,
PÅ VARS GRUND NI STÅR OCH GENOM VILKET NI BLIR RÄDDADE.

JAG VILL PÅMINNA ER OM ORDEN I MIN FÖRKUNNELSE - DEN HÅLLER NI VÄL FAST VID?
ANNARS VAR DET BORTKASTAT ATT NI KOM TILL TRO...


Försvara vårt land. Och vår tro?


Jo, nog finns det mycket bortkastad tro i vårt land!
Genans, med en känsla av skämmighet inför den tro man inte längre känner.
Rent av religionsfobi ibland.

Vår syriske vän knäppte händerna och lät kyrkorummet tala till sig, allt medan den taktfasta musiken flödade.

I vanliga fall dansar jag gärna hambo till "En hälsingesägen" av Curt Larsson eller vals till Evert Taubes "Calle Schewens vals", men här i kyrkan snodde benen in sig i fotbänksstödet...


Och när konserten avslutades med cowboymusik ur en vilda västernfilm "Moment from Morricone" av Ennio Morricone och  "Final ur El Camino Real" av Alfred Reed, då undrade jag om det var nyttigt att jag följde med...

Kastanjetterna smattrade skickligt, men mina nyhetsskadade öron hörde bara smattret från de vapen som dödar civila i Syrien just nu.

Välansade kyrkogårdshäckar.



BLAND DET FÖRSTA JAG FÖRDE VIDARE TILL ER VAR DETTA SOM JAG SJÄLV HADE TAGIT EMOT:

ATT KRISTUS DOG FÖR VÅRA SYNDER I ENLIGHET MED SKRIFTERNA, 
ATT HAN BLEV BEGRAVD, 
ATT HAN UPPSTOD PÅ TREDJE DAGEN I ENLIGHET MED SKRIFTERNA 
OCH ATT HAN VISADE SIG FÖR KEFAS OCH DE TOLV.

SEDAN VISADE HAN SIG FÖR MER ÄN FEMHUNDRA BRÖDER VID ETT OCH SAMMA TILLFÄLLE, 
DE FLESTA ÄNNU I LIVET, MEN NÅGRA HAR AVLIDIT.

ALLRA SIST VISADE HAN SIG FÖR MIG, DETTA OFULLGÅNGNA FOSTER.

Kyrktornets budskap om fred.


Jesus är en levande verklighet, än idag, med kraft att förvandla människor som är levande döda, till att bli livsgladslevande!

Vi får bli befriade och fria från inre förtryck, till modiga människor vill leva i försoning, inte i hämnd.

Solens strålar lämnade altaret i Gammalstorps kyrka och mina funderingar får nu komma till ro.

Tack alla för ert engagemang!

Konstaterar ännu en paradox att landet Sverige - som levt med fred i 200 år - är det land som har de flesta och bästa militärmarsch-tonsättarna!

Det är mycket man inte begriper...

Tack för engagemang.


Men vi behöver åter igen diskutera vad vid ska ha våra kyrkor till.

Om Sverige hade varit i krig, likt Syrien, hade jag förmodligen inte suttit här och tyckt och tryckt mina åsikter.
Då hade jag tagit emot all uppmuntran som fanns att få, oavsett lokal!

Bara solen hade lyst på mitt hjärta...
Och ditt.

Fredsglada försvarshälsningar från
Helene Sure Militärfelt,

- som gärna vandrar i eftertänksamhet på kyrkogårdar, men som nog behöver mer dansbana i benen...
Och bön i hjärtat.

Ära Gud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar