UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 3 mars 2015

INGET SÄRSKILT HÄNDER Psalm 352

Tisdagspilgrim.


Tisdagen är den vanligaste vardagen.
Den drabbas aldrig av röda "Annandagar", är sällan klämdag eller offras inför helgen.
Den är för långt bort.

Följ med på en tråkig runda runt Ljungaviken.
I det till synes händelselösa händer det...

EN VANLIG DAG
   NÄR INGET SÄRSKILT HÄNDER

KAN GE MIG DET SOM JAG BEHÖVER MEST.

EN DAG SOM SYNS MIG GRÅ
   OCH UTAN MENING.

KAN HIMMELRIKETS HERRE BLI MIN GÄST.


Vi har olika stort behov av kroppslig och fysisk närhet.

En liten hund som nosar på ens ben, kan plötsligt ge en förhöjd känsla av att man faktiskt finns!
Och är värd att nosas på...

För att inte tala om barnbarnens spontana kramar.
Det ger livet underbar mening.

Eller en av många goá Sölvesborgare som alltid hälsar när man möts!

Uppnosad.


Jag har hoppat av ekorrhjulet och lever nu i enkelhet, som pilgrim i vardagen.

Det yttre landskapet speglar mitt inre landskap.
Och det talar till mig.

Jag är aldrig ute och fotograferar.

Däremot kommer motiven till mig, med sina skuggor och kontraster, så jag ofta får tvärnita, backa, vända om, spana, krypa ned, klättra upp... tills vinkeln och ljuset är det rätta.

En gräskulle med knöliga tuvor...
.. beskriver hur besvärlig min livsvandring är just nu.

Ojämn. Lätt att trampa snett.
För brant. I båda riktningarna.

Snedtramp.


EN VANLIG DAG
   GICK SYNDERSKAN TILL BRUNNEN,

 DRACK VATTNET UR EN EVIG KÄLLAS DJUP.

EN VANLIG DAG
   DÅ KAN DET STÖRSTA HÄNDA,

TY ALLT BLIR MÖJLIGT NÄR VI TROR PÅ GUD.


Caroline Krook låter kvinnan vid Sykars brunn själv komma till tals, i boken "Mötesplatser":

"Många tror att jag gick till brunnen mitt på folktomma dagen för att jag var rädd och skämdes, och inte vågade träffa de andra grannkvinnorna.
Det var inte så.

Jag var trött på människor.

Trött på mitt eget pladder... Sa vi någonsin ett vettigt ord?

Jag tyckte mer och mer att vi levde i en värld som inte var verklig, som inte snuddade vid det verkliga livet."

Drick-kar.


Caroline fortsätter, medan jag stryker längs cykelvägen och hästhagarna:

"I mitt äktenskap var det likadant.
Som främlingar möttes vi vid måltiderna.
Min man levde sexuellt med mig, men inte jag med honom.

Skilsmässan gick rätt till. Jag fick ett skiljebrev, vi var överens.

Så träffade jag en ny man och fylldes av förhoppning.
Jag ville bli verklig, bli älskad och älska.

Jag ville innerligt hålla av och hålla om någon.
Men vi nådde aldrig fram till varandra och den andra skilsmässan blev mer smärtsam än den första.

Jag vet att många tror att jag sedan gick från famn till famn, men inte heller det är sant."

Diskborstar växer på träd...


Den svarta spannen i hästhagen var full med vatten.
Men varför hängde det en diskborste på grenen intill? Rensa, rengöra..?

C Krook fortsätter tänka med kvinnan vid Sykars brunn:

"När jag träffade mannen vid Jakobs källa, hade jag nästan gett upp.
Han blev inte skrämd av min vältalighet, han lyssnade, svarade.

Nu vet jag vem den mannen är.
Han förändrade mitt liv. Han är Messias.

Mitt liv blev verkligt igen.
Jag fann mig själv i honom. Jag fann Gud i honom.
Därför älskar jag den mannen."

Drick! Karl!


Jag är en tisdagsvandrare som mött samme man...

Jesus bröt samtliga regler den dagen vid brunnen:

- han talade med en utlänning  (samarier),
- dessutom kvinna,
- han var beredd att dricka ur hennes kärl,
- han talade personliga angelägenheter med henne,

- OCH han talade teologi med henne!

Talar med mig!


EN VANLIG DAG
   GÅR GUD OMKRING PÅ GATAN

HAN STANNAR DÄR DE ANDRA GÅTT FÖRBI.

ETT ORD, EN BLICK,
   OCH DEN SOM VARIT UTSTÖTT,

BLIR LÖST FRÅN RÄDSLAN, RESER SIG, ÄR FRI.

Gå inte förbi.


Jag kom förbi affären.
Där satt en ny tiggare idag. Jag kände inte igen henne, men mötte hennes blick...
Hon sträckte fram sin papp-mugg.

Jag gick in i värmen.

Det fanns inget att skylla på. Mynt fanns i fickan. Tid fanns.
Men jag orkade inte möta världens elände idag...

Överkörd av mina egna ideal.

Pengen hamnade i Lions bössa vid kassan istället.

Vad händer om vi skulle bjuda med några av dessa hem?
Skulle de acceptera det?

Jag är inte Jesus. Ljungavikspilgrimen har dålig följsamhet idag.
Snubblar på tuvorna.
Hungrig.

På rättfärdighet, den som utplånar världens girighet.

McDonalds, vid kyrkogården...


EN VANLIG DAG
   NÄR INGENTING VI VÄNTAR,

KAN MÄNSKOSONEN SÄGA TILL OSS SÅ:

DET ÄR DIN DAG,
   OCH EN AV MINA DAGAR,

OCH GENOM MIG TILL ANDRA SKALL DU NÅ.

Åh! Verkligt liv.


Vintergäck och snödroppar tittar upp i rabatterna.

- Jag ser solen, men känner inte dess värme, sa en av mina syriska vänner, van vid annat klimat.

Men tänk att denna svenska bleka sol ändå kan få vårblommorna att ta sig upp ur frusen mark!

Då finns det hopp även för en trött själ med förhårdnader kring tidsuppfattning och effektivitet.

Jag är med i den ledande ligan för sjukskrivna; bestående av ambitiösa, välutbildade kvinnor med dubbelarbete...

Vad har samhället gjort med oss? Och kyrkan?!
Jesus, var är du?

Det behövs fler brunnar!

Och fler vanliga dagar, då inget särskilt händer.

Ty det är då det andra "händer"...

Återhämtningen.

En brunn! Eller...?


Inga större hälsningar, bara ett litet "hej".

Eller frommare:
- Pax et Bonum, som pilgrimen säger.

Helene Fotvandrare Sturenoll,

- som umgicks med Psalm 352, skriven av Anders Frostensson.

Anar jag en kanot?! : )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar