UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 18 februari 2015

DANSBANDSTRO och ASYLSVENSKA

Ljusbåten i Listerkyrkan.


Vilken eftermiddag!
Hela Listerkyrkan i Hällevik var fylld till bristningsgränsen.

I ena hörnan pågick den nystartade caféverksamheten "svenska för asylsökanden", och i den andra inbjöds till träff för "daglediga".

Från terror till trygghet.

Det var en vacker syn!
Svarthåriga muslimska män sida vid sida med gråhåriga damer...

Med glad intensitet gick de helhjärtat in för att lära sig några svenska glosor och meningar.

Vid kaffet möttes vi alla av dessa frimodiga försök till konversation:

- Ruuligt att träfa deg...
- Vi säs ijenn...
- Broder, suster å sooskon...

Bröder och systrar i båten.


Inne i kyrksalen var programmets rubrik:

FRÅN DANSBANDSPRÄST TILL PILGRIM.

Känner du till Thomas och Caroline Broström?
De är dansbandsmusiker som gärna förser glada dansbandslåtar med kristna texter, för att på så sätt sjunga som sin kristna tro.

"Leende guldbruna ögon..." blev något i stil med:

- Kom låt oss hjälpa varandra, när livet inte är lätt... Kom låt oss hjälpa varandra, med värme och glädje blir det rätt...

Målle, Helene, Loket och Caroline, 2007.


Familjen Broström upplät sin mark under nio år till en festival, där dansbandsmusik kombinerades med fina berättelser om kristen tro.

Flera somrar i rad var Leif "Loket" Olsson konferencier vid den här dansbandsfestivalen i Ulvsmåla.

I Listerkyrkan idag satt flera personer som varit där.
De log igenkännande åt "Lokets" favorit bland andliga sånger.
Han brukade nämligen sjunga "Barnatro", vilket vi nu också gjorde, till ukulele...

"Likt en seglare i hamn blev du lagd i modersfamn,
ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land.

Hennes stämma blev så varm när du låg vid hennes barm,
hon din framtid lade tryggt i änglars hand.

Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro!"

Thomas Broström och Leif "Loket".


Men därmed inte sagt att vår tro är barnslig.
Den måste växa och utvecklas med oss. Tron måste tåla livets påfrestningar av svek, sjukdom och skilsmässa, annars är den bara en torr teori.

Eller hur?

Det är intressant att man kan ta utgångspunkten från dansbandstexter och göra dem till en andakt!

Lasse Stefanz populära låt "De sista ljuva åren" skulle nästan kunna vara en psalm:

"Ja låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv.
Den lycka som vi känner låt den stanna livet ut.

Och när jag kommer fram till dagen då mitt hjärta slutar slå,
då ska du tänka på de stunder som var vackrast i vårt liv."

Lasse Stefanz i Ulvsmålatältet 2007.


Det är inte bara den unga kärleken som ska besjungas.

Här får äntligen den mogna kärleken sitt uttryck.
Och den existentiella frågan om det livslånga äktenskapet får en guldkant.

I Ulvsmålaboken, som blev en andaktsbok, finns en bön kring detta:

Käre Gud, Tack för att din kärlek aldrig ger upp.
Hjälp oss att ta emot tro, hopp och kärlek ur din hand. Amen.


Ung kärlek? Eller dansbandsdrottning?


Från andra sidan vikväggen i Listerkyrkan hördes glada mummel kring de svenska glosorna.
Men några av de muslimska asylsökanden satt faktiskt med i kyrksalen och lyssnade.

Från terror till trygghet.

Git Persson, f d sångerska i Kellys, numera hårfrisörska i Hässleholm, var en favorit bland dansbandsdrottningarna i Ulvsmåla.
Vi krönte henne med en silverkrona i äkta plast...

Jag älskade att höra henne sjunga "Ett litet hjärta av renaste guld" och "Ett litet ljus ska jag tända", men "Sju ensamma kvällar" gav mig alltid lite ont i magen av sin svidande sanning...:

Git Persson, dansbandsdrottning.


"Många långa da'r, en vecka så trist. Sju ensamma kvällar se'n jag såg dig sist.
Länge trodde jag du hade ändrat dig. Sju ensamma kvällar har sagt du kommer ej.

Jag vill inte förneka, en korg jag fick. Nu vill du mig beveka med tårfylld blick.
Våra roller är bytta, det fattar du. Det är ingen nytta att gråta nu".

Sentimental nostalgi?
Eller ett enkelt försök att beskriva det många upplevde i unga dagar, men också mitt i livet när en lång relation brister.

En bön på Gits sida i dansbandsandaktsboken:

Gode Gud, jag klarar inte kärleken.
Den är för stor för mig.
- Men inte för mig, viskar Gud, det är Jag som bär allt, det är jag som uthärdar allt, för din skull, mitt barn. Amen.


Tavla målad under festivalen. Guds kärlek.


Under denna eftermiddag i Listerkyrkan berättades det också om en kvinna som varit ett medium; Carina Mirberger.

Hon var inte alls kristen, tvärtom, och höll seanser där hon förmedlade hälsningar från andra sidan.
Hennes andliga "guide" försåg henne med uppgifter om de döda - själv visste hon ingenting.

En dag var hon trött på detta och ville ta en paus.
Men då hotade henne den andliga "guiden":
- Du tillhör oss! Om du slutar kommer din familj att drabbas av sjukdom och olycka!

Så blev det också.
Det blev en lång kamp för Carina att göra sig fri från de demoniska krafterna.

Till slut var hon så slutkörd att hon övervägde att ta sitt liv.
Men inom sig kom hon ihåg en skolkamrats maning:

- Om du någon gång kommer i knipa, ropa på JESUS.

Med pillerburken framför sig, fylld av rädsla, hopplöshet och förakt, sa hon plötsligt:
- Du får EN chans... Jesus, om du är där... så hjälp mig...

Välsignade Carina Mirberger!


Hon fick se hur demonerna rycktes bort som av en osynlig hand.
Och guiden togs av sin "mänskliga dräkt" och ett vansinnigt fult monster blev synligt.

En ljuspelare gick genom taket, rakt genom hennes huvud, och lyste henne ren och vit.
Befriad.
Fri!

Sedan den dagen lever hon med Jesus i sitt hjärta och har vänt sig från mörker till ljus.

Ett bibelord kantar denna berättelse:

LÅT DE DÖDA BEGRAVA SINA DÖDA.
GUD ÄR INTE EN GUD FÖR DÖDA UTAN FÖR LEVANDE.

Gud, hjälp mig att inte lockas med i det ockulta.
Hjälp mig att låta de döda vara döda och vila i frid.
Styrk mig i detta livet, här och nu. Amen.


Jesus i centrum.


Vi blev påminda om vårt kristna dop, att det inte bara är en engångsföreteelse utan något vi lever i varje dag.

Vi kan hämta kraft ur dopet; Gud har lyft oss in i sitt förbund, Jesus är vår vän och Helig Ande en kraft i vardagen.

Och så sjöng vi dop-psalmen "Tryggare"... omskriven till "Gladare kan ingen vara", riktad till en vuxen person som i omvändelse vill låta döpa sig:


Trofast. Trons fäste. Fäst vid tron.


"Gladare kan ingen vara, jag som funnit Herrens skara!
Stjärnan lyste för mitt sinne, klädd i dopets vita linne.

Jag fick pröva Herrens gårdar, nu Gud mig så gärna vårdar.
Ute världens stress oss larmar, men jag bärs på Faderns armar.

Ofta nöden fick mig trycka, men i tron jag fann min lycka.
Dopets glädje här bland vänner, allt i mig ju Herren känner.

Gläd dig då du kristna skara, jag är fri från mörkrets snara!
Fiender må falla alla, Jesu kärlek ska ej kallna.

Korset, friden här oss giver, jag går in i nya tider.
Guds förlåtelse mig enar, nattvardsbordet alla enar."

Modernt tältmöte i Ulvsmåla.


De 35 personerna i kyrksalen fick nu sjunga med i Per Myhrbergs "34:an".

Den här gamla kåken, som är rivningsfärdig och som ska in i himlen, lär egentligen handla om människans kropp...
Våra sinnen slits ut mer och mer, och hängs till slut in i livets garderob.

Men precis som fastighetsbeteckningen finns kvar efter ett rivet hus, så finns människans identitet också kvar!
Gud vet vem du och jag är, både innan vi fötts till denna världen, och efter döden.

För mig är det en stor trygghet att hela livet så helt vilar i Guds hand!

Hela fina familjen Broström.


Från dansband till pilgrim...

Det delades ut lappar med de sju pilgrimsorden, där man fick vars ett.

- Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.

Det är ju Askonsdag och fastan inleds på allvar i vår kristna kyrka.
Kanske något av dessa ord blir en hälsning från Gud själv, och en fingervisning vad vi behöver avstå ifrån...

- Frihet: Vad är det som binder oss?
- Enkelhet: Vad är det som gör livet komplicerat och överdrivet?

- Tystnad: Hur får jag bort buller och oväsen från min vardag? Kan jag "ljud-fasta"? till förmån för att höra Guds röst tala i mitt inre?

- Bekymmerslöshet: Vad triggar igång oron i mig?

- Långsamhet: Det är inte att leva i "välfärd" när vi färdas så fort att halva Sverige snart är/ har varit sjukskriven för stress och utmattning...
Det är pilgrims-protest!

- Andlighet: Avstå från den materialism som blockerar hjärtats längtan efter Gud.

- Delande: Nu i fastetid avstå från att hålla sina rikedomar för sig själv - oavsett om det handlar om tid, eller pengar...

Enkelhet.


Hela denna sköna eftermiddag avslutades med att en kärlekssång blev sjungen, med text ur Höga Visan:

"Oroa inte kärleken, stör den inte förrän den själv så vill." och sedan psalm 45 "Jesus för världen givit sitt liv".

Uti i caféet tog vi farväl av de asylsökanden, och det var varma leenden och tacksamma handslag.


Nästa vecka fortsätter religionsdialogen.
Då ska vi ta upp det som Uppdrag Granskning satte ljuset på:
- Att Sverige är en reträttplats för dem som åker tillbaka och krigar i "jihad".

Och frågan infinner sig:
- Hur medskyldiga är vi?
- Och hur många vapen ska vi sälja till Saudiarabien?

Från terror till trygghet till terror till terror till ....
Naiv var bara förnamnet.

Dansbandsandakter.


Under tiden fortsätter vi skapa vänskap. Och en av muslimerna sa:
- Vi har aldrig mött några kristna förut. I vårt hemland hålls alla åtskilda. Ni är trevliga! - - -

To be continued...

Asyldansande svenskbandshälsningar,
Helene Sture Tältfelt,

- som älskade de sommarveckorna som Ulvsmålafestivalen pågick!

Blommans Team fortsätter som tur är, men i liten skala.

1 kommentar:

  1. Vilken fin eftermiddag! Så härliga inspirerande ord Helene! När vi i slutet sjöng psalmen Jesus för världen givit sitt liv... kom tårarna - Tack för att du finns! Kram
    Birgitta

    SvaraRadera