UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 12 mars 2014

OLYDNAD OCH AGA


Dagens klo.

Känner du Ormen?
Den som tvingar oss vidare, mot reglerna i Paradiset, ut och bort...

Detta inlägg handlar om olydnaden i berättelsen i 1 Mosebok, där Adam och Eva drivs ur den sköna lustgården.

Bredvid denna söndags GT-text ligger också Rädda Barnens tidning nr 1/13, som handlar om att förbjuda barn-aga.

I många länder, har varit så även hos oss, är barnaga ett sätt att uppfostra olydiga barn så att de blir lydiga.
Rädda Barnen har utformat ett material där man lär föräldrarna ett annat bemötande:
- Positiv fostran och disciplin.

Mjuka kaveldun.


På flera nivåer i samhället har Rädda Barnen samlat barn och vuxna för att ifrågasätta agan.
Just i den här artikeln skriver de om sitt arbete i Manila på Filippinerna.

- Det gör ont att bli slagen och förnedrad, speciellt om det händer inför ens vänner, sa ett av barnen. 
En mamma vände bort blicken, och sa:

- När jag slog kände jag mig dålig inombords, men jag visste inget annat sätt!
Sedan jag lärt mig "positiv fostran" har allt blivit annorlunda.

Ja, vi är drivna ut ur Paradiset. Det är inte lätt att leva här...

Aj. Tagg i köttet.


Nu kopplar jag ihop detta med den utmärkta helgsmålsbönen från radions P1, 8 mars 2014.
Den går att lyssna på längst ned.

Lena Fageus, präst i Frustuna och psykoterapeut, gör en mycket spännande reflektion.
Jag återger hennes ord, såsom jag uppfattar det:
Rubriken är:

                     OLYDNADENS LOV.

ORMEN VAR LISTIGAST AV ALLA VILDA DJUR.

DEN FRÅGADE KVINNAN:
- HAR GUD VERKLIGEN SAGT ATT NI INTE FÅR ÄTA AV NÅGOT TRÄD I TRÄDGÅRDEN?

KVINNAN SVARADE:
- VI FÅR ÄTA AV FRUKTEN FRÅN TRÄDEN, MEN OM TRÄDET MITT I TRÄDGÅRDEN HAR  GUD SAGT:
- ÄT DEN INTE OCH RÖR DEN INTE! DÅ KOMMER NI ATT DÖ.

ORMEN SADE:
- NI KOMMER VISST INTE ATT DÖ. MEN GUD VET ATT DEN DEN DAG NI ÄTER AV FRUKTEN,ÖPPNAS ERA ÖGON OCH NI BLIR SOM GUDAR, MED KUNSKAP OM GOTT OCH ONT.

1 Mosebok kap 3:1-13.

Ni blir som gudar...


En judisk rabbin berättade:

- Tänk er en förälder som ställer fram en skål med godis och förbjuder barnet att äta av det.
Det dröjer inte länge förrän barnet har brutit förbudet och tagit en godisbit.

Tänk om Gud vill att vi ska vara olydiga?! - - -

Lydnad är i grunden en moralisk kvalitet, men också orsak till övergrepp.

De som gasade ihjäl judar "lydde bara order"... De tog inget ansvar, de bar ingen skuld.
Deras lydnad fick det orättfärdiga systemet att bestå.

Tänk om det är så att förändring kommer bara genom dem som vägrar lyda order!?

Jag vill inte vara vass.


När det lilla barnet kommer upp i trotsåldern och första gången säjer sitt "nej", då ska man ställa till kalas!
Nu har barnet börjat bli människa!

Då har resan mot vuxenvärlden börjat.

Men de flesta av oss har andra erfarenheter. Vi blev kränkta under uppväxten, med orden:
- Din vilja står och växer i skogen...


Damm och stockar. Var växer viljan?


Adam och Eva bröt mot lagen, de fick ta konsekvensen av sitt beslut och blev utkörda.

Detta mänskoblivande handlar om ansvarighet.
Att få lov att bära sin skuld, både när jag orsakar andra ont eller skadar mig själv.

Om det finns någon synd i den här berättelsen, sa Lena Fageus, så är det i så fall skyllandet på varandra:

DE HÖRDE HERREN GUD VANDRA I TRÄDGÅRDEN.
OCH DE GÖMDE SIG.

- VEM HAR TALAT OM FÖR DIG ATT DU ÄR NAKEN? HAR DU ÄTIT AV TRÄDET SOM JAG FÖRBJÖD DIG?

MANNEN SVARADE:
- KVINNAN SOM DU HAR STÄLLT VID MIN SIDA HON GAV MIG AV TRÄDET, OCH JAG ÅT.

DÅ SADE HERREN GUD TILL KVINNAN:
- VAD ÄR DET DU HAR GJORT?
HON SVARADE:
- ORMEN LURADE MIG, OCH JAG ÅT.

(Läs vidare hela den fantastiska berättelsen!)

Men jag vill vara vass!


Lena Fageus tar nu hjälp av sin utbildning som psykkoterapeut och tänker sig att Adam, Eva, ormen och Herren Gud representerar fyra olika delar av oss:

ADAM är den del i oss som inte vågar sig ut.
Han håller tillbaka, är mest hemma och vill ha fasta rutiner och vanor. Allt ska vara oförändrat.

EVA är nyfiken, hon står inte ut! Hon vill veta och växa.
Regler är till för människan, inte människan för reglerna, är Evas måtto.

ORMEN värnar bara sig själv och utnyttjar andra.
Ormen hjälper Eva att förverkliga sin nyfikenhet, och krälar skuldtyngd på marken.
Ormen tvingar oss vidare.... avsätter ledare och förändrar världen.

I sig själv är ormen farlig och destruktiv.

HERREN GUD finns också representerad i oss, som en del av fyra:
Skapar ordning, upprätthåller regler och är den inre kompassen av rätt och fel.

Men jag är inte vass.


Dessa fyra - Adam, Eva, ormen och Herren Gud - kan ses som fyra symboler i ett mytiskt språk, som berättar hur barnet ska bli vuxen.
Alla delarna finns i oss alla.

Lena Fageus slutsats:

Gud vill att vi ska växa.
Ibland måste vi vara olydiga och överskrida gränser för att bli människor!

Ja, ibland måste vi gå, utan att fråga.

Gud, hjälp mig att bära mitt ansvar både i det som jag gör rätt, och fel.
Använd hela mig. Amen.

Förlåt om jag rivit dig.


Jag bläddrar vidare i Rädda Barnens tidning om aga.

Få länder förbjuder aga.
En studie som genomförts på uppdrag av FN visar att 80 % av världens barn utsätts för aga i hemmet.
I skolorna i världen över är våld en del av barnens vardag.

Tack och lov har 33 länder totalförbjudit barnaga, och jag gläder mig åt Rädda Barnens fantastiska arbete att öka kunskap och visa på alternativ.

Det slår mig direkt att en av världshistoriens äldsta och mest lästa text - 1 Mosebok kapiel 3 - inte innehåller något som helst våld, eller aga.

Gud har gett goda förutsättningar för liv, men där finns också ett farligt moment.
Gud ger människan frihet - och låter det ske, som inte fick ske...

Respektfullt talar Gud med dem en och en, låter dem svara och låter dem vara ansvariga.
Det daltas inte. Men hotas inte heller.
Allt är som det ska.

Vi måste alla gå ut ur dörren, ut i den okända världen.
Ingen av oss kommer undan, ty sådant är livet.

Vi måste stänga dörren om det som varit. Och forma vårt eget liv.

I slutet av kapitlet är det som om Gud inte står ut med att människan ska vandra frysande naken och kall ute i världen:

HERREN GUD GJORDE KLÄDER AV SKINN ÅT MANNEN OCH KVINNAN OCH KLÄDDE DEM.  Kap 3 verss 21.

Välklädd.


Jag hoppas och ber att dessa ord ska ge kraft och mod att fortsätta motverka det våld vi ser i vår egen närhet.

Just nu tänker jag på de nazister i Malmö som hoppade på ett antal fredliga feminister, som talat för kvinnans rätt att "återta kvällen" och våga vara ute på stadens gator.
Och så blir just det precis tvärom...    

Och jag tänker på radions utrikeskorrespondent Nils Horner som brutalt sköts ned igår i Kabul, på öppen gata, i fullt dagsljus.

Demokratin hotas av ormens mörkermän.

Det är lätt att känna hur gråten vill ta över.
Men risken är att tårarna förblindar och skymmer sikten.

Det är på vippen att man står ut.


Ja, jag tror att Gud vill att vi ska vara olydiga när det gäller att bryta förtryckande system som hotar livet.

Men jag tror också att vi ska vara lydiga och trogna de ordningar som bevarar livet.


Kram till er alla,
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade vassvippor, kaveldunsludd och grova rosentörnen, med blodrispade armar..

Lyssna själv på Lena Fageus i Helgsmålsbönen, 1 söndagen i Fastan:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/327121?programid=2339

Mjukt fastlagsris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar