UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 3 augusti 2014

BERG- OCH DALBANA


Berg- och dalvandrare.


Alldeles tillräckligt länge har jag varit nere i dalen.
Nu är det dags att gå upp på berget.
Lämna det gamla. Låta det som varit förlora sig in i minnenas dimma.
Om man har något minne, vill säga...

Nej, det handlar inte om något nöjesfält, rubriken till trots. Det handlar om Förklaringsberget.

Jag dyker in i bibeltexten och tar på mig sandalerna. Läser kartan och packar ryggsäcken.
Guds ord och vattenflaska.
Paraply mot solen - nej, det kommer inget regn idag heller.

UNGEFÄR EN VECKA SENARE TOG JESUS MED SIG PETRUS, JOHANNES OCH JAKOB OCH GICK UPP PÅ BERGET FÖR ATT BE.

MEDAN HAN BAD FÖRVANDLADES HANS ANSIKTE, OCH HANS KLÄDER BLEV VITA OCH LYSANDE.


Lysande.


Jag slog följe med Karin, Marianne och Elias. Bakom huset slingrade sig en liten stig upp mot Ryssberget.
Det dånade från motorvägen och det dröjde innan friden kom ifatt oss.
Varför måste civilisationen bullra? Det är väl inte civiliserat?

Naturen vet bättre.

Passerar E22'an vid Sölvesborg.


TVÅ MÄN SAMTALADE MED JESUS.
DET VAR MOSE OCH ELIAS SOM VISADE SIG I SIN HÄRLIGHET.
DE TALADE OM HANS UTTÅG UR VÄRLDEN SOM HAN SKULLE FULLBORDA I JERUSALEM.

Dåtid möter nutid och framtid.
Lagen och profeterna är materialiserade i form av Gamla Testamentets förgrundsgestalter; Mose och profeten Elias.
I Jesus Kristus ser de allt gå i fullbordan.

Jag snubblade till på en sten. Kan livet verkligen få komma till en punkt som är fullkomlig?

Vi gick förbi ett litet lärkträd med mjuka, smala barrblad. Intill stod en månghundraårig tall.
Vilken fin sinnebild av gamla och nya förbundet, tänkte jag och letade efter min vattenflaska.


Gammal och Ny.


Det är något speciellt med berg.
Berg är trygga, stadiga, fasta och pålitliga - såvida gruvbolagen inte är där och spränger bort dem...

I alla religioner och föreställningar är berget platsen där GUDEN bor.

Mose fick ta emot Tio Guds Bud på ett berg.
Elia kämpade mot Baalsprofeterna på ett berg.
Jesus höll sin mest berömda predikan på ett berg, återgivet i Matteus kap 5 till 7.

Och nu hade vi äntligen E22'an bakom oss, och bok- och granskog omslöt oss.


Alltid på väg.

Dessa gamla män trädde nu fram ur historiens dimma - så skönt att de inte är bortglömda - och fick se hur lagens bud och de profetiska förutsägelserna sammanföll i en och samma person.

Ingen av oss kan uppfylla budens krav, men Jesus kunde, genom den oerhörda kärlek han visade alla. Och visar än idag.
Alla förutsägelser, som en del föraktfullt tänkte var önskedrömmar och vilda fantasier, stod nu lysande framför dem i en levande Messiasgestalt.

Och det var de som berättade för Jesus om hur hans uttåg ur världen skulle bli!
De var fortfarande aktiva!
Det var Mose och Elia som gav Jesus nästa pusselbit till det passionsdrama som sedan väntade.

I Jerusalem. Ständigt denna smältdegel. Älskade, sargade Jerusalem.

Förlåt en enkel bild, men man kan säga att Jesus liksom laddade batterierna där uppe på berget...


Laddat!


PETRUS OCH DE ANDRA HADE FALLIT DJUP SÖMN, MEN DE VAKNADE OCH SÅG HANS HÄRLIGHET OCH DE BÅDA MÄNNEN SOM STOD TILLSAMMNAS MED HONOM.

Hur kunde de somna??
När världshistoriens mest lysande ögonblick inträffade då blev de så trötta att de inte orkade hålla sig vakna... Hur är det möjligt?

Eller är det samma sak som när konfirmanderna slumrar till, lagom till Fader Vår?
Eller när man själv börjar tänka på middagen innan Trosbekännelsen?
Eller farbrorn som är så ålderstrött att han glömmer gå fram till nattvarden, trots att han längtat hela veckan?

Det andliga kan bli för starkt.
Den gudomliga närvaro man innerligt kan bedja om, tar fullständigt musten ur en, och man somnar.

Men vi vandrade oförtrutet vidare uppför Ryssbergets stigar, följande den vita markeringen.
Skulle vi inte vara framme snart vid Ryssbergsstugan?
Friluftsgudstjänsten började ju om fem minuter!


Ledninsstolpe.


Jag förstår lärjungarnas reaktion när de sedan vaknar och vill behålla uppenbarelsen:

NÄR DESS A SKULLE LÄMNA HONOM, SA PETRUS TILL JESUS:
- MÄSTARE, DET ÄR BRA ATT VI ÄR MED. LÅT OSS GÖRA TRE HYDDOR, EN FÖR DIG, EN FÖR ELIA OCH EN FÖR MOSE.
MEN HAN VISSTE INTE VAD HAN SADE.

Kanske var Petrus kvar i drömmen? Ett sånt här möte kan väl inte ske i verkligheten?

Jag gillar att Petrus ville bygga kojor, en riktig scoutkille!
Men ingen av oss kan konservera gudomliga ögonblick. De tillhör inte denna världen.

Förklaringsstunderna är korta och evigt glänsande, men vi måste släppa taget om dem, och låta själva ögonblicket bevara oss!
Vi gör så ofta tvärtom.

Det är inte vi som skall bevara Gud.
Det är Gud som bevarar oss - allt enligt välsignelsens ord.


Friluftsgudstjänst idag.


Äntligen var vi framme, Karin, Marianne, Elias och jag.
Under skuggan av en stor lind satt församlingen bekvämt väntande på prästens välkomstord.

Det är mycket formalia och "försnack" som ska sägas innan gudstjänsten skall börja.
Jesus hoppade alltid över det.... och gick rakt på sak.

Några äldre gossar som kallade sig Duvans kapell, ackompangnerade psalmerna.
Prästen predikade utmärkt.
Nu var vi uppe på förklaringsberget.


Duvans Kapell.


MEN MEDAN HAN TALADE KOM ETT MOLN OCH SÄNKTE SIG ÖVER DEM , OCH NÄR DE FÖRSVANN I MOLNET BLEV LÄRJUNGARNA FÖRSKRÄCKTA.

EN RÖST HÖRDES UR MOLNET:
- DETTA ÄR MIN SON, DEN UTVALDE. LYSSNA TILL HONOM.


Ibland sviker kyrkans sitt uppdrag att predika Kristus, och då är det svårt att höra hans röst.
Men idag var det klart! Och de små moln vi såg på himlen rymde inga andra hemligheter än lite vattenånga... ty Kristus bodde i våra hjärtan.

Efter friluftsgudstjänsten samspråkade folk med varandra och visade uppriktigt intresse.
Kardemummakransen från Ritz var lika god som predikan.
Gärna en bit till, tack!


God predikant.


OCH NÄR RÖSTEN LJÖD STOD JESUS DÄR ENSAM.

LÄRJUNGARNA TEG OM VAD DE HADE SETT, OCH VID DEN TIDEN BERÄTTADE DE INGENTING FÖR NÅGON.


Nej, vi tar inte bort Gamla Testamentet, hur svårt det än tycks vara. Det är en förutsättning för den process som Gud leder oss människor med genom seklerna.
Nu står Jesus där ensam.
Och han är allt vi behöver.

Varför teg Petrus, Jakob och Johannes?
Varför kallade de inte till presskonferens och ringde alla kvällstidningar?
Vilket scoop, vilken nyhet!

- Vi ha sett Jesus förklarad!
- Jaha...
- Och Moses var där också. Och en profet!
- Jasså...

De visste nog att vissa nyheter inte går hem. Säljer inga lösnummer. Möts inte av jubel för tiden var inte mogen.


Ryssbergsstugan.


De väntade. Gick ner i dalen igen. Levde vardagsliv.
Tills Krisusljuset började lysa genom dem... utan att de sa något.

- Vad har ni varit med om egentligen?
- Ni skulle inte tro det om vi berättade...

Men nu har jag berättat.
Och Lukas skrev ned hela skeendet i sitt 9:e kapitel, vers 28-36.

Helene Sture Bergatagen Felt,
- som fotograferade snubblande med en liten livlig pudel springande runt benen.
Kom nu Kompis!

Ner igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar