UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 18 november 2014

MISSION à la LUKAS 4


Hur ska vi nå ut?


Hur ska vi nå ut med vårt kristna budskap?
Det finns många modeller för det, men min upplevelse är att missionsbegreppet inte är särskilt levande i vår kyrka.

För vi vet inte hur vi ska göra... Det känns påträngande.
Och man är rädd för följdfrågor, som man kanske inte kan svara på...

Vi är dåligt rustade och behöver mer kunskap.

Låt oss backa tvåtusen år och dyka ned i vad Bibeln har att säga.

Det finns nämligen en urgammal missionsstrategi i evangeliet.
Det är Lukas som berättar när Jesus kom till synagogan i Nasaret. Läs gärna kapitel 4.

Söker utsikten.

Kort bakgrund:

Efter den långa frestelsen i öknen under 40 dagar, återvände  Jesus till Galiléen, med Andens kraft inom sig.
Ryktet om honom spred sig och han lovprisades för sin undervisning i deras synagogor.

Nu kom Jesus till Nasaret där han vuxit upp och han gick till synagogan, som han brukade.
Man räckte honom bokrullen och han reste sig för att läsa.

Det märkliga var att just denna dag låg "bokmärket" på profeten Jesaja, och det gick ett sus genom församlingen när byns egen son tar de storståtliga orden i sin mun:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud för de fattiga.

Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt.
                                                      Jesaja kap 61:1 ff.

Befrielse för de fångna.


Lukas återger, förmodligen som ögonvittne med tanke på detaljerna, hur Jesus rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren, och satte sig.
Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.

Då började han tala till dem och sade:

- Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.

Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun.

Än så länge...

Vackert. Verkö udde.


Men snart började de förnumstigt kloka och förståndigt sansade ställa korrekta frågor, med smak av tvivel:

- Är det inte Josefs son?

Jesus svarade:

- Snart kommer ni med talesättet: "Läkare, bota dig själv!" och säger: "Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också!"

Och så kommer ännu ett bevingat ord:
Sedan sade Jesus:
- Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.

Så långt bakgrundsteckningen.
Nu kommer själva missionsstrategin.

Och ursinnet.

Fult.


Om du har lust att ha ett eget bibelstudium hemma i din soffa, kan du med fördel slå upp två ställen i Gamla Testamentet:

- änkan i hednastaden Sarefat, 1 Konungaboken kap 17:8-24,
- den spetälske syriern Naaman, 2 Konungaboken kap 5:1-27.

Jesus återger nu dessa händelser, som inträffade ca 800 år tidigare men som var i allra högsta grad levande:

JESUS FÖRSÄKRADE:

- DET FANNS MÅNGA ÄNKOR I ISRAEL PÅ PROFTEN ELIA´S TID, NÄR HIMLEN INTE GAV REGN PÅ TRE OCH ETT HALVT ÅR OCH DET BLEV SVÅR HUNGERSNÖD I LANDET.

ÄNDÅ SÄNDES ELIA INTE TILL NÅGON AV DEM,  UTAN TILL EN ÄNKA I SAREFAT, NÄRA SIDON.

Det här var inte roligt att bli påmind om.
Staden Sarefat låg nämligen i fiendeland, på fenikiskt område.
Varför skulle Herren föredra att skicka sin profet dit?

Hade inte Gudsfolket prioritet?

Den fenikiska religionen hade en upplösande verkan på israeliternas Gudstro. Allt som kom därifrån var därmed hotfullt för hela folkets existens.

På den tiden vågade man fortfarande tala om rätt och fel.

Vår egen tid har tappat den kompassen. I en förment välvilja låter vi alla åsikter, alla ideologier och religioner få lika stor plats, nu med konsekvenser som vi inte räknat med.

Upplösande verkan.


Jesus tog ett exempel till, Elia´s profetlärjunge och efterträdare Elisha:

-OCH DET FANNS MÅNGA SPETÄLSKA I ISRAEL PÅ PROFETEN ELISHAS TID, OCH ÄNDÅ BLEV INGEN AV DEM BOTAD,
DÄREMOT SYRIERN NAAMAN.

ALLA I SYNAGOGAN BLEV URSINNINGA NÄR DE HÖRDE DETTA.


Lukas beskriver hur folket drev Jesus ut ur staden, fram till branten av det berg som staden låg på, för att störta ned honom.

Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

På väg att störtas.


Vad var det som retade upp det fromma folket så kolossalt, att deras lovprisning vände till ursinne?

Vad skulle du själv svara?
Tänk dig att du sitter i din kyrka och pastorn/ prästen säger något som först får dig att jubla, sedan bli rasande... Vad skulle det vara?

Folket i Nasaret insåg följande:

Jesus antydde att hans budskap kommer att tas emot av icke-judar...
Och det var snudd på hädelse!!

Skulle de, goda Gudsfolket i Nasaret, hans egen uppväxtstad, inte ta emot Guds budskap?? Vilken skymf!
Vilken smärtsam sanning...

Skulle inte vi förstå vår egen tro..?


Och tänk dig att pastorn/ prästen i din församling säger något i stil med:

- Ja, här har ni suttit troget, år efter år, men ni gör inget. ni tar inte Guds ord på allvar. Det får inga konsekvenser.
Ni är kulturkristna, söndagstroende, men ni berättar inte vidare om Guds kärlek och försoning till dem ni möter.

Kan du ser hur församlingen börjar skruva på sig... hur man blir stött och sårad.

Prästen tar i från tårna, ja som om han/ hon vore en profet från forntiden:

- HERREN SÄGER: JAG SÄNDER IDAG MUSLIMERNA TILL ER I SVERIGE, FÖR ATT NI SKALL VAKNA UPP UR ER ANDLIGA SLUMMER OCH TA ER TRO PÅ ALLVAR!

OCH SEDAN SÄNDER JAR ER, NI KRISTNA, TILL MUSLIMERNA, FÖR ATT NI SKALL RÄCKA DEM BEFRIELSEN OCH GLÄDJEN I KRISTUS!

Kyss-träd.


Kan du se de upprörda känslorna av denna tänkta situation?

- Skulle vi vara andlingen sovande?
Ja...
- Skulle vi behöva anstränga oss och lära oss mer om muslimernas tro, och vår egen?
Ja.
- Skulle vi våga möta dessa främmande människor med så mycket kärlek att vägen till frälsning börjar bli synlig..?
Ja!

Det är detta som är Guds missionsstrategi idag, à la Lukas 4.

Profeterna Elia och Elisha sändes långt iväg för att i främmande hednaland visa Guds starka kraft.

- Änkan i Sarefat fick uppleva ett under då hon räddades undan svältdöden - gissa om hon blev en duktig missionär bland sitt folk efter det!!

- Syriern Naaman fick veta, av en liten israelisk flicka, att han skulle ge sig iväg till det Förlovade Landet och där doppa sig sju gånger i floden Jordan för att bli frisk.

Hans spetälska lämnade honom och han återvände hem, till sitt "hednaland" och blev en duktig missionär bland sitt folk,  då han berättade om kraften hos Israels Gud.

Frisk. I vattnet.


Missionsstrategin har alltså två riktningar:

1. Lämna ditt eget land och möt folket dit du kommer. Gör ett grundligt arbete med några få, rusta dem och sänd dem.

2. Eller: ta emot dem som kommer hit, till vårt förlovade land, möt dem, berätta om frälsning och helande hos Jesus Kristus.
Döp dem, undervisa och rusta dem - och sänd dem till sina landsmän till att berätta om Guds underbara gärningar!

Detta sista är både integration och mission. Det är vänskap och kärlek.

Det är att gå från "a hard mind" till ett "open mind", från fixering vid det egna till att istället tänka med "one heart, with one goal."

Ned i Grims grottor.


Hur vågar jag påstå allt detta?
Borde jag inte vara tyst och inrätta mig i de accepterade leden?

Nej. Jag kan inte.

Detta är nämlingen självupplevt, förmedlat av de muslimska och kristna syrier vi har alldeles i vår närhet...

Umgås nu med Jesus Kristus.
Lyssna vad han säger till dig.
Hör hans hjärta slå, för världens alla folk.

De allra frimodigaste hälsningar,
Helene F Sturefelt,

- som med glädje citerar missionsbefallningen:

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR....

... och som fotograferade ute på Verkö, Karlskrona, där oersättliga naturområden hotas av ABB´s stenkross.

Naturen behöver också frälsas.
Från oss...

1 kommentar:

  1. Hej, fantastiskt bra skrivet och ett bevis på att det går att finna vägledning i Bibeln.

    SvaraRadera