MINNET OCH RUMMET - Nobelpris-tankar

Fest.

Flaggan från träslöjden står framme på bordet och jag är finklädd, med glitterstrass i öronen...

Det är Nobelfest och jag hör med intresse på intervjuerna med några av Nobelpristagarna.
En gemensam tråd löper mellan medicin- och litteraturpriset.

Minnet och Rummet.

Det norska paret Moser har lyckats lokalisera var den mänskliga hjärnans lokalsinne finns och hur det fungerar.

De såg hur vissa celler bara registrerade platser där deras försöksmöss befann sig.
Ett sexkantigt rutmönster började träda fram, som en karta till en GPS.

Lokalt sinne.

Samtidigt fick vi höra hur den franske litteraturpristagaren Patric Modiano fyller sina romaner med detaljerade platsbeskrivningar, ja till och med med adresser från gatunäten i Paris.

Denne skygge fransman hävdar att vi inte bör glömma vårt förflutna:

- Vår tid går allt snabbare, sociala medier gör att tidens händelser till slut bara flimrar förbi...
Minnet blir då ett sätt att kämpa emot så att tiden inte blir så upphackad och sönderzappad.

Bibliotekarien Jenny utbrast förtjust:
- Ni som gillar att älta, stå på er!

Modiano är "Minnenas Fyrväktare".

Fyrväktare.

Så kommer då frågan vad man ska ha alla dessa upptäckter till.

De norska medicinpristagarna svarade:

- Vår forskning på hjärnans lokalsinne kan vara ett led i att se kopplingen mellan hjärna - tanke -  och medvetande.

Ja, det finns även förhoppningar att deras upptäckt ska kunna leda vidare till att förstå och bota Alzheimers sjukdom.

Och alla vi som är skadade av stressen - under namnet "utmattnings-syndrom" - och som har fått en lättare hjärnskada som påverkar närminnets funktion, kan vi också få bli lite hjälpta?

Därför måste jag skynda mig att skriva... innan jag glömmer vad de sa....

Var hängde jag boan?

Det episodiska minnet är kopplat just till platser. Minnet och rummet hör ihop.
Även dofter och smaker bär på minnesupplevelser.

Jag tänker i mitt stilla sinne på hur mina gener bär på alla tidigare släktingars upplevelser.

Om t ex min farfars far var på en speciell plats som gjorde starkt intryck på honom, då finns det ju bevarat i mitt genminne.
Därför kan jag uppleva att jag på något sätt "varit där förut"...

Och det är ju sant - fast inte min kropp, och inte heller "jag" i form av en tidigare existens.

Nej, det är bättre att hålla sig till Nobelpristagarnas forskning.

Har jag varit här förut?

Modiano upplever sig kopplad till Stockholm på ett särskilt sätt.
Det förvånade mig att han kunde uttrycka sig just så "med ett tidigare liv".
Han har ju barnbarn här!

Hans dotter är gift med en svensk man. Här har generna liksom gått i förväg...


Kvinnan som översatt Modiano från franska till svenska beskrev hans språk som ganska enkelt.

- Men i den tystnad och de tankeluckor han ger, överlåter han till läsaren att själv tänka, tolka och döma.
Det är i mellanrummen som hans poesi finns...

Mellan rum. Mellanrum.

Nu vill jag låta biskop emerita Caroline Krook få komma till tals också.

Minnet och Rummet får nu möta Tiden.
Hon reflekterar kring 2 Advents tema "Guds rike är nära"; om de grekiska tidsbegreppen Kronos och Kairos.

Kronos är den tid som går att mäta. Den har en början och ett slut.
Kairos-tiden är omätbar. Det är kvalitetstid med smak av stillastående evighet.

Hela Adventstiden handlar om "Kristus som kommer".
Han kommer till en bestämd geografisk plats, vid en bestämd och mätbar tidpunkt.

Men samtidigt handlar detta om en annan sorts tid. Och en annan sorts plats.
Det är en inre plats och det är en evighetstid, menar Caroline Krook:

- Långt borta och helt nära kan ha helt olika betydelser:

Två människor kan mötas i en omfamning, och ändå kan det vara ett hav av ensamhet dem emellan.
Två andra kan ha ett geografiskt hav emellan sig, men ändå vara varandra mycket nära!

Minnet och Rummet.... i Tiden.

Har någon sett mina glas?

Hon fortsätter:

- I Jerusalem ligger Klagomuren, Klippmoskén och Golgataklippan mycket nära varandra.
Men avståndet är oändligt och smärtsamt långt däremellan.

Den geografiska platsen och den mätbara tiden är en sak. Den inre platsen och tiden något helt annat.

Gud själv, och Guds rike, är bortom tid (kronos) och plats.

GUDS RIKE ÄR INOM ER.
Hälsningar Jesus.

Inom er.

Jesus själv kan vara både långt borta och nära.
Fredsriket och freden verkar vara oändligt långt borta, inte minst i de trakter där Jesus levde.

Längtan efter att svärden skall smidas om till plogbillar är lika stark som på profeten Mikas tid.
Yttre tecken på jordens undergång har vi sett gång på gång.

Men idag handlar det om att vara lyhörd mot tecknen i våra egna liv.

Tack Caroline för dina goda ord.

Annat perspektiv.

Tillbaka till glittret och glamoren på Nobelbanketten.

Dock, jag byter kanal när "balettunderhållningen" kommer... Hellre "Bonde söker fru" än vilka juveler som högheterna bär... och inväntar nästa intervju.

Inledningsvis fick vi höra Sven Lidin i Nobelpriskommittén säga några goda ord:

- 2014 års Nobelpris visar hur olika fakulteter befruktar varandra. Kemister påverkar fysiker.
Att som forskare byta miljö kan vara vanskligt för forskningsresultaten, man tappar fart i den givna riktningen, och får börja om.

Det kan tyckas onödigt, men förändringar är nödvändiga för att man ska hitta den nya infallsvinkeln!

Detta är tillämpbart på hela livet...

Byt infallsvinkel.

Mycket utav forskning går ut på att hitta det osynliga, att bevisa att något finns som ingen annan har tänkt på.
Han tog ett exempel med linsen:

- Det som varit osynligt för ögat kan vi nu se. Det betyder att "det osynliga finns"... vi ska bara se till att ha rätt redskap för att upptäcka det!

Och man ska ha mycket tur.
Turen förföljer den arbetsamma.

Russin genom glaskannans lins.

Nu är champagnen och jordnötterna slut, och så även mitt arbetsminne.

Men jag tror att jag fortfarande vet var jag är... utan GPS, men jag minns inte om jag läst denne franske författare... Har du?

Och när Jesus red in i Jerusalem en gång, så rider han just nu in i mitt hjärta.
Kronostiden har blivit Kairos-tiden.

Det finns stunder som aldrig skall försvinna.
Det finns gator och rutmönster som alltid är kvar, både i Paris, Stockholm och Sölvesborg!

Skål på er!

Också prisvärt.

Nobla hälsningar till er alla.
Helene Sture Minnesfelt,

- som fotograferade egna festligheter och som ser glädjen både i naturvetenskap och teologi.