UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 9 oktober 2014

UKULELE på SJUKHUS


Ucke Fellows


Det är så roligt med musik!
Ukulele Fellows har varit på turné idag.

Det var sjukhuskyrkan i Kristianstad som bjöd in södra Sveriges största ukuleleorkester!
Det låter nåt det. Så många var vi inte. Men väl åtta stycken!

Vi riggade upp notställ och stämde våra små nätta instrument. Trumma och high-hat var också på plats.

Taktfast.


Platsen var väl vald. Där strömmade oroliga människor förbi, på väg till undersökningar och medicinska besked.
Ingen vill ju egentligen vara där...

Kontrasterna blev ganska stora där vi satt i våra stråhattar och trallade ananas-smakande Honolulu-låtar...

Och i dessa tider då kulturen skärskådas på fördomsfulla uttryck, frossade vi i ocensurerade klyschor.

Grön skönhet.


"Jag har farit runt i världen, men den allra sista färden,
till Honolulu på Hawaiis strand, waiis strand, waiis strand...

I Honolulu går man klädd liksom en Zulu,
med ring i näsan på zuluvis.
Men förresten är kutymen att man glömmer bort kostymen..."

"Ni förstår att jag mig skötte när en liten dam jag mötte,
Så svart som natten, men mun som lack, mun som lack, mun som lack...

Under palmer och bananer lärde jag mig nya vaner..."

Tuff skönhet.


Sista versen har religiösa övertoner:

"Vid stranden av Hawaii står en palm så fin och svaji,
min grav skall bäddas när jag en gång dör.

Sen i himlen in jag träder, klädd i sida vita kläder,
en sång till ucke sjunga änglarna i kör."

Himmelskt.


Den här sången sjöng säkert Pippi Långstrumps pappa Negerkungen!!

Det har väl inte undgått någon den kulturdebatt som rasar just nu angående nedvärdernade uttryck.
Ras och Religion är känsliga ämnen.

Barnböcker och sånger nagelfars och ord och uttryck skall utmönstras, menar kritikerna.

Det är omöjligt, säger försvararna, om än med respekt för att ord kan såra.
Det är bättre att lära barn att "så sa man förr, det gör vi inte idag."

Ska vi vara så politiskt korrekta att allt felaktigt ska tas bort, då blir bokbålen mycket stora och historien får raderas ut.

Och vår egen samtidskultur hinner knappt sjungas förrän någon är där med rödpennan.

Violett skönhet.


Om man är lättstött kan den religiöse snörpa på mun när Johan på Snippen spelas:

"Nu Johan på Snippen har köpt sig klaver,
med åttio basar och fint fanér.

Och nu ä dé dans varje lördag Gud ger,
så på bönemöte går nog ingen mer..."

Hupp.


Smygreligiös.


Foajén på Centrallasarettet i Kristianstad hade inga kulturkritiker på plats.

Där satt tanter (obs, ej nedvärdernande!) i rullstolar och klappade takten, där var gubbar (obs, ej nedvärdernade) som luftspelade på sina käppar i takt!

Och det roligaste var att sjukhusprästerna tog sig en sväng om på golvet!

Svängigt.


Gamla låtar och melodier lockar fram det friska hos trötta sinnen och sjuka kroppar.

En smördrypande sentimental låt tillfredsställde alla romantiska behov:

"Månstrålar klara glimma, vinden sakta dör,
och i den sena timma, jag mandolinen hör.

Bakom balkongens galler, en skugga jag skymta ser,
och i gondolen faller en ros, till sångaren ned..."

Ljuvt är att drömma, sorgerna glömma,
tonerna strömma till henne opp.

Glimrande stjärna, himmelska tärna
skydda och värna kärlekens hopp!"

Glimrande snygging.


Alla log. Alla var glada.
Det doftade mer av kokos än av desinfektionsmedel för en stund.

Ja, vi drömde oss till Tahiti, vi besjöng Västra Näs och ålafisket på Lister, vi trånade med Aloha-Oe, vi drömde om Elin och tog ett glas öl med Hasse & Tages Sundsandvik:

"När man ser på hur barna växer upp och står i,
kan man undra om barna nån´sin får det som vi?

Om det finns jobb, om det finns mat, om det är drägligt där de bor.
Finns det får och kor och vatten och luft?"

Ja, vänner från 60-talet, det är nätt och jämt..
Har vi tur kanske den engelska advokaten Peggy Higgins får igen sitt krav på att kalla all miljöförstöring för ECOSIDE - - -

Och att det blir straffbart att förstöra "kor, vatten och luft..."

Hårdrockspimpad skönhet.


En timme gick fort.
Oro och krämpor glömdes bort för en stund.

Nu skulle det smaka gott med lite kaffe! Och en kyss, kanske...
Beröring är ju så viktig!

"Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar,
och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg!

Om vi i skogen vandra, eller uppå havet kryssar,
får det inte fattas kyssar, inte heller grädde, säg!"


Kan det vara något för sjukhuskyrkan att utveckla?
Kyrk-kyssar...till den hungrande, längtande?

Sjukhuskyrkans symbol.


Spelglada hälsningar från
Helene Sture Ukulelefelt,

- som nu ska leta upp någon gammal svart-vit  amerikansk film med Marilyn Monroe och George "Flygmalajen" Formby, som båda spelade ukulele, var och en i sin gammeldags könsroll...

Eller, man har väl inte eldat upp de filmerna?!!

3 kommentarer:

  1. Vad härligt! Nu har vi fått en bloggare i orkestern som förmedlar med ord och bilder vad vi
    vill förmedla med vår musik.

    SvaraRadera
  2. Så härligt du skriver om er ukulele orkester, jag kan nästan "höra" er spela! Själv spelar jag ukke i en PRO cirkel (Oxie)
    Kram Karin

    SvaraRadera
  3. Ukulele är ett smidigt och roligt instrument som man bara blir glad av! Perfekt som förmedlare av "the gospel" - det goda budskapet! Både i vals, fyrtakt och med jazztoner...

    SvaraRadera