UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 25 augusti 2014

HANÖ SJUNGER PSALM 730



 
Båtluffar i Blekinge.


Ibland får man själv skapa den romantik man behöver.
Tänk dig att sitta på en ö i havet... i solen... och spela flöjt...

Nej, inte på Hawaii utan i Blekinge skärgård!
Med smak av den keltiska bönetraditionen.

Tänkt blev gjort.
Tillsammans med dovhjortarna...

Följ med!
 
Solen lyser, lagom vind.


Nu sätter jag mig på båten i Nogersund och tar med mig pilgrimsstav och psalmbok.

Vindarna ska vagga mig över havet!
Solen skall värma min kind när regnet har vattnat själens jord.
Och hela tiden håller Gud mig i sin hand.
Dig också.

Den gamla keltiska bönen har blivit mycket älskad.
Per Harling har ordnat den till en psalm, ofta sjungen.


Fågelliv vid Snuggeboda.


MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES.

Vilken väg?

Den smala? Den breda?
Hm... de båda slingrar sig om vartannat. Det blir både rätt och fel. Ofta. Hela tiden.

Ständiga vägval.

Och jag hoppar på stenarna, likt en stenbock, en vädur eller trånsjuk gasell...

Hoppar. Blött och torrt.


Kung Salomo skriver i Höga Visan:

- Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken, oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv så vill.
                                              HV kap 3:5.

Pilgrimsstaven tar mig söderut på Hanö.

Vi passerar Jeppas udde, Snuggeboda och Mastastenen.
Vinden ligger på bra från sydväst. Jag går in på stigen bland buskarna och vänder kappan efter vinden...

Björnbären bjuder mig sin kropp att äta.

Syrliga, salta, söta bär.


OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN.

Är vinden min vän?
Den blåser snett in i örat... Jag måste samarbeta bättre med den.

Kanske vill den blåsa rent, rakt igenom huvudet, för att ge plats för det nya.
Ja, så är det säkert.

Helig Ande hör ihop med vinden.
Anden blåser vart den vill! Inga dogmatiska termer kan fånga den.

Men den irrar inte.
Guds vind har ett ursprung och ett mål.

Blåser vart den vill.


Den leder mig genom stormar och styv kuling.
I dess motvind blir ryggen rak.
Tills jag rundar Äspudden och passerar Tjockrasteien, Vedasteinen och Kolrasteinarna.

Därefter blir det lugnt.
Reträtt.
Vapenvila. Stridlös frid.

Jag lägger mig ned i solen.

Synvilla? Nej, solvila.


OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND.

Denna sommaren har varit hemsk.
Het och brännande. Snudd på värmeslag. Dåligt sovda nätter.

Solens värme är skön bara i samband med den svala vinden.

Inte det ena utan det andra.
Helhet.

Dämpa ljuset.


Det är en religiös upplevelse att lägga sig på solvarma klippor...!

Det bergfasta och hårda bär min mjuka och blodfyllda varelse.

Kung David ber:

- Stadigt hoppades jag på Herren och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en KLIPPA och gjorde mina steg fasta...
                                       Psaltaren 40:2-3

Upp ur gropen.


När en annan människa lägger sin hand på ens kind, så är det en hälsning från solen själv!

Det blir så varmt och gott. Gudomlig energi strömmar genom huden.
Människa till människa.
Genom vinden, solen och Guds Ande.

Berg, ryggsäck och kropp.

Vandring. Vila.


OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD.

- Imorgon blir det fin väder!
- Regn! Hurra.
- Nej, solsken.
- Men vi behöver ju regn... Det är fint väder för oss.

Jag ogilllar när väderrapportörer värderar vädret.

De egoistiska solmarodörerna ska inte äta något bröd om de inte tåler regnet.
Ty, hur skall annars säden växa?

Jag kallar Listerlandet för SÖDERGYLLEN.


Men jag som lever gott här i Södergyllen - Listerlandet - sänder en extra bön till bönderna i Västergötland, där en del av spannmålsskörden är hotad av för mycket nederbörd.

Det är skönt att vandra på Hanö.
Plötsligt drogs en skugga över solen. Regnmoln på gång!

Det gick fort.
Snabbt in under avenboksträden. Fram med regncapen från Sweden Rock, ja den duger än.

Negligera inte vädret.

Regnskydd.


Om inte regnet får mjuka upp jorden, blir den hård och svår att bruka.

Likadant är det med själen.
Den stelnar lätt i för mycket sol och framgång. Tar livet för självklart.

Regnet och tårarna hör ihop.
När vi gråter, mjuknar själen.

Fast vi tror att vi nästan dör, för det gör så ont.

Vem vill gråta?
Vem vill hulka av sin sorg över det liv som inte blev som man tänkt?

Ibland sväger vägen tvärt.
Eller bara tar slut.
Stenskrovel.

Har jag läst fel på livets karta?

Dovhjortar bland stenskrovel.

Jo, nog läser vi fel ibland.
Kartan rymmer inte alltid den stora, mäktiga verkligheten med alla dess detaljer.

Kärlekstårar är av annat slag. De är inte så salta.
Bara stilla, längtande. Bräckta.

Som denna lilla skur över paradisön i Hanöbukten.

Vatten på alla håll.


OCH TILLS VI MÖTS IGEN MÅ GUD HÅLLA DIG I SIN HAND.

Vilken underbar bön att bedja!
För den andre, men också för sig själv.

Är det verkligen så, att Gud håller mig i sin hand?

Pilgrimsstaven gick förbi de märkliga Brackarna på Vindhalla, upp över berget mot fyren.
Borta vid Engelska kyrkogården syntes fastlandet igen.

Jag satte mig hos Karna, kvinnan som med sina två barn dog i pesten 1834.
Vi fikade tillsammans.

De fick varsin liten mandelbiskvi. Jag fick fler. Och massor av björnbär.
Syrligt och sött.
Precis som livet.

Hos Karna.


Jag tror på det eviga livet.
Under tiden umgås jag även med döden, för den är innesluten i livet.

Så vackert att sitta där vid en gravplats med vidunderlig utsikt mot Listershuvud!
Inte ensam.

Så skulle jag också vilja ha det när jag ligger under jord, att någon kom och satte sig brevid min sten och fikade.

Vissa ryggsäckar är mycket lätta att bära.

Coast Guard i Hanöbukten.


Visst håller Gud oss i sin hand!

Det är Hoppet som aldrig ger upp.
Det är Trösten som någon räcker.
Skrattet som bubblar upp och detroniserar alla djävlar som vill dra en ned i förtvivlan.

Jag sitter på en ö i havet i solen och spelar flöjt.


MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN.

OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND.

OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD.

OCH TILLS VI SES IGEN, MÅ GUD HÅLLA,
HÅLLA DIG I SIN HAND.

Psalm 730.


Flöjtande hälsningar från båtluffaren i den blekingska skärgården,
Helene Sture Keltfelt.

fredag 22 augusti 2014

TROGEN i SMÅTT som STORT


Skogen, vid sjön Halen.


Visst är väl detta lite av ett bevingat ord, även i det sekulariserade Sverige?

- DEN SOM ÄR TROGEN I SMÅTT, ÄR TROGEN OCKSÅ I STORT.

OCH DEN SOM ÄR OHEDERLIG I SMÅTT, ÄR OHEDERLIG OCKSÅ I STORT. 

Detta Jesus-ord är i högsta grad aktuellt.
Jag tar jag det med mig på min vandring vid sjön Halen, i Olofströms kommun.

Jag tuggar Bibelordet och jag vandrar Ordet... tills det landar i hjärtat...

Men den gratinerade pastan gjorde mig så mätt att jag knappt orkade gå.
Lade mig på en bänk att vila, i bästa luffarstil...

Proppmätt! Åh så gott.


Texten är inspirerad av den gode prästmannen och teologen från Skottland, Tom Wright.

Fotona har, som vanligt, inget som helst med texten att göra.

Ändå blir morden av kungens män vid Halabron, samt de goda arbetstillfällena på Volvo, en intressant kommentar i sig själv...

Vad hände vid Halabro?


Vi låter Lukas berätta färdigt hela historien, som återfinns i kap 16, vers 10-18, och är en fortsättning på de föregående två inläggen.

Jesus talar om pengar och trohet:

- OM NI INTE HAR VARIT TROGNA I FRÅGA OM DEN OHDERLIGA MAMMON, VEM VILL DÅ ANFÖRTRO ER DET SOM HAR VERKLIGT VÄRDE?

OCH OM NI INTE HAR VARIT TROGNA I FRÅGA OM ANDRAS EGENDOM, VEM VILL DÅ GE ER DET SOM SKALL TILLHÖRA ER?

Ett gods kommer lastat...


INGEN KAN TJÄNA TVÅ HERRAR.

ANTINGEN KOMMER  HAN ATT HATA DEN ENE OCH ÄLSKA DEN ANDRE.
ELLER HÅLLA FAST VID DEN ENE, OCH INTE BRY SIG OM DEN ANDRE.

NI KAN INTE TJÄNA BÅDE GUD OCH MAMMON.

Mammon = våra materiella resurser, vilka i sig varken är onda eller goda.
Det är vårt syfte och bruk som avgör det.

.. med blivande Volvobilar.


Pengar kan vara som ett dödligt gift. Det förblindar våra sinnen.

Jesus riktar sin tydligaste varning för rikedomens faror, men erfarenheten visar att varken kyrkan eller världen i stort har tagit till sig varningen, skriver Tom Wright.
Behovet av omvändelse finns alltid där.

Det handlar om trohet.

Pengar är inte något man äger. Det är något man anförtros.

Gud anförtror oss egendom, och förväntar sig att vi förvaltar och använder denna Mammon till hans ära.
Och till förmån för medmänniskan.
Inte för sin egen vinnings skull.

Dessutom antyder Jesus att det finns något som har verkligt värde, bortom det materiella, nämligen de sanna rikedomarna i Livet efter detta.

Det rullar.
Tack Gud för våra arbetstillfällen!


Lukas berättar vidare:

ALLT DETTA HÖRDE FARISÉERNA, SOM ÄLSKAR PENGAR, OCH DE GJORDE NARR AV HONOM.

DÅ SADE JESUS TILL DEM:

- NI VILL FRAMSTÅ SOM RÄTTFÄRDIGA INFÖR MÄNNISKORNA, MEN GUD KÄNNER ERA HJÄRTAN.

DET SOM MÄNNISKOR SÄTTER HÖGT, ÄR SKÄNDLIGT I GUDS ÖGON.


Rusta upp Sydost-länken!


Arkeologiska utgrävningar visar att översteprästerna hade lyxiga hus i Jerusalem.
Varje angrepp mot de rika innebar därför ett angrepp mot dem.

Fariseérna, som snarare var en populistisk grupp, levde i en annan fara där markinnehavet var viktigt.
De likställde mark med rikedom, det var det som förde med sig Guds välsignelse.

Här skulle jag vilja våga tänka en tanke, att så är det än idag, i Mellanöstern.
Att äga mark är en välsignelse. Därför blir ett angrepp på själva marken, ett angrepp på själva Gudstron också...

Böner, böner!!

Annars...!


Men Jesus går alltså emot detta.
Han visar med sitt tal att Guds normer och våra mänskliga är varandras motsatser i detta fall.

Jesus vet att Gamla Testamentet talar om att rikedom kan vara en Guds ynnest, men han lyfter fram ord som väger ännu tyngre, nämligen att Israel enligt Mose lag skulle värna om de fattiga och behövande.

Det är nr 1.

LAGEN OCH PROFETERNA HADE SIN TID, FRAM TILL JOHANNES DÖPAREN.
SEDAN DESS FÖRKUNNAS GUDS RIKE, OCH ALLA TRÄNGS FÖR ATT KOMMMA IN DÄR.

MEN FÖRR SKALL HIMMEL OCH JORD FÖRGÅ ÄN EN ENDA PRICK I LAGEN FALLER BORT.

Kraftiga regnskurar.


Lagen och profeterna = GT, har sin plats i en rad händelser om ingår i Guds plan.

De är inte Guds slutgiltiga ord, men de var förhärskande fram till Johannes Döparens dagar, menar Tom Wright.

Efter honom har Guds rike innfunnit sig i en ny form!
Vi får leva i den, idag.

Något nytt håller på att ske där Jesus befinner sig.

Men det innebär inte att lagen och profeterna har fel, eller att de inte längre är relevanta för juden.
De är fasta och oföränderliga på så sätt att de är sanna Vägvisare till det som Gud kommer att göra.

Lagen och Profeterna kan nämligen inte själva framkalla den nya värld som Gud håller på att skapa genom Jesus.

Påbjuden vägvisare.
Gå! På vattnet... Eller cykla.


När Gud fullföljer sin plan med mänskligheten genom Jesus, skall lagen och profeterna se på med uppskattning, trots att de inte hade kunna åstadkomma detta själva.

Det är en del av poängen i kapitlets nästa liknelse, den om äktenskap och skilsmässor...


DEN SOM SKILJER SIG FRÅN SIN HUSTRU, OCH GIFTER OM SIG, ÄR EN ÄKTENSKAPSBRYTARE.

OCH DEN SOM GIFTER SIG MED EN FRÅNSKILD KVINNA, ÄR EN ÄKTENSKAPSBRYTARE.

Står ensam.


Det här gör ont att läsa. Sanningen gör ont.

Vår mänskliga kärlek är bristfull.
Endast Gud är fullkomlig.

Och även om vi strävar mot det högsta, snubblar vi och faller... gör varandra illa och går skilda vägar.

Trohet i smått. Trohet i stort.
Vi vill. Men klarar det ändå inte alltíd.

Rena oss i din förlåtelse.


Tom Wright skriver:

- Detta budord om äktenskapsbrytare var det många judar som i tysthet underlät att beakta.
Det var endast de strängaste judiska lärarna som stödde detta totala förbud.

Hur vi skall förstå detta idag kräver stor försiktighet och lyhördhet.

Jag tänker att vår egen tids inställning till relationer har blivit så slarvig att vi håller på att tappa mänskovärdet..

Hela denna Lukastext riktar sin poäng mot TROHETEN.

Så snart vi börjar betrakta pengar, mark eller andra människor som något vi kan äga och utnyttja, då tar vi ett steg bort från kallelsen att vara Sanna Människor, Guds sanna barn.

Istället går vi i riktning mot "den andre herren" - Mammon - som alltid är villig att ta emot nya tjänare....

- - -

Vad Mammon vill är tvärtom att vi skall tillfredsställa våra egna begär med hjälp av pengar, mark och andra människor - utan omsorg om hur det drabbar dem.

Eller som reklamen om hårschampooo säger:
- Beceause you are worth it...

Girige Mammon tackar:

Tack att du går på vår reklam.


Till sist:

Det är skillnad på att vara medvetet "otrogen" contra att Vilja Gott men ändå inte ha Förmågan.
Eller hur?

Nu ska jag ringa banken och placera om mina pengar, ha ha!
Köpa lite mark, kanske... en ö i havet kanske...
Nej, jag bara skojar.

Jag nöjer mig med att tvätta håret. Till kvällens fest!

Varma och trogna hälsningar till er alla, från skogsluffaren i Olofströms vackra natur;
Helene Hårfager Struleflet.

Jag och mina otrogna vänner.

P.S.
Det som hände vid Halabron för mer än fyrahundra år sedan var att kungens män, som skulle driva in skatt, blev  skjutna av bönder och snapphanar vid denna plats.

De tålde inte översitteri, och tog lagen i sina egna händer...

"De sju ryttarna låg grimmeligen mördade och afklädda..."

Lär vi oss aldrig?

onsdag 20 augusti 2014

GRÄNSLÖS VÄNSKAP


Våga blomma över gränsen?

Detta är en fortsättning på föregående inlägg.

Är vi vänner med varann?
Är vi vänner i kyrkan? Är vi vänner över församlingsgränserna?
Är vi vänner över samfundsgränserna? Religionsgränserna...?

Jesus uppmuntrar sina åhörare att använda sina resurser till att skaffa sig vänner:

 ... VÄNNER, SOM TAR EMOT ER I EVIGHETENS HYDDOR NÄR MAMMON LÄMNAR ER I STICKET. Lukas 16:9.

Glada Vänner.


När man står där med skulder upp över öronen och Mammons kravbrev läggs på hög, då är man verkligen beroende av sina vänner!

Eller tvärtom; man efterskänker skulden till dem som är skyldiga en pengar och låter udda vara jämt.
Det kan också vara början till en vänskap.

De rikas gemenskap.
Eller, rik gemenskap?

Vänskap skattas högt i Bibeln:

EN VÄNS KÄRLEK BESTÅR ALLTID,
OCH EN BRODER FÖDS TILL HJÄLP I NÖDEN. Ordspråksboken 17:17.


 Vänskap kan vara mycket starkare än både familje- och äktenskapsband:

... VÄNNER FINNS, MER TROGNA ÄN EN BRODER. Ords 18:24.

Vänskapsband mellan Gud och människor finns också uttryckt; Abraham kallas "Guds vän" i 2 Krön 20:7.

När Jesus undervisat sina lärjungar tillräckligt mycket vill han hellre kalla dem "vänner" än tjänare. Luk 12:4.
Nu är de verkligen med i hans förtroliga gemenskap.

Och det gäller alla kristtrogna i alla tider om vi lever efter hans kärleksbud. Det är både ett privilegium och en förpliktelse. Joh 15.14.

Av sina motståndare kallas Jesus för "syndares och publikaners vän", Luk 7:34.
 
Jesus går ned, till alla.


Vi lever i en tid där samfundens gränser alltmer suddas ut.
Gamla murar rivs när teologiska frågor inte är lika aktuella längre. Samfunden finner nya namn som bättre lyfter fram innehållet.

Jag tänker på mitt ena ben... som är i EFS, där jag fann trons glädje som tonåring.
Denna förkortning är så etablerad att man inte bör ändra den. Men vad betyder bokstäverna?

Ingen begriper den gamla förklaringen:
Evangeliska Fosterlands Stiftelsen. Så kan vi inte säga idag....
Ett bättre förslag är Evangeliska Församlingar i Svenska kyrkan!

Evangelisk Församling.


Jag tillhör dem som gärna går till olika kyrkor och deltar i olika stunder av bön och gudstjänstfirande.
Man kan säga att jag är lite "otrogen"...

Förr skulle man ju hålla sig till sin församling, men jag går till alla, särskilt där Kristus klart blir förkunnad.
Det är det fler som gör.

Hur skall man bli vänner över gränserna om man inte våga besöka varann?

Jag hör hur man i bönerna ber för sin egen församling, och de som är utanför... om väckelse och gemenskap.
Och sen går man hem till sig...

Det är något jag inte förstår...

Jesus säger ju att vi skall gå ut och göra alla folk till lärjungar.
Men jag menar att nu är det tid att gå in till varandra och gör alla kristna till vänner!

Gå IN till varann!


Sluta snacka. Gör istället.
Lev ditt eget bönesvar!

Alltså roar jag mig med - och deltager med stor glädje - i alla de kristna gemenskaper jag hittar där jag bor.
Det gör att jag börjar lära känna Guds folk här... över gränserna!

Vilja våga leva din bön.

Nu utmanar jag er:

Tänk om vi alla, verkligen alla kristna i stan, bestämde oss att gå på morgonmässan i kyrkan på onsdagar, kvällsbönen i Pingst på torsdagar, missonsmötet på lördagen och söndagen på allvar turas om att gå till varandra.

Inte bara på "ekumeniska dagar".

Jag vet att vi alla har olika uttryck - en del vill ha det tyst, andra sjunger Taizésånger, en del talar i tungor och prisar Herren högt, andra ber med den sköna liturgin - men låt oss då blir flerspråkiga i bönens uttryck!

Inte rädda.

Gå över gränserna i byn. Bli vänner. På riktigt, så att vi känner varandras namn.
Inte bara be för varann på avstånd.

Får jag åka med dig?


Ett gott exempel  hämtar jag från Stockholm. Visserligen är orsaken jobbig - demonstrationer mot det islamistiska våldet mot kristna i Irak - men detta för människor samman.

Kyrkans Tidning berättar om syrianer från olika håll som kom samman i denna protestaktion:

- Det var syrisk-ortodoxa kyrkan, syrisk-katolska kyrkan, kaldeiska kyrkan och syrisk-arameiska ungdsomförbundet m fl, sammanlagt ca 7000 personer.

Hanöhus flyktingförläggning, Hällevik.


Vi har inte råd att undvara varandra! Inte på något sätt!
Alla goda krafter behöver samverka mot detta våldsamma våld som vi nu ser utspela sig.

- Vi hoppas att dessa förföljelser blir uppmärksammade i svenska medier och även av svenska politiker, säger en talesman.

I Mosul i Iraki har de kristna fördrivits med ett ultimatum att konvertera till islam, betala en skyhög skatt eller dö, skriver KT.
De har fått sina hem märkta med bokstaven "N", som är första bokstaven i ordet "nasrani" (nasaré, Jesus var från Nasaret och hans anhängar var nasaréer), vilket alltså betyder = kristen, på arabiska.

Jag önskar att det hade stått ett "V" istället, vi som i Vänner...

"V" som i victory, seger.
Vänskap som segrar.

Gränslös vänskap.

Strand för nyanlända.


Och i flyktingläger, där man delar rum och små ytor är min bön att man också ska kunna bli vän, trots olikheter, inte fortsätta fiendskap.

Genom kameran har jag fotograferat omgivningarna runt Hanöhus, som är vår närmsta flyktingförläggning.

Dansställe blev flykingförläggning.


Om du orkar med ännu en språklig övning, så avslutar vi med lite kamratligt latin:
Vet du var ordet "kamrat" kommer ifrån?

Det är just ordet "camera" = rum.
Kamera = rum (för ljuset), som sedan blev "kammare" = ett (ljust) rum, och ytterligare "kamrat" som egentligen betyder just "rums-kamrat".

Har du rum för en till? : )


Min kamera är min vän, med hyfsad räckvidd...
Min Gud är min vän, med absolut gränslös räckvidd...

.. och Honom har jag och mina kristna vänner idag prisat, både vid nattvarden och sedan på ett annat ställe i glödande lovsång och tillbedjan, i bön för dem som saknar det vi äger i överflöd...

Varma och vänskapliga kamrat-hälsningar från linslusbedjaren i Sölvesborg,

Helene Foto Sturefelt, fotopredikant.

Gränslös vänskap. Vågar vi gå över?

måndag 18 augusti 2014

OHEDERIG FÖRVALTARE SKAFFADE VÄNNER


Vänner som samsas.


Är Bibeln emot att man tjänar pengar? Får man ta ut ränta?
Om nöden kräver det, får man förskingra chefens egendom, och sedan få beröm för det?

Och, kan man köpa vänner för pengar?

Denna söndags texter handlar om Förvaltarskap - skenbart om pengar, men mest om vänner.

Vi gick till gudstjänst i campingkyrkan Örestrand, vid Nyhamnsläge, i söndags. Predikan var en utmärkt redogörelse av förvaltarskap.
Men den goda predikanten fick inte med detta om Vänskap.

Campingkyrka.


Därför tar jag hjälp av vad min skotske favoritkommentator, Tom Wright, skriver om Lukas text, kap 16:1-9.

Jag återger själva berättelsen, fast bäst är om du själv har Bibeltexten uppslagen förstås.
Blås dammet av den och hämta den nu!

Under tiden förbereder jag de foton jag tänker bildsätta med.
Jag kröp i gräset i morse....
... och utsatte mig för dem jag ogärna kalla vänner...

Uuaahhh... !


Jesus berättar en liknelse om en ohederlig förvaltare som minskar den skuld som hans herres låntagare är tyngda av.
När det uppdagades ville chefen avskeda sin opålitlige förvaltare.

Vad skulle han nu ta sig till?

- Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.

Och så skrev han ned deras skuldebrev, från 100 krus olja till 50, från 100 tunnor vete till 80.

Bara ett plommon kvar.


Det märkliga är att Jesus berömde honom för att han handlat klokt, och sa:

- DENNA VÄRLDENS MÄNNISKOR BETER SIG KLOKARE MOT SINA EGNA ÄN LJUSETS MÄNNISKOR GÖR.

JA, JAG SÄGER ER, ANVÄND DEN OHEDERLIGA MAMMON TILL ATT SKAFFA ER VÄNNER SOM TAR EMOT ER I EVIGHETENS HYDDOR NÄR MAMMON LÄMNAR ER I STICKET.

Jag tar emot dig i min hydda. Häng på!


Vad är själva innehållet i den här liknelsen?
Tom Wright tänker så här:

Den rike mannen tycks själv ha skaffat sig sin rikedom på ett bedrägligt vis!

För judar var det förbjudet att låna ut pengar mot ränta, men många kringgick förbudet genom att ge lån i natura - olja och vete.

Fet och rik?


Det troliga är att förvaltaren strök den ränta i skuldebrevet som hans herre hade lagt på...

Om förvaltaren minskade skulden till den ursprungliga, ja då skulle de skuldsatta bli nöjda, samtidigt som hans herre inte kunde anklaga honom för detta!

I så fall hade han erkänt sina egna skumma affärsmetoder...

Smart.

Hjäälp!


Detta är alltså en liknelse. Inte en moralpredikan om pengars användande.
Vi ska inte läsa fundamentalistikt, då missar vi den poäng som kommer nu.

Rollerna är: Herren = Gud.
Förvaltaren = Israels folk, som alltså är Guds "fastighetsskötare".

Israels uppgift som Guds förvaltare är att vara Ljus i världen och vaka över Guds egendom.

Men de misslyckas, gång på gång, vilket berättas genom hela Gamla Testamentet.
Israel riskerar nu att "bli avskedad".
Vad ska de göra?

Låt bli fimpen!


Fariséerna, som ägde mycket mark och därmed makt, hade en lösning:
- Vi skärper lagens bestämmelser ytterligare.
Då skulle Israel bli ännu heligare...

Men följden blev ju att misslyckande bara blev större, och allt fler stängdes ute.

Och det var till alla de utestängda som Jesus vände sig.

Utestängd.


Jesus vänder nu på begreppen.

I denna allvarliga kris bör Israel kasta försiktigheten överbord, bortse från alla detaljer i lagen som fariséerna lagt på i tjocka lager - och istället skaffa vännner, överallt!

Det är vad "den här världens barn" skulle göra.
Och det får "ljusets barn", alltså Israel, lära sig nu.

Israel och Palestina.


Lär er av de listiga "i världen" hur man överlever en kris:
- Skaffa vänner!

Man får ta djupa andetag och samla en del bakgrundskunskap för att komma åt kärnan.

Istället för att samla på sig pengar och mark, menade Jesus att man skulle använda sina resurser till att skaffa vänner.
De närmade sig en kris då alternativa hem skulle komma att behövas.

Hur kan vi då tillämpa denna liknelse på kyrkan?

Ring ut lagiskheten.


Tom Wright menar att berättelsen inte handlar om att berömma ohederlighet, inte heller tips till den privata ekonomin, nej utan att genomskåda de extra pålagor vi påtvingar varandra i våra kyrkor.

Här kan vi räkna upp många förtryckande system som inte hör ihop med evangeliet alls.

Den världsvida kyrkan måste genom varje tid omvärdera vad som är viktigt och inte.

T ex under 1900-talet har Europas världsledande kyrkor krympt och istället har de vuxit enormt i Afrika och Asien.
Då tvingas de traditionella församlingarna att inse sin förgänglighet.

Vad göra?

Då får vi öva på ett mer okonventionellt tänkande och bereda oss på att SKAFFA NYA VÄNNER, över de traditionella gränserna!

Ja, vi får kasta lagiskheten överbord och i evangeliets sanna anda finna varaktigt hem på nytt, hos Nya Vänner.

Örestrand, NV Skåne.

Underbart!

Det känns i hela hjärtat när det kärleksfulla evangeliet blir uttalat och driver bort lagiskheten!
Känner du det också?

Jag har upplevt att mycket av andligheten har sipprat ur Svenska kyrkan - och återfinns under det vi kallar "New Age".

Jag tänker under hösten återkomma till detta, i flera inlägg.

Min bön går också till dagens Israel och de politiska svårigheter som finns där.
Vad tänker en Messiastroende jude som läser Lukastexten?

Upp med dig nu.


Nu kryper jag upp ur gräset och låter de kladdiga sniglarna leva sitt liv, på glid.

För... inte menar Jesus på allvar att man skall bli vän... med äckliga  s n i g l a r...
Nån gräns får det väl finnas!

Inte det, nä.

Kompis!

Till sist:
Att avskriva skulder, är det att köpa vänner för pengar?
Ja, på sätt och vis. Fast tvärtom...

Nåväl, jag vill gärna fortsätta bygga broar, med dansfolket och festivalfolket, yogafolket och grannfolket... med ränta!

Hederliga och vänskapliga hälsningar från
Helene Sture Snigelfelt,

- som undrar om alla sniglar har namn?
Får jag bo hos dig?