UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 24 december 2014

FLY JULEN


Jag vill inte mer.


- Jag älskar julen! Men hatar vad människorna har gjort med den... sa en vän.

Hur är det möjligt att vi har kunnat förstöra julen så pass, att många helst vill fly den?

Inte många orkar leva upp till alla förväntningar.
Köpande och givande, tagande och fående, slående rekord igen i kommers.

Elsa Beskow skriver i "Årets saga":

Du lilla vackra Jesusbarn, som ligger där på strå,
du borde ha en bädd av dun med silkeslakan på.

Men ingen julklapp alls du fått, jag kan det ej förstå,
för din skull alla jordens barn ju fullt av klappar få!

Mer, mer.


Kära bloggläsare, jag tar en liten stund så här på julafton och umgås med dig, och pausar lite från Nära & Kära...

Reagerar du också på uttrycket "nära och kära"?
I en tid där majoriteten är ensamhushåll i storstäderna känns detta uttryck som ett romantiskt slag i ansiktet.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde det ordet igår på radio och TV...

Drömmen om den välartade kärnfamiljen har inte mycket förankring i verkligheten.

Det är snarare frånskilda, ensamstående, änkor och sambor med dina barn och mina, samt de gemensamma...
Familjelivet är brokigt, och ställer höga krav på social kompetens.

Och just under julens största kristna högtid förväntas många att klara av att umgås...
Grattis alla ni som vill och kan.

Visst kan vi umgås!


Ukulelegruppen spelade på ett äldreboende i förrgår.
Det var mycket Förr...

Och när ljusen skall tändas därhemma, uti drömmen jag åter är där.
Hemmets ljus kan väl aldrig jag glömma, ty det minner om den jag har kär.

En gammal man torkade en tår ur ögat, och jag missade ett ackord...
För ett ögonblick delade vi samma känsla, trots att det skilde ett kvarts sekel oss emellan.

Men man behöver inte bli sentimental över svunna tider. Man kan ju bara vara tacksam att det finns goda tider att minnas överhuvudtaget.

Man kan gråta av många anledningar.

Inte förr. Moderna lys-lingon..?


Tove Jansson ger en alternativ känsla till den kravfulla gemenskapen, med en bild på Snusmumriken som sakta går iväg:

Och skogen gömde honom i en mild och utsökt ensamhet...

Så vackert!
Allt man väljer själv, gör en gott.

Den utsökta ensamheten är en kvalitet som allt för få vågar uppleva.
Kanske därmed även uteblivet andligt djup?

Så till alla som väljer att umgås med sitt eget sällskap; det är min bön att du har en mild och utsökt ensamhet!

Att vara allena - med sig Själv - kan vara alldeles lagom en dag som denna, för att istället kunna fokusera på det som är viktigt.

Skogens utsökta ensamhet.


För att Du föddes denna dag, har hela världen fest!
Och därför skulle väl just Du bli firad allra mest.

Jag ville duka dig ett bord, med små paketer på,
och alldeles i bordets mitt en tårta skulle stå...


Jag undrar om det inte var han som stod på knä utanför ICA...
Den trötta pappmuggen rymde några mynt, och jag ökade på med några ynkliga 5-or.

Ingen tårta synlig, inga paketer... Jag satte mig på huk framför honom, frågade vad han hette och tog hans händer, blundade, bad.

Och han bad tillsammans med mig, allt medan jul-rushande människor passerade bakom oss, och tiden stannade...
Kairos.

Gud Här och Nu.

Djupt välsignad gick jag därifrån.

Stjärna i busskur.


Visst kan vi fly julen - i alla fall den del vi inte tycker om!
Och så kan vi ta tillbaka den delen vi känner är äkta.

När alla gamla förväntningar får ligga kvar i den oupppackade julpyntslådan, då kan man få upp ögonen för andra situationer.

Tack Gud för alla kyrkor och föreningar som håller värmestugorna öppna idag!
Tack Gud för alla grannar, medmänniskor och vänner som har en stol till runt bordet!

"Nära och kära" är snarare "fjärran och obekanta".. men som plötsligt kan skaka om och forma en ny sorts storfamilj.

Eller hur?

På väg Till julen! Flyr inte.


Återstår att se om jag ikväll lyckas lära ut "julklappsleken" till våra syriska vänner...

Och runtomkring en vacker krans av blommor och av blad.
Du lilla vackra Jesusbarn, då bleve Du väl glad?

Mellan Dopp-i-Grytan, Kalle Anka och Julbönen sänder jag varma och glada tankar till mina läsare, mina barn och släktingar samt okända bloggbesökare!

GUD JOL, som en av de asylsökande sa....

Helene F Julefelt.

Se, jag bär bud som ett glatt budskap...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar