UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 23 januari 2015

LJUS I BÅTEN


Räddande båt.


Det var nedsläckt i kyrkan.
Endast altaret med sitt stora kors var belyst.

Ett tiotal ungdomar var samlade, med flera nationaliteter.
Tafatta försök att använda sin dåliga skolengelska gjorde flera generade.
- Varför har jag inte pluggat på glosorna?!

Men glada leenden och varma hjärtan gjorde att språkbarriärerna övervanns, och skratten blev allt fler.

Nu var fikat slut och spelen var spelade.
Lugnet lägrade sig och gitarrerna kom fram.

- Glory to the Father, glory to the Son, glory to the Spirit, these three are one...

Lovsången blev allt starkare, och över- och understämmor gjorde att sången flödade från någon annanstans...

Ockuperad.


Vi satte oss runt ljusbäraren i kyrkan.
Den är formad som en båt med plats för små böneljus i "relingen".
I mitten det stora Kristusljuset.

En av våra muslimska vänner fick asken med tändstickor och tände upp ljuset.

OCH DETTA ÄR DET BUDSKAP SOM VI HAR HÖRT AV HONOM OCH FÖRKUNNAR FÖR ER:
ATT GUD ÄR LJUS OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.
1 Johannes brev 1:5.

Linsen i Kullabergs fyr.


Ljuset är utgångspunkten. Inte mörkret även om det kan kännas så.

Man kan inte ta "lite mörker" och föra in det i ljuset...
Men ett litet ljus kan lysa upp det svartaste mörker. Märkligt.

Mörkret är liksom beroende av ljuset. Inte tvärtom.

En av killarna tände upp sitt böneljus på Kristusljuset och skickade sin låga vidare.
Våra böneljus tändes upp, ett efter ett, så som tron alltid sprids från den ena människan till den andra...

I den stillhet som är full av Närvaro, satt vi tysta, i bön, för varandra.
Muslimer och kristna, sida vid sida...

Entré, Kullens fyr.


GUD ÄR LJUS OCH INTET MÖRKER FINNS I HONOM.

OM VI SÄGER ATT VI HAR GEMENSKAP MED HONOM MEN VANDRAR I MÖRKER, LJUGER VI OCH HANDLAR INTE EFTER SANNINGEN.

MEN OM VI VANDRAR I LJUSET, LIKSOM HAN ÄR LJUS, DÅ HAR VI GEMENSKAP MED VARANDRA.

Vandra mot ljuset.


Efter en stund satte vi våra ljuslågor i båtens ljushållare.
Kanten, relingen blev full med - lärjungar? Människor med ljushuvuden?
Ett skepp kommer lastat med lysande ljus!

Plötsligt insåg vi vidden av bönestunden - denna ljusbärarbåt blev en symbol för den båt som räddat dessa flyktingar över farliga vatten, från Syrien till italienska klacken...

Tystnaden blev ännu mer stilla.

Khaled sa, viskande:

- When I was on the boat, I lifted my eyes to the dark sky, and thought; it's only you God who can save me now...

Hans ögon var blanka och vi svalde.
Räddad. Saved.
Här i trygghet, i en båt med varma ljus. I Sverige. Nu i kyrkan.

- Thank you...

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer...

Änglavakt.


Doften av stearinljus dröjer sig kvar. Men känslan av den medmänskliga värmen är ännu starkare.

Kyrkans skepp seglade starkt ikväll.

De varmaste hälsningar,
Helene Sture Båtfelt,

- med förarbevis endast på farkoster under 12 meter, men som med hjärtat gärna lotsar långväga gäster mot Ljuset.

Utsikt nordväst från Kullen.
Jesus är världens ljus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar