UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 23 oktober 2014

DEN VACKRA KÄRLEKEN


Kärlek i fönster.


Kärlek, kärlek, kärlek.
Jag återkommer ofta till det grekiska begreppet för kärlek, som låter visa dess treenighet.

Allt viktigt har en treenighet...

Eros. Filos. Agape.

- Den kroppsligt sinnliga och erotiska kärleken.
- Den själsligt djupa vänskapskärleken
- Och den stora, gudomliga kärleken, omätbar i sin storhet.

Allt detta vackert skapat av Gud.

Vårt svenska ord gör det svårt för oss att förstå de relationer vi hamnar i.

Treenig kärlek.


Denna gråmulna oktoberdag städar jag bland gamla tidningsurklipp och har hittat några fina kärleksdikter ur den gamla facktidningen SKTF - jodå, de hade en poetisk sida längst bak...

Önskedikten:
Av Roy Croft, ur "Skönast är kärleken", Bonniers Folkbibliotek 1969.
Illustration: Christina Alvner:

En man diktar kärlek.



Jag älskar dig

inte bara för vad du är
   men för vad jag är
      när jag är med dig.


Jag älskar dig

inte endast för vad
   du har gjort med dig själv
      utan för vad du gör av mig.

Jag älskar dig

för det stycke av mig
som du lockar fram.

Jag älskar dig

för att du lägger din hand
   på mitt överfyllda hjärta
      och blundar för alla löjliga, svaga ting
som du trots allt
   suddigt förnimmer där

och för att du drar fram i ljuset
   alla de underbara egenskaper
      som ingen annan sökt
tillräckligt länge
   för att finna.

Sök! Länge...


Jag älskar dig

för att du hjälper mig att göra av
all bråte i mitt liv

inte ett värdshus
utan ett tempel
av mitt arbete
av min dag

inte en skamfläck
utan en sång.


Jag älskar dig

 därför att du gjort mer än någon trosbekännelse
   kunnat göra
      och mer än något öde
kunnat skapa
   för att ge mig lycka.

Du har gjort det
utan minsta beröring
utan ett ord
utan ett tecken

Du har gjort det
genom att var dig själv.

Kanske är det det
som menas med en vän
när allt kommer omkring.

Följ ditt hjärta.
Inte rationaliteten, inte begäret...


Åh! Vilka underbara ord!

Men vem vänder han sig till?

Först trodde jag att det var till en kvinna i en sinnlig kärleksrelation.
Eros.
Sedan kunde orden lika väl vara en kärleksfull bekännelse till Gud, bortom ord och trossystem.
Agape.
Men sedan väljer Roy Croft att låta orden landa hos en vän, lite snopet...
Filos.

Orkidée på tredje våningen.


En annan mer välkänd dikt är Kahil Gibrans ord, som ibland läses på bröllop, men som mycket mer handlar om en filos-relation.
Eller möljligen en god särbo-relation:


Låt himmelens vindar dansa emellan er.

Älska varandra, men knyt inga kärlekens band.

Låt det istället vara ett böljande hav mellan stränderna av era själar.

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

Ge varandra ert bröd, men ät inte av samma brödkaka.

Sjunga och dansa tillsammans och fröjda er, men förbli skilda från varann.
Så som en lutas strängar är skilda från varandra, fastän de skälver av samma musik.

Luft mellan träden.


Skänk varandra era hjärtan, men överlämna dem inte åt varann.

Ty bara livets hand kan rymma era hjärtan.

Och stå tillsammans, men  inte för nära.

Ty pelarna i templet står på avstånd från varandra, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Bröllopspynt i Vadstena.


Är detta Filos, Eros eller Agape-kärlek?

Är det en vänskap som växer sig allt starkare?
Där kärlekens magnetism utövar en oemotståndlig dragningskraft, men där plus- och minuspolerna måste vara i balans?


Ur min egen fatabur hämtar jag följande insikt:

Törstig Eld.

Du tänder mina eldar
   och släcker min törst!

I dåliga förhållanden är det tvärtom.

Du släcker elden
   och gör mig bara mer törstig...

Älska tills döden skiljer oss åt..


Ännu en Önskedikt; text Janice Söderling, teckning: Christina Alvner:


Sensommarmask.

Som en sensommarmask
   hänger jag i luften
      på en silkestråd
spunnen ur mitt väsen

Om jag fick övervintra
   i dina armars kokong
      akta dig
vilken fjäril jag skulle bli!

Kärleks-fjäril.


En politisk kärleksdikt av Märta Tikkanen:

För mig
kan kärleken aldrig vara
två som kryper ihop
i ett hörn
medan livet brusar förbi.

För mig
måste kärleken alltid vara
många som kämpar i bredd
- också du, också jag -
mitt uppe
mitt ute i livet.

Kämpa, i bredd.


Så pendlar mitt liv mellan djupdykning i lådor och kartonger, religionsdialog och arbetsprövning, böner och barnbarn, ukulele och hårdrock.

Lycklig den som får nåden av uppleva alla tre kärlekarna!
Och salig den som får ynnesten att uppleva alla tre - hos en och samma människa...


Ännu en Önskedikt från SKTF´s medlemstidning från 1980-talet får avsluta.

Den är skriven av Bo Senter och blir för mig en kärlekssång från Gud, ja nästan som en Kristus-hymn.
Den heter Kärleken är Fri.

Kärleken är Fri.


Kärleken är fri - utan krav som binder.
Som ett jubelskri den spränger alla hinder.
Kärleken värderar inte, känner ej begär.
Dömer aldrig eller hotar,
den ser dig som du är.

Kärleken den äger inte - kallar inget sitt.
Den lever här i nuet - likt ett barn i alltings mitt.
Frågar inte varför och varthän - den bara är.
Känner ej begränsningar som vi har lärt och bär.

Kärleken den in-ger mod när nattens mörker flytt.
Den söker ständigt nya vägar - börjar om på nytt.
Fastnar ej i tankar som att ge och få igen.
Av egen kraft så växer den - den sanna kärleken.

Fastnar ej.


Kära och lekfulla hälsningar från eder
Helene Sture Diktfelt,

- som fotograferade i köksfönstret och som nu hittar en liten till egen:

Reflexiv Amor

Jag älskar dig med mig.

Du älskar mig med dig.

Vi älskar oss med varandra!

Älskar dig med mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar