UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 14 augusti 2014

"SUNT FÖRNUFT" är SÄLLSYNT


Vad är "sunt förnuft"?


Jag sitter och bläddrar i tidningen. När politiker inte vågar ta ansvar - och sätta gränser - talar de ofta om att:
- Man måste ju använda sitt sunda förnuft!

Men.

Sunt förnuft är ingen självklarhet.
Det fanns förr, men sällan nu.

Vad har hänt? Och var är sunt förnuft för något?

Trevlig, grön stoppskylt.


Jag menar att sunt förnuft tillhörde bondesamhället, där man rättade sig efter väder och vind.
Idag är vi bara giriga och "effektiva".

Mitt sätt att tänka är präglat av det enkla jordbrukarlivet i Småland.
Farmor och Farfar hade Sunt Förnuft!

De skulle aldrig ge sig ut och skörda höet i ösregn. De skulle inte arbeta i skogen om det var snustorrt. Gnistbildning kunde få förödande konsekvener...

De blickade upp mot himlen och läste av vädret.
Och anpassade sig.

Det är sunt.

Och förnuftet bestod i kunskap om naturen och hur den fungerar.

Vädret avgör. Här en "isvedel".


I takt med att allt fler bor i städer, blir vi mer och mer biologiska analfabeter.
Vi kan inte tyda naturens tecken längre.

Maskiner har ersatt den begränsade människans förmåga.

Det sunda förnuftet är ersatt av girighet och profit.

Men, vi behöver inte leva så "effektivt". Vi orkar inte.
Naturen orkar inte!
Och själen vill inte.

Plånboken och standarden får anpassa sig.

Stål-häst i de riktiga hästarns hage.

Nu till den Lilla Verkligheten.

Vilken lycka att få umgås med barnbarnen och sitta på en brygga vid stranden!
Det var friska vindar och småbåtarna guppade och vippade roligt.

- Momo, ska vi bada?
- Nej, det blåser för hårt. Vi får vänta. Och sitta stilla här på bryggan och titta.

Trollsländor kom och gjorde oss sällskap. De glittrade i orange och blått.
- Så fina de är Momo!

Vi pratade om djuren och havet.
Jag lärde dem sjunga:
- En sjöman älskar havets våg, hör vååågornas bruuus!

Känner på skummet.

Och:
- Min Gud jag är lycklig och glad, när jag vaknar och solen går upp.
Tusen tack för sommar och bad, och min starka och växande kropp!

Det blåste 8 sekundmeter inne i den lilla viken, men vi drog filten om oss och tog djupa andetag.
Kanske kan vi känna lite på vattnet sen.

Och jag fortsatte sjunga barnsången från sommarkyrkan i Ängelholm:

- Tusen tack för luft som är ren, och för hjärtat som pumpar mitt blod!
Tusen tack för armar och ben. Herre, tack för att Du är så goood!

Klätterkonst.


- Momo, får vi klättra i träden?

På dagis finns det inga träd att klättra i , ty man kan ju ramla ned...
Visst. Livet är livsfarligt.

Men min inställning är att det är bättre att lära sig hantera farorna och se sin egen kapacitet.
Och när den tar slut, använda det Sunda Förnuftet och avbryta.

- Visst får ni det! Men ni måste se var ni sätter fötterna. Och hålla er i stammen.

Detta bokträd var enormt! Omkretsen var gigantisk och det hade säkert tio (10!) stammar förgrenade från basen.

Många hundra år.


- Vart tog ni vägen?
Barnen skrattade inne i trädet.
- Jag ser er inte!
Mera fniss.

Lycka.

- Men vi kommer inte ned, Momo! Min sko har fastnat.

Hela tiden hjälpte jag dem, höll min hand runt dem och lät dem pröva sin förmåga.

- Kan vi fika nu?
Kanelknäckebröd plockades fram och drickor.

Jag ser dig!


Vi hade Floran med och hittade några sensommarblommor.

Deras sinnen är vidöppna, så det är bara att ösa på med kunskap:

- Här en är fibbla (- ha ha, det låter roligt Momo!), här är en vädd (- vad knasig du är!), en strand-trift med smala blad, en gul knappblomma som heter renfana och en liten ärtblomster som heter  isvedel...

Lila Vädd.


När vi cyklade hem hade barnen lärt sig fyra roliga blomsternamn.
Vi var väldigt nöjda.
Nu behövde vi vila.

Inte ösa på med mer intryck. Inte vara effektiva.
Barnen kan lära oss leva nära naturen. Och vi lär oss tillsammans!

Dessa ord riktas till dem som är ansvariga för att rovdrift på svenska naturtillgångar håller på att skena.

Gruvdrift i Norrland, kalkbrott på Gotland, skogsskövlingar lite överallt och sprängningar i Vättern... Besinna er!

Försök håll andan medan ni räknar era pengar...

Pengar som klöver...


Jag avslutar detta inlägg med en sund bön från den keltiska traditionen, där munkarna såg naturen som en Helig Bok:

                  LIVETS TRÄD

DU, KONUNG AV LIVETS TRÄD,
BLOMMORNA PÅ GRENEN ÄR DITT FOLK.

DE SJUNGANDE FÅGLARNA ÄR DINA ÄNGLAR,
DEN VISKANDE VINDEN ÄR DIN ANDE.


DU, KONUNG AV LIVETS TRÄD,
MÅ BLOMMORNA FRAMBRINGA DE SÖTASTE FRUKTER,

MÅ FÅGLARNA SJUNGA UT DEN MÄKTIGASTE LOVSÅNG,
MÅ DIN ANDE OMSLUTA ALLT
MED SIN MILDA VIND.
                                              AMEN.

Ring, klocka, ring!


Långsamma och småländska hälsningar från en som försöker återfinna det Sunda Förnuftet, i samspel med den natur som föder oss.

Helene Sture Fältfibbla,
- trädälskande blomsternosare.

Cikoria, vid vägkanten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar