UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 5 januari 2015

KÄRLEKENS 5 SPRÅK


Vilket språk ska jag välja?


Det nya året 2015 välkomnades i lugn och ro.
Tänk, en ny almanacka med rena, oskrivna blad! Det vackraste jag vet.

Tidlös tid.

Under alla dessa långlediga dagar har många läst sina julklappsböcker.
Jag har tjuvkikat i Gary Chapmans "Kärlekens fem språk":

1. Beröring
  2. Uppskattande ord
    3. Tjänster
      4. Tid tillsammans
        5. Gåvor.

Jag ska vrida och vända lite på dessa uttryck, och se om de även fungerar i Guds gemenskap.

Men först den mänskliga - och det gäller både i familjen i stort med barnen och i den vuxna parrelationen.

Smäll inte av.


Gary Chapman visar att om vi har olika behov hur kärlek skall uttryckas, kan det bli en orsak till konflikter:

Vi vet att vissa av oss behöver mycket fysisk beröring, andra har inte alls det behovet.

Några behöver höra kärleken bekräftad med ord, inte bara beröring.
Den verbala kärleksförklaringen ger verklighet åt relationen, både som sms och i hallen!

Andra uppskattar tjänster mest, att saker och ting blir gjorda i hemmet.
Ut med soporna, plocka ur diskmaskinen, städa och laga mat.

- Glöm inte handla, älskling!

Jag vill hellre bada.


En del behöver mycket tid tillsammans för att relationen skall kännas meningsfull.
Andra har större behov av egentid, i garaget eller ut på cykel i naturen.

- Måste du vara hemma så mycket...?
- Eller, varför är du så sällan hemma?

Inget är rätt eller fel. Men behoven måste definieras.

Några ser gåvor och presenter som det bästa tecknet på kärlek och känner sig uppskattade och omhuldade.
Andra blir bara nervösa och känner sig köpta, eller kommer i tacksamhetsskuld.

Intressant att göra en lista för egen del!
Och tillsammans med dem man har i sin närhet.

Ge mig en resa till Sahara!


I kontakten med de syriska flyktingarna - de som har blivit våra vänner - syns ett mönster:

De uttrycker ofta att de är i stor tacksamhetsskuld till det svenska samhället.
De vill inget annat än återgälda detta och ge tillbaka.
Men lagstiftningen håller emot...

Under tiden gör de allt för att visa sin uppskattning:

- genom Ord, genom att ge Tid tillsammans, genom att göra olika Tjänster när vi träffas; laga mat och diska o s v.

Men sällan Gåvor, av naturliga skäl, och inte så mycket fysisk Beröring.

Just nu håller vi på att lära oss hälsa på varann - män och kvinnor, muslimer och kristna - på ett för alla acceptabelt sätt.
Ibland blir det fel.. och många skratt...

Ska det pussas på kinden eller inte? Och hur många kinder?

Och vad gör den, jag, som har svårt för fysisk beröring som hälsningsgest?
- Rör mig inte. Noli me tangere. Do not tuch...

Är man oartig då? Förmodligen.
Kulturkrockar. Ibland med sig själv också.

Hitta en ny fortsättning då!


Nu vänder jag blicken mot hjärtats insida, i relationen till Gud.

Först det gudomliga perspektivet, sedan det mänskliga.
Jesus i evangelierna är en klar förebild.

1. Beröring - Gud kan väl inte röra vid mig?

Jo, genom den välsignelse han har lagt ned i det skapade.
Kramen, maten och sakramentet.

Jesus rörde ofta vid de människor han mötte.
Den kroppsliga beröringen var läkande och gav nytt livsmod.


2. Ordet - kan Gud säga kärleksord till mig?

Ja, hela Bibeln är ett enda långt kärleksbrev, från början till slut!

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN....

Jesus talade kärlekens ord genom att upprätta dem som var fördömda eller förlamade:

DINA SYNDER ÄR DIG FÖRLÅTNA.

Kärleksord i sanden.


3. Tjänster - hur kan "Gud tjäna mig"?

Det låter konstigt... men ordet "gudstjänst" är ju faktiskt ett uttryck för att det är Herren Gud som betjänar oss!

Det är Gud som är subjekt och iniativtagare, inte vi!
Det är Gud som skapar, som ger, som mättar och tröstar och fyller oss med sin nåd.

Vi är objektet för Guds kärlek.

I många religioner är det tvärtom.
Människan försöker betjäna guden genom offer och laglydighet, där motivet ofta är att undvika olyckor eller straff.

Gud är objektet för människans ansträngingar.

Men i kristendomen är det alltså på andra hållet.
Gud har kommit oss mänskligt nära genom Jesus Kristus, och ger sig själv till oss.

Att så underbart bli inlyft i Guds förbund gör att vi av pur glädje kan ge denna nåd och kärlek tillbaka till Gud - och till dem vi möter!

"Guds kärlek är som stranden...."


4. Tid tillsammans - hur gör Gud då?

Gud är den som är. Gud är själva Varat.
Den tidlösa tiden. Smaken av evighet när Nuet stannar till.

Jesus gav sina lärjungar "tid" och "reträtt" när folket trängde på för mycket.

KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN LITE SÅ ATT NI FÅR VILA...

Gud låter sin Närvaro genomsyra hela skapelsen, och är på det sättet tillgänglig för alla.
Många kallar ju naturen för sin "kyrka", eller hur?

Men Gud är också särskilt närvarande genom Ordet och Sakramentet.

Jesus är själva Ordet, som tog sin boning ibland oss och blev människa.
Jesus låter sig också finnas i både dopet och nattvarden, två jordiska och synliga uttryck.

Allt vatten är heligt.


5. Gåva - hur gör Gud då?

Ja, hela livet är väl en enda jättestor gåva, så där finns inget mer att säga...

... ATT HAN GAV DEM SIN ENDE SON...

... som vandrade på planeten Tellus. Och älskar oss tillbaka till vårt ursprung hos Gud.

Kärleken har många språk.
Gud använder dem alla!

Is möter tång.


Jag använder nu Gary Chapmans begrepp omvänt - i min relation till Gud.


1. Beröring - hur kan jag "beröra Gud" fysiskt?

Genom att gå till nattvarden. Känna Guds kärlek smälta i munnen i form av den enkla lilla oblaten...

Genom att påminnas om hur dopets klara vatten en gång sköljt över mitt huvud...

Genom att få hålla ett litet barn i famnen och räfsa löv i trädgården...



2. Ord - hur kan jag uttrycka min kärlek till Gud?

Genom att stämma in i kyrkans lovsång och trosbekännelse. Ibland i ordlös bön, i stillhet.
Gärna genom att berätta för andra om vad jag funnit i Gud.

Och genom att sjunga Evert Taube och Björn Afzelius!

Änglamark, Hanö syns i Hörvik.


3. Tjänster - hur kan jag tjäna Gud?

Genom att först vara så tom att Herren kan fylla mig...
Sedan ge Guds kärlek vidare genom de talanger jag har, till dem vi möter.

Se Kristus i medmänniskan.

Och om förmågorna börjat sina, vilket är fallet i mitt liv - du har kanske läst den bedrövliga årsberättelsen 2014? - så får det räcka med ett leende... knappt...

Stixiga taggbuskar.


4. Tid tillsammans - hur ger jag Gud tid?

Enkel morgonbön. Vid tidningen och tekoppen blir det ofta en spontan förbön för världens elände...

Tid tillsammans med Gud i den öppna kyrkan, i tystnad, med ett tänt ljus.

Tid med Gud ute i naturen, som idag då jag cyklade "rakt in i solen" till Sölvesborgs vintervilande sandstrand i Sandviken.

Och även vilan i soffan, det är också "tid med Gud" för mig. Vi andas tillsammans...
I Anden.


5. Gåvor - hur då?

I min Gudsrelation ger jag tillbaka det jag har fått i överflöd.
Dels i kollekten, dels i städandet av garderoben där mycket kan få gå vidare.
 
Jag ger dig vila.


Jag hoppas att ditt och mitt nya år ska bli fyllt av kärlekens mångahanda språk!

Att vi ska bli Berörda.

Be. Och bli rörd. Kärlekstårar.

Att vi ska få ge och ta emot så mycket fysisk beröring vi behöver, varken mer eller mindre.

Att bekräftande ord skall flöda på twitter, facebook, mail, telefon, brev och viskade i örat och ristade i sanden...

Love-letters in the sand.


Jag hoppas att vi skall kunna tjäna varandra genom att våga uttrycka våra verkliga behov.
Den enes svaghet är den andres styrka.

Jag önskar balans i den tid vi har tillsammans, också där ärligt uttryck i hur mycket egentid som är nödvändig för att gemenskapen inte ska äta upp energin.

Och gåvor... nja, jag har inga behov av det. Har du?
Du får iså fall mina bloggtexter som gåva... Var så god!


Digitala kärlekshälsningar på distans,
från Helene Sture Cykelfelt,

- som fotograferade på Nyårsdagen i Hörvik och på Trettondagsafton i Sandviken, Listerlandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar