UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 28 mars 2015

PUNK-ULELE PÅ PUBEN - Staffan Hellstrand i Kalmar

Staffan Hellstrand i Kalmar.


Vad händer om man kombinerar en punk-rockare med en ukulele-spelare?
Det blir PUNK-ULELE!

Det jag nu ska berätta om känns helt osannolikt. Fredagen den 27 mars blev en ovanligt minnesrik dag, vill jag lova!

Vi lirade bara lite på skoj här hemma, och ur detta växte en galen idé.

Min vän punkrockaren Matz Arnström skulle vara förband till Staffan Hellstrand igår.
Och före Matz var det ett pyttelitet för-förband, i form av den härlige Richard Borg.
Samt.

- Du ska också vara med, Helene.
- Jag ??

Ukulele redo!


Sagt och gjort, den röda ukulelen packades ned och tåget gick mot Karlskrona.
Förstärkare packades in i bilen, gitarrer, sladdar och mikrofon.

Hur ska jag våga det här?

Bilen genom Småland i duggregnet.
Turnén hade börjat.

Rökpaus i bortglömd by.


Restaurant Söderport vid Kalmar slott inbjuder till goá pubkvällar med jämna mellanrum.
Arrangör var Hempo Hildén.
Staffan Hellstrand ("Fågel Blå") var gästartist och huvudattraktion.

Men vi, vi! skulle värma upp publiken och få dem i stämning...

Matz har en mycket bra scennärvaro, och självdistans.

- Var den här låten bra? Tja, det kan ju bara bli bättre...

Med en punkrockares intensitet körde han sina egna låtar.
En av dem har jag fått tillåtelse till att publicera delar av:

Matz Arnström.



SOM OM INGENTING HAR HÄNT
DU TAR MIN KÄRLEK PÅ SKÄMT

DU VET JAG HATAR FALSKA RIM
- HÅLLA HAND, NÄRA LÄPPAR SOM VISKAR: FÖRSVINN!


DU SPELAR ETT FARLIGT SPEL
NÄR DU HÅLLER MIN HAND

FÖR DET KÄNNS SOM EN ANNAN DEL
- DET ÄR MITT HJÄRTA DU HAR I DIN HAND!

HEY HEY HEY!
ÄLSKAR DU MIG?
ÄR DU FARLIG FÖR MIG ?  - - - -

Driv inte med kärleken.


Matz Arnström låter som Thåström. De är förvillande lika.
Och har en del gemensamt.

Strax innan hans fem uppvärmarlåtar var över, sa han:

- Nä, nu behöver jag lite förstärkning! Kan man få upp en ukulele på scen!

Och upp snubblade jag.

Det var skönt att publiken var ätande och drickande, för det var svårt nog att fokusera på de punk-ackord som krävdes i låten "Det är aldrig försent att börja om, bara man gör det i tid..." på min lilla röda.

Medvetet stod jag en bit i från micken... ukulelen är ofta en aning ostämd...

Punk-ulele på puben.


Men sen kom min revansch.
Matz tackade för sig och låtsades plocka ihop sina instrument, medan jag började klinka på James Mraz "I'm yours", fast med den intelligenta texten:

- Nu har vi varit förband till en som kommer efter oss... Alla väntar på Staffan och vi är bara ett förbaaaand, ett fööörband...

Plötsligt tystnade besticken.

Vad i allsin da'r? Vad är det som låter?

Glada leenden spred sig. Och vi sjöng i stämmor. Föööörbaaaand.

Lampa. Slott. Förband.


Staffan Hellstrand låg på hotellet och tittade på fotboll, Sverige - Moldavien.
Hur kan man boka in en spelning när det är fin fotboll??
Febrig var han också.

Men han gjorde en kanonspelning!

Den uppvärmda publiken var både mätt och varmt välkomnande.

Tror jag det, med ett sådant förband som hela tiden pekade på honom som skulle komma efter dem...

Nattsudd med Staffan.


Det här påminner mig om Johannes Döparen som också var ett förband - till Jesus.

Någon måste gå före, röja vägen, förbereda de andra på vad som komma skall.
Annars riskerar budskapet att inte tas emot, och gå förlorat.

För att man vet för lite.

Intressanta samtal utspann sig vid borden.
Jag tyckte jag klätt ut mig bra till musiker, men avslöjades strax i min profession.

Here we go again.

Religion. Politik. Gud. Invandring. Kyrka. Gemenskap.

Det var ingen idé att ta nå'n öl. Det blev två coca cola istället... och delande av mänskliga erfarenheter.

Delar mig.


Just okunskapen om vår egen religion är ett stort hålrum av tomhet för många.

Det är först när vi åker utomlands som vi inser vad vi har. Eller inte har.
Och tror på.

Är Gud kärlek? En tanke? Ett ord utan innehåll.

Och man kan fundera på vad som hänt med religionerna om man måste lämna dem för att uppleva kärlek...

Då har förelöparna fullständigt missförstått sin uppgift.

Scen och filmad scen.


Staffan Hellstrand Band blev inklappade igen. Timmen var slagen midnatt.

- Tänk er att man går in på ett sånt där nymodigt Medicin Drug Store i stan för att fixa febernedsättande. Och frågar efter var Apoteket ligger...

Applåder och mer musik.
Det är strongt att gå till jobbet kl 23 med feber.

Förbandet övar.


Tänk om Gud själv skulle framföra Matz Arnströms låt, som en kritik till oss människor när vi driver med det gudomliga... och utnyttjar Gud för våra egna syften:

"Som om ingenting har hänt, du tar min kärlek på skämt...
Du vet jag hatar falska rim..."

Det passar att hålla min hand när det är farligt, sjunger Gud, "hålla handen".
Men när jag, din Skapare, kommer nära, viskar dina läppar:
- Försvinn!

Vi tänker oss att Gud är den arga punkaren, trött på att inte bli tagen på allvar:

"Du spelar ett farligt spel när du håller min hand.
För det känns nämligen som en annan del av mig - det är mitt hjärta du har i din hand".

Gud är helig.

Blå fågel på torget i Kalmar.


Vad skulle hända om Gud på allvar övergav det liv han skapat?
Om Gud slutade söka oss?

Då skulle Fågel Blå flyga sin väg och mörkret skulle bli totalt.
Mer än under Earth Hour.
Mer än under en solförmörkelse.

Så, kära bloggläsare, låt oss lyssna på dem som är "förband" och bereder väg till vårt hjärta, för den Gud som vill komma oss nära.

På en pub. I en kyrka. På slottet. I glädje. På allvar.


Slott. Café. Pub.



Så var denna miniturné över.
Men kanske har jag lyckats ordna en spelning för hela Ucke Fellows till sommaren.
Då ses vi till hawaii-toner på Söderports café!

Kanske har jag även kunna bereda trons mark i ditt hjärta.

Röda hälsningar från punk-ulelaren
Helene F Sturefelt,

- slottsvandrare.

Titta noga! Slottsvandrare.











ANDEN FÖDER TRONS SPRÅK

Bönehörnan i Fredrikskyrkan.


Jag skulle bara slinka in i kyrkan och tända ett ljus...

Men det var lunchmusik i den stora Fredrikskyrkan i Karlskrona och ett femtiotal personer var samlade.
I mittgången stod duktige prästen Luka Vestergaard och talade, lätt och ledigt, om att Anden kan ge oss en språk.

Kan det vara så?

Jag träffade en kvinna som sa:
- Jag har inga ord för tron. Jag kan inte tala i era konstiga termer som "Gud" och "Helig Ande". Det säger mig ingenting!

Nej, det förstår jag.

Alla språk kräver träning och användning, men framför allt att språket blir "givet".

Ge mig ord för min tro.


Denna vecka har vi firat Jesu moder Maria. Livet tändes i hennes kropp genom helig Ande.
Guds Ande är fortfarande verksam!

ALLA KÄLLOR SPRINGER FRAM I GLÄDJE
NÄR MARIA SJUNGER OM SIN HERRE! Psalm 481

- Samma Ande kan här och nu tända - kanske inte ett barn, men trons språk inom oss! sa prästen.
Detta språk blir som ett barn, som vi är vårdnadshavare för.

Så fint!

Havande med ett språk... för hur vi relaterar till livet. Och Gud.

Söderport i Kalmar.


Jag tänkte på kvinnan på puben igen.
- Det viktigaste måste väl vara trösten, sa hon.

Ja, på ett sätt kanske trons liv kan sammanfattas med detta vackra ord; Tröst.

Inte den tröst som slätar över och dunkar ryggen.
Utan den tröst som lyssnar och verkligen ser en.

Sådan är min Gud.

En lyssnande Gud. Seende.
En tröstande Gud som väntar till gråten gått över, en tröstande Gud som lever med oss när vi dör...

Och Gud mättar allas hunger - både den andliga och den fysiska.

En språkfråga?


Kan mitt och ditt språk bidraga till att mätta andras behov?

Uppmuntrande ord och djuplodande, som vågar möta våra existentiella behov.
Kan vårt språk dra in den hungrige till vårt bord?
- Välkommen, kom in en stund.

Diakonin i Karlskrona stadsförsamling blommar.
Tyvärr, höll jag på att skriva, för det borde inte vara så stora skriande behov ute i samhället.

O MARIA, LÄR MIG SJUNGA DINA SÅNGER.
LÄR MIG ÄLSKA HONOM SOM HAR VANDRAT
GENOM DÖD OCH GRAV TILL LJUSETS RIKE...


Ljusets rike.


Må kärlekens Ande leda dig att våga tala om dina existentiella behov, om människors värde och om Gud.

Ta "stor-orden" i din mun. Börja definiera dem.
Se vad du får fatt i.
Och sök det goda samtalet med någon som vandrat lite längre på Trons stig.

ALLA MINA KÄLLOR ÄR HOS JESUS
OCH DE SPRINGER FRAM I ANDENS GLÄDJE
NÄR JAG BÖJER MIG OCH PRISAR HERREN.... 

Upplyst ros.


Jag önskar dig en mörk och vacker kväll, i andan av Earth Hour.

Samt att du inte glömmer flytta fram klockan från 02 till 03 i natt - annars kommer du försent i morgon till kyrkan, middagar och kalas...

Lördagshälsningar från Blekingeresenären
Helene F Sturefelt, ständigt havande...

- som snart avger en rapport från punkulele-spelningen i Kalmar.

Guds hälsning.

onsdag 25 mars 2015

DET GUDOMLIGA ÄR INGEN KRONA - Psalm 38


Ingen krona kvar.


Medan jag letar efter våffeljärnet nynnar jag på en psalm från morgonmässan.

Det är jungfru Marie Bebådelsedag - Vår Fru dagen - det som i i folkmun blivit förvanskat på ett trevligt sätt till "Våffeldagen".

Inte bara nynnar gör jag, jag sjunger från djupet av mitt hjärta, ty denna psalm 38 berättar så tydligt vad vår kristna tro har sitt fokus:

FÖR ATT DU INTE TOG DET GUDOMLIGA
DIG TILL EN KRONA
FÖR ATT DU VALDE SMÄLEK OCH FATTIGDOM
VET VI VEM GUD ÄR.

Valde att ramla av...


Det är väldigt, väldigt, väldigt många maktmänniskor som gärna sätter på sig en gloria, för att förhärliga sin plats i samhället.
Ofta är det män i diktaturer som har behov av att glänsa.

Ofta tycker sig dessa män vara sända från Gud själv... Jag nämner inga länder, det vet du lika bra som jag, var de ligger.

Det märkliga är att Jesus, som verkligen var sänd från Gud, inte tog sin gudomliga glans till en krona!

Han avstod ifrån den.

Varför?

Hm. Om ett kärnkraftverk vill umgås med en liten glödlampa, måste kraftverket transformera om sig till mycket svagare strömstyrka för att inte förgöra den lilla lampan.

Gud är kraftverket. Människan är glödlampan.

Gud ikläder sig människans skepnad och villkor, i form av Jesus, och lämnar glorian kvar bland molnen...

Försöker glorifiera mig ändå.


FÖR ATT DU LYDDE FRAM TILL DET YTTERSTA
DÖDEN PÅ KORSET
VET VI VAD SEGER, VET VI VAD VÄLDIGHET
VET VI VAD GUD ÄR.

Tänk om alla jordiska makthavare själva tog på sig de straff de utmäter åt andra.

Tänk om alla krigsherrar istället sa:
- Jag går i döden för hela mitt folk, så att ni kan gå fria...

Ja, då hade de varit värda en liten gloria vill jag säga!

Men nu är det inte så.
De självglorifierade mansmänniskorna använder sitt folk som sköldar mot fienden.

Igen gör Jesus tvärtemot.
Han går rakt in i det värsta scenariot.

Rakt in i döden.


FÖR ATT DU NEDSTEG HIT TILL DE PLÅGADE
HIT TILL DE DÖMDA
VET VI ATT INGEN ENSAMHET FINNES MER
VET VI VAR GUD ÄR.


Var är Gud?

Längst ned i botten. Djupast inne i dödsriket. I det yttersta av våld och mörker, med en kropp genomstungna av hatets spikar.

Ingen annan filosofi eller religion har ett så tydligt budskap om vem och vad och var Gud är!!

Detta ger mig ett oerhört hopp.
Inte minst när jag möter våra syriska flyktingar, som sett med egna ögon det vi bara anar på TV-skärmen.

I krig och kärlek är allt tillåtet.

Nej. Inte alls. Feltänkt.

I skuggan av ett liv.


Snarare:

I krig och kärlek har alla regler och normer upphört.
Det är kaos.

Hjälpa den som hjälpa kan. Trösta den som trösta kan.

- Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör, sa Jesus och gav sitt liv.

Försoningsdöd.
Försoningsliv.

Kärlek läker krig.

Med musik som bästa vapen.

Vill trösta dig!


DÄRFÖR SKALL ALLA SARGADE, DÖENDE
ALLA DE DÖMDA
SÄGA MED ALLA HELIGA, SALIGA
- JESUS ÄR HERRE.

Bara en korsmärkt Gud kan vara närvarande på slagfältet, på sjukhusen och i den brustna tilliten.

Det blod som rinner när (svenska) vapen används och dödar mjuka kroppar, är samma blod som Jesus utgöt på Långfredagen som det sista offret.

Sluta hata. Sluta strida!

Inget mer blod. Det räcker nu.

Jesus is my Lord.

Den som vill tillhöra Jesus, tillhör den Helige.
Den som tar emot Jesus blir salig av hans gärning för oss - inte av sin egen förträfflighet.

Ja, jag har "sett" människor börja lysa av hans kärlek, inifrån och ut, som en gloria, given av Gud själv...

Guds ljus lyser igenom.



DÄRFÖR SKALL ALLA VÄRLDAR OCH VARELSER
ALLT SOM HAR VARIT 
ÄR OCH SKALL KOMMA, EN DAG BEKÄNNA DET;
- JESUS ÄR HERRE!

Den yttersta tiden är en dag närmare idag än igår.

Bland förhandlingsbord och oljefat pågår en andlig strid, som sedan blir synlig i de avtal och beslut man fattar.

Är girigheten styrande tillsammans med rädslan och Egot?
Eller var ser vi mänskosynen gå före ekonomismen?

Utsugen skapelse.


Jag har fortfarande inte hittat våffeljärnet....
Och ingen sylt har jag hemma heller. Vilken usel dag i välfärdslandet.

På Jungfru Marie Bebådelsedag vill jag dock rikta en viktigare uppmaning, adresserat till Europas alla utrikesministrar:

- Stöd Margot Wallström i hennes rakryggade hållning gentemot det förtryckande systemet i Mellanöstern!

Demokratier i alla länder; Gå samman!
Håll ihop!

Och alla vi kvinnor i krig som i fred - låt oss inrätta en kärleksstrejksdag varje vecka - för att världen (uttalas "mannen") skall se att oss förutan försvinner glädjen... och livet hotar att ta slut.

Fast det gör det kanske ändå, om inte vi upphör med all vapentillverkning.

Fattar du?!


Må Maria vara vår förebild i att bryta de normer som kväver livet.
Att få fred i Mellanöstern kan kännas lika omöjligt som att Maria blev havande genom Helig Ande...

Dock skedde det så!

Ty för Gud är ingenting omöjligt!
Detta är en bön att bedja, varje dag och natt. Den kan bli fred. Det ska bli fred! Det måste...

Fred.


Hur ska det gå med fikat idag?

Åh!
Men vispgrädde har jag ju hemma i kylskåpet!
Om jag vispar den riktigt hårt kan jag låtsas att jag äter glass. Till de våfflor jag bara får tänka på.
I solidaritet med dem som inga våfflor får.


Tack Jesus Kristus att du valde lägga din gudomliga krona åt sidan,
för att kunna komma oss riktigt nära.

Jag ber om den fred vi själva inte kan skapa.
Kom, gör ett under mitt ibland oss! 
Med din korsmärkta försoningskärlek.... Amen.


Samlade, psalmade och oglorifierade hälsningar från
Helene Sture Syltfelt,

- som fotograferat det allra sista av den ljuvliga tulpanbuketten från Genarp.


lördag 21 mars 2015

FÖRSONING och FEMINISTISK MINISTER


Solförmörkelsen, TV-vädret igår.


Medan solen igår förmörkades av månens skugga, står vår utrikesminister Margot Wallström i ett klart ljus!

Hon har som en av få politiker vågat stå upp för demokrati och kvinnans rättigheter.

Margot Wallström har kritiserat Saudiarabiens sätt att piska bloggare som skriver om behovet av en demokratisk reformation av deras land.

Vår rättskänsla säger att detta straff står inte i rimlig proportion till situationen!

Detta spöstraff står beskrivet i Koranen, i en ålderdomlig lagvers från 600-talet, som inte är värdigt ett nutida sätt att behandla människor.

Hon sa vad vi alla tänkte:
- Detta är ett medeltida straff.

Även Carl Bildt har uttryckt något liknande:

- I landet finns fortfarande drag vi skulle beteckna som medeltida när det gäller brutala och omänskliga former av dödsstraff. Och delvis gäller det också kvinnans ställning i samhället.

Margot försvarar vår politik.


Stormuftin Abdulaziz Al al-Shakykh har sagt i ett TV-sänt tal att Margot Wallströms kritik av landets rättssystem, som vilar på sharia-lagarna, är en kritik mot islam.

Javisst är det det.
Men utgångspunkten var inte religionskritik, så tänker vi inte i Sverige.

Utgångspunkten var att se till hur människor behandlas, för vi utgår omedvetet från vår kristna tro, att man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad.

Ja just det, säger muslimen, vi behandlar folk såsom Koranen uppmanar oss.
Där står det om spöstraff. Religion och samhälle hör ihop i deras heliga bok.

Alltså blir Margot Wallströms rakryggade kritik en indirekt religionskritik.

Så frågan är vad som nu händer...

Arg.


Eftersom vi i Sverige skiljer mellan åsiktsfrihet och religionspraxis - du får tänka vad du vill, men du får inte göra/ praktisera det hur du vill - så bedyrar nu vår utrikesminister att "hon har den största respekt för islam som religion".

Begreppsförvirringen är total, om man inte förstår sammanhanget.

Nu är det min bön att Margot inte ska dra tillbaka sina åsikter, utan visa hur en demokrati fungerar.

Där ingår möjligheten att kritisera - allt och alla - dock utan att kränka.

Svårfångad förmörkelse.


Vi har talat om Försoning contra Förlåtelse i vår religionsdialog-grupp.

Dessa två ord har olika innebörd.

FÖRLÅTELSE:

- Erkänna sitt misstag. Endera parten har gjort fel.
Risken finns att förlåtelsen inte tas emot. Man är bara halvvägs. Ojämlikt.
Problemet kan kvarstå under lång tid.

FÖRSONING:

- Båda parter måste komma över ens. Försoningen är ömsesidig.
Den går ett steg längre än förlåtelsen.

Jämför FRED:

- Avsaknad av konflikter och krig... Terrorbalans.

.. med FRID:

- Konflikten har fått sin lösning för båda parter och ger sinnesfrid.

Dagmåne mellan grenarna.


Vad har detta med Margot Wallström och Saudiarabien att göra?
Vänta.

Först en sväng via Sydafrika.

Det svåra apartheidsystemet - som bl a hämtade falsk näring ur förtryckarnas okunniga felläsning av gamla testamentet - fick sina knutar lösta genom Nelson Mandelas förmåga att verkligen tala om Försoning, inte bara förlåtelse.

Jag hyser stor beundran och respekt över den storsinthet som det innebär att lägga sina fel bakom sig, glömma dem, omvända sig, och så sträcka sin motpart handen, med både fred och frid.

Det är detta som de muslimska gamla styresmännen i Saudiarabien behöver göra nu.
De måste kunna kommunicera med väst utan att bli så aggressiva.

Men problemet är att de själva är fast i ett system där Gud straffar.
Det är rädsla från högsta ort. När man själv är rädd, då slår man, i syfte att visa att man själv står på Guds sida...

Jan Hjärpe tänker sig att dessa gammeltroende muslimska män snart är borta, i kraft av sin ålder.
Istället kommer de yngre männen ta över, de som deltog i den arabiska våren.
Då kan situationen bli annorlunda. Om tio år eller så...

Riktig vår.


Nu tar vi en stund till den teologiska bakgrunden:

Rent teologisk finns inte försoningen med som begrepp inom islam.

Koranen erkänner ingen relation mellan Gud och människa.
Alltså har inget avbrott skett. Alltså finns det inget behov av någon försoning.

Bibeln säger tvärtom.

Människan levde i harmoni med Gud. Vi är skapade goda. Det är utgångspunkten.

Sedan kom syndafallet och gemenskapen avbröts.
Detta egensinniga uppror ledde till den inre konflikt som alltid har funnits i människan - skilsmässan från Gud.

Men Koranen talar inte om någon synd som finns inom människan.
Nej, varje felsteg är ett enskilt misstag, som kan förlåtas. Klart slut.

Men det finns en svaghet som Allah har skapat i människan:

GUD VILL MISSKUNDA SIG ÖVER EDER, MEN DE SOM FÖLJA SINNLIGA LOCKELSER VILL ATT NI ALLDELES SKALL KOMMA PÅ AVVÄGAR.

GUD VILL GÖRA DET LÄTT FÖR ER;
JA, MÄNNISKAN HAR SKAPATS SVAG. Sura 4:32.

Nej, säger Bibeln, inte svag! God.
Det är människan själv som har valt att vända Gud ryggen. Det kallar vi för arvssynd.

Debatt i god ton. Tack Barbro Matzols.


Koranen ger utrymme för att begå misstag genom en finurlig vers.
Tio goda gärningar botar nämligen en ond:

DEN, SOM GÖR EN GOD GÄRNING, SKALL FÅ TIODUBBELT IGEN,

OCH DEN, SOM GÖR EN OND GÄRNING,
SKALL LÖNAS FÖR DEN, OCH DEN ALLENAST, UTAN ATT DE LIDA NÅGON ORÄTT. Sura 6:161.

Då har man marginal att synda.

Denna ständiga gärningslära lägger allt ansvar på människan.
Det är hon som ska hålla sig god med Gud.
Men hon kan aldrig riktigt säkert veta att hon har det gott ställt med Gud.

Inshalla - om Gud vill...

Isskägg.


I kristendomen är det Gud som i sin kärlek söker människan.
Syndens fördärv leder till slut till döden.
Döden måste dödas.

Jesus ger sitt liv på korset, och dödar döden inifrån.
Han är det sista offret, som ger oss försoning.

Det kunde vara slut där. De flesta är ju och förblir döda när de dött.
Muhammed är död och begraven.
Men Koranen erkänner att Jesus ännu lever, och det är Han som ska komma tillbaka vid tidens slut!

Men Jesus uppstår igen, vilket Koranen dock inte erkänner - han togs direkt upp till himlen - och ger oss Liv!

Dödsisen ska smälta!


Paulus beskriver det så här:

DEN SOM ÄR I KRISTUS ÄR ALLTSÅ EN NY SKAPELSE.
DET GAMLA ÄR FÖRBI, NÅGOT NYTT HAR KOMMIT.

ALLT DETTA HAR SITT UPPHOV I GUD, SOM HAR FÖRSONAT OSS MED SIG SJÄLV GENOM KRISTUS, 
OCH STÄLLT MIG I FÖRSONINGENS TJÄNST.

TY GUD FÖRSONADE HELA VÄRLDEN MED SIG GENOM KRISTUS:

HAN STÄLLDE INTE MÄNNISKORNA TILL SVARS FÖR DERAS ÖVERTRÄDELSER...
2 Korinterbrevet 5:17-20


Mörkret ska ge vika.


Utan att vi tänker på det, är det dessa tankegångar som ligger till grund för vår mänskosyn.

Nu är det min bön att alla Guds änglar ska beskydda Margot Wallström, och landets gränser, från att saudisk härskarteknik ska markera sin sårade stolthet.

Försoning finns inte lika självklar i arabisk kultur som i vår.
Inte det kritiska tänkandet heller.

Vi ska stå rakryggade. Ty vi har mycket att ge!

Mänskosyn och kvinnovärde går före ekonomismen.
Tack Gud för vår feministiska utrikesminister som just nu skriver historia då en demokrati markerar mot en diktatur.

Knivar ska smidas om till plogbillar, och vapen ska istället ersättas av sansad förhandlingsanda.
Utan förminskning.
Utan härskarteknik.

Vi styrker dig!


Kvinnliga mänskohälsningar till er alla, särskilt mina muslimska vänner, i bästa samförstånd.
Helene Sture Femininfelt,

- som undrar om det var en solförmörkelse även den första långfredagen?

VID SJÄTTE TIMMEN FÖLL ETT MÖRKER ÖVER HELA JORDEN, OCH VARADE TILL NIONDE TIMMEN... Markus 15:33.


torsdag 19 mars 2015

DU SVARTE ZIGENARE

Svenskar sjunger om zigernare.


"Allting är så tomt och kallt se'n du ifrån mig gick,
ack jag saknar så din kyss, och din varma blick.

Blott för att jag ensam är, vill jag en enda gång
döva hjärtats sorg i vin, musik och sång.

DU SVARTA ZIGENARE, KOM SPELA DIN SÅNG!
IKVÄLL VILL JAG GLÖMMA ALLT SOM VAR EN GÅNG..."

Men så kan man väl inte sjunga!

Det här är ju helt befängt. Året är inte 1934... vi lever i 2000-talet och ska inte sjunga om "svarta zigenare"!
Det är dubbelfel.

Men vi sjöng så ändå...

Snart redo.


Det är den underbara lilla ukulele-orkestern "Ucke Fellows" som varit ute på turné igen.
Denna gången på äldreboendet Gerbogården.

Vi brydde oss inte om att vara politiskt korrekta, ty det är inte vårt uppdrag, utan snarare att glädja de gamla, de åldrade mänskorna som en gång var unga på 30-talet.

"DU SVARTE ZIGENARE, DU LÄGGER SORDIN
PÅ SMÄRTAN I SJÄLEN MED DIN VIOLIN..."

Medan de blundade med sina starropererade dimmiga ögon och såg ungdomens dansbana framför sig, höll jag ögonen öppna för att se noter och ackord...

Men för min inre syn såg jag den romske mannen som varje dag sitter utanför systemet och spelar dragspel.
Han får ganska mycket pengar i sin pappersmugg - han gör ju ett arbete... och vi blir alla glada.

Dragspel och Durspel.


Men hur är det - Tiggare ska ingen vara...

Ändå sitter de romska EU-medborgarna framför våra butiker och stör ordningen.

Ja, fattigdomen har alltid stört ordningen... samvetet... och girigheten.
Den är och förblir opassande.

Jag ska inte gå in på några politiska diskussioner kring detta, men en sak vill jag påtala:

- Det kan inte vara individens sak att lösa ett samhälleligt problem!

Givmilda privatpersoner kan göra skillnad för den som tigger, och många kyrkor gör varma insatser genom att upplåta sovplatser och ge duschmöjligheter.

Men det kan bara vara i väntan på att regeringen ska tala med den andra regeringen, att ta hand om sitt eget folk!

Blommor till alla givmilda!


Lika lite som det är individens fel när vi blir sjuka av ett samhällssystem, som pressar oss över bristningsgränsen, och utmattningen tvingar oss av banan.

Eller när vi obetänksamt reducerar obotliga sjukdomar till en individuell kämpainsats:

Fotbollsspelaren Klas Ingesson dog i cancer 2014, och beskrevs just som en kämpe.
Men det var en mytbild.

- När familjen hade gått ut ur sjukrummet grät jag som ett barn, berättar Klas Ingesson i sin självbiografi "Det är bara lite cancer".


Hur friska var de som satt och lyssnade på vår ukuleleorkester?
Det vet vi inte, men några log och någon enstaka sjöng med:

"LÅT STRÅKEN SJUNGA OM VAD SJÄLV DU DRÖMT
OM ALLA MINNEN SOM I DEN DU GÖMT.

DU SVARTE ZIGENARE KOM SPELA EN STUND!
OCH HJÄLP MIG ATT GLÖMMA FÖR EN KORT SEKUND."

Min blockflöjt fick ett soloparti.


Här är den svartmuskige romske mannen ett musikaliskt föredöme.
Hans spelförmåga är berömvärd, hans fiolspel eftertraktat.

Sången andas romantik, inte fördomar. Texten fortsätter:


"Vet ni säg, vad kärlek är, en dröm en vacker vår,
när du är på kyssar mätt, drömmen strax förgår.

Sedan äro minnena vad du av åren fått,
och du kan blott drömma om den tid som gått.

DU SVARTE ZIGERNARE...."

Jag hoppas att denne 30-tals man hade någonstans att övernatta.

På nyheterna igår var det en debatt om de snabbt uppväxande övernattningsskjulen som växer upp i parker och städers utkanter.
Vad ska vi göra åt det?

KD-politikern Erik ... hävdade att svensk lag måste gälla alla som vistas i landet.
Det går inte att ge undantag, då sätter vi vår egen lagstiftning ur spel, vilket är kontraproduktivt.

De framväxande presenningsbostäderna måste bort.
Problemet angripas snabbt på annat sätt.

Tom...


Pappmuggen, eller hatten eller spelfodralet, är en barmhärtighetens urna.

Lasse Dahlquist gav också uttryck för den utarmades försök att försörja sig genom att spela:

SKÄNK EN SLANT:

"Jag en gång sett bättre da'r, fast klädd jag går i trasor,
som ett gatans barn jag har fått skåda livets fasor.

I ett gatuhörn jag står och spelar på fiolen,
rampens ljus är lyktors rad och gatan min estrad:

VARJE KVÄLL GÅR MIN VÄDJAN UT I TONER:
- SKÄNK EN SLANT TILL EN GAMMAL SPELEMAN.

DET ÄR SÅNGEN OM BRUSTNA ILLUSIONER,
DET ÅR SÅNGEN OM LYCKAN JAG EJ FANN.

Var finns lyckan?


Brustna illusioner - både vad gäller den egna förmågan att skapa lycka och samhällets struktur och organisation.

Har man turen att leva i ett gott kärleksförhållande, kan förmågan att överleva på det minimala blir uthärdligt.

Men samhällets svagaste länk avslöjar dess styrka.

Vi har inte råd med fattigdom - - -


"Jag en gång var kär som många andra,
tills en dag då hon från mig försvann.

Sedan dess har jag ensam jämt fått vandra,
skänk en slant till en gammal speleman."

Skapa bättre stämning - bort med fattigdomen.


"Vinden sveper kall och hård, men jag, jag måste spela,
svårt att finna rätt ackord, när fingrarna blir stela.

Framför mig jag lagt min hatt - barmhärtighetens urna -
kanske jag kan få däri en slant till nattlogi.

Varje kväll går min vädjan ut i toner...."

Stela fingrar? Nej, mjuka, varma!


Det är mycket roligt att spela i den här lilla fyr-strängade troppen.
De gamla sångerna är lätta att sjunga, men inte ytliga.

Dessa musikaliska örhängen har ett budskap som blir oväntat aktuellt.

Och när jag senare på dagen skulle gå och handla, satt de där igen... de svarta zigenarna... romerna, resanden, våra medmänniskor...

Det gör så ont i mig.
Tiggare ska ingen vara....

Det är "bra" att bli påmind om den egna välfärdens kontraster.
Men.
Å andra sidan orkar inte ha dåligt samvete varje gång jag går förbi en tiggare - för jag vill inte gå förbi! - vi måste alla trycka på de politiker som har makten att lösa detta problem.

Annars stelnar våra hjärtan och fingrar, och ackorden klingar falskt så det skär sig.
Så vill vi inte ha det.

Hårdrockspimpad ukulele.


Ännu en gång sätter jag mig på huk framför en av dem och ber en bön...

Käre gode Gud...
Du har själv utlämnat Dig i våra händer.
Hjälp oss att se Dig i vår medmänniska. Amen.


De kärleksrikaste musikalhälsningar från
Helene Sture Ziggefelt, men vallonblod i släkten...

Hatten av för Kalle, vår Maestro!