UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 31 januari 2015

LIV I SECOND HAND

Bäst-före-datum passerat.



Gråbella tassade runt i second hand-shopen.
En unken lukt av gamla skåp och ovädrade garderobskläder slog emot henne.

Avlagt liv.
Liv som kom av sig.

Onödigt liv.
Relationer som flyttat ut.

Kvar blev sakerna.
Porslinet. Möblerna. Kläderna och böckerna. Och de utnötta skorna.

Strandfynd. Utan loppis.


Andra hukade också bland hyllorna. Ingen ville riktigt erkänna att de var där...

Nyfiket plocka bland andras prylar.
Lustigt klämma på okända minnen.
Girigt värdera andras smak.

Utan tanke på att man själv kunde vara smaklös.

Eller vara någons minne.

Minnenas stig.


Gråbella slickade begärligt på billiga prislappar.
- 5 kronor!? För det här handslipade glaset? Otroligt!

Hon höll det fina handarbetet mot ljuset. Prövade det mot läpparna.

- Min första middag var en förlovningsfest, viskade glaset.
Han ville ha Henne, men hon ville bara ha Någon...

Gråbella tittade sig förskräckt omkring. Hörde hon röster?

Glaset fortsatte:

- Fästmannen lyfte mig mot sin fästmö, men hon såg rakt igenom min välslipade glaskropp, leende men med tom blick.
Han såg rakt igenom sin fästmö, allvarlig men med kärlek i ögonen.

Deras förlovningsskål nådde aldrig fram.

Gråbella ställde ned glaset med en lätt duns.
Bäst att gå vidare...

Genomskinlig kropp.


Så mycket olevt liv som reades ut här i butiken.
Second Hand-liv.
Andra-hands kärlek.

Kan man ärva andras lycka?
Går det att fortsätta andras kärlek?
I sympati?

Eller i desperat längtan.

Längtan efter värme.


Det fanns gott om tekannor på hyllorna.
- Dricker inte folk te nu längre? tänkte Gråbella. Nä, caffe latte gör sig inte så bra i keramikkannor med pip.

Hon tog en vacker, rund tekanna i sina händer.

- Precis så skall en älskare hålla sin kvinna! viskade kannan. Med båda händerna...
... runt hennes ansikte, hennes axlar och armar.

Gråbella försvann bakåt i tiden.

- Känn min värme, viskade tekannan, med två händer ska älskaren hålla om hennes bröst, runt hennes höfter...

Aj!
Hon brände sig.
Gammalt liv flammade upp och kannan gled ur händerna...

Håll om mig...


Livets bränns.
Minnena glöder ännu.
Trots att brasan är kall.

Men hellre det, än att kannan är tom.

Och hellre kallt te än inget alls.

Hm, det där sista var en lögn.
Men just nu behövde hon umgås med ljugande livslögner. Det var skönt.

En nödvändig flykt undan det liv hon fortfarande inte hittat.

Oseglad. Utan besättning.


Borta bland de avlagda kläderna stannade Gråbella framför en svart syntetpäls.
Inte alls gammal. Snygg.

- Den ser varm och go' ut, tänkte hon men motstod frestelsen att prova.
Hon kände lite på den.

- Ja! Smek mig! viskade pälsen, känn min hud, min krage och mitt skydd mot kalla vindar.

- Varför hänger du här? viskade Gråbella, som insett att saker och ting tydligen hade liv här i second hand shopen.

- Begravning, svarade pälsen.
Ägarinnan klarade inte av att ha mig på sig. Dödens iskalla känslor satt kvar i synteten, så hon gjorde sig av med mig så fort hon kom hem från kyrkogården.

Svarta känslor.


- Men döden ger nytt liv, fortsatte den svarta.
Om du visste hur mycket gammalt liv man måste begrava - ibland varje dag - för att kunna gå vidare!

Talade pälsen och sade.

- Sorgen sitter inte i kläderna. Tro mig!

Den sitter i din själ.

Gråbella nickade och snöt sig i en gammal glass-servett som låg i fickan.
- Jag blir inte lycklig i svart, tänkte hon och letade efter något ljusare.

Något ljusare...


Plötsligt stötte hon ihop med en bekant.
- Hej! Roligt att se dig. Har du gjort några fynd?

- Nej, svarade hon. Bara en okysst kyss, utan "skål"... och en redan uppdrucken kopp te...
- Va´ sa du?
- Det var inget.

Men känslan av syntetiskt liv och begravning satt kvar i maggropen, så hon gick raskt mot utgången.
Frisk luft!

Mannen gick ifatt henne.
- Ska vi ta en fika?

Livet går förbi döden.


Han såg lite pillemarisk ut.
- Det var jag som fångade tekannan när den gled ur dina händer...

Händer.
Ögon.
Vad händer?!

Hon kände igen det där seendet. Leendet i blicken.
Och två osynliga händer höll om hennes höfter.

- Ja tack, svarade hon och svalde, livet ska levas här och nu, inte i repris...
- Eller hur! Och inte i dimman eller i dammet av gamla prylar!

- Nä... eller jo, gamla saker är ju fina... trots allt.
Bara jag får vara i First Hand!

Liv i Second Hand butiken.

Nytt flöde.


Förstahandshälsningar från novellisten
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade strandheden i Nyhamnsläge, en ovanlig dag då snön föll.
Och som ogärna går i second hand affärer...

Men gärna väljer sina vänner i Första Hand!
Hur gör du med mig...?

Gå vid min sida!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar