UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 6 oktober 2014

BIRGITTAVANDRING från EKEBYBORNA


Ekebyborna kyrka.


Hösten är mild och gul.
Vi är mitt emellan Frans och Birgitta i almanackan.
Dessa dagar, 4 - 7 oktobor, inbjuder Pilgrimscentrum i Vadstena till reflektion och pilgrimsvandringar.

Det är skönt att få lämna sin vardag ett tag. Söka sig inåt. Utåt och uppåt.

Följ med oss en stund på vår dagstripp från Ekebyborna kyrka på Östgötaslätten till Birgittas udde, där hennes hus en gång stod.

En digital bloggvandring är inte det sämsta!

Till Birigttas bönekammare.


Vi hade hoppats på att få komma in i kyrkan och upp i tornrummet där heliga Birgitta hade sin bönekammare på 1300-talet.
Men nej, det var låst...

Jag har varit där tidigare och upplevt den förtätade atmosfär som dröjer sig kvar av hennes böner.
Det gick knappt att gå där ifrån....

Tjock, andlig atmosfär. Kristusmättad.

Åh!


O HERRE, KOM SNART OCH UPPLYS NATTEN.
SÅSOM DÖENDE LÄNGTAR, SÅ LÄNGTAR JAG EFTER DIG.

SÄG MIN SJÄL ATT INTET HÄNDER, UTAN ATT DU TILLSTÄDJER DET.
OCH ATT INTET SOM DU TILLSTÄDJER ÄR TRÖSTLÖST.

Rädda barnen.


O JESUS, GUDS SON, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG,
HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA,
TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.

VISA MIG VÄGEN OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Visa mig, Herre.


VÅDLIGT ÄR ATT DRÖJA OCH FARLIGT ATT GÅ VIDARE.

SÅ UPPFYLL MIN ÅSTUNDAN OCH VISA MIG VÄGEN.

JAG KOMMER TILL DIG, SOM DEN SÅRADE KOMMER TILL LÄKAREN.
GIV, O HERRE, MITT HJÄRTA RO.

Heliga Birgittas bön, nr 25 i Psalmbokens bönbok.

Villig att vandra den.


Jag gick ett varv runt Ekebybornas kyrka innan vandringen började, och hälsade på den Franssonska släkten, under marken.
Frid över ert minne.

Franssons familjegrav.


Pilgrimsledaren Lars samlade oss i en cirkel och ställde frågan:

- Vilka torn behöver du gå upp i för att få perspektiv på tillvaron?
Vilka inre rum har du tillgång till?

Klockan var nio på förmiddagen och nu började de goda samtalen längs vägen...

Vägskäl. Väg-själ..


Det är något speciellt att gå på historisk mark.
Att tänka - "här gick hon också..." Mina fotsteg möter hennes, även om gruset är nylagt.

Vi stod i vägskälet mot Birgittas Udde och Lars undrade:

- Varifrån fick Birgitta sin energi? Hon födde åtta barn, pilgrimsvandrade till Nidaros, Santiago, Rom och Jerusalem, hon tillrättavisade påven och väntade på honom i 20 år...

- Och varifrån får vi vår energi?
Egen reflektionstid, i sakta lunk.

Lunka på.


Nästa tanke:

- Hur behåller vi vår energi?
Det är alldeles för lätt att den sipprar iväg mellan fingrarna.

- Och hur ger vi den vidare? Till vem?

Choklad från himlen!


Östergyllens fält böljade runt omkring oss.
Det yttre landskapet talade om det inre:

- Tid av mognad, tid av skörd. Men också tid för nysådd och spirande.

Vad i mitt liv är moget? Vad är dags att skördas?
Eller spirar något på nytt?

Enastående. Moget.


Framme vid Birgittas udde satte vi oss under den stora eken och firade enkel pilgrimsmässa.

- Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn...
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Guds barns lek under öppen himmel. I tillit.

Nattvardsgåvorna skickades runt, sjuhundra år efter det att Birgitta och Ulfs barn sprungit lekande omkring på just denna kulle.

Ek-lek.


Vi satte oss nere i "matkällaren" och plockade fram våra limpmackor.
Tjockt med smör och kalla pannbiffar emellan.
Termoskaffe.
Vänskapliga samtal om hur vi kan verka i heliga Birgittas andra idag.

Hon var ju högrestånds-dam och arbetade som SFI-lärare, svenska för invandrare...!
Jodå.
Kungen hade en fransk hustru, drottning Blanka, som behövde lära sig svenska...

Birgittas husruin.


Birgitta var inte bara organisatör och husfru. Hon tog även hand om prostituerade kvinnor och gav dem ett anständigt liv.
En sann diakon.

Samt tvättade de sjukas sår.
En riktig undersköterska.

Vilken kvinna!

Matdags.


Det är lättare att bära matsäcken i magsäcken än i ryggsäcken...

Pilgrimsfundering:

- För att behålla energin måste vi även lämna en del ifrån oss.
Spridda fniss med tanke på att en del buskage var välbesökta...
- Allt kan man inte behålla!

Praktisk pilgrimsteologi...

Ryggsäck med matsäck.


Vi passerade några hästar i en hage. De tittade på oss och undrade varför inte de också fick följa med..

Men varje sommar ordnas även pilgrims-ritter för den hästvana!
Håll utkik efter det.

Bönehästar?


I backen bakom ett buskage skymtade ett förfallet husruckel.
Pilgrimsprästen sa förundrad:

- Här har man inte behållit energin...

Vi funderade tillsammans på återvinning.

- Kan man återvinna en relation som blivit försummad?
- Kan man åter vinna en tro som förfallit?

Visa mig, Herre, din väg...

Uppgivet.


Vi passerade över Motala ström.
Några åkte pilgirmsbuss tillbaka till Vadstena.

De 1,5 milen började kännas i ben och rygg.
Välbehövlig vila vid vandrarhemmet vid Motala verkstads museeum.

Motala ström.

På kvällen var det knytkalas hos Birgittasystrarna.
Helige Fransiscus skulle firas!

Det vill man ju inte missa, men inte heller tåget, som skulle ta mig tillbaka från Östergötland till Blekinge.
Inte roligt att avstå kvällens festligheter, men så fick det bli.

Energin var slut...

Och utsikten suddig... av trötthet...



Be happy!


Tack alla fina medvandrare på denna oktobervandring!
Delande är helande.

Nya insikter. Nya tag.
Livets trippmätare är nollställd.

Vad väntar runt nästa krök?
Visa mig, Herre...

Mina medpassagerare var lika trötta som jag...

Pilgrims-hundar i filtar...


Fotriktiga hälsningar från
Helene Fransson Sturefelt,
- som stavar sig fram i livet med heliga Birgitta som förebild.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar