UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 19 juni 2014

HEMMA I SIG SJÄLV


Bro av ljus.

Äntligen är tågstejken över liksom denna långa bloggpaus.
Sakta rullar tågen åter liksom bokstäverna över denna digitala yta.

Spelar det någon roll var man bor för att kunna vara Hemma I Sig Själv?

Ja, det gör det.
Å andra sidan, när man verkligen är hemma i sig själv då kan man bo var som helst!


Är jag hemma här?

Jag vill dela några tankar om hemkänsla och väljer att ta tre utgångspunkter:
- från huvudet, från hjärtat och från magen.

Hemma i HUVUDET:

Är du bekväm med dina tankar? Trivs jag med mitt sätt att tänka?
Eller är det ständiga plågor som dyker upp?

Jag skulle så gärna vilja bli vän med alla mina tankar - utan reservationer!
Men då dyker en massa tabun upp:
- Så kan du väl inte tänka! Och det där är oanständigt..

Och så stänger man in tankarna på den mörka vinden där de ligger och gror... till mardrömmar på natten.


Lås inte.

Nej, jag prövade att göra tvärtom - välkomna varenda tanke som dök upp, även de värsta.

Förutsättningen var att befinna sig på en trygg plats, så jag gick till kyrkan, och fäste blicken på honom som varit i det värsta mörkret...

Märkligt. Hos Jesus blev tabutankarna mycket lugnare.. De miste sin udd på något sätt.
Som om Han redan visste...


Vad vet du?


Hemma i HJÄRTAT

Jag tänker mig att känslorna bor i hjärtat.
Bara ett fåtal är godkända.
Varje familj har ju sina tysta tillåtanden och stänger sakta dörren för många opassande känslor:

- Här hos oss blir man inte ledsen... eller inte arg... eller inte besviken... eller inte trött. Och skrattar inte för högt!

Och så kryper dessa känslor in i mörkret och börjar spöka.

Även här prövade jag att våga känna alla känslor där jag satt omsluten av Guds kärlek.

Gud vet ju...
Det är ju Gud som har skapat alla känslouttryck och gett dem som en gåva till oss, var enda en!
Varje lust och längtan, sorg och bedrövelse är ett uttrycksmedel som vill leda oss framåt.

Led mig framåt.


Hemma i MAGEN

I magen bor alla begär.
Där finns hungern, sexualiteten, aggressionen och dåsigheten.

En människa i harmoni har balans mellan dessa krafter.
Och kanske behöver vi inte värdera dem, bara acceptera dem och hitta sunda sätt att ge dem plats.

Det svåra är att inte förväxla dem.

De goda behoven förvandlas lätt till överdrivna begär utan gränser.

Eller så förnekar man hungern, sexualiteten, aggressiviteten och tröttheten.
Då kryper de ned i källaren och växer sig till stora spindlar på väggen... Hjälp!

Lås upp, sa jag ju.

Jag vill vara hemma i magen!
Våga känna hunger, våga känna lusten, våga vara arg, våga vara trött... Och lat!


Psalm 285 ligger framför mig:

GUD FÖR UPPBROTT OCH FÖRVANDLING
LÄR OSS GLÖMMA BORT VÅRT JAG.

DRIV OSS UT ATT BYGGA BROAR
TILL EN OKÄND MORGONDAG.


Bro till Morgondagen.


Ibland måste man flytta ut ur sig själv för att hitta sig själv.
Tänka med någon annans tankar.
Känna med någon annas känslor.
Pröva någon annans behov och begär.

Bara för att få perspektiv.

Ja, det där hemska "uppbrottet" är nödvändigt för att mossa och rutiner inte ska kväva allt liv.

Men jag vill inte glömma bort mitt Jag! Här håller jag inte med psalmförfattaren, men han menar kanske glömma bort sitt ego?
Hellre det.

Min bön är att mina, och dina, tankar - känslor - begär ska bli broar som hjälper oss att mötas som människor.
I ärlighet.

Ibland har man lyckan att möta människor som är helt trygga.
De har slutat bråka med sig själva.

Tänk att kunna sluta fred med sitt huvud, sitt hjärta och sin mage!
Våga betrakta och känna allt det som gör livet levande.

Och tänka:
- Vad vill detta säja mig just nu? Inte förtrycka eller gömma undan.
Hur ska man annars bli Hemma I Sig Själv?

Jag menar, om man kommer och hälsar på någon, då blundar man väl inte för det man ser i huset?
Varför skall vi då blunda för oss själva?

Rörelse av ljus.


DET FINNS NÅD FÖR NYA VÄRLDAR
MYCKET STÖRRE ÄN DEN HÄR.

NYA SKAPELSER OCH TIDER
NÅD FÖR ALLT SOM BLIR OCH ÄR.

Nu vågar jag mig ut på en okänd bro och hälsar mig välkommen till mig själv.
Undrar vem jag skall möta...?

Vem där?


DET FINNS DJUP I HERRENS GODHET
OCH DESS GRÄNSER INGEN SER.

DET FINNS VÄRME I HANS DOMSLUT
MER ÄN NÅGON FRIHET GER.

Om Gud skapade oss till original är det ju dumt om vi dör som kopior...

På en bro av ljus och nytt liv vandrar jag nu fram, med nya insikter men med samma avsikter som förr:
- att dela ett stycke Liv och en portion Tro.

Fantastiskt!


Hemkära hälsningar till dig, bästa läsare, med hopp om en fin midsommar med lagom dos vemod och glädje,

från tågåkande Helene F Sturefelt,
- som fotograferade Ljungaviksbron i Sölvesborg i prästkrage...


...

Ljungaviksbron är Europas längsta gång- och cykelbro.
Kom hit och hälsa på!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar