UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 20 augusti 2014

GRÄNSLÖS VÄNSKAP


Våga blomma över gränsen?

Detta är en fortsättning på föregående inlägg.

Är vi vänner med varann?
Är vi vänner i kyrkan? Är vi vänner över församlingsgränserna?
Är vi vänner över samfundsgränserna? Religionsgränserna...?

Jesus uppmuntrar sina åhörare att använda sina resurser till att skaffa sig vänner:

 ... VÄNNER, SOM TAR EMOT ER I EVIGHETENS HYDDOR NÄR MAMMON LÄMNAR ER I STICKET. Lukas 16:9.

Glada Vänner.


När man står där med skulder upp över öronen och Mammons kravbrev läggs på hög, då är man verkligen beroende av sina vänner!

Eller tvärtom; man efterskänker skulden till dem som är skyldiga en pengar och låter udda vara jämt.
Det kan också vara början till en vänskap.

De rikas gemenskap.
Eller, rik gemenskap?

Vänskap skattas högt i Bibeln:

EN VÄNS KÄRLEK BESTÅR ALLTID,
OCH EN BRODER FÖDS TILL HJÄLP I NÖDEN. Ordspråksboken 17:17.


 Vänskap kan vara mycket starkare än både familje- och äktenskapsband:

... VÄNNER FINNS, MER TROGNA ÄN EN BRODER. Ords 18:24.

Vänskapsband mellan Gud och människor finns också uttryckt; Abraham kallas "Guds vän" i 2 Krön 20:7.

När Jesus undervisat sina lärjungar tillräckligt mycket vill han hellre kalla dem "vänner" än tjänare. Luk 12:4.
Nu är de verkligen med i hans förtroliga gemenskap.

Och det gäller alla kristtrogna i alla tider om vi lever efter hans kärleksbud. Det är både ett privilegium och en förpliktelse. Joh 15.14.

Av sina motståndare kallas Jesus för "syndares och publikaners vän", Luk 7:34.
 
Jesus går ned, till alla.


Vi lever i en tid där samfundens gränser alltmer suddas ut.
Gamla murar rivs när teologiska frågor inte är lika aktuella längre. Samfunden finner nya namn som bättre lyfter fram innehållet.

Jag tänker på mitt ena ben... som är i EFS, där jag fann trons glädje som tonåring.
Denna förkortning är så etablerad att man inte bör ändra den. Men vad betyder bokstäverna?

Ingen begriper den gamla förklaringen:
Evangeliska Fosterlands Stiftelsen. Så kan vi inte säga idag....
Ett bättre förslag är Evangeliska Församlingar i Svenska kyrkan!

Evangelisk Församling.


Jag tillhör dem som gärna går till olika kyrkor och deltar i olika stunder av bön och gudstjänstfirande.
Man kan säga att jag är lite "otrogen"...

Förr skulle man ju hålla sig till sin församling, men jag går till alla, särskilt där Kristus klart blir förkunnad.
Det är det fler som gör.

Hur skall man bli vänner över gränserna om man inte våga besöka varann?

Jag hör hur man i bönerna ber för sin egen församling, och de som är utanför... om väckelse och gemenskap.
Och sen går man hem till sig...

Det är något jag inte förstår...

Jesus säger ju att vi skall gå ut och göra alla folk till lärjungar.
Men jag menar att nu är det tid att gå in till varandra och gör alla kristna till vänner!

Gå IN till varann!


Sluta snacka. Gör istället.
Lev ditt eget bönesvar!

Alltså roar jag mig med - och deltager med stor glädje - i alla de kristna gemenskaper jag hittar där jag bor.
Det gör att jag börjar lära känna Guds folk här... över gränserna!

Vilja våga leva din bön.

Nu utmanar jag er:

Tänk om vi alla, verkligen alla kristna i stan, bestämde oss att gå på morgonmässan i kyrkan på onsdagar, kvällsbönen i Pingst på torsdagar, missonsmötet på lördagen och söndagen på allvar turas om att gå till varandra.

Inte bara på "ekumeniska dagar".

Jag vet att vi alla har olika uttryck - en del vill ha det tyst, andra sjunger Taizésånger, en del talar i tungor och prisar Herren högt, andra ber med den sköna liturgin - men låt oss då blir flerspråkiga i bönens uttryck!

Inte rädda.

Gå över gränserna i byn. Bli vänner. På riktigt, så att vi känner varandras namn.
Inte bara be för varann på avstånd.

Får jag åka med dig?


Ett gott exempel  hämtar jag från Stockholm. Visserligen är orsaken jobbig - demonstrationer mot det islamistiska våldet mot kristna i Irak - men detta för människor samman.

Kyrkans Tidning berättar om syrianer från olika håll som kom samman i denna protestaktion:

- Det var syrisk-ortodoxa kyrkan, syrisk-katolska kyrkan, kaldeiska kyrkan och syrisk-arameiska ungdsomförbundet m fl, sammanlagt ca 7000 personer.

Hanöhus flyktingförläggning, Hällevik.


Vi har inte råd att undvara varandra! Inte på något sätt!
Alla goda krafter behöver samverka mot detta våldsamma våld som vi nu ser utspela sig.

- Vi hoppas att dessa förföljelser blir uppmärksammade i svenska medier och även av svenska politiker, säger en talesman.

I Mosul i Iraki har de kristna fördrivits med ett ultimatum att konvertera till islam, betala en skyhög skatt eller dö, skriver KT.
De har fått sina hem märkta med bokstaven "N", som är första bokstaven i ordet "nasrani" (nasaré, Jesus var från Nasaret och hans anhängar var nasaréer), vilket alltså betyder = kristen, på arabiska.

Jag önskar att det hade stått ett "V" istället, vi som i Vänner...

"V" som i victory, seger.
Vänskap som segrar.

Gränslös vänskap.

Strand för nyanlända.


Och i flyktingläger, där man delar rum och små ytor är min bön att man också ska kunna bli vän, trots olikheter, inte fortsätta fiendskap.

Genom kameran har jag fotograferat omgivningarna runt Hanöhus, som är vår närmsta flyktingförläggning.

Dansställe blev flykingförläggning.


Om du orkar med ännu en språklig övning, så avslutar vi med lite kamratligt latin:
Vet du var ordet "kamrat" kommer ifrån?

Det är just ordet "camera" = rum.
Kamera = rum (för ljuset), som sedan blev "kammare" = ett (ljust) rum, och ytterligare "kamrat" som egentligen betyder just "rums-kamrat".

Har du rum för en till? : )


Min kamera är min vän, med hyfsad räckvidd...
Min Gud är min vän, med absolut gränslös räckvidd...

.. och Honom har jag och mina kristna vänner idag prisat, både vid nattvarden och sedan på ett annat ställe i glödande lovsång och tillbedjan, i bön för dem som saknar det vi äger i överflöd...

Varma och vänskapliga kamrat-hälsningar från linslusbedjaren i Sölvesborg,

Helene Foto Sturefelt, fotopredikant.

Gränslös vänskap. Vågar vi gå över?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar