Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 29 januari 2015

TRUBADUREN RAPPAR


Kärleksdiktbok.


Det är mycket spännande när olika musikstilar möts och artisterna tolkar om varandras låtar.

Men nu har väl ändå TV 4 hittat ett omöjligt koncept - förortens betong-rappare möter landsortens milda vismakare?
Går det verkligen att göra ett musikaliskt möte av dessa ytterligheter?

Med förtjusning har jag sett programmet "Lyckliga gatan" där "Näääk" lotsar oss fram till oväntade kombinationer.

Trubadur möter rappare.

Eller ska det stavas "rapare"?
Då blir det något annat på svenska...

Väntande kärlekslyktor.


Igår fick vi höra Mats Paulsson tolka Linda Piras "Knäppa med fingrarna", och hon tolkade hans "Det går en vind över vindens ängar" - bra!

Men inte mycket var kvar av originalet...

Och jag inser hur intelligent rapmusiken är uppbyggd, lager på lager.
Medan visa och schlager har en enklare modell att följa - därmed inte sagt att den är simpel.


Varifrån kommer ordet "rap"?

- Är det en "knackning/ lätt slag"?
- Något av mycket lite värde?
- Utbrista/ utstöta...?

Njä... Jag tror snarare att det hör ihop med ordet "rapid" - snabb, hastig och brant. Men vad vet en medelålders tant??


Ordet "trubadur" har jag bättre koll på.
Det kommer från franskans "trouver" = finna.

Det var en medeltida motreaktion på manligt övermod och krigiska våldsamheter mot kvinnor på 1100-talet.
En kvinna vid namn Ellinor lärde ut nya vett- och etikettsregler där en mild och romantisk ådra lyfte fram den goda relationen mellan man och kvinna.

Man fann ett bättre uttryckssätt. Trubaduren var född.

Romantik.


Jag ska ge ett smakprov på en underbart vacker text - som kanske inspirerat Niklas Strömstedts "Om jag var en... " - vackra Magali, som jagas av en älskare...

Tidpunkten är 1859 och språket är provencalska; en urgammal blandning av franska och spanska, men du får den översatt.
Författaren heter Frederic Mistral och den ingår i diktsamlingen "Mireio".

Ta på dina bästa romantiska läsglasögon!
Kärleksjägaren sjunger en morgonsång och ber den sköna kvinnan Magali lyssna vid sitt fönster... men hon är inte särskilt intresserad.

Grönskande kärlek?


MAGALI

"Nu himlen är av stjärnor full, se'n sol'n gått ned.
Men blekna måste stjärnans glans, när hon dig ser.

Magali svarar:
- Ej mer än vindens brus i tången, bryr jag mig om din melodi.
Jag skyndar bort till blåa vågen, och halkar som en ål däri.

Jägaren säger:
- O Magali, blir du en fisk då i en hast,
blir jag en fiskare med nät, som tar dig fast!

(Jag hoppar över jämförelsen med fågeln, vinden, månen och dimman).

Magali svarar:
- Men om ock dimman mig omhöljer, du skall ej fånga mig för det.
Som ros i busken jag mig döljer, och den har taggar som du vet!

Jägaren säger:
- O Magali, om du som ros vill undfly mig,
då tar jag fjärilens gestalt och kysser dig...

Åh! Kyss mig!



Magali svarar:
- Nå, skynda fort om du vill vinna en krans i denna täflingslek.
Ty annars tör jag fristad finna bak barken af en gammal ek.

- O Magali, tror du som träd du undgår mig?
Som murgrönsranka slingar jag mig fast kring dig...


Hon svarar:
- Tror du dig så om lifvet kunna mig famna, ej en gammal ek,
då sitter jag som hvitklädd nunna i klostret räddad från ditt svek!

Men mannen svarar:
- O Magali, till nunna hvit om du dig gör,
jag blir den präst som skriftar dig och bikten hör.


Hon fortsätter fly hans kärleksjagande:

- Om klostrets portar af dig sprängas, skall där du mötas av en bår,
kring vilken sorgsna nunnor trängas, och på båren lik jag står...

Men mannen, helt uppfylld av sin kärlek till henne, avslutar i triumf:

- O Magali, om till ett lik du så dig gör,
så blir jag jorden, och just då du mig tillhör!"

Hvit som i graven... 


Här måste jag hämta andan...
Jag älskar romantik och måttet är till brädden fyllt, liksom min lavendeldoftande näsduk...
Inte ens i döden kan hon undkomma hans famn, ty då är han jorden som omsluter henne - vackert!

Hur slutar det? Hur slutar det??

Har hon blivit övertygad av hans uppriktiga kärlek? Eller är den vigda jorden det sista i trubadurens visa?

Denna hans trofasthet belönas nu med Magalis svar:


"- Nu, älskade, jag tror dig gärna, du skämtar ej det finner jag.
Det är ej värt mot kärlek spjärna, till underpant min glasring tag!

- O Magali, du gör mig säll!
Hvad stjärnor.. Se, när de dig sett, O Magali, så bleknar de...."

Bleknar.


Så långt bort från vår tids uttryckssätt och attityd...

Kan inte ni unga mammor fostra edra pojkar så, att synen på flickan och kvinnan kan få ett respektfullt och milt ljus?!

Sedan kan vi ju diskutera vem som ska jaga vem... men det tar vi en annan gång.

Frågan är om jag nu kan rapa upp denna text som en rapp?
Amatör-trubadur-Helene leker amatör-rappare... Rapare... Upprepare... Äh!
Näääk, hjälp mig!

Förortsspråk.


Tänk dig ett tungt beat... Dunka dunka... tjch, tjch, tjch...

Kören sjunger:
- O Magali, mitt hjärtas kli.... Jag tar dig, jag tar dig... Du é inte fri, vet att du kan bli, min fri, nä fru... Öh.

Solisten kör:
- Jag gömmer mig bakom en bunker, jag tror jag sjunker...
Ner i källare, var lite snällare... Tar bussen för att slippa pussen...

Nej, jag kan inte.

Är ingen nutida Trouvé... Finner inga ord på mitt bord för att möta denna hord av kärlekens jagande hjord...
Trubbig trubadur.

Kan inte...


Överlåter till Mats Paulsson och Linda Pira att på sitt proffsiga sätt tolka varandras låtar.

Idyllen i småländska Smöramåla mötte asfalten i stockholmska Vällingby.
Jag håller mig på min plats på balkongen i den lilla småstaden.
Och till blockflöjten.

Det går inte att jaga kärleken.
Det vackraste är när den bara kommer. Bara är där. Självklar.

Eller som HÖGA VISAN uttrycker det i den "kärleksduellen:"

OROA INTE KÄRLEKEN.
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL.
                                                                    H V 2:7.


Ljuset kommer själv.


Kärleksfinnande hälsningar från
Helene Sture Visfelt,

- som älskar både rappare och trubadur!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar