UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 8 mars 2015

ÄR TOMHET MÅLET?


Är tomhet målet?


- Låt tankarna komma och gå. Töm dig själv på alla intryck...
- Livet är lidande. Lidandet är orsakat av din karma.
- Målet är utslocknandet. Nirvana kan bara beskrivas i negationer.

Och?

När jag är tömd på alla intryck?
Och när jag är nedtryckt av all mina negativa karma och förtvivlad över den hopplöshet jag drar över mig?
Och och och när allt har slocknat.. OCH ??

De österländska religionerna är en total uppgivenhet. Så uppfattar jag det.
Allt är dessutom en illusion, menar buddhismen.

Tack så mycket.

Vad kostar er meditationskurs över detta dystra faktum?
För inte är det gratis att bli upplyst över livets intighet...

Och inte hjälper det att de vackra indiska elefanterna har broderade paljettbonader på huvudet.

Vem är Sökaren?


Det jag nu ska berätta grundar sig både i egen erfarenhet och ur en bok, "Sökaren", skriven av Anita Barker, utgiven på förlaget Omega Skrift, Uddevalla.

Som student i Lund på 80-talet träffade jag denna Anita och fick lära känna hennes varma Kristus-tro.
Samtidigt plockade jag själv lite bland det andliga smörgåsbordet, för att få perspektiv till kristendomen.


Jag lånar en berättelse ur boken där Stefan Albrektsson berättar:

"Jag är uppvuxen i trygghet, i en sekulariserad familj.
Min enda kontakt med kyrkan var vid skolavslutningar.
Mitt liv var inte särskilt spännande så jag började tidigt ljuga för att framstå i en bättre dager.

Jag blev tommare och tommare inuti och mitt yttre skal hårdnade. Mitt hjärta blev mindre och mindre.

Tidigt började jag söka meningen och jag läste allt, verkligen  allt - från Marx, Jung, Platon och Nietzsche; där budskapet var:
- Livet är tomt, meningslöst och en frånvaro, en negativitet och slump. Det liv jag lever får jag själv välja och skapa."

Men det gav mig ingen djupare tillfredsställelse, skriver Stefan.

Försöker dölja meningslösheten.


"Det ständiga sökandet förde mig till hinduismens Upanishaderna, jag läste delar ur Bahgavad Gita och Hare Krishna böcker.

Jag började praktisera yoga och meditera med hjälp av det stora OM-mantrat.

Det yttersta målet i hinduismen är "moksha" - bli befriad från den eviga återfödelsens kretslopp, vilket tilltalade mig, skriver S Albrektsson.

Jag strävade och strävade, försökte och försökte - och ville till och med ett tag bli buddhistmunk!
Men jag nådde liksom aldrig fram, och mitt hjärta var tomt.

Så här i efterhand kan jag se att Gud gjorde små ingripanden genom möten med olika människor och händelser, men det tog tid att möta och ta emot det verkliga livet."

Vill möta verkligheten!


Stefan A berättar om en fotohandlare i Kungsbacka som frimodigt gav honom en Bibel.
Han och hans musikerkompisar hade inte någon lust att höra nån "predikan" så de tog emot boken och gick.
Bibeln hamnade i bokhyllan...

Så småningom träffade han en flickvän som var kristen. Hon frågade om hon fick be för honom.
- Visst... Det rinner av mig som vatten på en gås, tänkte han.

Han följde med till kyrkan. Vid ett tillfälle där i Johanneskyrkan i Halmstad, fick han uppleva Guds kraft under ett förbönsmöte.

"Jag förstod inte vad som hände, men jag såg... ! Och jag märkte hur denna person senare fortsatte växa och förvandlas som människa.
- Det var kraft i Kristus!

Ett år senare började jag läsa Bibeln själv. Det retade mig att de hade kastat om evangelierna, men jag fortsatte tills jag kom till berättelsen då Jesus hänger på korset.
Någonting rördes inom mig...

Jag upplever att jag är tvungen att ta ställning till om Jesus dött för mig, för min skull...

- Stefan, har jag dött för dig? Ja eller nej? Det är dags att ta ställning nu.

Jag svarade tvekande och med bävan:
- Ja... ja, ja, Jesus, ja....

När jag läser att förhänget brister i templet då Jesus fullbordat allt (Markus 15:38), då brister det även för mig.
Tårar och skratt blandas.

- Ja, Jesus, JA!
Och jag vände mig om och mötte honom som skapat mig och frälst mig. Han fyllde min tomhet och gjorde mitt hjärta varmt och mjukt."

Du är där.


Stefan avslutar sitt vittnesbörd med att berätta:

"Jesus tog min lögn och blev själv min sanning. Han blev mitt liv, min kärlek och min trygghet.

Han ledde mig också till Fadern, Han från vilket allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn."


Jag, Helene, har mött många materialister som börjat sin andliga resa med hinduism och buddhism, ofta via "New Age".
Det blir en ögonöppnare att livet inte bara är materia, det finns även en andlig värld.

Men andligheten är inte En, och den är inte alltid God.
"Andligheten" har olika metoder med olika mål.

Kyrkans egen brist på andlighet är ofta en orsak till varför man väljer bort kristendomen, jag vet det.

Men i sin hunger och okunskap är det lätt att hoppa på allt möjligt, mer eller mindre bra.

Ingen själavandring idag..


Min egen erfarenhet är det bra att "tömma sina sinnen" på för många intryck.
Det är alldeles nödvändigt i vårt groteska informationssamhälle.

Men vi ska inte stanna därvid. Det kan inte vara målet, bara metoden.

När sinnet är tomt, då får ju "annat" plats. Frågan är vad vi då bjuder in?

Och hur mycket det kostar....

Om målet är tomhet och illusion - varför ska jag satsa på det, när det har som resultat en total uppgivenhet?

Om målet är att komma till insikt att "allt är lidande" - varför måste jag åka till Indien för att upptäcka det, när tiggarna nu även ringer på min dörr...?

Allt är en illusion...?


Kanske måste den "post-kristna" svensken gå över ån efter vatten.
Kanske måste man slänga bort kyrkan  för att upptäcka vem kyrkans herre är, genom egen läsning av källans texter, Bibeln?

Obegripliga traditioner och sömniga verksamheter måste bort för att friska flöden från Kristus själv ska bli synliga.

Det jag, och många med mig, har ny-upptäckt hos Jesus Kristus är detta:

- Målet är Fullhet - inte tomhet!
- Livet är skapat gott - inte ett enda lidande.
- Begären/ behoven som orsakar lidandet - skall tillgodoses, inte mediteras bort.

* Jesus mättade de hungriga,
* Botade de sjuka,
* Uppväckte de döda...

... precis motsatsen till den rädsla som den unge indiske prinsen kände då han mötte just en fattig, en sjuk och såg en död.

Uppväck mig! Ge mig liv!


Det låter så klyschigt att säga "Jesus är svaret", men när man under många år varit en sökare, och sedan en dag blir Funnen, då är det så stort att man inte kan hålla tyst!

Eller hur?

Det är inte du och jag som är sökare.
Den verkligt stora Sökaren är Gud själv!

Och Gud inväntar rätt tillfälle, tills vi är mottagliga, och möter oss... med sin kärlek, fullhet, förlåtelse för all karma, synd och skuld!

Kännetecknet på den som blivit funnen och fått en personlig relation med Jesus är - glädjen!


Jesus säger till sina vänner i Johannes evangelium, kap 15:11:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER
OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG!

MITT BUD ÄR DETTA: ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA
SÅ SOM JAG HAR ÄLSKAT ER.

Gud är den Store Sökaren.


När jag upptäckte detta, liksom Stefan Albrektsson och Anita Barker, då var det ett lätt val.

Fullkomlig glädje!
Befriad och fri.
Och fylld av Guds Närvaro.

Gratis.

Av nåd.

Gå in i närmsta kyrka och tänd ett ljus! Bed frälsningsbönen:
- Jesus, jag tar emot dig i mitt hjärta...

... och änglarna i himlen jublar över dig!
Jag också. Tillsammans. Över varandra!

Målgångna hälsningar från
Helene Sture Skelettfelt,

- som ivrigt väntar på Uppståndelsens dag genom att titta i skyltfönster....

Kärlek till dig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar